| 1. |
|
|
| 2. |
-
Barn i tid och rum
- 1984
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En antologi med 10 artiklar av författare från olika discipliner. Utifrån teoretiker som Ariès, Bourdieu, Berger och Luckmann, Freud, Mead, Piaget m.fl. belyser författarna barns villkor förr och nu och där arbete och fritid flyter samman.
|
|
| 3. |
- Gullberg, Urban, et al.
(författare)
-
The cytotoxic eosinophil cationic protein (ECP) has ribonuclease activity
- 1986
-
Ingår i: Biochemical and Biophysical Research Communications. ; 139:3, s. 1239-1242
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The eosinophil cationic protein (ECP) is a specific cytotoxic constituent of granules. In this work we demonstrated that ECP has a ribonuclease activity. Purified ECP was resolved by ion exchange chromatography into subfractions, which all showed ribonuclease activity. Another eosinophil granule protein, EPX, identical with eosinophil-derived neurotoxin (EDN) had a 125-fold higher RNase activity than ECP. ECP may exert its cytotoxic effects on parasites and cells because of its extreme basicity alone or it may be internalized and act by degrading mRNA.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Nilsson, Bengt-Olof, et al.
(författare)
-
Inre Stockviken Botanisk inventering
- 1984
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inre Stockviken är känd som en av Gotlands bästa Fågellokaler. Vid en ornitologisk inventering räknades 40 häckande arter, inkluderande samtliga svenska simänder (Hedgren - 81).Området är också en betydelsefull rastlokal för bl a stora flockar av gäss, vilka orsakar årliga betesskador på omgivande jordbruksmarker.Länsstyrelsen arbetar med att finna lösningar som kan minska effekten av gässens skadeverkningar och samtidigt bevara områdets höga status som häcknings- och rastlokal. För att öka produktiviteten på de marker som används till beteshagar tänker man eventuellt reglera vattenståndet i Inre Stockviken och använda denna som bevattningsmagasin.Innan några åtgärder vidtas beslutade länsstyrelsen att föreliggande botaniska inventering skulle utföras.Målet med undersökningen har varit att översiktligt beskriva vegetationens sammansättning i och runt Inre Stockviken, samt att på några platser mer noggrannt inventera floran genom utläggning av bandprofiler.
|
|
| 8. |
- Nilsson, Bengt-Olof, et al.
(författare)
-
Lindhammarsmyr : Botanisk inventering
- 1983
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De agmyrar som idag finns kvar på Gotland är bara spillror av ett förr karaktärsgivande inslag i landskapsbilden. Dikningsverksamheten har varit så omfattande att öns myrareal, räknat på myrar större än 25 ha, reducerats till 4 % av den ursprungliga (Dahlbeck 1950).Torrläggningen av Gotlands våtmarker sköt fart i mitten på 1800-talet och före sekelskiftet hade ingrepp gjorts i nästan alla större myrar. Sedan även Mästermyr och Lina myr dikats under 1900-talets första hälft, återstår idag ingen av de riktigt stora myrarna, med sina botaniska, zoologiska och geologiska särdrag.Lindhammars myr överträffas idag storleksmässigt bara av Träskmyr på norra Gotland. För att få perspektiv på dessa kvarvarande myrars arealer, kan nämnas att det tidigare funnits 31 stycken större myrar/myrkomplex än den 169 ha stora Träskmyr. Av dessa var Mästermyr på 2 674 ha den största (Sernander 1941).Lindhammars myr är unik på så sätt att inga ingrepp i form av diken eller kanaler är gjorda. Myren rymmer inga stora botaniska sällsyntheter, men kan ändå anses värdefull att bevara som representant för en opåverkad agmyr. Lindhammars myr är också skyddsvärd ur zoologisk synvinkel, eftersom den har ett intressant fågelliv, en riklig förekomst av snok och eftersom den utgör en av åkergrodans största kvarvarande lekplatser på ön (Högström 1974).När det gäller att bevara myrar för framtiden kan man inte längre välja och vraka. De få större myrar som finns kvar blir allt värdefullare, även om de är av betydligt trivialare natur än många myrar som tidigare offrats för att utöka åkerarealen. Därför är Lindhammars myr idag ett självklart naturvårdsobjekt.För att få ökad kunskap om växtligheten på Lindhammars myr beslutade länsstyrelsen på Gotland att en botanisk inventering skulle utföras vars resultat nu föreligger. Målet med undersökningen har varit att översiktligt beskriva vegetationens sammansättning på myren, samt att mer noggrant inventera floran i några olika delar av myren genom utläggning av bandprofiler
|
|
| 9. |
- Nilsson, Bengt-Olof, et al.
(författare)
-
Nygårdsmyr : Botanisk inventering
- 1983
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nygårdsmyr, som är en av Gotlands största kvarvarande myrar, har under mer än 40 års tid varit föremål för tvister mellan naturvårdande krafter och förespråkare för utdikning.Stridigheterna började i slutet på 1930-talet, då några av de dåvarande markägarna begärde syneförrättning för att få dika ut myren. Redan vid denna tidpunkt var de flesta av Gotlands våtmarker torrlagda och uppodlade, varför Nygårdsmyr hade ett stort värde som representant för de på ön förr så vanliga agmyrarna. Den kände växtbiologen Rutger Sernander uttalade efter ett besök på myren önskemål om att området skulle avsättas som naturreservat (Sernander 1941). Vid sidan av botaniska värden ansågs Nygårdsmyr ha ett ovanligt rikt fågelliv (sammanfattat av Högström 1967).I syfte att rädda området lyckades Gotlands naturvårdsförening övertala några andra markägare att överklaga dikningsbeslutet, mot löfte om att betala rättegångskostnaderna. Detta var dock förgäves, då vattendomstolen den 19 september 1941 gav avslag på anförda besvär.Främst beroende på dikningsföretagets stora kostnad i relation till den beräknade vinsten, kom dock ingen dikning till stånd före tillåtlighets tidens utgång. I stället fick Svenska naturskyddsföreningen köpa flera andelar i myren och stod därmed som störste enskilde ägare.Tjugo år senare kom emellertid utdikning av Nygårdsmyr på tapeten igen. Några markägare krävde då sänkning av vattenståndet eftersom deras skog nära myrkanten försumpats. Ärendet handlades av skogsvårdsstyrelsen, som upplyste om att utdikning inte kunde komma till stånd då samtliga ägare, däribland Svenska naturskyddsföreningen, ej var eniga i frågan.Under sommaren 1967 smygdikades dock Nygårdsmyr i den bemärkelsen att en 950 meter lång kanal grävdes från inloppet i riktning mot det största utloppet.Omedelbart efter det att utdikningen blivit känd ansökte Svenska naturskyddsföreningen om reservatsbildning av Nygårdsmyr hos länsstyrelsen på Gotland. Föreningen betonade de skador på växt- och djurliv som utdikningen skulle komma att medföra och framhöll vikten av att kanalen genast lades igen.År 1971 fastslog statens naturvårdsverk i en skrivelse till länsstyrelsen att "Nygårdsmyr äger dokumenterade naturvärden och bör avsättas som naturreservat. Åtgärder bör vidtagas föt att minska skadeverkningarna av de ut förda dikesåtgärderna" (Statens naturvårdsverk 1969).Sedan dess har inget hänt och vegetationen på Nygårdsmyr är idag, 15 år efter ingreppet, starkt påverkad av den uttorkning och spridning av näringsrikt tillrinningsvatten som kanalen åsamkat. Den ursprungliga vegetationen har på stora delar av myren trängts tillbaka av en frodig vegetation som präglas av bunkestarr och videbuskage.Det är mot denna bakgrund högst angeläget att snarast fatta beslut om Nygårdsmyrs framtJd.För att få kännedom om dagens vegetationsbild beslutade länsstyrelsen på Gotland att en botanisk inventering skulle utföras, vars resultat nu föreligger.Målet med undersökningen har varit att översiktligt beskriva växtlighetens sammansättning på Nygårdsmyr, samt att mer noggrant inventera floran i några olika delar av myren genom utläggning av bandprofiler.
|
|
| 10. |
- Nilsson, Bengt-Olof, et al.
(författare)
-
Ädellövskog i Grötlingbo : Vegetationsbeskrivningar
- 1985
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Skogsbruket bedrivs i Sverige allt mer intensivt med inriktning på hög.och uthållig produktion. En stor andel av lövskogsareal?n kom härlgenom·under senare Ar att hotas av omläggning till barrskogsproduktion. Ädellövskogslagens ikraftträdande den 1 juli 1984 avvärjde dock ett storskaligt överförande. På Gotland finns emellertid relativt stora arealer lågproducerande ädellövskog mestadels med ask men i någon mån med krattek. Dessa områden är särskilt utsatta för anspråk på överförande till barrskog med högre produktion. Lövskog på bättre marker är dessutom föremål för anspråk på omföring t i 11 åker. För länsstyrelsen är det viktigt att klarlägga skyddsvärdet hos främst större sammanhängande lövskogsomr?den f6r att kunna ta ställning till framställningar om att ersätta ädellövskog· med annat. Skogsvårdsstyrelsen har för detta ändamål ställt medel till förfogande och m6Jliggjort genomförandet av föreliggande inventering.
|
|
