| 1. |
- Arvidsson, Eva, 1959-, et al.
(författare)
-
Vägen framåt
- 2013
-
Ingår i: Att välja rättvist. - Lund : Studentlitteratur AB. ; , s. 207-214
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Som vi visat har utvecklingen av metoder och strukturer för öppna prioriteringar i Sverige kommit långt. Många frågor återstår likväl. Under vårt arbete med denna bok har vi identifierat ett antal förbättringsområden och utmaningar som vi avslutningsvis vill lyfta fram. Det rör sig om vilka som ska delta i prioriteringarna, tydliggörande av värdegrunden, behov av bättre kunskap, baserad på både vetenskaplig metod och erfarenhet, och fortsatt utveckling av prioriteringsprocesser på olika nivåer och i olika sammanhang. Även om vi i Sverige skulle nå en god enighet kring principer och kriterier för prioriteringar så kommer vi alltid finna många olika sätt att praktiskt lösa specifika prioriteringsproblem.
|
|
| 2. |
- Carlsson, Per, 1951-, et al.
(författare)
-
Prioritering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar
- 2014
-
Ingår i: Läkemedel för djur, maskinell dos och sällsynta tillstånd. - Stockholm : Fritzes. - 9789138242070 ; , s. 639-699
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I vilken utsträckning kan särskilda hänsyn tas vid prioritering av särläkemedel och läkemedel för behandling av sällsynta tillstånd? Bör man i vissa speciella situationer kunna acceptera sämre kostnadseffektivitet och lägre krav på vetenskapligt underlag? Om så, vad är det för villkor/kriterier som då bör vara uppfyllda? Hur stämmer ett sådant undantag med den etiska plattformen för prioriteringar? Finns det andra argument som talar för eller mot en särbehandling av sällsynta tillstånd? Detta är frågor som vi diskuterar i denna rapport som tagits fram på uppdrag av Läkemedels- och apoteksutredningen.I rapporten konstaterar vi att särläkemedel är en relativt heterogen grupp av läkemedel och att det finns andra läkemedel med motsvarande egenskaper som inte ansökt eller kunnat ansöka om status som särläkemedel. Ur prioriteringssynpunkt är det därför mer relevant att fokusera på alla typer av läkemedel, som används för sällsynta tillstånd, när vi diskuterar vilka principer för prioriteringar som bör gälla.Utifrån litteratur och erfarenheter i andra länder, som formulerat kriterier för en särskild hantering av läkemedel vid sällsynta sjukdomar, drar vi den preliminära slutsatsen att samhället bör kunna betala mer per hälsovinst (kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY)) och acceptera lägre krav på vetenskapligt underlag vid prioritering av läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar om samtliga följande villkor är uppfyllda:att behandlingen har en hög kostnad per hälsovinst som en konsekvens av att den omfattar endast få patienter,att det rör sig om ett tillstånd med mycket stor svårighetsgrad,att det behandlingsalternativ som övervägs på goda grunder ska antas ha en väsentlig effekt,att det inte finns någon alternativ behandling med en väsentlig effekt som förväntas förebygga, bota, fördröja försämring eller lindra det aktuella tillståndet.Om dessa kriterier anses uppfyllda kan läkemedlet bedömas i relation till ett förhöjt tröskelvärde för kostnadseffektivitet. Hur högt detta värde kan vara för att anses rimligt tar vi inte ställning till i rapporten, men en viktig ståndpunkt är att det måste finnas en övre gräns för hur hög kostnad per QALY samhället kan acceptera. Detta bör gälla även om ovanstående kriterier är uppfyllda, annars riskerar det uppstå oacceptabla undanträngningseffekter av andra prioriterade åtgärder. Även lägre krav på vetenskapligt underlag skakunna accepteras....
|
|
| 3. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Prioritering och finansiering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den pågående Läkemedels- och apoteksutredningen har i ett tilläggsdirektiv fått i uppdrag att analysera behovet av särskilda lösningar vid beslut om subventionering för särläkemedel. Ett särläkemedel är ett läkemedel som uppfyller vissa villkor och därmed omfattas av ett särskilda stimulansåtgärder innan godkännande av läkemedelsmyndighet samt möjlighet, men inte rätt, till ensamrätt på marknaden under 10 år. Till villkoren hör bl.a. att läkemedlet är avsett för att diagnostisera, förebygga eller behandla livshotande tillstånd eller tillstånd med kronisk funktionsnedsättning och som högst 5 av 10 000 personer i gemenskapen lider av vid ansökningstillfället.
|
|
| 4. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Prioritering och finansiering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar : Reviderad version
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I ett tilläggsdirektiv till utredningen om vissa frågor om prissättning, tillgänglighet och marknadsförutsättningar inom läkemedels- och apoteksområdet (Dir. 2011:82) ingår att analysera behovet av särskilda lösningar vid beslut om subventionering för särläkemedel. Ett särläkemedel är ett läkemedel som uppfyller vissa villkor och därmed omfattas av särskilda stimulansåtgärder innan godkännande av läkemedelsmyndighet samt möjlighet, men inte rätt, till ensamrätt på marknaden under 10 år.I rapporten analyseras den etiska plattformen och läkemedelsförmånslagen, som är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) utgångspunkter för subventionsbeslut. En slutsats som dras är att dagens etiska plattform tillsammans med den modifiering av kostnadseffektivitetsprincipen, som finns i lagen om läkemedelsförmåner, ger möjlighet att komma till slutsatsen att samhället är berett att betala mer per hälsovinst för läkemedel riktade till mycket sällsynta och svåra sjukdomar/tillstånd.Människovärdesprincipen ger uttryck för att irrelevant grupptillhörighet eller gruppegenskap inte ska påverka en patientgrupps lika möjligheter och lika utfall när det gäller hälsa. Huruvida en patientgrupp är liten eller stor är en sådan irrelevant gruppegenskap och gruppens storlek eller tillståndets sällsynthet bör därmed inte påverka gruppens möjligheter till behandling eller till att kunna uppnå ett jämlikt hälsoutfall jämfört med andra större grupper eller grupper med mer vanliga sjukdomar. Däremot kan den konsekvens i form av höga kostnader för behandling som sällsynthet kan medföra, vara en grund för särbehandling.Behovs-solidaritetsprincipen ger dels uttryck för att alla medborgare bör ges lika möjligheter att uppnå god hälsa och dels uttryck för att vi bör uppnå ett så lika hälsoutfall som möjligt för medborgarna. Om vi låter utvecklingskostnaden för läkemedel mot sällsynta tillstånd påverka möjligheten att ta del av dessa läkemedel ges inte medborgarna lika möjligheter till att uppnå god hälsa. Utifrån detta drar vi slutsatsen att sällsynta och svåra tillstånd bör ges likartade möjligheter att uppnå god hälsa som vanliga och allvarliga tillstånd.Kostnadseffektivitetsprincipen. När en sämre kostnadseffektivitet främst beror på höga kostnader som framför allt är kopplade till storleken på den grupp som patienten tillhör dvs. storleken på marknaden för läkemedlet och inte på dålig effekt hos åtgärden finns det av rättviseskäl anledning att dels försöka påverka kostnadsaspekten av läkemedlet, dels i vissa fall acceptera en sämre kostnadseffektivitet. Kostnaden kan påverkas genom t.ex. prissättning på läkemedel efter särskilda avtal med det marknadsförande företaget. Det finns ett värde i att veta att man lever i ett barmhärtigt samhälle som tar hand om och försöker hjälpa de människor som befinner sig i livshotande eller andra svåra situationer. Detta värde består dels i att vetskapen skapar större trygghet och tillit till samhället utifrån ett egenintresse eftersom vi alla kan löpa risk att drabbas av svåra tillstånd, dels utifrån en mer altruistisk motivering som består i att vi påverkas positivt av att bara veta att vi lever i ett barmhärtigt samhälle. Detta är en faktor som därför även borde vägas in i kostnadseffektivitetskalkyler. Storleken på detta värde är oklart.Särläkemedel är en relativt heterogen grupp och det finns andra läkemedel med motsvarande egenskaper som inte ansökt om status som särläkemedel. Ur prioriteringssynpunkt är det mer relevant att istället fokusera på läkemedel som används för sällsynta och svåra sjukdomar. Läkemedel vid mycket sällsynta och svåra tillstånd, särskilt när annan behandling saknas, bör därför handläggas i sär- skild ordning oavsett status som särläkemedel eller ej. För att säkerställa jämlik tillgång, transparenta beslut och god vård är en modell med nationellt beslutsfattande för sådana läkemedel att föredra. Tre alternativa principer för beslut och finansiering diskuteras: staten som huvudman, samarbete mellan stat och landsting samt samarbete mellan landstingen.
|
|
| 5. |
- Ågård, Anders, et al.
(författare)
-
Guidance for ambulance personnel on decisions and situations related to out-of-hospital CPR
- 2012
-
Ingår i: Resuscitation. - : Elsevier BV. - 0300-9572 .- 1873-1570. ; 83:1, s. 27-31
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ethical guidelines on out-of-hospital cardio-pulmonary resuscitation (CPR) are designed to provide substantial guidance for the people who have to make decisions and deal with situations in the real world. The crucial question is whether it is possible to formulate practical guidelines that will make things somewhat easier for ambulance personnel. The aims of this article are to address the ethical aspects related to out-of-hospital CPR, primarily to decisions on not starting or terminating resuscitation attempts, using the views and experience of ambulance personnel as a starting point, and to summarise the key points in a practice guideline on the subject.
|
|
| 6. |
- Björk Brämberg, Elisabeth, et al.
(författare)
-
Communication through in-person interpreters : a qualitative study of home care providers' and social workers' views
- 2013
-
Ingår i: Journal of Clinical Nursing. - : Wiley-Blackwell Publishing Ltd.. - 0962-1067 .- 1365-2702. ; 22:1-2, s. 159-167
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- AIMS AND OBJECTIVES: To describe the experiences of home care providers and social workers in communication, via in-person interpreters, with patients who do not share a common language, and to offer suggestions for practice based on this description. BACKGROUND: The use of interpreters is essential for successful communication to provide equal access to health care for patients not sharing a common language with care providers. Successful bilingual communication is probably even more complex within the home care services with its focus on medical treatment, care and daily support in relation to the more exclusive focus on medical treatment within hospital care. DESIGN: An explorative, qualitative, descriptive study. METHODS: Data were collected in seven focus group interviews. A total of 27 persons, working as registered nurses, assistant nurses and social workers in municipal home care, participated. The analysis was inspired by inductive content analysis. RESULTS: The results express a traditional view on interpretation where the in-person interpreter is supposed to act to a greater or lesser extent as an objective and neutral conduit or communicator of what is said. The interpreter is also expected to observe when medical terms and other concepts need to be explained, which thus exceeds the basic role as a communicator of what was said. CONCLUSIONS: This study emphasises the need to view the interpreter as an active and explicit party in a three-way communication. RELEVANCE TO CLINICAL PRACTICE: Viewing the interpreter as an active and explicit party in a three-way communication and as an essential part of the care team might reduce the possible threat to patient confidentiality, and could contribute to solve the problem of interpreting the patient's non-verbal signs.
|
|
| 7. |
- Björk Brämberg, Elisabeth, et al.
(författare)
-
Suggestions for strategies when communicating via in-person interpreters : A qualitative study on communication within home care services in Sweden.
- 2014
-
Ingår i: Clinical Nursing Studies. - : Sciedu Press. - 2324-7940 .- 2324-7959. ; 2:3, s. 34-44
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this study was to explore and suggest strategies for communicating via in-person interpreters, based on experiences of professional home care providers (i.e. nurses and nurse assistants) and social workers. Home care services with its multifaceted emphasis on physical, psychological, social aspects of care and focus on quality of life for the patients presents a challenge for successful interpreted communication as the communication have to cover a wide variety of topics. Previous studies have shown that non-medical issues tend to be less communicated about when using interpreters. The study has an interpretative design, and data were collected in seven focus groups interviews with registered nurses, assistant nurses and social workers in home care services. Data were analysed by means of inductive content analysis. The results reveal suggestions for strategies: making preparations for structure and transparency, creating a flowing conversation on multifaceted topics, forming an understanding of the patient’s voice and limiting the information content. This study concludes that the home care providers and social workers need to be prepared for communication via an interpreter about complex phenomena, that communicating information via an interpreter requires preparation prior to the meeting, as well as being an active part in the conversation. Infrequent use of professional interpreters could threaten the possibilities for care providers and social workers to communicate with linguistic diverse patients in an optimal way.
|
|
| 8. |
- Bremer, Anders, 1957-, et al.
(författare)
-
Balancing Between Closeness and Distance : Emergency medical services personnel’s experiences of caring for families at out-of-hospital cardiac arrests and deaths
- 2012
-
Ingår i: Prehospital and Disaster Medicine. - Cambridge : Cambridge University Press. - 1049-023X .- 1945-1938. ; 27:1, s. 42-52
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Introduction: Out-of-hospital cardiac arrest (OHCA) is a lethal health problem thataffects between 236,000 and 325,000 people in the United States each year. As resuscitationattempts are unsuccessful in 70-98% of OHCA cases, Emergency Medical Services(EMS) personnel often face the needs of bereaved family members.Problem: Decisions to continue or terminate resuscitation at OHCA are influenced byfactors other than patient clinical characteristics, such as EMS personnel’s knowledge,attitudes, and beliefs regarding family emotional preparedness. However, there is littleresearch exploring how EMS personnel care for bereaved family members, or how theyare affected by family dynamics and the emotional contexts. The aim of this study is toanalyze EMS personnel’s experiences of caring for families when patients suffer cardiacarrest and sudden death.Methods: The study is based on a hermeneutic lifeworld approach. Qualitative interviewswere conducted with 10 EMS personnel from an EMS agency in southern Sweden.Results: The EMS personnel interviewed felt responsible for both patient care and familycare, and sometimes failed to prioritize these responsibilities as a result of their ownperceptions, feelings and reactions. Moving from patient care to family care implied amovement from well-structured guidance to a situational response, where the personnelwere forced to balance between interpretive reasoning and a more direct emotionalresponse, at their own discretion. With such affective responses in decision-making, thepersonnel risked erroneous conclusions and care relationships with elements of dishonesty,misguided benevolence and false hopes. The ability to recognize and respond to people’sexistential questions and needs was essential. It was dependent on the EMS personnel’sbalance between closeness and distance, and on their courage in facing the emotionalexpressions of the families, as well as the personnel’s own vulnerability. The presence offamily members placed great demands on mobility (moving from patient care to familycare) in the decision-making process, invoking a need for ethical competence.Conclusion: Ethical caring competence is needed in the care of bereaved family membersto avoid additional suffering. Opportunities to reflect on these situations within a frameworkof care ethics, continuous moral education, and clinical ethics training are needed.Support in dealing with personal discomfort and clear guidelines on family support couldbenefit EMS personnel.Bremer A, Dahlberg K, Sandman
|
|
| 9. |
- Bremer, Anders, 1957-, et al.
(författare)
-
Etiska aspekter på HLR
- 2011
-
Ingår i: HLR 2011. - : HLR rådet.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Hälso- och sjukvårdens övergripande mål kan uttryckas som främjande av optimal livslängd med god livskvalitet och ett gott liv. Målet kan betraktas som etiskt. Vid en patients hjärtstopp är målet med den medicinska behandlingen (hjärtlungräddning, HLR) att personen överlever med åtminstone acceptabel livskvalitet. I det akuta, prehospitala skedet är det dock svårt att bedöma utfallet avseende framtida livskvalitet förutom i vissa få och relativt välbestämda fall. Det är dessutom svårt att få vetskap om patientens eventuella önskemål om sin vård. Som regel påbörjas därför HLR. Etiska riktlinjer kan ge viss vägledning i beslut om att avbryta HLR när det finns skäl att tro att målet inte kan uppnås. Ramarna för sådana riktlinjer bygger på respekt för patientens autonomi och integritet, rättvisa samt rimlighet i vårdarens yrkesroll. Detta innebära exempelvis respekt för patientens eventuella önskemål avseende HLR, undvikande av att patienten exponeras samt ansvar för att resurserna används så rättvist som möjligt. Det sistnämnda kan ibland innebära att ambulanspersonal avviker från en HLR-plats efter att HLR avbrutits för något som är viktigare än vården av närstående. Vård av närstående bör dock betraktas som en rimlig uppgift i ambulanspersonalens yrkesroll där ansvaret handlar om att tillvarata närståendes kunskap och erfarenhet, visa dem omtanke och respekt samt ge stöd, vägledning och information. Närståendes delaktighet ska främjas och kommunikationen med dem ske respektfullt, lyhört och empatiskt. Närståendes initiala roll vid en patients hjärtstopp är viktig genom att de kan bidra med värdefull informa-tion om patienten och även återge patientens vilja i förekommande fall. I händelse av att patienten avlider är målet att lindra närståendes lidande. Forskning visar dock att ambulanspersonalens uppfattningar om närståendevården och närståendes närvaro under HLR varierar från att anses som viktig för närståendes sorgeprocess och återhämtning, till att inte ingå i vårdarrollen, negativt påverka HLR-beslut och innebära emotionell belastning för vårdarna. Närståendes närvaro vid HLR tycks för en del ambulanspersonal innebära svårigheter att ge närstående emotionellt stöd och ibland leda till att HLR fortsätter längre än vad som är medici-niskt motiverat, antingen som ett sätt att lindra närståendes lidande eller för att vårdarna inte förmår att skifta från patientvård till vårdande av närstående. Att utföra HLR för någon annan skull än för patienten och längre än medicinskt motiverat är emellertid etiskt tveksamt och flyttar dessutom fokus från närståendes behov. Närståendes känslor av överväldigande ansvar och ofrivillig ensamhet belyser istället vikten av att uppmärksamhet på närståendes verkliga behov, främjande av kontrollkänsla och försök till skuldavlastning. Ambulanspersonalens uppriktighet, medmänsklighet och närvaro framstår som centrala aspekter i en etiskt god vård av närstående i samband med en patients hjärtstopp och plötsliga död.
|
|
| 10. |
- Bremer, Anders, 1957-, et al.
(författare)
-
Futile cardiopulmonary resuscitation for the benefit of others : An ethical analysis
- 2011
-
Ingår i: Nursing Ethics. - : Sage Publications. - 0969-7330 .- 1477-0989. ; 18:4, s. 495-504
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- It has been reported as an ethical problem within prehospital emergency care that ambulance professionals administer physiologically futile cardiopulmonary resuscitation (CPR) to patients having suffered cardiac arrest to benefit significant others. At the same time it is argued that, under certain circumstances, this is an acceptable moral practice by signalling that everything possible has been done, and enabling the grief of significant others to be properly addressed. Even more general moral reasons have been used to morally legitimize the use of futile CPR: That significant others are a type of patient with medical or care needs that should be addressed, that the interest of significant others should be weighed into what to do and given an equal standing together with patient interests, and that significant others could be benefited by care professionals unless it goes against the explicit wants of the patient. In this article we explore these arguments and argue that the support for providing physiologically futile CPR in the prehospital context fails. Instead, the strategy of ambulance professionals in the case of a sudden death should be to focus on the relevant care needs of the significant others and provide support, arrange for a peaceful environment and administer acute grief counselling at the scene, which might call for a developed competency within this field.
|
|
