| 1. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Alm, Anna-Karin, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i samhället är viktigt för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar. Man måste arbeta över sektorsgränser, inte bara inom forskning utan också inom utbildning. “Vägen till samverkanssäkrad utbildning: metoder och strategier” handlar om hur samverkan kan integreras i högre utbildning. Slutsatserna baseras på de erfarenheter som gjorts i projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram som letts av lärosätena i Linköping, Malmö och Umeå. Publikationens andra del, “Möjligheter och utmaningar”, berättar ett antal historier ur samverkansvardagen. // Att med andra samhällsaktörer samverka kring utformningen av utbildningsprogram och i undervisningen bidrar till kvalitetsutveckling och säkerställer att utbildningen är till nytta för samhället. Samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. För att man långsiktigt ska kunna integrera samverkan i utbildningsprogram krävs insatser på flera nivåer. Till exempel måste lärosätesledningar ta tydlig ställning i samverkansfrågan i sina styrdokument, och samverkansaspekten måste vara en självklar del av lärosätets kvalitetssäkringssystem. Det krävs också att ledningen för fakulteter och institutioner utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan. Vidare bör samverkan ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling, och lärosätena bör också uppmärksamma och belöna framgångsrikt samverkansarbete. Slutligen bör politiker och departement utforma ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena.
|
|
| 4. |
- Backman, Annica, 1972-
(författare)
-
Leadership : person-centred care and the work situation of staff in Swedish nursing homes
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: Swedish nursing home managers, who constitute the empirical focus of this thesis, hold overall operational responsibility for the nursing homes, which includes the care of residents, direct care staff and work environment. Aged care organisations are also expected to provide person-centred care. Working towards a person-centred approach poses new demands and leads to challenges for leaders, and there is currently limited knowledge of what characterises leadership that promotes a person-centred approach. In addition, an ongoing demographic shift in the aged care workforce entails further challenges, as the proportion of professional workers is decreasing. Leading a healthy work environment is therefore important for ensuring and protecting staff health. Based on this, it is important to explore nursing home managers’ leadership in relation to person-centred care and the work situation of staff.Aim: The overall aim was to explore leadership in relation to person-centred care and the work situation of staff in Swedish nursing homes.Methods: This thesis is based on data from two data collections. First, it includes cross-sectional baseline data from a national inventory of health and care in Swedish nursing homes (SWENIS) collected in 2013-2014. The SWENIS dataset consists of a sample of staff n=3605 from 169 nursing homes in 35 municipalities, and nursing home managers n=191. The second data collection consists of 11 semi-structured interviews with 12 nursing home managers in highly person-centred nursing homes that already participated in SWENIS. Data were explored via descriptive statistics, simple and multiple regression analyses, and qualitative content analysis.Results: Leadership was positively associated with person-centred care and psychosocial climate. Highly rated leadership behaviors’ among nursing homes managers was characterized by experimenting with new ideas, controlling work closely, relying on his/her subordinates, coaching and giving direct feedback, and handling conflicts constructively. Leading person-centred care can be outlined by four leadership processes: embodying person-centred being and doing; promoting a person-centred atmosphere; maximizing person-centred team potential and optimising person-centred support structures. Leadership was also positively associated with social support and negatively associated with job strain. Further, the variation in leadership was to a very small extent explained by the nursing home managers’ educational qualification, operational form of the nursing home and the number of employees in a unit.Conclusions: All findings point in the same direction: that leadership, as it is characterized and measured in this thesis, is significantly associated with person-centred care provision as well as with the work situation of staff. This suggests that nursing managers have a central leadership role in developing and supporting person-centred care practices, and also in creating a healthy work environment. The results also highlight five specific leadership behaviours that are most characteristic of highly rated leadership, thereby adding concrete descriptions of behaviours to the literature on existing leadership theories. The findings also include four central processes for leading towards person-centred care in nursing homes. Taken together, it seems important for managers to translate the person-centred philosophy into actions and to promote an atmosphere pervaded by innovation and trust, in which cultural change is enhanced by positive cultural bearers. Utilizing the overall knowledge and competencies among staff and potentiating care teams was also considered important for leading person-centred care, along with optimising supportive structures for supporting and maintaining person-centred care. If aged care organisations are to be committed to person-centred care, an important implication seems to be to organise nursing homes in a way that allows nursing home managers to be close and present in clinical practice and actively lead towards person-centred care. The findings of this thesis contribute to our understanding of leadership in relation to person-centre care and the work situation of staff. These findings can be used in leadership educations and nursing curriculum. Longitudinal studies would be valuable for following leadership, person-centred care and the work situation of staff over time.
|
|
| 5. |
- Edvardsson, David, et al.
(författare)
-
The Umeå Ageing and health research programme (U-age) : exploring person-centred care and health promoting living conditions for an ageing population
- 2016
-
Ingår i: Nordic journal of nursing research. - : Sage Publications. - 2057-1585 .- 2057-1593. ; 36:3, s. 168-174
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this article is to describe the Umeå ageing and health research programme that explores person-centred care and health-promoting living conditions for an ageing population in Sweden, and to place this research programme in a national and international context of available research evidence and trends in aged care policy and practice. Contemporary trends in aged care policy includes facilitating ageing in place and providing person-centred care across home and aged care settings, despite limited evidence on how person-centred care can be operationalised in home care services and sheltered housing accommodation for older people. The Umeå ageing and health research programme consists of four research projects employing controlled, cross-sectional and longitudinal designs across ageing in place, sheltered housing, and nursing homes. The research programme is expected to provide translational knowledge on the structure, content and outcomes of person-centred care and health-promoting living conditions in home care, sheltered housing models, and nursing homes for older people and people with dementia.
|
|
| 6. |
- Gustafsson, Karin L., 1987, et al.
(författare)
-
ER alpha expression in T lymphocytes is dispensable for estrogenic effects in bone
- 2018
-
Ingår i: Journal of Endocrinology. - : Bioscientifica. - 0022-0795 .- 1479-6805. ; 238:2, s. 129-136
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Estrogen treatment has positive effects on the skeleton, and we have shown that estrogen receptor alpha (ERa) expression in cells of hematopoietic origin contributes to a normal estrogen treatment response in bone tissue. T lymphocytes are implicated in the estrogenic regulation of bone mass, but it is not known whether T lymphocytes are direct estrogen target cells. Therefore, the aim of this study was to determine the importance of ERa expression in T lymphocytes for the estrogenic regulation of the skeleton using female mice lacking ERa expression specifically in T lymphocytes (Lck-ERa-/-) and ERaflox/flox littermate (control) mice. Deletion of ERa expression in T lymphocytes did not affect bone mineral density (BMD) in sham-operated Lck-ERa-/compared to control mice, and ovariectomy (ovx) resulted in a similar decrease in BMD in control and Lck-ERa-/- mice compared to sham-operated mice. Furthermore, estrogen treatment of ovx Lck-ERa-/- led to an increased BMD that was indistinguishable from the increase seen after estrogen treatment of ovx control mice. Detailed analysis of both the appendicular (femur) and axial (vertebrae) skeleton showed that both trabecular and cortical bone parameters responded to a similar extent regardless of the presence of ERa in T lymphocytes. In conclusion, ERa expression in T lymphocytes is dispensable for normal estrogenic regulation of bone mass in female mice.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Ohlsson, Claes, 1965, et al.
(författare)
-
Inducible Wnt16 inactivation: WNT16 regulates cortical bone thickness in adult mice.
- 2018
-
Ingår i: The Journal of endocrinology. - 1479-6805. ; 237:2, s. 113-122
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Substantial progress has been made in the therapeutic reduction of vertebral fracture risk in patients with osteoporosis, but non-vertebral fracture risk has been improved only marginally. Human genetic studies demonstrate that the WNT16 locus is a major determinant of cortical bone thickness and non-vertebral fracture risk and mouse models with life-long Wnt16 inactivation revealed that WNT16 is a key regulator of cortical thickness. These studies, however, could not exclude that the effect of Wnt16 inactivation on cortical thickness might be caused by early developmental and/or growth effects. To determine the effect of WNT16 specifically on adult cortical bone homeostasis, Wnt16 was conditionally ablated in young adult and old mice through tamoxifen-inducible Cre-mediated recombination using CAG-Cre-ER; Wnt16flox/flox (Cre-Wnt16flox/flox) mice. First, 10-week-old Cre-Wnt16flox/flox and Wnt16flox/flox littermate control mice were treated with tamoxifen. Four weeks later, Wnt16 mRNA levels in cortical bone were reduced and cortical thickness in femur was decreased in Cre-Wnt16flox/flox mice compared to Wnt16flox/flox mice. Then, inactivation of Wnt16 in 47-week-old mice (evaluated four weeks later) resulted in a reduction of Wnt16 mRNA levels, cortical thickness and cortical bone strength with no effect on trabecular bone volume fraction. Mechanistic studies demonstrated that the reduced cortical bone thickness was caused by a combination of increased bone resorption and reduced periosteal bone formation. In conclusion, WNT16 is a crucial regulator of cortical bone thickness in young adult and old mice. We propose that new treatment strategies targeting the adult regulation of WNT16 might be useful to reduce fracture risk at cortical bone sites.
|
|
| 9. |
- Sjögren, Karin, et al.
(författare)
-
Organisational and environmental characteristics of residential aged care units providing highly person-centred care : a cross sectional study
- 2017
-
Ingår i: BMC Nursing. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1472-6955. ; 16
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Few studies have empirically investigated factors that define residential aged care units that are perceived as being highly person-centred. The purpose of this study was to explore factors characterising residential aged care units perceived as being highly person-centred, with a focus on organisational and environmental variables, as well as residents' and staff' characteristics.METHODS: A cross-sectional design was used. Residents (n = 1460) and staff (n = 1213) data from 151 residential care units were collected, as well as data relating to characteristics of the organisation and environment, and data measuring degree of person-centred care. Participating staff provided self-reported data and conducted proxy ratings on residents. Descriptive and comparative statistics, independent samples t-test, Chi(2) test, Eta Squared and Phi coefficient were used to analyse data.RESULTS: Highly person-centred residential aged care units were characterized by having a shared philosophy of care, a satisfactory leadership, interdisciplinary collaboration and social support from colleagues and leaders, a dementia-friendly physical environment, staff having time to spend with residents, and a smaller unit size. Residential aged care units with higher levels of person-centred care had a higher proportion of staff with continuing education in dementia care, and a higher proportion of staff receiving regular supervision, compared to units with lower levels of person-centred care.CONCLUSIONS: It is important to target organisational and environmental factors, such as a shared philosophy of care, staff use of time, the physical environment, interdisciplinary support, and support from leaders and colleagues, to improve person-centred care in residential care units. Managers and leaders seeking to facilitate person-centred care in daily practice need to consider their own role in supporting, encouraging, and supervising staff.
|
|
| 10. |
- Sjögren, Karin, et al.
(författare)
-
To what extent is the work environment of staff related to person-centred care? : A cross-sectional study of residential aged care
- 2015
-
Ingår i: Journal of Clinical Nursing. - : John Wiley & Sons. - 0962-1067 .- 1365-2702. ; 24:9-10, s. 1310-1319
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- AIMS AND OBJECTIVES: To explore the relationship between staff characteristics, perceived work environment and person-centred care in residential aged care units.BACKGROUND: Person-centred care is often described as the model of choice in residential aged care and in the care of persons with dementia. Few empirical studies have reported on the relationship between how staff experience different aspects of their work and person-centred care.DESIGN: The study had a cross-sectional quantitative design.METHODS: Staff in 151 residential aged care units in Sweden (n = 1169) completed surveys which included questions about staff characteristics, valid and reliable measures of person-centred care, satisfaction with work and care, job strain, stress of conscience and psychosocial unit climate. Statistical analyses of correlations, group differences and multiple linear regression analysis estimated with generalised estimating equation were conducted.RESULTS: Higher levels of staff satisfaction, lower levels of job strain, lower levels of stress of conscience, higher levels of a supportive psychosocial unit climate and a higher proportion of staff with continuing education in dementia care were associated with higher levels of person-centred care. Job strain and a supportive psychosocial climate, explained most of the variation in person-centred care.CONCLUSIONS: This study shows that the work environment as perceived by staff is associated with the extent to which staff perceive the care as being person-centred in residential aged care. These empirical findings support the theoretical postulation that the work environment is an important aspect of person-centred care.RELEVANCE TO CLINICAL PRACTICE: Promoting a positive and supportive psychosocial climate and a work environment where staff experience balance between demands and control in their work, to enable person-centred care practice, seems to be important implications for managers and leaders in residential aged care.
|
|
