| 1. |
- Omar, Faisal, et al.
(författare)
-
Transplant tourism and compensated kidney donation : A survey of opinions amongst Swedish medical students
- 2010
-
Ingår i: International Journal of Health Promotion & Education. - 1463-5240. ; 48:4, s. 106-112
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: Transplant tourism and proposals for regulated compensated donation are reactions to the global scarcity in kidneys. These areas raise unique ethical challenges in medical education and clinical practice. We aimed to elucidate the opinions of soon-to-be physicians on transplant tourism, and compensated donation. We investigated how these opinions are formed, if they are interrelated, and their impact on encounters with patients. Design and Methods: a 14 item survey was developed using cognitive interviewing techniques, and distributed to the graduating class at Linköping Medical University. Spearman's correlation coefficient and Pearson's chi-square test were employed to investigate significant associations. Results: The response rate was 43/47 (92%). The majority were strongly (64%), or somewhat (29%) against transplant tourism. Those with strong negative positions on transplant tourism were significantly (p<0.05) more likely to dissuade patients from pursuing it. More students expressed support for regulated compensation from a clinical perspective (34%) as compared with support from an ethical perspective (15%). Conclusions: The opinions of young physicians on transplant tourism are a significant indicator for their clinical approach. Young physicians balance competing ethical responsibilities such as respect for autonomy against concerns for kidney vendors in the developing world. Clinical and policy scenarios, similar to those used in this survey are useful tools for students to explore challenging ethical issues within their medical education, to provide appropriate guidance for patients and empower them through health education.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Tinghög, Gustav, 1979-, et al.
(författare)
-
Horizontal Inequality in Rationing by Waiting Lists
- 2014
-
Ingår i: International Journal of Health Services. - : Baywood Publishing Company, Inc.. - 0020-7314 .- 1541-4469. ; 44:1, s. 169-184
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The objective of this article was to investigate the existence of horizontal inequality in access to care for six categories of elective surgery in a publicly funded system, when care is rationed through waiting lists. Administrative waiting time data on all elective surgeries (n = 4,634) performed in Östergötland, Sweden, in 2007 were linked to national registers containing variables on socioeconomic indicators. Using multiple regression, we tested five hypotheses reflecting that more resourceful groups receive priority when rationing by waiting lists. Low disposable household income predicted longer waiting times for orthopedic surgery (27%, p < 0.01) and general surgery (34%,p < 0.05). However, no significant differences on the basis of ethnicity and gender were detected. A particularly noteworthy finding was that disposable household income appeared to be an increasingly influential factor when the waiting times were longer. Our findings reveal horizontal inequalities in access to elective surgeries, but only to a limited extent. Whether this is good or bad depends on one's moral inclination. From a policymaker's perspective, it is nevertheless important to recognize that horizontal inequalities arise even though care is not rationed through ability to pay.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Arvidsson, Eva, 1959-, et al.
(författare)
-
Vägen framåt
- 2013
-
Ingår i: Att välja rättvist. - Lund : Studentlitteratur AB. ; , s. 207-214
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Som vi visat har utvecklingen av metoder och strukturer för öppna prioriteringar i Sverige kommit långt. Många frågor återstår likväl. Under vårt arbete med denna bok har vi identifierat ett antal förbättringsområden och utmaningar som vi avslutningsvis vill lyfta fram. Det rör sig om vilka som ska delta i prioriteringarna, tydliggörande av värdegrunden, behov av bättre kunskap, baserad på både vetenskaplig metod och erfarenhet, och fortsatt utveckling av prioriteringsprocesser på olika nivåer och i olika sammanhang. Även om vi i Sverige skulle nå en god enighet kring principer och kriterier för prioriteringar så kommer vi alltid finna många olika sätt att praktiskt lösa specifika prioriteringsproblem.
|
|
| 6. |
- Brodtkorb, Thor-Henrik, et al.
(författare)
-
Cost-effectiveness of clean air administered to the breathing zone in allergic asthma
- 2010
-
Ingår i: CLINICAL RESPIRATORY JOURNAL. - 1752-6981. ; 4:2, s. 104-110
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Introduction: Airsonett Airshower (AA) is a novel non-pharmaceutical treatment for patients with perennial allergic asthma that uses a laminar airflow directed to the breathing zone of patients during sleep. It has been shown that AA treatment in addition to optimized standard therapy significantly increases asthma-related quality of life among adolescent asthmatics. However, the cost-effectiveness of AA treatment has not yet been assessed. As reimbursement decisions are increasingly guided by results from the cost-effectiveness analysis, such information is valuable for health-care policy-makers. Objective: The objective of this study was to estimate the cost-effectiveness of adding AA treatment with allergen-free air during night sleep to optimized standard therapy for adolescents with perennial allergic asthma compared with placebo. Materials and Methods: A probabilistic Markov model was developed to estimate costs and health outcomes over a 5-year period. Costs and effects are presented from a Swedish health-care perspective (QALYs). The main outcome of interest was cost per QALY gained. Results: The Airshower strategy resulted in a mean gain of 0.25 QALYs per patient, thus yielding a cost per QALY gained of under 35 000 as long as the cost of Airshower is below 8200. Conclusions: Adding AA treatment to optimized standard therapy for adolescents with perennial allergic asthma compared with placebo is generating additional QALYs at a reasonable cost. However, further studies taking more detailed resource use and events such as exacerbations into account would be needed to fully evaluate the cost-effectiveness of AA treatment. Please cite this paper as: Brodtkorb T-H, Zetterstrom O and Tinghog G. Cost-effectiveness of clean air administered to the breathing zone in allergic asthma.
|
|
| 7. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Läkemedel : när är det rimligt att betala själv?
- 2013. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Samhällets ekonomiska resurser är begränsade och därför finns det ingen möjlighet att offentligt finansiera alla vårdtjänster som har en positiv effekt. Prioritering och ransonering av hälso- och sjukvård är därmed ofrånkomlig. Ett sätt att göra detta på är att låta individen finansiera vissa produkter och tjänster direkt ur egen ficka. Gränsdragningen mellan det individuella och det offentliga ansvaret för finansiering av sjukvård är dock en komplex och politiskt känslig fråga, men den förtjänar likväl en öppen och konstruktiv diskussion. Vår utgångspunkt är att den svenska hälso- och sjukvården under överskådlig tid i huvudsak kommer att förbli offentligt finansierad, men vi konstaterar att en betydande andel av vården idag är privat finansierad. För att personer ska kunna ta ett eget ansvar för finansieringen krävs vissa förutsättningar. Det är därför viktigt att uppmärksamma var, när och hur det är rimligt att individen får ta ett eget ansvar för att finansiera sin vård, och när motsatsen gäller. Denna diskussion kan ta sin utgångspunkt i de etiska principer för prioriteringarsom gäller i Sverige: människovärdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.Det övergripande syftet med denna rapport är att analysera och diskutera grunden för egenansvar vid finansiering av vård. Syftet är också att presentera ett ramverk för att bedöma lämpligheten av egenfinansiering och applicera detta ramverk på läkemedelsområdet.Ramverket består av sex kriterier/egenskaper kopplade till den specifika vårdinsatsen/produkten som bör vara delvis eller helt uppfyllda för att egenfinansiering ska bedömas som rimlig.Den aktuella vårdinsatsen/produkten bör vara sådan att flertalet individer har god förmåga att värdera behov och kvalitet både före och efter användning.Den aktuella vårdinsatsen/produkten bör främst utnyttjas av individer som kan betecknas som autonoma och reflekterande i sitt beslutsfattande.Den aktuella vårdinsatsen/produkten bör ge små posi tiva externa effekter.Kostnaden för den aktuella vårdinsatsen/produkten bör vara överkomlig för de flesta som har behov av den.Efterfrågan på den aktuella vårdinsatsen/produkten bör vara tillräckligt omfattande och regelbunden för att en privat marknad ska kunna uppstå.Vårdinsatser/produkter som syftar till att förbättra prestationer, funktion eller utseende, utöver vad som anses normalt snarare än medicinsk nödvändigt, är mer lämpade för privat finansiering.Sammanfattningsvis dras följande slutsatser i rapporten:Det finns idag en inte obetydlig mängd läkemedel som finansieras privat. Motiven för vad som finansieras privat eller offentligt är dock ofta oklara. Det finns också olikheter mellan landsting när det gäller finansiering av vårdtjänster och sjukvårdsprodukter.Det finns två huvudsakliga typer av egenansvar som kan beaktas vid prioriteringsbeslut: Ansvar för egen hälsa som fokuserar på individers tidigare hälsorelaterade livsstilsval. Ansvar för egen vård som fokuserar på vilka sjukvårdstjänster individer faktiskt klarar att ombesörja och finansiera själva.Ansvar för egen vård är den mest policyrelevanta formen av egenansvar eftersom det kan vara svårt att fastställa samband mellan beteende och ohälsa.Tillräcklig kunskap, individuell autonomi, externa effekter, tillräcklig efterfrågan, överkomligt pris och livsstilsförbättring är relevanta faktorer att beakta vid bedömning av egenfinansiering av läkemedel. Den form av egenansvar för finansiering som presenteras i rapporten 11 är i hög grad förenlig med intentionerna i människovärdesprincipen och behovs-solidaritetsprincipen.Det kan uppstå en konflikt mellan det presenterade ramverket och kostnadseffektivitetsprincipen när kostnadseffektiva läkemedel möjliggör egenansvar och därför med fördel kan finansieras privat trots en god kostnadseffektivitet.Mycket dyra läkemedel som inte är kostnadseffektiva är inte heller lämpliga för egenansvar. Samtidigt har samhället svårt att neka personer tillgång till verksamma läkemedel vid svår sjukdom. För att lösa detta dilemma bör man överväga möjligheten att samhället betalar för sådana läkemedel upp till den nivå där dessa bedöms kostnadseffektiva. Kostnaden därutöver skulle patienten kunna få möjlighet att finansiera själv. Sådana lösningar innebär antagligen en rad komplikationer som behöver utredas noga.För att egenansvar ska kunna tillämpas systematiskt och öppet vidprio riteringar behöver antagligen ett tidigare förslag från Socialstyrelsen till regeringen om att genomföra en översyn av den etiska plattformen aktualiseras på nytt.Det är angeläget att studera i vilken utsträckning privat finansiering leder till ökade skillnader i konsumtion och hälsa inom olika socioekonomiska grupper.Det finns inga perfekta lösningar för hur samhället ska dra gränsen för det offentliga åtagandet. Olika värden måste alltid balanseras mot varandra i syfte att uppnå en hälso- och sjukvård som är både rättvis och effektiv.
|
|
| 8. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Nationellt system för utvärdering, prioritering och införandebeslut av icke-farmakologiska sjukvårdsteknologier : en förstudie
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Behovet av ett system för nationella utvärderingar för andra sjukvårdsteknologier än läkemedel har aktualiserats. Det finns flera förslag om att införa en typ av ”behandlingsförmånsnämnd”. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, SBU och TLV har gemensamt uppdragit åt Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT) vid Linköpings universitet att genomföra en förstudie som belyser problem och analyserar förutsättningarna för nationella utvärderingar inom området. Förstudien ska ge underlag för myndigheternas ställningstagande till om det finns behov av att ta ytterligare utredningsinitiativ.Förstudiens övergripande syfte är att skapa en bakgrundsbeskrivning för hur utvärdering, prioritering och införandebeslut av nya icke-farmakologiska sjukvårdsteknologier genomförs i Sverige och andra länder idag. Underliggande frågeställningar som undersöks är: Hur kan man i syfte att avgränsa införandebeslut, definiera och kategorisera icke-farmakologiska teknologier?Hur är det nuvarande systemet för utvärdering, prioritering och införandebeslut i Sverige uppbyggt med fokus på SBU, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och TLV?Hur har andra länder organiserat sina system för utvärdering, prioritering och införandebeslut av icke-farmakologiska teknologier?Inom ramen för projektet har det inte varit möjligt att studera andra länders sjukvårdssystem i detalj på plats. Vi har varit hänvisade till beskrivningar av systemen i andra länder baserade på vetenskapliga artiklar, rapporter samt olika organisationers officiella dokument etc. som finns tillgängliga på Internet. Detta har i vissa fall kompletterats med intervjuer med nyckelpersoner. Samma sak gäller för beskrivningen av de svenska myndigheterna. Information om förekomsten av olika typer av teknologier har hämtats från officiella sammanställningar och registerdata. Vi redovisar information från sex länder där vi funnit tillräckligt med information för att preliminärt kunna besvara de frågor vi formulerat i förväg. Dessa länder är Australien, Nya Zeeland, England, Spanien, Italien, Kanada och USA.Vi drar följande slutsatser från förstudien:Det är relativt komplicerat att definiera vad vi menar med andra sjukvårdsteknologier än de som är baserade på läkemedel och avgränsa de teknologier som kan tänkas bli föremål för en reglering. Vårt praktiska försök att beskriva de teknologier som SBU Alert utvärderat visar:att kirurgiska åtgärder och medicinska åtgärder dominerar men även förhållandevis många screeningprogram har blivit utvärderade,att bland insatsfaktorerna dominerar medicinteknisk utrustning tillsammans med läkemedel. Aktiva implantat och biologiska produkter är också relativt vanligt förekommande. Hjälpmedel och dentala produkter ingår nästan inte alls som primär insatsfaktor,att de allra flesta teknologier används primärt i behandlande syfte. Diagnostiska teknologier är också relativt vanliga.När vi tar bort läkemedel ur sammanställningen och kombinerar åtgärd och insatsfaktor bildas 18 olika kategorier av sjukvårdteknologier som SBU Alert utvärderat. Här dominerar kombinationen kirurgisk åtgärd och medicinteknisk utrustning. Därefter följer kirurgisk åtgärd och insättning av aktivt implantat. Vi föreslår i rapporten ett sätt att definiera och klassificera teknologier som vi funnit användbart för ändamålet. Denna utesluter inte läkemedel utan läkemedel ingår som en insatsfaktor bland flera.Ett annat syfte var att skapa en bakgrundsbeskrivning för hur utvärdering, prioritering och införandebeslut av nya icke-farmakologiska teknologier genomförs i Sverige och andra länder idag. Vi har identifierat ett antal centrala komponenter som vi anser är värda att beakta vid en utformning av ett nationellt system för utvärdering, prioritering och införandebeslut av nya ickefarmakologiska sjukvårdsteknologier. Dessa komponenter är:Organisatorisk nivå - På vilken organisatorisk nivå bör införandebeslut avicke-farmakologiska sjukvårdsteknologier ske?Omfattning- Bör man vara allomfattande eller selektiv vid inklusion/urval avsjukvårdsteknologier för utvärdering?Baspaket - Bör det finnas en baslista som visar vad som finansieras medoffentliga medel eller är det tillräckligt att enbart redovisa nya beslut påmarginalen?Mångfald av aktörer - Bör det vara en eller många aktörer som svarar förutvärdering, prioritering och beslut om finansiering?Faktaproducent - Vem är lämpligast att tillhandahålla faktaunderlaget?Öppenhet - Hur öppen bör man vara i sin redovisning av beslutsprocess ochresultat?Politisk involvering - Hur politiskt oberoende bör besluten vara?Budgetansvar - Bör det finnas ett budgetansvar hos den enhet som rekommenderar eller fattar införandebeslut?Nytt och gammalt - Bör besluten gälla både införande av nya teknologier och tmönstring av gamla?Värdegrund – Bör det finnas en explicit värdegrund för prioriteringar och hur bör den utformas?Omprövning - Bör det finnas en mekanism för omprövning av beslut?Sammanfattningsvis ser vi en utveckling i andra länder som går i riktning mot en ökad grad av utvärdering och prioritering vid beslut avseende införande av andra sjukvårdsteknologier än läkemedel. Vårt preliminära intryck är att i stort sett samtliga system vi studerat fortfarande är under utveckling och att de ännu inte funnit sina former. I t.ex. Australien och Nya Zeeland känner vi till att pågår det utredningar som föreslår eller ska komma med förslag till förbättringar.Våra än så länge begränsade studier av olika länders system har visat att det inte finns något perfekt system att kopiera direkt. Sättet på vilket de olika systemen är uppbyggda hänger delvis samman med hur respektive lands sjukvård är organiserad och hur mycket resurser som man har valt att avsätta för detta ändamål. Resultatet från förstudien visar emellertid att det finns ett antal länder som har större erfarenhet av ”godkännande” av icke-läkemedelsbaserade teknologier än vad vi har i Sverige. De mest intressanta länderna är England, Nya Zeeland, Kanada och Australien. Möjligen kan Spanien också vara av intresse. Det finns därför stor anledning att överväga hur man på bästa sätt kan fördjupa sig i dessa länders system och komplettera med erfarenheter från ytterligare några länder som vi inte haft möjlighet att studera i förstudien. Dit hör Nederländerna, Israel, Frankrike och Norge.För att kunna bli skarpare i analysen av andra system vid ett eventuellt fortsatt arbete bör man antagligen utgå från en eller flera modeller för en svensk mekanism. För att komma fram till en eller flera sådana tentativa modeller bör landstingen involveras i arbetet. Detta kan ske genom att arrangera en workshop med representanter från myndigheter, landstingen och yrkesförbund som tillsammans tar ställning till och vidareutvecklar preliminära modeller som sedan kan analyseras och diskuteras i ljuset av erfarenheter från andra länder.
|
|
| 9. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Vilken vård bör vi betala själva?
- 2013
-
Ingår i: Svenska Dagbladet. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Det saknas tydliga principer i vården för att avgöra vad som ska finansieras privat respektive offentligt. Därför blir besluten ofta godtyckliga. Varför ska vi till exempel betala privat för glasögon medan hörapparater står det offentliga för?
|
|
| 10. |
- Eriksson, Thérèse, et al.
(författare)
-
Samhällskostnader för hudcancer 2011
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- BakgrundUnder senare år har antalet nya fall av hudcancer kraftigt ökat. I Sverige har antalet dödsfall till följd av hudcancer ökat med 38 procent mellan åren 1997 och 2011. Denna utveckling leder inte enbart till ökat mänskligt lidande i samband med sjukdom utan också till en ökad ekonomisk börda för samhället. Det är därför av stor vikt att motverka denna oroande utveckling för att undvika en allt tyngre samhällsbörda till följd av hudcancer.SyfteI denna rapport presenteras förekomsten av olika hudcancerdiagnoser i Sverige 2011 samt samhällskostnaderna relaterat till dessa diagnoser. Dessutom redovisas en sammanställning av genomförda hälsoekonomiska utvärderingar av preventiva insatser mot hudcancer som finns publicerat internationellt.Resultatet från studien utgör även ett viktigt kunskapsunderlag i uppföljningen och vid måluppfyllelsebedömningen av miljökvalitetsmåletSäker strålmiljö.ResultatDe totala kostnaderna för hudcancer i Sverige år 2011 beräknas till 1,58 miljarder kronor. Direkta kostnader (dvs. sjukvårdskostnader) uppgick till 909 miljoner kronor (58 procent), medan indirekta kostnader(dvs. produktionsbortfall) uppgick till 671 miljoner kronor (42 procent). Malignt melanom är den enskilda hudcancerdiagnos som står för de största samhällskostnaderna, 830 miljoner kronor. Det är framförallt kostnaderna kopplade till produktionsbortfall vid dödsfall som bidrar till att malignt melanom är den samhällsekonomiskt mest belastande hudcancerformen. Icke melanom hudcancer står dock för de största sjukvårdskostnaderna, 348 miljoner kronor. Detta beror främst på att dessa cancertyper sammantaget är betydligt vanligare förekommande än malignt melanom. Kostnaderna som presenteras i rapporten visar på en ökning med 331 miljoner kronor jämfört med de kostnader som presenterades år 2005 i en rapport av Tinghög et al på uppdrag av Statens strålskyddsinstitut (SSI).KonklusionerDen sammantagna slutsatsen baserad på litteraturöversikten av hälsoekonomiska utvärderingar av preventiva metoder mot hudcancer är att det idag saknas studier relevanta för den svenska kontexten där kostnadseffe - tiviteten bedömts. Svårigheten att kunna genomföra randomiserade kontrollerade studier är en bidragande orsak till detta. Framöver bör initiativ för att beräkna kostnadseffektivi eten av preventiva åtgärder efterlysas.
|
|
