| 1. |
- Lunneryd, Sven Gunnar, et al.
(författare)
-
A large-mesh salmon trap: a way of mitigating seal impact on a coastal fishery
- 2003
-
Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford Journals. - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 60:6, s. 1194-1199
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A new design for a salmon trap aimed at minimizing damage to catch and gear caused by grey seals was tested. The traditional trap design used in the northern Baltic permits an efficient hunting strategy by seals, whereby chased fish entangle themselves in the side panels and can then easily be taken, with associated damage to the net. The side panels of the test trap (excluding the fish chamber) are made of large-mesh (400 mm) netting compared to ≤200 mm in traditional traps. This should allow seal-chased and panicking salmon to pass through, while less stressed individuals should still be guided efficiently towards the fish chamber. Trials with the two trap types were performed at the mouth of the river Indal (northern Sweden) in a comparative test programme. Catches of salmon and trout in the test trap were larger than in the standard trap. We estimated that 65% of the potential catch was lost in the standard trap owing to seal predation, while escape rate through the large meshes in the test trap was 52%. The standard trap had a total of 269 holes owing to seal damage, while only six holes were found in the test trap. Seal activity in and around the standard trap was up to 16 times higher compared with the test trap and decreased considerably during the following year when only large-meshed traps were used in the area. We suggest that seals are difficult to deter from fishing gear as long as they get a reward in terms of food and propose that a strategy that deprives seals of a reward will make the gear uninteresting to them and may have long-term mitigation effects.
|
|
| 2. |
- Westerberg, Håkan, et al.
(författare)
-
Sälskador i det svenska fisket - Beskrivning och kostnadsberäkning baserad på loggboksstatistik och journalföring 1996-1997 : Bottenodling av blåmusslor—redovisning av försöksresultat perioden 1997—1999
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sälskador i det svenska fisket - Beskrivning och kostnadsberäkning baserad på loggboksstatistik och journalföring 1996-1997Sälskadorna i det svenska fisket har ökat kraftigt under 1990-talet. Speciellt utsatta är passiva redskap - nät, fällor och ryssjor. Vid ostkusten står gråsäl för den största delen av skadorna, på västkusten orsakar knubbsäl de flesta störningarna i fisket. Vikare ger i begränsad utsträckning skador på Bottenvikens nätfiske.De flesta sälskadorna inträffar under vår och höst. Under en period på sommaren tillbringar både gråsäl och knubbsäl stor del av tiden på land för pälsbyte, och födoaktiviteten är lägre. Vintertid är fisket med de mest utsatta redskapstyperna av liten omfattning. De flesta sälskadorna sker längs Bottniska vikens kust. Frekvensen av skador tycks i detta område inte ha något samband med avståndet till sälkolonierna.Kvantitativa data om sälskador har samlats in med hjälp av journalförare från och med 1996. Sammanlagt har ett 60-tal fiskfällor och andra redskap följts med daglig, detaljerad statistik. I direktiven för EU:s fiskeloggbok har från och med 1996 fiskare uppmanats att rapportera sälskador. Dessa två källor har använts för att beräkna den ungefärliga totala skadan i fisket. Metoden bygger på att med journalföringsdata beräkna en parameter som ger den sannolika andelen skadad och förlorad fisk vid en fångstansträngning. Denna parameter varierar med redskapstyp och fiskart. Från loggboksstatistiken tas sedan uppgifter om totalfångst, fiskeansträngning i allt loggboksfört fiske och andelen ansträngningar med sälskada. Från dessa data kan den totala fångstförlusten beräknas.För fisket av lax och sik är dataunderlaget bäst och för denna del kan fångstförlusten under 1997 beräknas till 14 milj.kr, vilket motsvarar cirka 50% av den potentiella fångsten. Lägger man till övriga skador i hela svenska fisket blir summan cirka 22 milj. kr. Osäkerheten i dessa beräkningar är avsevärd, och det sanna värdet antas ligga i intervallet 11-33 milj.kr. Räknat i värde utgör skadorna i fällor och ryssjor 70% av hela skadan, i fångstvolym däremot endast cirka 35%, vilket beror på att sälskadorna i nätfisket efter strömming är kvantitativt stora. Det finns inga mer aktuella beräkningar, men skadorna ökar sannolikt minst med samma takt som gråsälspopulationen, dvs för närvarande 7% per år. Skadan 1999 kan då skattas till 25 milj. kr.Till den direkta fångstförlusten kommer indirekta kostnader orsakade av sälproblemen. En viktig komponent är att vissa fångstplatser måste överges helt, och att fiskaren måste reducera antalet redskap för att hinna med lagning av skadorna och en tätare vittjning. Skadorna ger också en onormal förslitning och kapitalförlust. Exakta beräkningar är svåra att göra, men dessa skador torde uppgå till storleksordningen 10 milj. kr sammanlagt.Sälens angrepp på redskap kan leda till att den fastnar och drunknar. Bifångsten av gråsäl 1996 har studerats med hjälp av en intervjuundersökning. Räknas uppgifterna om till hela det svenska fisket var bifångsten detta år cirka 400 gråsälar. Nära hälften av dessa sker i lax, sik och siklöjefällor i Bottenviken. Den garntyp som ger störst risk för bifångst är laxdrivgarn. I dag är sannolikt bifångsten i fisket den största orsaken till dödlighet för gråsäl.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
