| 1. |
- Laugen, Ane T., et al.
(författare)
-
Kunskapsunderlag för en enhetlig förvaltning av OSPAR-listade Mytilus- och Ostrea-bankar. Del 1 Nulägesanalys av Mytilus- och Ostrea-bankar i Sverige.
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyckelarter i kustekosystem, och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster. Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige. För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problematisk.Den hotbildsanalys som genomförts av OSPAR för Mytilus- och Ostrea-bankar i Europa indikerar att den primära orsaken till förlust av bivalvbankar i Europa är överexploatering av resursen och habitatförlust, samt sjukdomsutbrott orsakade av patogener. Svenska bivalvbestånd är dock mer eller mindre förskonade från dessa påverkansfaktorer, och andra aspekter kan därmed antas ha större påverkan på populationsutvecklingen. Till exempel finns det en oro bland förvaltande myndigheter att det invasiva stillahavsostronet (Magallana gigas) kommer att försämra förutsättningarna för livskraftiga bestånd av Mytilus och Ostrea i Sverige.I detta projekt sammanställdes data från historiska (1970-talet och framåt) inventeringar med syfte att utvärdera om analys av förändringar av bivalvpopulationerna över tid var möjlig. Genomgången av historiska data från Bohuslän genererade inga tidsserier som kunde bidra till en värdering av populationsutvecklingen av Mytilus och Ostrea. I tillägg visade genomgången att inventeringsmetoderna som använts skiljde sig över tid och att det saknades en standardiserad definition av vad som betecknas som en bivalvbank.Sammantaget visar detta på behovet av kontinuitet och standardiserad övervakning av bivalvbankar, inkluderande en tydlig definition av vad som räknas som en bivalvbank. Detta skapar förutsättningar för uppbyggnad av tidsserier och uppföljning av trender i populationsutvecklingen av målarterna.Sammanställningen av historiska data kombinerades också med en hotbildsanalys med fokus på interaktioner med det invasiva stillahavsostronet, med karteringar av nuvarande utbredningar och övervakning för utvärdering av populationsutveckling i nutid, samt med en analys av kort-tidsförändringar i populationsutbredning och/eller tätheter. Detta underlag kombinerades i en nulägesanalys för utvärdering av statusen av Mytilus och Ostrea-bankar idag. Hotbildsanalysen visade att på kort sikt är sjukdomsutbrott och parasiter troligen det största hotet mot svenska bivalvbestånd, detta på grund av den fortsatta importen av levande livsmedel som kan föra med sig patogener.I ett mer långsiktigt perspektiv är klimatförändringar och ökande förekomst av miljögifter allvarliga hot mot grunda, kustnära miljöer. Trots att det invasiva stillahavsostronet i hög grad har överlappande habitat och ekologiska funktioner som de inhemska arterna kunde vi i detta projekt inte se några tecken på negativa interaktioner.Övervakning av populationsut-veckling i ett urval av bankar påvisade en minskning i individtäthet för både Mytilus- och Ostrea-bankar över tid inom projektet (2018-2021), ett mönster som också stärktes för Mytilus genom återinventering av tidigare inventerade bankar. För Ostrea visade återinventeringen av tidigare inventerade lokaler ett mer spritt mönster, med en ökning av antalet ostron i vissa bankar medan antalet ostron på andra lokaler hade minskat.Sammantaget konstaterades att det är sannolikt att en minskning av framför allt Mytilus skett från 1990-talet och framåt, och att mer information krävs för att fastställa både omfattning och orsak till de mönster som observerats.Baserat på resultaten rekommenderas fyra huvudåtgärder för att förbättra kunskapsläget för kustnära bivalver. För det första behöver artspecifika definitioner av vad som menas med Mytilus- och Ostrea-bankar tas fram. Definitionen bör innehålla information om täcknings-grad/täthet, bankens area, fördelning av bivalver inom banken och förekomst av stillahavsost-ron. Definitionen bör också likriktas med internationella ramverk och ta fältförhållanden i be-aktning.För det andra bör övervakningsprogram som registrerar utbredning och förändringar i demografiska parametrar (t.ex. populationstäthet/täckningsgrad/biomassa, rekrytering, mortali-tet och tillväxt) för både Mytilus och Ostrea etableras. Tidsserier av data är det enda som möjliggör analys av populationsutveckling och identifiering av hotbilder.För det tredje behöver infrastruktur och rutiner för lagring av inventeringsdata samt implementering i enlighet med FAIR-principen tas fram för att säkerställa att historiska uppgifter inte går förlorade. Mycket data förloras då det lagras inom specifika projekt och hos enskilda individer. Då data ofta samlas in inom pågående forskningsprojekt måste lösningar för lagring med publiceringsembargo för andra aktörer än de som samlat in uppgifterna utredas.Slutligen krävs fortsatt kunskapsbyggande om både generella och specifika hot och möjliga åtgärder som kan minska hotbilden. Exempel på aktiviteter kopplade till detta är generell påverkansanalys av olika riskfaktorer och kombinationer av dessa, kunskapsutveckling om effekterna av skörd av vilda Ostrea-bestånd och etable-ring av verksamhetsbaserad förvaltning samt kunskapsutveckling rörande födokonkurrens och andra interaktioner mellan stillahavsostron och våra inhemska bivalver, framför allt för Ostrea.
|
|
| 2. |
- Brännström, Sara, et al.
(författare)
-
Microplastic Emissions from Paint
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Swedish Environmental Emissions Data (SMED) is a collaboration between IVL Swedish Environmental Research Institute, SCB Statistics Sweden, the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), and the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI).Recent attention has been focused on the potential environmental and health impacts of microplastics, but there is still significant knowledge missing regarding these impacts. The Swedish Environmental Protection Agency has is responsible for the national plastics coordination, in which one aim is to develop new knowledge in relation to important sources of microplastic emissions. Within the scope of this work, SMED has been assigned to review the role of paints as a source of microplastics and suggest feasible indicators to monitor annual release from paints.This report aims to compile existing knowledge of various paint and coating systems and their contribution to microplastic emissions. Sectors responsible for the highest emissions have been identified to facilitate prioritization of actions to lower microplastic emissions from paints. Additionally, this report proposes a key indicator for tracking annual national levels of microplastic emissions from paints.The report concludes that the sectors with the greatest risk for microplastic emissions from paint include architecture, antifouling and hull coatings, coatings used in general industry, and the automotive industry. In Sweden, data on the volume of architectural paints and antifouling/marine coatings placed on the market can be readily obtained from the Swedish product registry. However, information regarding paint usage in general industry and the automotive sector is limited because coatings are often applied overseas prior to import into Sweden and many of the products coated in Sweden are exported abroad.This project has developed a simplified method to calculate annual microplastic emissions from paint in Sweden including emissions from architectural and marine sectors. Emission factors for different parts of a paint’s lifecycle were included and a range of solid contents based on a set of commercially available paints were used to provide a worst case, best case, and average case. By using this method, release of microplastics from architectural paint was estimated at 209 to 3 700 tons per year and release from antifouling and hull coatings at 30 to 308 tons per year in Sweden.Comparing these numbers to estimated quantities of microplastic emissions from other sources, coatings are a substantial source of microplastics.Wear from road traffic is regarded as the largest source of microplastics in Sweden, accounting for about 7 674 tonnes per year. It has been estimated that the amount of synthetic fibres released from textiles is between 8 to 956 tons annually and that microplastic emissions from industrial plastic pellet production is between 12 to 235 tons annually (Magnusson et al., 2016).Since coatings typically need to meet various technical requirements to protect the underlying substrate from corrosion and wear, efforts to reduce microplastic releases from paint and coatings might incur higher costs and obstacles than efforts to address other microplastic sources such as littering.For future monitoring of microplastic emission from paint in Sweden, the project recommends the amounts of architectural and boat paints including antifouling coatings placed on the Swedish market annually (expressed in kg of dry weight) as indicators.
|
|
| 3. |
- Gustafsson, Malin, et al.
(författare)
-
Kunskapsunderlag för en enhetlig förvaltning av OSPAR-listade Mytilus- och Ostrea-bankar Del 3 – Underlag för bedömning av bevarandevärde av Mytilus- och Ostrea-bankar
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyckelarter i kustekosystem och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster.Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige. För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problematiskt. Bevarandeåtgärder som beståndsförstärkning och -restaurering ökar därför i omfattning allt eftersom biodiversitet förloras, och det finns ett växande intresse för att återställa habitat skapade av musslor och ostron på många platser i världen.Marina arter med hög spridningspotential, som till exempel Mytilus och i viss mån Ostrea, har historiskt setts som osannolika att uppvisa populationsgenetiska skillnader mellan olika geogra-fiska områden. Forskning har dock på senare tid visat att spridningsbarriärer orsakade av till exempel strömförhållanden eller skillnader i miljö är vanliga och kan resultera i genetiskt differentierade subpopulationer på geografiskt sett små skalor. Detta innebär att kunskap om populationsgenetiska mönster kan bidra med värdefull information för etablering av effektiva förvaltningsstrategier för olika arter, till exempel genom analys av populationsstrukturer och spridningsmekanismer. Exempelvis är populationsgenetiska strukturer, lokala mönster i rekrytering (det vill säga bottenfällning av nya musslor eller ostron) och spridning av larver av stort värde för att säkerställa en god genetisk bas för bevarande av källpopulationer och för att bibehålla en god rekryteringsbas och spridning av nya individer.För både Mytilus och Ostrea saknas idag kunskapsunderlag om grundläggande populationsgenetiska strukturer, liksom om lokalrekryteringsmönster och larvspridning, varför en bedömning av olika bankars bevarandevärde inte är möjlig. I denna rapport presenteras det arbete som gjorts med att ta fram kunskap som kan bidra till identifiering av särskilt värdefulla Mytilus- och Ostrea-bankar för förvaltning av arterna (AP3 i projektet). Med hjälp av genetiska analyser har storskaliga mönster av utbredning av de olika ”arterna” av släktena Mytilus och Ostrea i Skagerrak studerats, samt var gränserna går mellan de olika arterna och populationerna. Målet var att analysera genetisk diversitet, förekomst av isolerade populationer samt genflöde mellan olika områden i Skagerrak samt att identifiera möjliga barriärer för larvtransport längs med Sveriges och Norges kust.Vidare studerades konnektiviteten (definierat som hur väl områden länkas till varandra genom havsströmmar, t.ex. larv-transport från en population till en annan) mellan olika populationer genom att även beräkna spridningen av partiklar (ägg och larver) från Mytilus- och Ostrea-bankar med hjälp av en oceanografisk spridningsmodell (ROMS/OpenDrift), för att se i vilken utsträckning larver transporteras mellan olika lokaler. Målet var även att identifiera viktiga områden där larver från flera områden samlas samt viktiga källregioner.Resultaten från spridningsberäkningar och genetiska data var samstämmiga för Mytilus. De visade en generell transport av larver norrut, och att lokaler i den inre skärgården var mer isolerade än i den yttre delen av skärgården, särskilt området innanför Tjörn och Orust samt Oslofjorden. En barriär observerades även mellan Tvedestrand och Kragerö längs den norska kusten. Den sydeuropeiska arten M. galloprovencialis observerades också i svenska vatten för första gången, dessutom på flera olika platser, men i en låg andel av det totala antalet provtagna musslor. Genetisk övervakning av denna främmande art är önskvärd för att studera hur förekomsten av arten utvecklas i framtiden och hur den interagerar med lokala bestånd av M. edulis.För Ostrea var de genetiska mönstren och resultaten från modelleringen mindre samstämmiga. Modelleringsresultaten visade att lokaler i den inre skärgården hade lite larvutbyte med andra områden. Lokaler i den mellersta skärgården hade mest utbyte av larver både sinsemellan och med framförallt lokaler i ytterskärgården. Genetiska data visade dock inte på någon tydlig geografisk struktur, möjligen på grund av historiska förflyttningar av ostron. Gemensamt för Mytilus och Ostrea är att larver generellt färdas i en nordlig riktning längs med Sveriges kust, och att larver från många olika populationer samlas i mellersta skärgården i området kring Kosterhavet. Här borde den genetiska diversiteten därför vara hög. Baserat på resultatet från modelleringen bakåt i tiden kan antas att viktiga källområden till larver kan finnas längre söderut mellan Öckerö och Väderöarna. Baserat på resultaten presenterade i denna rapport kan konstateras att både Mytilus- och Ostrea-populationerna i området bör förvaltas som separata sub-enheter, då det finns omfattande genetiska strukturer och spridningsbarriärer för de två arterna. Till exempel är det viktigt att bevara populationer i Göteborgsområdet samt i området runt Koster, då det ena utgör ett viktigt källområde och det andra ett viktigt område där stora mängder larver samlas.Det är också viktigt att bevara både kustnära bankar och bankar i utsjömiljöer på grund av den låga larvspridningen mellan dessa två områden. Bankarna i den mellersta skärgården får bidrag från både den yttre och inre skärgården, så det är möjligt att dessa bankar kan agera som bryggor mellan bankarna i den yttre och den inre skärgården. Vissa områden, såsom området innanför Orust och Tjörn, är mer eller mindre isolerade, vilket gör det viktigt att här skapa en lokal förvaltning som tar hänsyn till bristen på larvtransport in och ut ur området. Avseende Orustområdet är det också viktigt att i framtida undersökningar studera hur det stora antalet musselodlingar i området påverkar de vilda populationerna.Sammantaget kan konstateras att det framkommit mycket värdefull information inom detta projekt som kan bidra till framtagandet av konstruktiva och långsiktigt hållbara förvaltningsstrategier för både Mytilus och Ostrea, men att det samtidigt finns behov av ytterligare utveckling och kunskapsbyggande kring vissa aspekter, framför allt kopplat mot spridning och populat-ionsstrukturer för Ostrea samt interaktioner mellan odlade och vilda musslor.
|
|
| 4. |
- Gustafsson, Malin, et al.
(författare)
-
Unlocking the secret life of blue mussels: Exploring connectivity in the Skagerrak through biophysical modeling and population genomics
- 2024
-
Ingår i: Evolutionary Applications. - 1752-4571. ; 17
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Knowledge of functional dispersal barriers in the marine environment can be used to inform a wide variety of management actions, such as marine spatial planning, restoration efforts, fisheries regulations, and invasive species management. Locations and causes of dispersal barriers can be studied through various methods, including movement tracking, biophysical modeling, demographic models, and genetics. Combining methods illustrating potential dispersal, such as biophysical modeling, with realized dispersal through, e.g., genetic connectivity estimates, provides particularly useful information for teasing apart potential causes of observed barriers. In this study, we focus on blue mussels (Mytilus edulis) in the Skagerrak—a marginal sea connected to the North Sea in Northern Europe—and combine biophysical models of larval dispersal with genomic data to infer locations and causes of dispersal barriers in the area. Results from both methods agree; patterns of ocean currents are a major structuring factor in the area. We find a complex pattern of source-sink dynamics with several dispersal barriers and show that some areas can be isolated despite an overall high dispersal capability. Finally, we translate our finding into management advice that can be used to sustainably manage this ecologically and economically important species in the future.
|
|
| 5. |
- Koroschetz, Bianca, et al.
(författare)
-
Eko Marina II - Fortsättningsprojekt av miljömärkning av fritidsbåtshamnar : Underlag för att vidareutveckla miljömärkningssystem för fritidsbåtshamnar som syftar till att minska belastningen på vattenmiljön
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom projektet ”Miljömärkning av fritidsbåtshamnar” – Eko Marina I, (Koroschetz m.fl., 2020) tog IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Havsmiljöinstitutet fram ett miljöindex för fritidsbåtshamnar, som består av en samling skräddarsydda kriterier för att minska miljöföroreningarna från verksamheter kopplade till fritidsbåtshamnar. I fortsättningsprojektet Eko Marina II var syftet att utveckla och förbättra miljöindexet, samt att utvärdera tillämpningsbarheten av indexet i samarbete med olika typer av fritidsbåtshamnar. Detta gjordes genom att via en enkät testa de tidigare framtagna indexkriterierna i samverkan med 17 olika fritidsbåtshamnar. Utifrån inkomna svar på enkäten, samt kompletterande kommentarer från fritidsbåtshamnar och andra aktörer, har ett omarbetat förslag på index tagits fram, kallat Index 2.0, som är lämpligt för alla typer av hamnar – gästhamnar, hamnar som drivs av ideella föreningar, såväl som kommersiella fritidsbåtshamnar.Projektet har också tagit fram stöddokumentation med förklaringar och checklistor för olika kriterier i miljöindexet (till exempel förslag till en miljöpolicy) samt handlingsplaner för olika miljöproblem, till exempel för förorenade områden. Förutom att utveckla miljöindexet vidare har projektet resulterat i ett första konkret förslag till affärsmodell som inkluderar en app och hemsida samt potentiella samarbetspartners. Rapporten presenterar också de förväntande positiva effekterna för fritidsbåtshamnar t. ex ett konkret stöd i miljöarbetet, men också ekonomiska incitament för att vara med i miljömärkningen. Här beskrivs också hur miljömärkningen kan underlätta miljötillsynen för kommunerna och fritidsbåtshamnar.
|
|
| 6. |
- Krause, Gesche, et al.
(författare)
-
Prospects of Low Trophic Marine Aquaculture Contributing to Food Security in a Net Zero-Carbon World
- 2022
-
Ingår i: Frontiers in Sustainable Food Systems. - : Frontiers Media SA. - 2571-581X. ; 6
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To limit compromising the integrity of the planet, a shift is needed towards food production with low environmental impacts and low carbon footprint. How to put such transformative change towards sustainable food production whilst ensuring food security into practice remains a challenge and will require transdisciplinary approaches. Combining expertise from natural- and social sciences as well as industry perspectives, an alternative vision for the future in the marine realm is proposed. This vision includes moving towards aquaculture mainly of low trophic marine (LTM) species. Such shift may enable a blue transformation that can support a sustainable blue economy. It includes a whole new perspective and proactive development of policy-making which considers, among others, the context-specific nature of allocation of marine space and societal acceptance of new developments, over and above the decarbonization of food production, vis a vis reducing regulatory barriers for the industry for LTM whilst acknowledging the complexities of upscaling and outscaling. This needs to be supported by transdisciplinary research co-produced with consumers and wider public, as a blue transformation towards accelerating LTM aquaculture opportunities in a net zero-carbon world can only occur by considering the demands of society.
|
|
| 7. |
- Lagerström, Maria, 1986, et al.
(författare)
-
Are silicone foul-release coatings a viable and environmentally sustainable alternative to biocidal antifouling coatings in the Baltic Sea region?
- 2022
-
Ingår i: Marine Pollution Bulletin. - Stockholm : Elsevier BV. - 0025-326X .- 1879-3363. ; 184
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To combat unwanted fouling on immersed hulls, biocidal antifouling coatings are commonly applied to vessels trafficking the Baltic Sea. Here, the efficacy, environmental sustainability and market barriers of silicone foul-release coatings (FRCs) was assessed for this region to evaluate their viability as replacements for biocidal coatings. Coated panels were exposed statically over a 1 year period at three locations in the Baltic Sea region to assess the long-term performance of a biocide-free FRC and two copper coatings. The FRC was found to perform equally well or significantly better than the copper coatings. Even though most silicone FRCs on the market are biocide-free, a review of the literature regarding toxic effects and the identity and environmental fate of leachables shows that they may not be completely environmentally benign, simply for the lack of biocides. Nonetheless, FRCs are substantially less toxic compared to biocidal antifouling coatings and their use should be promoted. © 2022 The Authors
|
|
| 8. |
- Lagerström, Maria, 1986, et al.
(författare)
-
Assessment of efficacy and excess toxicity of antifouling paints for leisure boats - A guide for copper-based antifouling paints intended for use in the Baltic Sea region
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The regulation of antifouling paints in the European Union falls under the Biocide Products regulation (BPR, Regulation (EU) 528/2012) and consists of two assessments: an environmental risk assessment (ERA) and an efficacy assessment. The efficacy assessment is key for the placement of an antifouling paint on the market as a biocidal product must be shown to be effective to gain approval. At the same time, the BPR states clearly that biocidal products should not be excessively toxic, i.e. release active substances to the environment in excess of the minimum necessary to achieve the desired effect. According to the BPR guidance document, an acceptable efficacy for antifouling paints is obtained if a static panel test is able to demonstrate a surface coverage of macrofouling below 25% on the treated surface when the control has at least 75% coverage. Guidance on how to determine whether a paint is excessively toxic is however lacking from the document. Objective and method The overall objective of this report was to compile the current knowledge on the efficacy of antifouling products and the minimum dose of copper. Regional pleasure craft marina scenarios for emission estimation were recently introduced for the harmonised environmental risk assessment of antifouling paint, whereby marine EU waters have been divided into four regions (Baltic, Baltic Transition, Atlantic and Mediterranean). This report focuses solely on the Baltic, Baltic Transition and Atlantic regions and all results were related to these three regions. A review was conducted where both peer-reviewed scientific articles and previously unpublished data relating to fouling pressure and efficacy assessments of copper and biocide-free antifouling paints in these regions were compiled. Even though the Atlantic region is included in the assessment it must be emphasised that the data for this region is exclusively collected from the northern Swedish west coast (Skagerrak). Most of the data were obtained from the EU BONUS-project CHANGE (Changing antifouling practices for leisure boats in the Baltic Sea) which contained both fouling and efficacy assessment of copper coatings in marinas during up to four consecutive years (2013–2016). Additional studies from 2018 and 2020 were also included in the compilation. The efficacy of a total of 10 copper coatings (cuprous oxide or copper powder) available on the Swedish market could thus be assessed at as many as 18 locations across 6 different years. Fouling pressure The minimum necessary dose will depend on the fouling pressure (i.e. the intensity and type of fouling organisms) of the region where the paint is intended for use. The fouling pressure, measured as the surface coverage of macrofouling on static control panels in the Baltic Sea region, was found to exceed 25% at all studied marinas (17 locations) and years (4 years). However, in 20% of the cases, the macrofouling coverage was below 75%, indicating that the brackish Baltic Sea does not confine well to the current requirements for efficacy testing. The fouling pressure was highest at the Atlantic site but varied considerably between sites in the Baltic and Baltic Transition regions. Also, high interannual variation in macrofouling cover was observed for several of the marinas in these two regions. The two most northern sites of the Baltic region were dominated by mainly soft fouling indicating a lower need for biocidal coatings. No general patterns of fouling pressure could however be concluded for the three regions. Efficacy of copper paints The efficacy assessments of 10 commercial copper-based coatings showed acceptable results at 82 – 100% of evaluated locations. Products currently on the Swedish market are thus highly efficient, with macrofouling coverages on static panels well below the 25% macrofouling criteria. A combination of high fouling pressure and low surface seawater temperatures were often found to coincide at the few instances where some copper paints failed to meet the set efficacy criteria. The lower temperatures may have acted to slow the release of copper, resulting in some paints failing to withstand the presiding high fouling pressure. Hence, both biotic (fouling pressure) and abiotic factors (temperature) may influence the results of an efficacy assessment in the Baltic Sea region, in particular for low-leaching copper paints. Efficacy of biocide-free paints The efficacy of a fouling release coating (i.e. silicone coating) was assessed during a 5-months long field experiment in 2020 at one test site in the Baltic and two test sites in the Atlantic region. The result showed the control panels deployed in the Atlantic region to be heavily fouled with macrofouling (100% coverage) but the fouling release coating had no macrofouling and was as effective as two copper-based coatings for professional use. Thus, silicone paints present an effective biocide-free antifouling strategy already available to boat owners. Excessive toxicity Efficacy test results offer limited support for the evaluation of excessive toxicity, especially if the test is carried out in a region other than that of intended use. An evaluation of excessive toxicity is therefore proposed based on field release rates. Copper release rates of 2 and 7 μg/cm2/day were found to be sufficient to prevent all macrofouling settlement in the Baltic and Baltic Transition regions, respectively. Copper paints with field release rates in excess of these values can thus be considered excessively toxic. In absence of field release rates, a model is proposed for their estimation. The use of the model is however limited to hard and polishing paint only, due to lack of data for self-polishing paints. Gradient panels with paint stripes of increasingly diluted paint (i.e. decreasing amounts of biocide(s)) could also be used for the assessment of excess toxicity. Ideally, this assessment should be coupled with environmental release rate data to justify the need for the dose delivered by a given product. Considerations specific to the Baltic Sea region The combined findings of this report show that the conditions of the Baltic Sea region require specific consideration. The release rate of copper needed to deter macrofouling is lower in the Baltic than the Baltic Transition and Atlantic regions. The evaluation of efficacy and excessive toxicity should therefore be carried out in the marine region of intended use. Variability in fouling pressure and environmental parameters both between locations and years, even within the same marine region suggest however that care should be taken when choosing the test location. Additionally, the duration of the efficacy test should reflect product use. A period of 5 – 7 months of exposure is therefore suggested.
|
|
| 9. |
- Sjöholm, Johanna, 1994, et al.
(författare)
-
Eko Marina III - inventering, kartläggning och miljömärkning av Sveriges fritidsbåtshamnar
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Eko Marina ett projekt i tre delar som påbörjades i oktober 2019. “Eko Marina I” startades som ett pilotprojekt med syfte att undersöka om ett miljömärkningssystem skulle kunna vara ett användbart verktyg för att få fritidsbåtshamnar att minska sin negativa miljöpåverkan. Som en del av Eko Marina I presenterades även ett första förslag på ett miljöindex (index 1.0) att basera en eventuell miljömärkning på. “Eko Marina II” fortsatte bygga på grunden till en miljömärkning genom att vidareutveckla indexet (index 2.0), presentera de förväntade positiva effekterna av användningen av en indexbaserad miljömärkning samt formulera ett första förslag till affärsmodell och format för miljömärkningen. Denna rapport redovisar arbetet i Eko Marina III, vilket syftat till att vidareutveckla prototypen samt affärsmodellen för en digital stödplattform och miljömärkning i ett app-format. Eko Marina III omfattar även en nationell inventering av Sveriges fritidsbåtshamnar, en kartläggning av fritidsbåtshamnars organisation, infrastruktur, närliggande aktörer, inställningen till en miljömärkning samt en utvärdering av vilka incitament som finns för fritidsbåtshamnar i omställningen till ett hållbart båtliv. Projektgruppen har bestått av personer med bred kompetens inom bland annat tillsynsarbete, juridik, drift av hamnverksamhet, marin ekologi, marin geologi samt utvecklande av miljöcertifiering inom sjöfartsområdet.
|
|
| 10. |
- Sjöholm, Johanna, et al.
(författare)
-
Eko Marina III - Inventering, kartläggning och miljömärkning av Sveriges fritidsbåtshamnar : Inventering av Sveriges fritidsbåtshamnar, kartläggning av fritidsbåtshamnars uppbyggnad samt utvecklig av prototyp för Eko Marinas miljömärkningssystem
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Eko Marina III är den tredje delen av ett projekt som påbörjades i oktober 2019, med övergripande syfte att undersöka förutsättningarna för att utveckla en miljömärkning för fritidsbåtshamnar för att minska deras negativa miljöpåverkan. Denna del av projektet har fokuserat på tre primära områden: 1. en inventering av Sveriges fritidsbåtshamnar, 2. en kartläggning över hur fritidbåtshamnarna ser ut samt 3. utvecklingen av ett digitalt verktyg som kan bära miljömärkningsindexet, men också utgöra en stödplattform för fritidsbåtshamnarna i deras miljöarbete. Inventeringen resulterade i att 2 654 fritidsbåtshamnar listades. Det tidigare antagandet om att omkring 1 500 fritidsbåtshamnar finns i Sverige har därmed visat sig vara en kraftig underskattning.För att undersöka hur intresset bland fritidsbåthamnarna såg ut för ett digitalt verktyg för stöd i sitt miljöarbete tillfrågades även hamnrepresentanterna i enkätundersökning om vilka olika digitala funktioner de hade ett intresse av. Projektgruppen valde att arbeta vidare med att utveckla ett stödsystem för egenkontroll, vilket 73 procent av respondenterna svarade att de hade ett medel- till stort intresse av. Detta beslut grundade sig dels på respondenternas svar, men även på de intervjuer med fritidsbåtshamnar som har gjorts under projektet, där det blivit tydligt att många hamnar saknar kunskap och förståelse för sitt miljöansvar och behöver stöd för att upprätta en systematisk egenkontroll för att undvika att utsläpp sker. För att illustrera hur den digitala stödplattformen (verktyget) som utvecklats i detta projekt kan användas i olika typer av verksamheter och vilka funktioner som kan ingå, valdes exemplet båtbottentvätt, där en stegvis genomgång av egenkontrollen presenteras i bilaga 5.Det digitala verktygets övergripande syfte är att hjälpa fritidsbåtshamnar att upprätta ett systematiskt egenkontrollarbete där risker identifieras, rutiner och åtgärder tas fram, arbetet dokumenteras och följs upp för att säkerställa att hamnens miljöpåverkan på havsmiljön minimeras. En prototyp av det digitala verktyget har under projektet visats upp för en arbetsgrupp och referensgrupp bestående av branschorganisationer, hamnar, myndigheter och forskare. Överlag var mottagandet positivt – deltagarna såg många möjligheter för effektivisering av den egna verksamheten, driva miljöengagemang hos klubbmedlemmar samt stöd för att prioritera utvecklingen av miljöarbetet hamnarna. Däremot uppfattades komplexiteten och detaljnivån som ett potentiellt hinder för hamnar som inte har kommit långt i miljöarbetet. En utmaning i det framtida utvecklingsarbetet blir att hitta ett sätt att möta och kunna hantera fritidsbåtshamnarnas heterogenitet, där variation av hamnarnas finansiella förutsättningar, kunskap i miljöbalken samt kommunernas fokus på tillsyn är så olika.
|
|
