| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Englund, Oskar, 1982, et al.
(författare)
-
Meeting Sustainability Requirements for SRC Bioenergy: Usefulness of Existing Tools, Responsibilities of Involved Stakeholders, and Recommendations for Further Developments
- 2012
-
Ingår i: Bioenergy Research. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1939-1242 .- 1939-1234. ; 5:3, s. 606-620
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Short rotation coppice (SRC) is considered an important biomass supply option for meeting the European renewable energy targets. This paper presents an overview of existing and prospective sustainability requirements, Member State reporting obligations and parts of the methodology for calculating GHG emissions savings within the EU Renewable Energy Directive (RED), and shows how these RED-associated sustainability criteria may affect different stakeholders along SRC bioenergy supply chains. Existing and prospective tools are assessed on their usefulness in ensuring that SRC bioenergy is produced with sufficient consideration given to the RED-associated criteria. A sustainability framework is outlined that aims at (1) facilitating the development of SRC production systems that are attractive from the perspectives of all stakeholders, and (2) ensuring that the SRC production is RED eligible. Producer manuals, EIAs, and voluntary certification schemes can all be useful for ensuring RED eligibility. However, they are currently not sufficiently comprehensive, neither individually nor combined, and suggestions for how they can be more complementary are given. Geographical information systems offer opportunities for administrative authorities to provide stakeholders with maps or databases over areas/fields suitable for RED-eligible SRC cultivation. However, proper consideration of all relevant aspects requires that all stakeholders in the SRC supply chain become engaged in the development of SRC production systems and that a landscape perspective is used.
|
|
| 6. |
- Mattsson, Eskil, 1981, et al.
(författare)
-
What is good about Sri Lankan homegardens with regards to food security? A synthesis of the current scientific knowledge of a multifunctional land-use system
- 2018
-
Ingår i: Agroforestry Systems. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0167-4366 .- 1572-9680. ; 92:6, s. 1469-1484
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Recently, there has been growing interest in agroforestry systems due to their great potential to mitigate threats to household food and nutrition security from soaring food prices but also as carbon sinks. In Sri Lanka, smallholder farms such as homegardens constitute a majority of Sri Lanka's total annual crop and timber production. Despite Sri Lankan homegardens being considered desirable and sustainable land-use systems, their role in food and nutrition security is not yet entirely understood. By synthesising scientific articles and grey literature we sought the link between food security and homegardens by quantifying their products or services and ascertaining whether food security characteristics are assessed as direct or indirect impacts. The results show that 27% of 92 identified articles directly quantified aspects that are relevant to food security. Another 51% of the articles quantified indirect aspects that have relevance for food security, including climate, soil, ecosystem services, structural and floristic diversity and economic aspects. Twenty-two percent of the articles were categorised as being qualitative or conceptual and contained no direct assessments or quantification of food security. The presence of significant merits from homegardens includes providing food security throughout the year at low-cost while sustaining numerous ecosystem services. This benefits particularly the poor farmers. However, many studies are descriptive and only provide location-specific information on single research focuses such as plant species, yield and management. There are few comparisons with crop land, forests or other production systems, and there is even less empirical evidence and quantification of the food security and other benefits. Seven areas where more scientific focus would be beneficial are identified. Homegardens are strong in national policies and to reach a greater level of efficiency within these activities our findings suggest more emphasis on a higher degree of inclusiveness of relevant stakeholders and long-term engagements with context specific guidance.
|
|
| 7. |
- Orru, Anna Maria, 1976
(författare)
-
Extracting Urban Food Potential: design-based methods for digital and bodily cartography
- 2015
-
Ingår i: Future of Food: Journal on Food, Agriculture and Society. - 2197-411X. ; 3:1, s. 48-62
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Sweden’s recent report on Urban Sustainable Development calls out a missing link between the urban design process and citizens. This paper investigates if engaging citizens as design agents by providing a platform for alternate participation can bridge this gap, through the transfer of spatial agency and new modes of critical cartography. To assess whether this is the case, the approaches are applied to Stockholm’s urban agriculture movement in a staged intervention. The aim of the intervention was to engage citizens in locating existing and potential places for growing food and in gathering information from these sites to inform design in urban agriculture. The design-based methodologies incorporated digital and bodily interfaces for this cartography to take place. The Urban CoMapper, a smartphone digital app, captured real-time perspectives through crowd-sourced mapping. In the bodily cartography, participant’s used their bodies to trace the site and reveal their sensorial perceptions. The data gathered from these approaches gave way to a mode of artistic research for exploring urban agriculture, along with inviting artists to be engaged in the dialogues. In sum, results showed that a combination of digital and bodily approaches was necessary for a critical cartography if we want to engage citizens holistically into the urban design process as spatial agents informing urban policy. Such methodologies formed a reflective interrogation and encouraged a new intimacy with nature, in this instance, one that can transform our urban conduct by questioning our eating habits: where we get our food from and how we eat it seasonally.
|
|
| 8. |
- Munthe, Christian, 1962
(författare)
-
Precaution and Ethics: Handling risks, uncertainties and knowledge gaps in the regulation of new biotechnologies
- 2017
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This volume outlines and analyses ethical issues actualized by applying a precautionary approach to the regulation of new biotechnologies. It presents a novel way of categorizing and comparing biotechnologies from a precautionary standpoint. Based on this, it addresses underlying philosophical problems regarding the ethical assessment of decision-making under uncertainty and ignorance, and discusses how risks and possible benefits of such technologies should be balanced from an ethical standpoint. It argues on conceptual and ethical grounds for a technology neutral regulation as well as for a regulation that not only checks new technologies but also requires old, inferior ones to be phased out. It demonstrates how difficult ethical issues regarding the extent and ambition of precautionary policies need to be handled by such a regulation, and presents an overarching framework for doing so.
|
|
| 9. |
- Röös, Elin, et al.
(författare)
-
Nästa steg för ekologiskt lantbruk – eko 3.0
- 2016
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Hur kan ekologisk produktion och konsumtion utvecklas för att bättre svara mot framtidens stora globala utmaningar? Den nya skriften bygger på broschyren "Organic 3.0 for truly sustainable farming & consumption" som tagits fram av IFOAM, internationell paraplyorganisation för ekologiskt lantbruk, kompletterat med reflektioner kring vad Eko 3.0 kan innebära för svenska förhållanden.
|
|
| 10. |
- Öhrman, Phillip, et al.
(författare)
-
En studie om tillit till inventeringssystemet för stora rovdjur
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tillit, att lita på samhället och på sina medmänniskor, är samhällets kitt. Ett samhälle, inklusive dess olika komponenter, som präglas av hög tillit antas fungera bättre än om tilliten är låg. Syftet med vår studie är att utvärdera tilliten till inventeringssystemet för stora rovdjur bland de myndigheter och intresseorganisationer som är direkt berörda av systemet. På basis av intervjuer utvärderade vi tilliten genom sex olika delkomponenter; kommunikation,ansvars- och kompetensfördelning, resurser, respekt, kunskap och rättvisa. Vi har identifierat brister i alla sex delkomponenterna vilket sammantaget resulterar i att tilliten för systemet kan betecknas som låg. • Kommunikationen i systemet; hur kommunikationen sker, vad somkommuniceras, och på vilket sätt beslut kommuniceras upplevs som undermålig.• Ansvars- och kompetensfördelningen upplevs som otydlig. Det finns en klyfta mellan de som fastställer regler och riktlinjer och de som utför inventeringarna, varför relationerna präglas mer av kontroll och misstro än av handlingsutrymme och tillit.• Inventeringsresurserna räcker inte till eller prioriteras fel; t.ex. prioriteras varg på bekostnad av de övriga arterna. Det minskar förutsättningarna att fatta välgrundade beslut om ersättningar för rovdjurspredation ochom licens- och skyddsjakt.• Respekten för kunskap, näringsverksamhet och ideellt arbete upplevs som bristfällig. Respekten missgynnas också av den rigida kontrollkultur som upplevs ha utvecklats till följd av mål- och resultatstyrning i kombination med strikta inventeringskriterier.• Integrationen av ny kunskap är bristfällig. Bristen på ett systematiskt s.k. adaptivt lärande leder till att nya lösningar inte tillämpas eller utvecklas i tillräckligt hög grad.• Systemet upplevs som orättvist och slutet. En översyn av hur kostnader och nytta fördelas efterlyses av aktörerna, både vad gäller direkta kostnader,men även transaktionskostnader, dvs. kostnader förknippade med samråd och samverkan. Det är också oklart hur aktörerna aktivt tillåts delta i utvecklingen av systemet. Aktörerna lyfter fram en rad förslag till hur tilliten kan stärkas. Det utgör grunden till förbättringar som också kan accepteras av de flesta:• Inled ett systematiskt kvalitetssäkringsarbete med fokus på dialog och aktörssamverkan, till exempel inom ramen för Dialog för Naturvård.• Arbeta gemensamt fram en tydlig rollfördelning som beskriver vem som gör vad, när och varför inom hela inventeringskedjan, med syftet att öka förutsägbarheten för alla inblandade.• Skapa incitament och strukturer för adaptiv förvaltning inom hela inventeringskedjan,på alla nivåer.• Ta fram en översyn av hur kostnader och nytta fördelas för alla aktörer.Det ska inkludera direkta kostnader och transaktionskostnader, dvs. kostnader förknippade med samråd och samverkan.• Utveckla och effektivisera inventeringsmetoderna, gärna med ny teknik som DNA, kameror och drönare. Utöka samarbetet med forskningsprojekt som till exempel ScandCam.• Återkoppla direkt till intresseorganisationernas och allmänhetens observationerför att öka motivationen att rapportera.• Utveckla ett regelverk för de år där det saknas inventeringsdata (t.ex.på grund av snöbrist), genom till exempel en rutin för framskrivning av antalet djur baserat på trendanalys.• Minska fjärrstyrningen, NVs roll bör vara mer koordinerande än kontrollerande.• Verka för kunskapsintegration (s.k. kollektiv intelligens) genom att samordnakunskaper, vetenskaplig samt lokal och traditionell kunskap, så att det gagnar hela systemet.• Gör en översyn av hur resurser fördelas och prioriteras i systemet.
|
|
