| 11. |
- Galizia, C. G., et al.
(författare)
-
Relationship of visual and olfactory signal parameters in a food-deceptive flower mimicry system
- 2005
-
Ingår i: Behavioral Ecology. - : Oxford University Press (OUP). - 1045-2249 .- 1465-7279. ; 16:1, s. 159-168
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Pollinators such as bees are attracted to flowers by their visual display and their scent. Although most flowers reinforce visits by providing pollen and/or nectar, there are species-notably from the orchid family-that do not but do resemble rewarding species. These mimicry relationships provide ideal opportunities for investigating the evolution of floral signals and their impact on pollinator behavior. Here, we have reanalyzed a case of specialized food mimicry between the orchid Orchis israelitica and its model, the lily Bellevalia flexuosa. Based on current knowledge of insect sensory physiology, we were able to characterize both the visual and olfactory signals of model and mimic, as well as of two phylogenetically related orchids. By using a color vision model, we mapped each species' visual signals to the perceptual space of honeybees and found an apparent shift of the mimic's visual signals towards the model. We confirm that visual mimicry is present. We analyzed the flower odors by using gas chromatography/mass spectroscopy. We related these signals to the perceptual space of the pollinators by testing the scent extracts physiologically, using in vivo brain imaging. We found no evidence of olfactory mimicry. The results indicate that evolutionary pressure acts on the visual, but not olfactory, traits of O. israelitica toward a higher similarity to its model. Apparently, odor mismatch does not prevent a bee from landing on a flower that has the expected visual display. The results therefore argue for the dominance of visual stimuli in short-distance flower choice. The orchid may still depend on long-distance olfactory attraction originating from neighboring model plants.
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Hansen, AM, et al.
(författare)
-
Bullying at work, health outcomes, and physiological stress response
- 2006
-
Ingår i: Journal of Psychosomatic Research. - : Elsevier BV. - 1879-1360 .- 0022-3999. ; 60:1, s. 63-72
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The relationships among bullying or witnessing bullying at work, self-reported health symptoms, and physiological stress reactivity were analysed in a sample of 437 employees (294 women and 143 men). Physiological stress reactivity was measured as cortisol in the saliva. Of the respondents, 5% of the women (n=15) and 5% of the men (n=7) reported bullying, whereas 9% of the women (n=25) and 11% of the men (n=15) had witnessed bullying at work. The results indicated that the bullied respondents had lower social support from coworkers and supervisors, and they reported more symptoms of somatisation, depression, anxiety, and negative affectivity (NA) than did the nonbullied respondents. Witnesses reported more symptoms of anxiety and lower support from supervisor than did the nonbullied employees. Concentrations of cortisol in the saliva were lower at awakening in bullied respondents compared with nonbullied respondents. Previous studies have reported lower diurnal concentration of cortisol for people with posttraumatic stress disorder (PTSD) and chronic fatigue. To our knowledge, this is the first full study on the associations among being subjected to bullying, health outcomes, and physiological stress response. (c) 2006 Elsevier Inc. All rights reserved.
|
|
| 14. |
- Hellstrom-Lindberg, E, et al.
(författare)
-
Lead poisoning from souvenir earthenware
- 2006
-
Ingår i: International archives of occupational and environmental health. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0340-0131 .- 1432-1246. ; 79:2, s. 165-168
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Malmberg, Birgitta, et al.
(författare)
-
Jourtjänstgöring: påverkan på katabola processer och återhämtning
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Anestesiläkare rapporterades i en svensk studie ha en högre mortalitet än genomsnittet av läkare. Detta fynd har dock ej kunnat reproduceras i motsvarande studier i de övriga nordiska länderna. Likväl har det spekulerats i om den angivna överrisken bland svenska anestesiläkare kan relateras till gruppens jourarbete med höga krav, nattarbete och stress. Kunskapen om hälsoeffekter av läkares jourarbete är generellt sett bristfällig. Mot denna bakgrund kontaktade Anestesikliniken i Lund den Yrkes- och miljömedicinska kliniken för genomförande av en stressfysiologisk undersökning av anestesiläkarna. Syftet var att undersöka om läkarnas upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön och deras fysiologiska och psykologiska reaktioner i samband med jourarbete nådde nivåer som kan anses indikera risk för ohälsa. Ett primärt mål var att studera möjligheterna till återhämtning efter jour. En viktig fråga var också om anestesiläkarnas reaktioner vid jour skiljde sig från reaktioner hos läkare med annan specialitet. Deltagarna arbetade vid Lunds Universitetssjukhus som anestesiläkare (N=19) eller som läkare på öron-näsa-hals eller barnklinik (N=20). Samtliga hade nattjour (primärjour). Dessutom har anestesiläkare med nattjour från Göteborg (N=45), vilka under samma tidsperiod blev undersökta med samma psykosociala frågeformulär som läkarna i Lund, använts som en extern kontrollgrupp. Jämförelser har även gjorts mot populationsbaserade kontroller från Region Skåne. I början av undersökningsperioden besvarade samtliga deltagare ett omfattande frågeformulär. Deltagarna i Lund genomgick sedan en fysiologisk monitorering under en schemacykel på 2-3 veckor. Under denna period mättes reglering av autonom balans via hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) med personburen ekg-logger samt påverkan på hypothalamus-hypofys-binjurebark-axeln (HPA-axeln) via salivkortisol. Provtagning och mätning genomfördes både på vanlig arbetsdag, jourdygn, dag efter jour och i vissa fall på ledig dag. Dessa mätningar ufördes i en motbalanserad design då tillvänjning till mätningen skulle kunna ge en förändrad respons. Med fasteblodprov (insulin, glukos, TSH, T4, testosteron, SHBG, IGF-1, HbA1c, TG, HDL, LDL) följdes individernas övriga metabola reaktioner före och efter nattjour. Subjektiv hälsa och trivsel i arbetet upplevdes av majoriteten i läkargrupperna som god, trots att en tredjedel av de undersökta uppgav en pressad arbetssituation med höga krav och låg kontroll. Det fanns inga skillnader mellan grupperna avseende dessa variabler. Även i frågor angående sömn, trötthet och balans mellan ansträngning och belöning låg läkargrupperna väsentligen på samma nivåer som personer från tidigare undersökningar på arbetsplatser i regionen. Blodprovsmarkörer för insulinkänslighet och blodfettsbalans låg stabilt över jourcykeln för samtliga undersökta grupper. TSH-värdet var i genomsnitt 26 % lägre ett dygn efter jour i hela läkargruppen jämfört med en vanlig arbetsdag (p<0,001). Det fanns ingen skillnad mellan grupperna. Det förelåg ingen förändrad kortisolrespons vid jour jämfört med en vanlig arbetsdag. Ej heller någon statistiskt säkerställd gruppskillnad i kortisolnivåer kunde påvisas. 4 När det gäller hjärtfrekvensvariabiliteten var dock situationen en annan: I HRV-analyser kväll och natt visade hela läkargruppen 15-30 % minskad högfrekvent variabilitet i relation till total variabilitet (HFnu, p<0,001) vid jour. Detta indikerar ett minskat inslag av parasympatikus, vilket kan innebära en högre stressnivå. Anestesiläkarnas jour-reaktion skiljde sig inte från de övriga läkarnas. Dock avvek anestesiläkarna i ett par avseenden generellt och oberoende av jour: Vi fann en 30 % lägre nivå (p=0,03) av RMSSD (HRV-variabel som speglar parasympatikusinslaget under 24 timmar) hos anestesiläkarna. Detta tyder på att deras autonoma balans var präglad av en lägre parasympatikus-tonus. Dessutom hade anestesiläkarna i genomsnitt 40-50 % lägre total hjärtfrekvensvariabilitet (total power, TP) vid analyser i entimmes analysfönster kväll och natt (kl 21-22 samt 03-04) jämfört med barn- och önh-läkarna (p=0,001), vilket också antyder skillnader mellan grupperna i autonom reglering. Den exakta fysiologiska betydelsen av detta kan dock diskuteras. Att de påvisade skillnaderna mellan läkargrupperna skulle bero på de psykiska och fysiska kraven i anestesiläkarnas arbete är tänkbart, men kan inte avgöras i denna undersökning. Det bör framhållas att fysisk aktivitet och sömn inverkar på den autonoma balansen, vilket kan innebära problem vid tolkningen av HRV-data i fältundersökningar. Här kan även finnas en för anestesiläkargruppen gemensam faktor utanför arbetet som förklaring till skillnaderna mellan grupperna. Då helt specifika HRV-mått för aktivering av sympatikus saknas baseras tolkningen av förändringar i autonom balans på förändringar i parasympatikus inverkan (RMSSD, HFnu). Slutligen kan det konstateras att de metabola förändringarna i samband med jourtjänstgöring var ytterst begränsade och bedömes ej innebära några negativa hälsoeffekter. Förändringarna i hjärtfrekvensvariabilitet kan indikera en förhöjd stressaktivering, särskilt hos anestesiläkarna. Tolkningen av bakomliggande mekanismer är dock ej entydig och behöver närmare utvärderas. En selektion av läkare med relativt lång erfarenhet i yrket kan ha bidragit till de begränsade fynden vad gäller subjektiv hälsa och trivsel samt markörer för stressaktivering.
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
- Pettersson, Marie, et al.
(författare)
-
Semiochemicals related to the aphid Cinara pilicornis and its host, Picea abies: A method to assign nepetalactone diastereomers
- 2008
-
Ingår i: Journal of Chromatography A. - : Elsevier. - 0021-9673 .- 1873-3778. ; 1180:1-2, s. 165-170
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Volatiles released by seedlings of Norway spruce infested with the aphid Cinara pilicornis were analyzed using SPME–GC–MS. Among the stress-induced compounds released by the host plant, citronellol, cis–trans-nepetalactone and cis–trans-nepetalactol was found. These compounds originated from the aphids and they were assumed to be pheromone components for this aphid species. To determine the relative stereochemistry of the nepetalactone, a diagnostic method was developed. The method was based on multivariate analysis of tabulated relative intensities of mass fragments of the four nepetalactone diastereomers. In the practical method described, a few pairs of fragments in the mass spectra were compared and, in combination with the Kovat's index, were used to unambiguously identify the relative stereochemistry of the nepetalactone.
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
|
|
