| 43261. |
- Sternbeck, John, et al.
(författare)
-
Vilka kemiska ämnen har påträffats i hav och kust inom det nationella screeningprogrammet?
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport redovisar en sammanställning och utvärdering av de mätningar av miljögifter som genomförts på prov från marin miljö, inom Naturvårdsverkets screeningprogram. Data från 25 rapporter som publicerats under perioden 2000-2007 har använts. Detta omfattar ca 30 ämnesgrupper och ca 200 enskilda ämnen som har undersökts i fisk eller annan biota, sediment eller ytvatten. Av dessa har 19 ämnesgrupper och ca 45 organiska ämnen plus 54 metaller kunnat detekteras i biota, sediment eller ytvatten. Data har indelats i två kategorier: bakgrund och potentiellt påverkade områden. Metallerna diskuteras inte i denna rapport. Utvärderingen är inriktad på att belysa 1) Vilken typ av ämnen som återfinns i marin miljö; 2) hur höga halterna är i relation till kända ämnen och andra studier; 3) i vilka matriser olika ämnen påträffas; 4) om resultatet kan användas för att bedöma risker. Flertalet ämnen med känd storskalig spridning och PBT-egenskaper har detekterats i bakgrundsområden. Många av de ämnen som inte kunde detekteras saknade känd storskalig spridning och/eller PBT-egenskaper. Till denna generella bild finns dock viktiga undantag, t.ex. att triclosan, bromfenoler och dietylhexyladipat påträffades i fisk från bakgrundsområden. Inget talar för att dessa ämnen sprids storskaligt och de är sannolikt inte starkt bioackumulerbara. Endast ett mindre antal ämnen kunde visas vara markant förhöjda i de potentiellt påverkade områdena, jämfört med bakgrunds-områden. Till dessa ämnen hör bl.a. tributyltenn, trifenyltenn och PCDT. I fisk är haltnivåerna av påträffade ämnen ofta i nivå med ΣDDT och för fyra ämnen i nivå med sPCB. För vissa ämnen föreligger jämförelsematerial från andra regioner. I många fall är halterna från screening-undersökningarna jämförbara med andra studiers resultat. Butyltennföreningar har detekterats i alla undersökta matriser, på många olika områden, och bl.a. i fisk uppträder TBT i relativt höga halter. Under beaktande av att detta är mycket toxiska ämnen får denna fyndbild betraktas som allvarlig. Det finns också viktiga diskrepanser där redovisade halter förefaller höga eller låga jämfört med andra undersökningar. Exempelvis uppträder dietylhexyladipat och triclosan bitvis i relativt höga halter i fisk. Kortkedjiga klorparaffiner och cykliska siloxaner är exempel på ämnen som inte detekterats i screening, men som påträffats i andra sammanhang och vars egenskaper skulle kunna gynna förekomst i marin miljö. Med ledning av den relativt goda överensstämmelsen mellan egenskaper, storskalig spridning och fyndfrekvens, ger vi några förslag till riktlinjer för marina mätningar i kommande screeningundersökningar. Screeningprogrammet har visat att bakgrundsmiljöer i Östersjön och Västerhavet är förorenade med ett stort antal organiska ämnen, och att dessa ämnen ofta återfinns i fisk. Sju ämnen har kunnat utvärderas avseende miljörisker. Ur detta perspektiv framstår TBT som mest problematisk, men även för TBBPA, triclosan och PFOS kan risker inte uteslutas. HBCD, pentaklorfenol och hexaklorbensen bedöms inte utgöra några risker.
|
|
| 43262. |
- Sternbeck, John; Österås, Ann Helén,
(författare)
-
Förslag till kriterier för val av ämnen till tidsserier inom den nationella miljögiftsövervakningen
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att följa kemiska ämnens förekomst i miljön över tid är en central del av den nationella miljögiftsövervakningen. De senaste ca 10 åren har såväl screeningsundersökningar som andra studier visat att ett stort antal kemiska ämnen förekommer i både påverkade områden och i bakgrundsområden. Det har därför förts en diskussion om vilka av dessa ämnen som bör följas över tiden. Eftersom resurserna är begränsade finns behov av att kunna prioritera mellan olika ämnen. På uppdrag av Naturvårdsverket har WSP utvecklat ett förslag på modell för att kunna bedöma vilka ämnen som bör övervakas genom tidsserier. Förutom detta förslag kan andra aspekter som t.ex. internationella rapporteringskrav också styra valet av ämnen. Dessa aspekter diskuteras inte i denna rapport. Modellerna beskrivs separat för utvärdering av befintliga tidsserier respektive för infasning, och är baserade på tre aspekter: 1. Risk 2. Tidstrend 3. Ämnens egenskaper Tidstrender har mindre betydelse för infasning än vid värdering av befintliga tidsserier. Vi föreslår att utvärdering av befintliga tidsserier kan ge tre resultat: 1) fortsatt mätning; 2) utglesat mätprogram; 3) utfasning/provbankning. Utifrån syftet med respektive programområde har förslag på kriterier för ämnens egenskaper definierats. Kriterierna utgår från miljömålet Giftfri miljö. I rapporten beskrivs riktlinjer för hur de tre aspekterna kan bedömas och modeller för sex delprogram inom olika programområden presenteras. Modellerna har testats med befintliga dataserier och med några ämnen från tidigare screeningundersökningar, och visar att modellerna är inbördes kompatibla. Utfallet i testerna är i stora delar i linje med nuvarande inriktning på miljögiftsövervakningen och de senaste årens infasningar, men ger också vissa förslag till minskade mätningar.
|
|
| 43263. |
- Sterner, Erik, 1984
(författare)
-
Comparing Climate Forcers on a Common Scale
- 2015
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The climate is changing at a rapid pace. Through the United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC), the world has agreed to hold the on-going temperature increase below 2 °C. Climate change is caused by emissions of different atmospheric species (climate forcers). In order to meet the UNFCCC objective, major emission abatement measures are needed. To compare the climate effects of different measures, emissions of different climate forcers need to be compared on a common scale. Emission metrics are used for this purpose. In Paper I, we develop and analyse two new emission metrics based on the Sea Level Rise (SLR) that emissions of a given climate forcer cause. One of them is the Global Sea level rise Potential (GSP). The metrics are compared with the commonly used Global Warming Potential (GWP) and Global Temperature change Potential (GTP) metrics. Climate forcers with different atmospheric lifetimes are evaluated using an upwelling-diffusion energy balance model. All climate forcers, including short-lived forcers, have long-term influences on SLR. If we only account for the thermosteric part of SLR, GSP values fall in between GWP and GTP values. In Paper II, we compare two different approaches to including climate-carbon cycle feedbacks (CCF) for emission metrics. The IPCC AR5 approach to including CCF is based on Linear Feedback Analysis (LFA). The second approach is based on a coupled climate-carbon cycle model in which CCF is modelled by explicitly making the biosphere and ocean carbon reservoirs temperature dependent. We find that including CCF for non-CO2 climate forcers through the Explicit CCF (ECCF) approach gives higher GWP and GTP values than using the LFA approach, for short time horizons. While the opposite is true for long time horizons. With the LFA approach, a fraction of the indirectly induced atmospheric CO2, caused by an emission pulse of a non-CO2 forcer, stays in the atmosphere basically forever, while with the ECCF approach it eventually returns back to the unperturbed levels when the direct warming is gone. In Paper III, we develop and analyse a spatially explicit model of multiple independent villagers engaged in forest extraction. A spatial Non-Cooperative Equilibrium (NCE) of extraction patterns is analysed and compared to an equilibrium with coordinated villagers, for a range of spatial landscapes and model assumptions. Each villager chooses from where, and how much, to extract and whether to perform non-forest wage work part or full-time instead. We investigate the model assumptions, commonly adopted by earlier research, which include the use of a representative villager and only allowing the villager to extract from one location. We find a priori identical villagers to behave differently in equilibrium and show that forest extraction and degradation patterns depend on the model assumptions used.
|
|
| 43264. |
- Sterner, Erik, 1984, et al.
(författare)
-
Emission metrics and sea level rise
- 2014
-
Ingår i: Climatic Change. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1573-1480 .- 0165-0009. ; 127:2, s. 335-351
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Here we present two new metrics used for comparing climate impacts of emissions of different climate forcers: the Global Sea level rise Potential (GSP) and the Integrated Global Sea level rise Potential (IGSP). The GSP represents the Sea Level Rise (SLR) at a given time horizon due to an emission pulse of a forcer; the IGSP is similar but represents the time integrated SLR up to a given point in time. The GSP and IGSP are presented relative to the SLR caused by a comparable emission pulse of carbon dioxide. The metrics are assessed using an Upwelling-Diffusion Energy Balance Model (UDEBM). We focus primarily on the thermosteric part of SLR, denoted GSP(th). All of the examined climate forcers - even black carbon, a very Short-Lived Climate Forcer (SLCF) - have considerable influence on the thermosteric SLR on the century time scale. For a given time horizon and forcer, GSP(th) lies in between the corresponding metric values obtained using Global Warming Potential (GWP) and Global Temperature change Potential (GTP), whereas IGSP(th) ends up in the opposite end to GTP in the spectrum of compared metrics. GSP(th) and IGSP(th) are more sensitive for SLCFs than for the long-lived Greenhouse Gases (GHGs) to changes in the parameterization of the model (under the time horizons considered here). We also use a Semi-Empirical (SE) model to estimate the full SLR, and corresponding GSP(SE) and IGSP(SE), as alternatives to the thermosteric approach. For SLCFs, GSP(SE) is greater than GSP(th) for all time horizons considered, while the opposite holds for long-lived GHGs such as SF6.
|
|
| 43265. |
- Sterner, Erik, 1984, et al.
(författare)
-
Location choice for renewable resource extraction with multiple non-cooperative extractors: a spatial Nash equilibrium model and numerical implementation
- 2018
-
Ingår i: Letters in Spatial and Resource Sciences. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1864-4031 .- 1864-404X. ; 11:3, s. 315-331
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Especially in lower-income countries, the distribution of renewable resources in open access settings often reflects the non-cooperative spatial extraction decisions of many individuals who spread out across a landscape. These individuals recognize tradeoffs between distance to the resource, density, and competition amongst extractors. In this paper we present a game theoretic model that explicitly accommodates such explicitly spatial non-cooperative behavior with respect to the extraction of a stationary renewable natural resource, such as a non-timber forest products or bivalvia (for example, oysters, clams), that is located in a two dimensional landscape. Villagers that have identical labor allocations and preferences are shown to undertake very different extraction pathways in equilibrium. For example, some may extract in more congested patches closer to the village while others may extract in less crowded but more distant patches. For many parameterizations, we find multiple spatial Nash equilibria that differ with respect to the number of villagers at each resource location, whether individual villagers extract from one or multiple locations, and the extent and spatial pattern of resource degradation. In addition to finding equilibria with widely different actions taken by identical extractors, the analysis here demonstrates the impact of simplifying assumptions for spatial decisions on predictions of policy impact, resource distributions, and conflict.
|
|
| 43266. |
- Sterner, Erik, 1984, et al.
(författare)
-
The effect of climate-carbon cycle feedbacks on emission metrics
- 2017
-
Ingår i: Environmental Research Letters. - : IOP Publishing. - 1748-9318 .- 1748-9326. ; 12:3, s. 034019-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Climate-Carbon cycle Feedback (CCF) affects emission metric values. In the Fifth Assessment Report (AR5) of the Intergovernmental Panel on Climate Change metric values for Global Warming Potentials (GWP) and Global Temperature Potentials (GTP) are reported both with and without CCF for non-CO2 climate forcers, while CCF is always included for CO2. The estimation of CCF for non-CO2 climate forcers in AR5 is based on a linear feedback analysis. This study compares that approach with an explicit approach that uses a temperature dependent carbon cycle model. The key difference in the CCF results for non-CO2 climate forcers is that, with the approach used in AR5, a fraction of the CO2 signal induced by non-CO2 forcers will persist in the atmosphere basically forever, while, with the approach based on an explicit carbon cycle model, the atmospheric CO2 signal induced by non-CO2 forcers eventually vanishes. The differences in metric values between the two model approaches are within +/- 10% for all well-mixed greenhouse gases when the time horizon is limited to 100 yr or less, for both GWP and GTP. However, for long time horizons, such as 500 yr, metric values are substantially lower with the explicit CCF model than with the linear feedback approach, up to 30% lower for GWP and up to 90% lower for GTP.
|
|
| 43267. |
- Sterner, Mattias
(författare)
-
Förslag till övervakningsprogram för större vattensalamander i Gävleborgs län
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mot bakgrund av att groddjuren minskar kraftigt över hela världen, beslutade länsstyrelsen i Gävleborgs län att inom ramen för åtgärdsprogram för hotade arter genomföra en fördjupad inventering av större vattensalamander (Triturus cristatus) 2008. Inventeringen syftade till att lägga grunden för ett övervakningsprogram för arten, med för länet representativa lokaler både med och utan förekomst av större vattensalamander. Under våren 2008 totalinventerades de 25 km2 rutor som ingick i översiktsinventeringen av länet 2005, och som låg inom det förmodade utbredningsområdet för arten. Samma höst följdes reproduktionen upp i alla de vatten där enbart adulta salamandrar påträffats vid tidigare inventeringar. 94 rutor ingick i övervakningsområdet och av dessa var det bara 58 som hade ett eller flera potentiella lokaler (småvatten utan rovfisk), större vattensalamander förekom i 32 av dessa rutor. Sammanlagt ingår 121 lokaler (fiskfria småvatten) i förslaget till övervakningsprogram och större vattensalamander har påträffats i 52 av dessa. I 46 av förekomstlokalerna hade inte reproduktion följts upp vid tidigare inventeringar. Reproduktion kunde påvisas i 24 av dessa lokaler. Undersökningen indikerar att större vattensalamander är mest spridd längs med länets kust, men att förekomstfrekvensen är lika hög längs med kusten som i Gästriklands inland. Att arten är mer spridd längs med kusten beror istället på att antalet småvatten är högre, även om andelen småvatten med förekomst inte skiljer sig. Förekomstfrekvensen förklarades bäst i relation till årsmedeltemperaturen, ju lägre årsmedeltemperatur desto lägre andel av de inventerade vattnen hade förekomst av större vattensalamander. Dessa skillnader var också statistiskt signifikanta. Det flesta förekomstlokaler som saknade reproduktion hade antingen förekomst av ruda eller småspigg, eller var uttorkade vid inventeringstillfället. 22 % av dessa lokaler var dessutom isolerade från andra lokaler, vilket indikerar att det skulle kunna finnas en utdöendeskuld för större vattensalamander i Gävleborgs län. Det är följaktligen viktigt att ett övervakningsprogram upprättas för arten. Förslagsvis skulle alla lokalerna i övervakningsområdet kunna inventeras vart femte år vilket motsvarar en generationstid för större vattensalamander. Enbart två metapopulationer för större vattensalamander påträffades inom övervakningsområdet, och en estimering av det totala antalet metapopulationer indikerar att det antagligen bara finns mellan 10 och 20 i hela länet. Den större vattensalamanderns lekhabitat, fiskfria småvatten är följaktligen en sällsynthet i Gävleborgs län, därför föreslås att minst 10 nya metapopulationer skapas i olika delar av dess utbredningsområde, genom att nya dammar grävs inom spridningsavstånd från reproduktionslokaler.
|
|
| 43268. |
- Sterner, Mattias
(författare)
-
Inventering av grodor och paddor i Gävleborgs län 2005
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mot bakgrund av de senaste årens rapporter om groddjurens minskning världen över har de svanslösa groddjuren i Gävleborgs läns kustområde inventerats under våren 2005. I länet förekommer tre arter; vanlig groda (Rana temporaria),åkergroda (Rana arvalis) och vanlig padda (Bufo bufo). Groddjurens utbredning i Norrland är dåligt undersökt och denna inventering syftade i första hand till att öka kunskapen om hur spridd djurgruppen är i länet. Ettytterligare syfte var att lägga ett första fundament till övervakningsprogram av länets groddjur.Sammanlagt ingick 48 ekonomiska kartblad (även benämnd fastighetskartan)i undersökningen. Dessa var fördelade på tre longitudinella transekter belägna längs med kustbandet och 15 km in i landet. Kartbladen undersöktes med hjälp av GIS i syfte att selektera fram 1-3 vatten under en hektar, per kartblad. Varje vatten besöktes vid två tillfällen och då noterades antalet adulter, spelande hanar, romstinna honor, amplexuspar1 och romklumpar/romsträngar. Vanlig groda var både mest spridd och vanligast förekommande, sammanlagtfanns den i 81 % av de inventerade kartbladen och i 75 % av de inventerade vattnen. Åkergrodan var den ovanligaste och minst spridda utav arterna och den förekom bara i 40 % av de inventerade kartbladen och 32 % av de inventerade vattnen. Inventeringen antyder också att arten saknas eller är fåtalig i Hälsinglands inland. Den vanliga paddan förekom i 63 % av de inventerade bladen och 58 % av de inventerade vattnen.Vanlig groda är den art som dominerar i norra Skandinavien vilket denna undersökning också bekräftar. Undersökningen antyder att vanlig padda ärvanligare i sydöstra Norrland än i östra Danmark vilket är anmärkningsvärt eftersom organismer ofta blir ovaligare ju närmare de kommer randen av sitt utbredningsområde. Åkergroda är ovanlig norr om den naturliga norrlandsgränsen,men dess utbredning och lokala skyddsstatus är långtifrån klarlagd. Förslag ges därför till hur en inventering av länets inland skulle kunna genomföras samt hur ett övervakningsprogram för länets groddjur skulle kunna utformas.
|
|
| 43269. |
- Sterner, Mattias
(författare)
-
Inventering av vattensalamandrar i Gävleborgs län 2005
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelsen i Gävleborgs län har under våren och sommaren 2005 genomförten översiktsinventering av de två arter av vattensalamandrar, (störreoch mindre vattensalamander) som förekommer i länet. Syftet med inventeringenhar huvudsakligen varit att kartlägga arternas utbredning, och på såsätt bidra till de åtgärdsprogram för större vattensalamander som är underbearbetning.Vartannat ekonomiskt kartblad i nordsydlig respektive östvästlig riktninghar undersökts med hjälp av GIS, och potentiella vatten har selekterats fram.Under våren inventerades lekande adulter, både med visuell observation nattetid(med pannlampa) och med fl askfällor. Under sommaren inventeradeslarver och då användes enbart visuell observation nattetid.Större vattensalamander förekom i 11 % av alla kartblad som ingick i undersökningenoch 21 % av de kartblad där minst ett potentiellt lekvatten inventerats.Mindre vattensalamander fanns i 25 % av alla kartblad som ingick iundersökningen och i 42 % av alla karblad där minst ett potentiellt lekvatteninventerats.Undersökningen indikerar att större vattensalamander är spridd över störredelen av Gästrikland samt längst hela Hälsingekusten. Det innebär att denkontinuerliga utbredningen i Sverige går betydligt längre norrut än vad mantidigare antagit, eftersom förekomsterna i södra Västernorrlands län troligeninte är isolerade reliktpopulationer. I Hälsinglands inland (söder om Los)gjordes däremot några sensationella fynd som skulle kunna vara isolerade,om inte framtida inventeringar visar att arten är vitt utbredd i Dalarna.Mindre vattensalamander var väldigt vanlig längst med kusten men ovanligi inlandet. Förekomsterna i inlandet antyder dock inte att arten enbart fi nnsinom ett specifi kt område även om det verkar som om den saknas i sydvästraHälsingland.Om större vattensalamander skall kunna bevaras i framtiden bör även allaicke inventerade, men potentiella lekvatten och dess omgivning skyddasmot exploatering och skogsbruk. Detta skydd bör gälla i de delar av länetdär arten kan fi nnas dvs hela Gästrikland, Hälsingekusten och delar av Hälsinglandsinland, till dess att kunskapsunderlaget förbättrats. För att stärkaunderlaget för naturvårdsåtgärder och övervakningsprogram föreslås därförfortsatta mer riktade inventeringar.
|
|
| 43270. |
- Sterner, Mattias
(författare)
-
Slutinventering och utvärdering av "Salamanderflytten" från Sätra till Engesberg 2002
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gävle kommun sökte dispens för att flytta en population av större vattensalamander från ett pmråde utanför Sätra (förort til Gävle) som skulle exploateras, till en nygrävd damm utanför engesberg ca 12 km därifrån. Länsstyrelsen beviljade dispensen under förutsättning att kommunen ansvarade för inventering och uppföljning av den flyttade populationen under de kommande åtta åren.Sammantaget flyttades 216 större vattensalamandrar från Sätra till Engesberg. samtliga individer bukfotograferades för att en identifiering skulle vara möjlig vid uppföljningen. Ytterligare minst 63 salamandrar koloniserade dammen spontant. De 279 salamandrarna producerade 1395 metamorfer samma år. År 2004 och 2010 genomfördes totalinventeringar i den nya dammen med driftstaket och fallfällor och 2010 inventerades även reproduktionen. under åren 2003 och 2006-2009 genomfördes däremot enbart förenklade inventeringar med visuell observation (pannlampa) och flaskfällor. Återfångster vid 2004 och 2010 års totalinventeringar indikerar att mortaliteten av de flyttade salamandrarna varit 34-39% per år vilket inte är anmärkningsvärt högre än förväntat. Den totala populationsstorleken år 2010 låg någonstans mellan 100 ocg 200 individer vilket indikerar att populationen minskat något. Även de förenklade inventeringarna antyder att populationen minskar liksom det faktum att antalet metamorfer som lämnade dammen år 2010 enbart uppgick till en fjärdedel (100 st) av vad som krävs för att populationen inte ska minska framöver.För att stärka den lokala populationen av större vattensalamander föreslås att en metapopulation skapas genom att fler vatten anläggs i närheten av salamandrarnas damm. Dessutom kan den omgivande landmiljön förbättras genom riktade åtgärder och hänsyn inom det skogsbruk som pågår i dammens omgivningar.
|
|
