| 1. |
- Korhonen, Laura, 1974-, et al.
(författare)
-
Slutrapport. Utvärdering av Barnahus : S2018/00212/FST
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I januari 2018 gav regeringen Barnafrid, nationellt centrum för kunskap om våld mot barn, vid Linköpings universitet, i uppdrag att att utvärdera barnahusverksamheterna i Sverige. I uppdraget (Uppdrag angående utvärdering av barnahus S2018/00212/FST) skriver Socialdepartementet att det är angeläget att den samverkan som sker inom barnahus uppfyller de kriterier som finns för vad som ska känneteckna verksamheterna samt att de nationella riktlinjerna är ändamålsenliga (Rikspolisstyrelsen, 2009). I uppdraget önskades identifiering av goda exempel och eventuella brister i syfte att främja ett kvalitativt och likvärdigt bemötande för brottsutsatta barn. I uppdraget anges vidare att ”en utvärdering belyser kvalitet, behovsuppfyllnad, eventuella skillnader och de konsekvenser sådana skillnader kan få för de barn som utgör målgruppen och kan på så sätt utgöra ett viktigt underlag för berörda myndigheter.” I uppdraget ingår inte att lämna åtgärdsförslag.Inom ramen för utvärderingen besöktes 32 barnahus under september 2018 – februari 2019. Vid varje Barnahus genomfördes gruppintervjuer med Barnahusens samverkansparter och samordnare utifrån en intervjuguide. Intervjuerna har analyserats tematiskt utifrån befintliga nationella riktlinjer och kriterier. Då Barnahusen saknar heltäckande statistik för sina verksamheter baseras utvärderingens resultat på egenrapporterad praxis, med andra ord det samverkansparterna och samordnarna själva uppgav att de gör. Därtill inkom Barnahusen med skriftligt material (aktuella samverkansavtal, lokala riktlinjer och rutiner, verksamhetsberättelser, informationsmaterial med mera) och ledamöter i styrgrupper eller motsvarande ombads besvara en enkät med frågor om det egna Barnahuset.I utvärderingen konstateras att det finns många välfungerande barnahus men att det förekommer regionala skillnader i Barnahusens organisation och verksamhet. 68 kommuner, främst i Norra Sverige, Jämtland, Halland och sydöstra delar av Sverige, står utanför Barnahusverksamheten.De främsta brister som lyfts fram av de intervjuade gäller otydligheter i de nationella riktlinjerna (tex. sekretess och den särskilda företrädarens kompetens och roll) samt tillgång till rättsmedicinsk, barnmedicinsk och barn- och ungdomspsykiatrisk kompetens. Det finns beredskap att ge krisstöd till barnet och hens föräldrar, ibland även till trygghetspersonen, efter barnförhör. Uppgifter om i vilken omfattning krisstöd/ behandling erbjuds saknas i denna utvärdering. Det efterfrågas nationell styrning, översikt av de nationella riktlinjerna i samråd med alla Barnahusens samverkansparter, statistik och certifiering av barnahusen. Det finns även behov av att se över målgruppsdefinitionen och att alla Barnahus arbetar utifrån dessa. Utredningen fann brister särskilt då det gällde barn som som bevittnat våld, internetbrott och i vissa fall hedersrelaterat våld.Ur ett barnperspektiv medför de konstaterade regionala skillnaderna en risk för ett icke likvärdigt bemötande, stöd och skydd. Detta kan yttra sig i form av olikheter bland annat gällande definition av målgrupper för Barnahusen, krisstöd och bedömning av vårdbehov, tillgång till barnmedicinsk och barn- och ungdomspsykiatrisk vård, möjlighet att erbjuda frivilliga hälsokontroller samt att tillgodose syskons behov av stöd och behandling. Läget ter sig problematisk för åldersgruppen 15-18 åringar, som nödvändigtvis inte kommer i kontakt med Barnahus.Sammanfattningsvis kan man konstatera att det har sedan 2013 tillkommit ytterligare ett antal Barnahus samtidigt som de grundläggande problemen som belysts i de tidigare utredningarna kvarstår. Det finns dock utrymme för förbättringar då det gäller det multiprofessionella teamarbetet och det tvärsektionella samarbetet, men de stora utmaningarna finns då det gäller behovet av en enhetlig nationell styrning som slår fast att barn som misstänks vara utsatta för brott ska utredas i en barnvänlig miljö där brörda myndigheter samlas och samverkar under ett tak, och där brottsutredning, skydd, samt fysisk och psykisk hälsa beaktas. Vidare saknas en nationell samordning av verksamheten i Barnahus. Befintlig sekretesslagstiftning försvårar samverkan och gör det svårt för Barnahusen att leva upp till de nationella kriterierna. Lagstiftningen förhindrar även gemensam statistikföring och försvårar därmed uppföljning och planering av verksamheten i Barnahus.Genomförandet av uppdraget har skett i dialog med Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket.Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2019, vilket görs härmed i denna rapport.
|
|
| 2. |
- Perini, Irene, et al.
(författare)
-
Brain-based Classification of Negative Social Bias in Adolescents With Nonsuicidal Self-injury : Findings From Simulated Online Social Interaction.
- 2019
-
Ingår i: eClinicalMedicine. - : Elsevier. - 2589-5370. ; 13, s. 81-90
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Interpersonal stress and perceived rejection have been clinically observed as common triggers of nonsuicidal self-injury (NSSI), with self-injury behavior regulating both affective and social experiences. We investigated whether the subjective interpretation of social interaction in a simulated online environment might be biased in the NSSI group, and the brain mechanisms underlying the experience.Methods: Thirty female adolescent patients with NSSI and thirty female age-matched controls were investigated in this case-control study. In our novel task that simulates interaction on current social media platforms, participants indicated whether they liked or disliked pictures of other players during a functional magnetic resonance imaging (fMRI) scan. Participants also viewed positive and negative feedback directed toward them by others. The task also assessed the subjective effects of the social interaction. Finally, subjects underwent a separate facial electromyography session, which measured facial expressions processing.Outcomes: Behaviorally, the NSSI group showed a negative bias in processing social feedback from others. A multi-voxel pattern analysis (MVPA) identified brain regions that robustly classified NSSI subjects and controls. Regions in which mutual activity contributed to the classification included dorsomedial prefrontal cortex and subgenual anterior cingulate cortex, a region implicated in mood control. In the NSSI group, multi-voxel classification scores correlated with behavioral sensitivity to negative feedback from others. Results remained significant after controlling for medication, symptoms of depression, and symptoms of borderline personality disorder.Interpretation: This study identified behavioral and neural signatures of adolescents with NSSI during social interaction in a simulated social media environment. These findings highlight the importance of understanding social information processing in this clinical population and can potentially advance treatment approaches.
|
|
| 3. |
- Wennberg, Birgitta, 1956-
(författare)
-
Keeping track of time : Daily time management, participation, and time-related interventions for children, adolescents, and young adults with neurodevelopmental disorders
- 2019
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overall aim of this thesis was to investigate daily time management (DTM) and time-related interventions aiming to enhance participation in everyday activities among school-age children and young adults with neurodevelopmental disorders.In study I, experiences of participation when using time assistive devices (TADs) in daily activities were investigated from the perspective of young adults (aged 17–37) with intellectual disabilities (ID) (n = 9), using semi structured interviews. In studies II and IV, a new multimodal time-related intervention consisting of psychoeducation, compensation with TADs and time-skills training, was investigated in children aged 9–15 with attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD). Study II was a randomized controlled trial (RCT) with an intervention group (n = 19) and a control group (n = 19). The aim of study III was to describe DTM, time processing ability (TPA) and self-rated autonomy in children aged 9–15 with ADHD (n = 47), compared to children with ID (n = 47) and typically developing (TD) children (n = 47). In study IV, occupational performance and satisfaction were evaluated (n = 27). In studies II, III and IV, a source for data collection included assessment, proxy report and self-reports.Using TADs (study I) increased participation in activities in all areas of daily life: self-care, activities at work or school and leisure time activities. A feeling of having more control led to health benefits. Participants described participation restrictions related to attitudes from their social network towards participation and attitudes towards the use of TADs from the individuals themselves. Study II showed that the children in the intervention group increased their TPA significantly more compared to the control group, mostly in terms of time orientation. The parents in the intervention group rated their children’s DTM as significantly more improved compared to the parents of the children in the control group. However, according to the children themselves, there was no statistically significant improvement in their DTM. The psychoeducation for parents and school staff did not increase children’s TPA and DTM on its own. The majority of parents and children (study IV) rated the children’s occupational performance and satisfaction significantly higher at follow-up than at baseline. In general, children rated their occupational performance and satisfaction higher than their parents did. Most goals decided by the children and their parents involved daily routines and time orientation. Study III showed that children with ADHD and children with ID had significantly lower TPA, DTM and autonomy compared to TD children. Children with ADHD showed higher levels of self-rated autonomy compared to children with ID, but the reverse was found in DTM. However, there was significant diversity among children with ADHD and children with ID, which was not explained by age. Some children had difficulties at every level of TPA, while others were skilled at every level. The level of self-rated autonomy followed the level of TPA.In conclusion, this thesis revealed that children with ADHD and ID have the same overall pattern of TPA but may have a delayed TPA, which affects their DTM and autonomy, and thereby also influences their participation in daily activities. The results show that a multimodal time-related intervention using TADs and time-skills training could increase TPA and DTM in children with ADHD aged 9–15 years with time deficits. Experiences from young adults with ID also show increased participation in daily activities and health benefits using TADs. It is recommended that TPA and DTM should be measured to identify difficulties in TPA and DTM in children with ADHD and to offer tailored time-related interventions in addition to medication.
|
|
