| 1. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(författare)
-
A Model for Disentangling Dependencies and Impacts among Human Activities and Marine Ecosystem Services
- 2020
-
Ingår i: Environmental Management. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0364-152X .- 1432-1009. ; 65, s. 575-586
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Understanding and communicating the links among human activities and marine ecosystem services are fundamental for ecosystem-based management, which aims at attaining ecological, economic and social sustainability in the use of our seas. Relationships are typically complex and may differ between geographic areas. Here, an assessment model that combines available quantitative, semi-quantitative and qualitative information, rooted in the DAPSIR (Driver-Activity-Pressure-State-Impact-Response) framework and assessment requirements of the EU Marine Strategy Framework Directive, is developed and applied. Focusing on Swedish marine waters, major human activities at sea are evaluated in relation to their dependencies and impacts on the status of marine ecosystem services. This case study is a consensus assessment based on evaluation of available literature and data. By relating degrees of dependencies and impacts to values of different economic sectors, discrepancies among sectors with respect to their impact versus their monetary value can be identified. In our case, commercial fishing depends on and influences a wide range of ecosystem services, while other sectors, such as shipping, depend little on marine ecosystem services. At the extreme end of the range, pressures from human activities in the past, such as historical nutrient emissions, still have prominent influence on ecosystem services today, entailing considerable losses. Marine tourism and commercial fishing show similar dependencies on ecosystem services, but tourism has a clearly lower impact on ecosystem services and a higher monetary value. The model may serve as a useful tool for communicating and guiding priorities in integrated environmental management and maritime spatial planning.
|
|
| 2. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(författare)
-
Ekosystemtjänsternas roll i havsmiljöarbetet - kopplingar från Havsmiljödirektivets deskriptorer och från svenska miljökvalitetsnormer samt implikationer för ekosystemräkenskaper
- 2020
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Marina ekosystemtjänster (ekosystemens nyttor för människor) är ofta högt värderade. I svensk och europeisk miljölagstiftning och havsmiljöförvaltning har ekosystemtjänster kommit att spela en allt större roll. I svensk havsmiljöförvaltning är ”deskriptorer” och ”miljökvalitetsnormer” nyckelbegrepp för att forma förvaltningens målbilder och som kopplar till EU:s Havsmiljödirektiv och svenska miljömål. Dessa är i sin tur knutna till indikatorer, mätbara variabler som kvantifierar miljöns tillstånd. Detta PM syftar till att undersöka och utvärdera koppllingar från deskriptorer och miljökvalitetsnormer till marina ekosystemtjänster, som en del av en bredare utveckling av havsmiljöarbetet. Därtill diskuteras mänskliga aktiviteters koppling till marina ekosystemtjänster. Slutligen föreslås möjliga angreppssätt på väg till ett system för ekosystemräkenskaper för marina ekosystemtjänster, där värdet av tillgången på ekosystemtjänsterna kan utgöra en del av ett lands nationalräkenskaper.
|
|
| 3. |
- Hansen, Joakim, 1978-, et al.
(författare)
-
Våtmarker som fiskevårdsåtgärd vid kusten : utvärdering av restaurerade våtmarkers effekt på fiskreproduktion och ekosystemet längs Östersjökusten
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Många av Östersjöns kustfiskar är av sötvattenursprung och fortplantar sig i grunda vikar och kustnära våtmarker. Historiska utdikningar, kustexploatering och övergödning har lett till förluster av fiskens lek- och uppväxtområden, vilket tillsammans med fiske bidragit till minskande bestånd av exempelvis gädda och abborre. För att motverka nedgången har flera förvaltningsåtgärder initierats.Ungefär 100 våtmarker har restaurerats längs svenska ostkusten för att gynna reproduktionen av gädda och abborre. I samma syfte har fiskvandringshinder i kustmynnande vattendrag tagits bort på cirka 40 platser.Det fåtal uppföljningar som genomförts visar att sådana åtgärder har en god potential att bidra till stärkta kustbestånd av gädda och abborre. Mängden gäddyngel i kustvattnen utanför våtmarkerna tenderar att öka kraftigt efter åtgärderna, medan ingen tydlig förändring kan ses för mängden abborryngel. Det är dock stor variation i utfallet. En studie indikerar även en tydlig lokal ökning av gäddbestånden i kustvattnen utanför våtmarkerna. Sammanställningen visar även att borttagning av vandringshinder i kustmynnande vattendrag förbundna med olika sjösystem kan vara en effektivare metod än att restaurera våtmarker för attgynna abborre, vilket bör undersökas vidare.Det finns få studier som specifikt undersökt om åtgärderna kan ge så stark effekt på rovfiskbestånden att det indirekt påverkar resten av födoväven och ekosystemet. Det finns en potential för sådan påverkan. Men ökningen av rovfisk till följd av de åtgärdade våtmarkerna har i dagsläget inte varit tillräckligt kraftig för att leda till tydliga ekosystemeffekter, så som mindre mängd bytesfisk och påväxtalger.Även om våtmarker kan ge en lokal ökning av mängden fisk måste fler och kompletterande åtgärder till för att stärka kustens rovfiskbestånd. Åtgärderna bör utformas som en del av en tydligt samordnad och långsiktig förvaltning av kust och hav. Förutom en starkare reglering av kustfisket behövs exempelvis bättre skydd mot exploatering av fiskens lek- och uppväxtområden. Även lokal reduktion av mängden gråsäl och storskarv kan vara en möjlig åtgärd i områden där dessa rovdjur medför hög dödlighet på gädda och abborre.Utformningen av fiskeriförförvaltningen i öppet hav måste ha en mer rigid tillämpning av ekosystemansatsen och beakta konsekvenser för kustens ekosystem. Exempelvis tyder mycket på att förändringar i utsjöns fiskbestånd är en viktig bidragande orsak till att storspigg har ökat kraftigt de senaste decennierna. Storspiggen migrerar mellan utsjö och kust. Eftersom den äter gädd- och abborryngel minskar möjligheten att med lokala åtgärder stärka rovfiskbestånden vid kusten.Sammanställningen visar på en bristfällig koordinering och uppföljningav det senaste decenniets fiskevårdsåtgärder. För att skapa en bättre kunskapsbas för framtida förvaltningsbeslut finns därför ett behov av fler och samordnade mångåriga uppföljningar av åtgärder på såväl yngelproduktionoch lokala fiskbestånd som på kustekosystemet.
|
|
| 4. |
- Karlsson, Martin, et al.
(författare)
-
Kunskapssammanställning om effekter på fisk och skaldjur av muddring och dumpning i akvatiska miljöer: en syntes av grumlingens dos och varaktighet
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Uppgrumling av vatten från sediment är en påverkansfaktor i både sötvatten och marina miljöer i samband med muddringsarbeten och dumpning av material i vatten. Det är därför viktigt att de verksamheter som orsakar uppgrumling planeras och genomförs så att inverkan på den akvatiska miljön minimeras. I denna rapport sammanställer vi olika direkta och indirekta biologiska effekter av grumling med avseende på fisk och skaldjur (större kräftdjur och mollusker/musslor), utförligare effekter av muddring och dumpning på främst bottenfauna och växtlighet finns beskrivet i Hammar et al. (2009). Vi lyfter fram två faktorer som är viktiga att beakta för att begränsadirekt påverkan av uppgrumling på fisk och skaldjur: 1) tidpunkt på året för uppgrumling, 2) hur kombinationen dos (mängd suspenderat material i vattnet) och varaktighet över tid påverkar olika fiskar och skaldjur. Genom att beakta både direkta och indirekta effekter, tidpunkt och dos-varaktighet vid muddrings- och dumpningsärenden kan påverkan från grumling på fisk och skaldjur begränsas. Uppgrumling av vatten har generellt störst direkt inverkan under fiskars lekperiod och lokala grumlingar bör därför undvikas den tid på året då många arter leker eller har annan särskilt känslig del av sin livscykel i relation till grumlingsverksamhet. Havs- och vattenmyndighetens applikation Lektidsportalen ger information om när på året svenska fisk-och kräftdjursarter leker i olika vattentyper/delvattentyper i olika delar av Sverige. Applikationen är ett viktigt stöd för att kunna planera muddrings- och dumpningsaktiviteter, både i tid och rum, så att de påverkar så få arter som möjligt. Lektidsportalen möjliggör platsspecifika bedömningar av ”tidsfönster” när grumling troligen har minst kumulativ påverkan på fisk och kräftdjur. Fiskars och skaldjurs respons på grumling är både art- och platsspecifik. En viktig faktor är dock att responsen till grumling beror både på dos (koncentration suspenderat material i vatten) och hur länge organismerna är exponerade för uppgrumling (varaktighet). I denna rapport redovisas en sammanställning av tidigare publicerade studier av fiskars och skaldjurs respons till olika kombinationer av dos och varaktighet. Vi delade upp studier mellan fiskar och skaldjur i söt och saltvatten (miljö), samt för olika livsstadier. Sammanställningen visar att lägre koncentrationer kan vägas mot längre varaktighet, och vice versa, för de flesta grupper. Även om det finns vissa skillnader i känslighet mellan miljöer och livsstadier har generellt koncentrationer < 100 mg/l suspenderat material < 14 dagar låg direkt inverkan. En brist på långtidsstudier kring effekter av låga koncentrationer motiverar ändå försiktighet, Sammanfattning framför allt vid långa exponeringstider. Under kortare exponeringstider, i storleksordningen timmardag(ar), kan många arter klara uppåt 1 000 mg/l. Ägg och larver, som har sämre möjligheter att förflytta sig, visar minskad kläcknings- och överlevnadsförmåga vid nivåer långt under 1 000 mg/l och exponering av grumling för tidiga utvecklingsstadier bör därför undvikas. Det är också viktigt att beakta långvariga indirekta effekter av muddring och dumpning på fisk och skaldjur. Förändrat vattenflöde, vattentemperatur eller bottensubstrat kan vara själva syftet med arbetet, och sådana förändringar kan ha stor påverkan på lek och föryngringsmöjligheter av fisk och skaldjur. Framför allt växtlighet men även bytesdjur kan vara känsligare för suspenderat material än fisk och skaldjur vilket gör att viktiga habitat och födotillgång försämras vid muddring eller dumpning. Möjligheterna till restaurering eller kompensationsåtgärder bör därför också beaktas för att på längre sikt inte utarma fisk- och skaldjursbestånd genom försämring och isolering av habitat.
|
|
| 5. |
- Kotta, Jonne, et al.
(författare)
-
Cleaning up seas using blue growth initiatives: Mussel farming for eutrophication control in the Baltic Sea
- 2020
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 709
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- © 2019 The Authors Eutrophication is a serious threat to aquatic ecosystems globally with pronounced negative effects in the Baltic and other semi-enclosed estuaries and regional seas, where algal growth associated with excess nutrients causes widespread oxygen free “dead zones” and other threats to sustainability. Decades of policy initiatives to reduce external (land-based and atmospheric) nutrient loads have so far failed to control Baltic Sea eutrophication, which is compounded by significant internal release of legacy phosphorus (P) and biological nitrogen (N) fixation. Farming and harvesting of the native mussel species (Mytilus edulis/trossulus) is a promising internal measure for eutrophication control in the brackish Baltic Sea. Mussels from the more saline outer Baltic had higher N and P content than those from either the inner or central Baltic. Despite their relatively low nutrient content, harvesting farmed mussels from the central Baltic can be a cost-effective complement to land-based measures needed to reach eutrophication status targets and is an important contributor to circularity. Cost effectiveness of nutrient removal is more dependent on farm type than mussel nutrient content, suggesting the need for additional development of farm technology. Furthermore, current regulations are not sufficiently conducive to implementation of internal measures, and may constitute a bottleneck for reaching eutrophication status targets in the Baltic Sea and elsewhere.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Kraufvelin, Patrik
(författare)
-
Disappearing Blue Mussels - Can Mesopredators Be Blamed?
- 2020
-
Ingår i: Frontiers in marine science. - : Frontiers Media SA. - 2296-7745. ; 7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Despite many theories, the recent evident decreases in blue mussel (Mytilus edulis) abundance in southern Norway and western Sweden (eastern North Sea) have not yet been explained. To test the possible role of increased predation, an ongoing mesocosm experiment exploring general effects of two mesopredators on the structure of littoral macroalgal and macrofaunal communities was used. These mesopredators were the green crab (Carcinus maenas) and the goldsinny wrasse (Ctenolabrus rupestris) which were distributed in a crossed manner to 12 large mesocosms containing diverse rocky shore communities. For the purposes of this study, boulders covered with recently recruited blue mussels and barnacles (Balanus improvisus) from a natural shore were brought in to the mesocosms during two seasons (August and October), and the coverage of the animals (just blue mussels in summer, both mussels and barnacles in autumn) was registered repeatedly over 24 h. The mussels were rapidly consumed by crabs and wrasses, whereas high survival was recorded on boulders in the controls without predators. The barnacles were only eaten by the crabs and not before most of the mussels had been consumed. As both the green crab and the goldsinny wrasse have been reported to increase in abundance, probably related to overfishing of top predators, the resulting higher predation pressure on especially small blue mussels (recruits) may contribute to the mussel decline along these temperate rocky shores.
|
|
| 8. |
- Kraufvelin, Patrik
(författare)
-
Top-down release of mesopredatory fish is a weaker structuring driver of temperate rocky shore communities than bottom-up nutrient enrichment
- 2020
-
Ingår i: Marine Biology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0025-3162 .- 1432-1793. ; 167
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ecological impacts of top-down trophic cascades in combination with bottom-up nutrient enrichment are increasingly being reported. Such effects may be triggered by decline in the abundance and size of piscivore fish leading to a release of smaller-sized mesopredatory fish that are capable of reducing mesograzers and their buffering herbivorous effects, thus intensifying eutrophication symptoms. Hitherto, such mesopredator release has not been studied in controlled manner in macroalgal-dominated rocky shore communities. This study utilised twelve littoral mesocosms in southeastern Norway to investigate the impact of increased nutrient levels and increased abundance of the mesopredatory goldsinny wrasse (Ctenolabrus rupestris) over 6 months, from spring (April) to autumn (October). The study mainly revealed typical eutrophication responses in both July and in October with nutrient enrichment leading to more ephemeral algae and less perennial Fucacean and red macroalgae. Significant responses to the addition of mesopredatory fish alone or with nutrients in combination were clearly fewer in July and almost non-existent in October. Mesopredatory fish reduced the number of some mesograzers, but not others, and some herbivores even benefitted. Few joint effects occurred between fish and nutrients and the anticipated negative consequences for perennial macrophytes were largely absent; the possible reasons for these observations are discussed in depth. Curiously, the presence of mesopredatory fish seems to favour some canopy-forming macrophytes. This last finding warrants further investigation as the labrid fishery in coastal waters of southern Norway and western Sweden is increasing and a too heavy reduction of mesopredators may have its own unforeseen ecosystem implications.
|
|
| 9. |
- Nyström Sandman, Antonia, et al.
(författare)
-
Grön infrastruktur i havet : landskapsperspektiv i förvaltningen av Sveriges marina områden
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En kartläggning av havets naturkvaliteter har påbörjats genom arbetet med grön infrastruktur. Rapporten undersöker olika scenarier för hur den marina gröna infrastrukturen påverkas av mänskliga aktiviteter i förhållande till olika strategier för förvaltning. Projektet har genomfört tre fallstudier med olika fokus: strandexploatering, trålfiske och klimatförändring. Genom scenariobaserade analyser visar forskarna vilken effekt olika beslut och åtgärder kan få på naturskydds- och miljömål.Det tvärvetenskapliga projektet är ett samarbete mellan experter inom ekologi och juridik. Forskarna beskriver hur lagstiftning, planering och förvaltningsstrategier bör utformas och fungera ihop, och presenterar förslag för att stärka skyddet av den gröna infrastrukturen i Sveriges havsområden.Forskningen har finansierats av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag till stöd för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndighetens verksamhet.
|
|
