| 1. |
- Bergström, Ulf, et al.
(författare)
-
Long-term effects of no-take zones in Swedish waters
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Marine protected areas (MPAs) are increasingly established worldwide to protect and restore degraded ecosystems. However, the level of protection varies among MPAs and has been found to affect the outcome of the closure. In no-take zones (NTZs), no fishing or extraction of marine organisms is allowed. The EU Commission recently committed to protect 30% of European waters by 2030 through the updated Biodiversity Strategy. Importantly, one third of these 30% should be of strict protection. Exactly what is meant by strict protection is not entirely clear, but fishing would likely have to be fully or largely prohibited in these areas. This new target for strictly protected areas highlights the need to evaluate the ecological effects of NTZs, particularly in regions like northern Europe where such evaluations are scarce. The Swedish NTZs made up approximately two thirds of the total areal extent of NTZs in Europe a decade ago. Given that these areas have been closed for at least 10 years and can provide insights into long-term effects of NTZs on fish and ecosystems, they are of broad interest in light of the new 10% strict protection by 2030 commitment by EU member states.In total, eight NTZs in Swedish coastal and offshore waters were evaluated in the current report, with respect to primarily the responses of focal species for the conservation measure, but in some of the areas also ecosystem responses. Five of the NTZs were established in 2009-2011, as part of a government commission, while the other three had been established earlier. The results of the evaluations are presented in a synthesis and also in separate, more detailed chapters for each of the eight NTZs. Overall, the results suggest that NTZs can increase abundances and biomasses of fish and decapod crustaceans, given that the closed areas are strategically placed and of an appropriate size in relation to the life cycle of the focal species. A meta-regression of the effects on focal species of the NTZs showed that CPUE was on average 2.6 times higher after three years of protection, and 3.8 times higher than in the fished reference areas after six years of protection. The proportion of old and large individuals increased in most NTZs, and thereby also the reproductive potential of populations. The increase in abundance of large predatory fish also likely contributed to restoring ecosystem functions, such as top-down control. These effects appeared after a 5-year period and in many cases remained and continued to increase in the longer term (>10 years). In the two areas where cod was the focal species of the NTZs, positive responses were weak, likely as an effect of long-term past, and in the Kattegat still present, recruitment overfishing. In the Baltic Sea, predation by grey seal and cormorant was in some cases so high that it likely counteracted the positive effects of removing fisheries and led to stock declines in the NTZs. In most cases, the introduction of the NTZs has likely decreased the total fishing effort rather than displacing it to adjacent areas. In the Kattegat NTZ, however, the purpose was explicitly to displace an unselective coastal mixed bottom-trawl fishery targeting Norway lobster and flatfish to areas where the bycatches of mature cod were smaller. In two areas that were reopened to fishing after 5 years, the positive effects of the NTZs on fish stocks eroded quickly to pre-closure levels despite that the areas remained closed during the spawning period, highlighting that permanent closures may be necessary to maintain positive effects.We conclude from the Swedish case studies that NTZs may well function as a complement to other fisheries management measures, such as catch, effort and gear regulations. The experiences from the current evaluation show that NTZs can be an important tool for fisheries management especially for local coastal fish populations and areas with mixed fisheries, as well as in cases where there is a need to counteract adverse ecosystem effects of fishing. NTZs are also needed as reference for marine environmental management, and for understanding the effects of fishing on fish populations and other ecosystem components in relation to other pressures. MPAs where the protection of both fish and their habitats is combined may be an important instrument for ecosystembased management, where the recovery of large predatory fish may lead to a restoration of important ecosystem functions and contribute to improving decayed habitats.With the new Biodiversity Strategy, EUs level of ambition for marine conservation increases significantly, with the goal of 30% of coastal and marine waters protected by 2030, and, importantly, one third of these areas being strictly protected. From a conservation perspective, rare, sensitive and/or charismatic species or habitats are often in focus when designating MPAs, and displacement of fisheries is then considered an unwanted side effect. However, if the establishment of strictly protected areas also aims to rebuild fish stocks, these MPAs should be placed in heavily fished areas and designed to protect depleted populations by accounting for their home ranges to generate positive outcomes. Thus, extensive displacement of fisheries is required to reach benefits for depleted populations, and need to be accounted for e.g. by specific regulations outside the strictly protected areas. These new extensive EU goals for MPA establishment pose a challenge for management, but at the same time offer an opportunity to bridge the current gap between conservation and fisheries management.
|
|
| 2. |
- Barboza, F. R., et al.
(författare)
-
Geographic variation in fitness-related traits of the bladderwrack Fucus vesiculosus along the Baltic Sea-North Sea salinity gradient
- 2019
-
Ingår i: Ecology and Evolution. - : Wiley. - 2045-7758. ; 9:16, s. 9225-9238
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In the course of the ongoing global intensification and diversification of human pressures, the study of variation patterns of biological traits along environmental gradients can provide relevant information on the performance of species under shifting conditions. The pronounced salinity gradient, co-occurrence of multiple stressors, and accelerated rates of change make the Baltic Sea and its transition to North Sea a suitable region for this type of study. Focusing on the bladderwrack Fucus vesiculosus, one of the main foundation species on hard-bottoms of the Baltic Sea, we analyzed the phenotypic variation among populations occurring along 2,000km of coasts subjected to salinities from 4 to >30 and a variety of other stressors. Morphological and biochemical traits, including palatability for grazers, were recorded at 20 stations along the Baltic Sea and four stations in the North Sea. We evaluated in a common modeling framework the relative contribution of multiple environmental drivers to the observed trait patterns. Salinity was the main and, in some cases, the only environmental driver of the geographic trait variation in F.vesiculosus. The decrease in salinity from North Sea to Baltic Sea stations was accompanied by a decline in thallus size, photosynthetic pigments, and energy storage compounds, and affected the interaction of the alga with herbivores and epibiota. For some traits, drivers that vary locally such as wave exposure, light availability or nutrient enrichment were also important. The strong genetic population structure in this macroalgae might play a role in the generation and maintenance of phenotypic patterns across geographic scales. In light of our results, the desalination process projected for the Baltic Sea could have detrimental impacts on F.vesiculosus in areas close to its tolerance limit, affecting ecosystem functions such as habitat formation, primary production, and food supply.
|
|
| 3. |
- Bergström, Lena, et al.
(författare)
-
Distribution of mesopredatory fish determined by habitat variables in a predator-depleted coastal system
- 2016
-
Ingår i: Marine Biology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0025-3162 .- 1432-1793. ; 163
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Shallow nearshore habitats are highly valued for supporting marine ecosystems, but are subject to intense human-induced pressures. Mesopredatory fish are key components in coastal food webs, and alterations in their abundance may have evident effects also on other parts of the ecosystem. The aim of this study was to clarify the relationship between the abundance of coastal mesopredatory fish, defined as mid-trophic level demersal and benthic species with a diet consisting predominantly of invertebrates, and ambient environmental variables in a fjord system influenced by both eutrophication and overfishing. A field survey was conducted over a coastal gradient comprising 300 data points sampled consistently for fish community and environmental data. Results from multivariate and univariate analyses supported each other, demonstrating that mesopredatory fish abundance at species and functional group level was positively related to the cover of structurally complex vegetation and negatively related to eutrophication, as measured by water transparency. Contrary to other studies showing an inverse relationship to piscivore abundance over time, the spatial distribution of mesopredatory fish was not locally regulated by the abundance of piscivorous fish, probably attributed to piscivores being at historically low levels due to previous overfishing. Mesopredatory fish abundance was highest in areas with high habitat quality and positively related to the abundance of piscivores, suggesting a predominance of bottom-up processes. We conclude that, in parallel with ongoing regulations of fishing pressure, measures to restore habitat function and food web productivity are important for the recovery of coastal fish communities in the area.
|
|
| 4. |
- Bergström, Lena, et al.
(författare)
-
Ekologisk kompensation i kustmiljön : Hur kan man uppväga förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i samband med mänsklig verksamhet i kustområdet?
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sveriges kustmiljöer är utsatta för olika typer av mänsklig påverkan, med negativa effekter på arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster. Enligt skadelindringshierarkin ska negativa effekter från mänsklig verksamhet i första hand undvikas, minimeras eller avhjälpas. I de kvarstående fall där skada trots dessa åtgärder är oundviklig, kan ekologisk kompensation vara ett sätt att mildra effekterna i syfte att bibehålla eller öka biologisk mångfald och ekosystemtjänster.I projektet ECOCOA har vi undersökt om och hur ekologisk kompensation skulle kunna användas i förvaltningen av kustområden. Vår målsättning har varit att bidra till en vetenskapligt grundad syn på hur ekologisk kompensation skulle kunna medverka till att stoppa nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Eftersom kompensation kan beröra en mängd aktörer och sakägare med olika intressen och perspektiv är det viktigt med en transparent process som hanteras på ett jämförbart sätt mellan olika områden och fall. En viktig flaskhals idag är brist på praktisk erfarenhet hos aktörer om hur kompensationen ska kunna tillämpas. Vi har utvecklat ett ramverk utifrån de steg som man behöver beakta i en bedömning av skada och kompensationsbehov, med fokus på att öka förutsättningarna för en transparent bedömningsprocess. Det föreslagna ramverket bygger på fyra steg: 1) skadebedömning; 2) bedömning av kompensationsbehov; 3) val av kompensationsåtgärder; och 4) utvärdering av resultat. Ramverket baserar sig på att tydliggöra samband mellan ekosystemets strukturer och de nyttigheter dessa kan medföra för människan, där nyttigheter är beroende av ekosystemtjänster, ekosystemtjänster av funktioner, och funktioner av strukturer. Vi kopplar ramverket till en utvärdering av aktuellt kunskapsläge kring åtgärders effektivitet i kustområdet. Viktiga livsmiljöer som ingår är ålgräs, grunda vegetationsklädda mjukbottnar, naturligt vegetationsfria mjukbottnar, tångbälten, musselbankar, stenrev och kustnära våtmarker.Vi har med hjälp av ramverket utvärderat nuvarande och möjliga tillämpningar av ekologisk kompensation. Utvärderingen har gjorts dels genom ett fullständigt exempel som beskriver förlust av ålgräsängar och dels genom att undersöka befintliga fall och sammanhang där kompensation är eller skulle kunna bli relevant. Fallen bygger på i) domslut gällande tillståndspliktig vattenverksamhet, ii) dagens hantering av småskalig exploatering i kustområden, samt iii) tillämpningen av särskild fiskeavgift ur ett kompensationsperspektiv. Slutligen har vi utvecklat förslag på hur liknande tillämpningar skulle kunna se ut för ytterligare livsmiljöer i tillägg till ålgräs.Våra resultat visar det finns fortsatt stor osäkerhet kring hur kompensationsprocesser och kompensationsåtgärder fungerar i praktiken. Samtidigt är det en realitet att man idag i de allra flesta fall exploaterar utan kompensation, eller med otillräcklig kompensation. Detta innebär i praktiken att förluster värderas till noll, det vill säga att man accepterar förluster på biologisk mångfald, ekosystemtjänster och nyttigheter, och att de skador som uppstår inte uppmärksammas i form av åtgärdsbehov som ska täckas av den som orsakar skadan. Eftersom tillämpningen av vårt ramverk synliggör värdet av att förvalta biologisk mångfald och ekosystemtjänster tillsammans kan det även stödja förvaltningen av kustområden i enlighet med ekosystemansatsen på en mer generell nivå.Våra resultat synliggör vikten av att värna biologisk mångfald. Vår genomgång av potentiella kompensationsåtgärder, som redogörs för i rapporten, visar med tydlighet att det är kostsamt att först förstöra och sedan restaurera, i stället för att skydda och undvika skada i första hand. Vi ser dock ett utrymme och ett behov av att förbättra användningen av ekologisk kompensation som ett av många verktyg för att värna biologisk mångfald och ekosystemtjänster i svenska kustmiljöer i enlighet med miljöbalken. ECOCOAs ramverk tillsammans med kaskadmodeller för viktiga livsmiljöer och information om potentiella åtgärder, kunde här fungera som en gemensam utgångspunkt vid diskussioner, samrådsprocesser och bedömningar.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Bergström, Lena, et al.
(författare)
-
Relative impacts of fishing and eutrophication on coastal fish assessed by comparing a no-take area with an environmental gradient
- 2019
-
Ingår i: Ambio. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 48:6, s. 565-579
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Understanding the relative impacts of pressures on coastal ecosystems is central for implementing relevant measures to reach environmental management objectives. Here, survey data on the species and size composition of coastal fish are evaluated in relation to fishing and eutrophication, by comparing a long-standing no-take area to an environmental gradient in the Baltic Sea. The no-take area represents an intermediate eutrophication level, but the species composition resembles that seen at low eutrophication in areas with fishing. The catch biomass of piscivores is 2-3 times higher in the no-take area than in the other areas, while the biomass of Cyprinids, generally benefitted by eutrophication, corresponds to that of areas with low eutrophication. The results support that fishing may generate eutrophication-like effects, and, conversely, that no-take areas may contribute to improving environmental status in impacted areas by enhancing piscivores, which in turn may contribute to further improvement in the food web.
|
|
| 7. |
- Bergström, Ulf, et al.
(författare)
-
Kompensation för miljöpåverkan vid kustexploatering – dagens tillämpning av ekologisk kompensation och särskild fiskeavgift samt möjlig vidareutveckling
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kustekosystemen är mycket viktiga för både biologisk mångfald och ekosystemtjänster, men påverkas samtidigt negativt av ett kontinuerligt ökat nyttjande av kustzonen för boende och olika verksamheter. Ekologisk kompensation är ett förvaltningsverktyg som syftar till att gottgöra oundviklig skada på naturmiljöer, exempelvis arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden, i samband med mänsklig verksamhet. Verktyget har dock hittills använts i mycket begränsad omfattning i grunda kustmiljöer.Inom projektet ECOCOA, finansierat av Naturvårdsverket, har vi fokuserat på att utvärdera förutsättningarna för ökad användning av ekologisk kompensation i kustområden, som ett av flera verktyg som kan stöda miljövården. Projektets slutrapport (Bergström m.fl. 2021) ger en övergripande bild av samtliga resultat, medan vi i föreliggande rapport ger en fördjupning av de mer konkreta problem som kan uppstå vid handläggning av miljöärenden i förvaltningen, och möjliga lösningar på kort och lång sikt. Rapporten riktar sig i första hand till handläggare som vill utveckla tillämpningen av ekologisk kompensation vid vattenverksamhetsärenden, till tekniska råd vid markoch miljödomstolar, samt miljökonsulter och andra som kan behöva insyn i hur ekologisk kompensation kan användas och vidareutvecklas inom svensk kustmiljöförvaltning. I rapporten återger vi hur man hanterar ekologisk kompensation i svenska kustområden idag, till exempel hur handläggare arbetar med att mäta skada och bedöma omfattningen av kompensationsbehov. Vi beskriver även problematiken med småskaliga anmälningspliktiga ärenden, där den sammanlagda påverkan från många små exploateringar ger upphov till betydande förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Slutligen beskriver vi hur den så kallade särskilda fiskeavgiften, som syftar till att tillvarata fiskeintresset i samband med vattenverksamhetsfrågor, tillämpas idag, samt analyserar hur beräkningsgrunderna skulle kunna utvecklas för att stärka användningen av ekologisk kompensationen som verktyg. Vår sammanställning och utvärdering utgår från ett generellt ramverk som utvecklats inom ECOCOA för att skatta skada och identifiera kompensationsbehov. Ramverket baseras på en kaskadmodell, som visar kopplingar mellan ekosystemets struktur, funktion, ekosystemtjänster och nyttigheter för människor. Modellen kan användas för att synliggöra hur verksamheter påverkar arter och livsmiljöer och vilka kostnader och förluster detta medför. Ramverket kan även användas för att bedöma i vilken omfattning en föreslagen åtgärd faktiskt kompenserar för de förluster som verksamheten innebär.Här följer en kort sammanfattning av resultaten som presenteras i rapporten: • En enkätundersökning riktad till aktörer inom kustförvaltningen visar att ekologisk kompensation i praktiken tillämpas mycket sällan inom kustmiljöförvaltningen idag, och att det finns ett stort behov av att ta fram riktlinjer för dess tillämpning, som stöd till handläggare, konsulter, domstolar och andra aktörer. På en mer generell nivå omfattar detta även ett behov av att förbättra kunskapen om restaureringsmetoder samt att ta fram metoder för värdering av skador på naturvärden. Det finns även ett behov av resurser för Sammanfattning 6 handläggare i form av tid och stöd för att tillämpa ekologisk kompensation i kustförvaltningen. • En utvärdering av befintliga domslut för ett antal tillståndspliktiga (dvs. storskaliga) vattenverksamhetsärenden visar att biologisk mångfald och ekosystemtjänster mycket sällan beaktas på ett sätt som är i linje med Sveriges åtaganden inom till exempel konventionen för biologisk mångfald och EU:s biodiversitetstrategi, där en bärande princip är att ingen nettoförlust ska ske. Det finns ett förbättringsutrymme som borde kunna mötas direkt genom en ökad kunskapsdelning mellan aktörer, och en förbättrad praxis gällande tillämpning av ekologisk kompensation. Samtidigt uppstår flera mer komplexa frågor som berör till exempel behovet av en gemensam fysisk planering och identifiering av lämpliga kompensationsåtgärder, där ett kunskapsbyggande behövs. • Småskalig kustexploatering, exempelvis bryggbyggen och små muddringar, är en särskilt utmanande fråga. Enskilda små ingrepp är anmälningspliktiga (dvs. sällan tillståndspliktiga), och trots att det vid handläggningen av dessa ärenden ställs krav på miljöhänsyn kan det ofta inte bedömas som skäligt att kräva att exploatören själv utför ekologisk kompensation. Den sammanlagda påverkan av dessa många små ingrepp är dock betydande, och det är angeläget att utforma ett system där även småskalig vattenverksamhet kompenserar för sina miljökostnader. Vi undersöker hur ett system för ekologisk kompensation som även omfattar småskalig exploatering skulle kunna se ut, i relation till konceptet habitatbanker eller kompensationspooler, där exploatören kan bidra ekonomiskt till habitatrestaureringar i stället för att själv utföra dem. • Den särskilda fiskeavgiften syftar till att kompensera för skador från vattenverksamheter på fisket och skulle kunna betraktas som ett förvaltningsverktyg för kompensation av en viss typ av förlust. I rapporten utvärderar vi hur det rådande fiskeavgiftssystemet fungerar och utforskar hur det kan fungera ur ett kompensationsperspektiv, samt ger förslag på hur beräkningsmodellen kan utvecklas.Sammantaget finns det ett stort behov av att utveckla ekologisk kompensation som ett av de verktyg som kan bidra till att motverka den allt snabbare förlusten av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner. Parallellt behövs ytterligare åtgärder för att stärka skyddet av de känsligaste livsmiljöerna i kustzonen, eftersom bevarande av fungerande livsmiljöer är att föredra som ett mer kostnadseffektivt verktyg än restaurering av störda miljöer.
|
|
| 8. |
- Berkström, Charlotte, et al.
(författare)
-
Konnektivitet och fysisk påverkan i kustvatten : en sammanställning över kunskapsläget och förslag till revidering av bedömningsgrund
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Konnektivitet i kustvatten beskrivs som möjligheten för djur, växter, sediment och organiskt material att sprida sig och passera fritt mellan det öppna havet och kusten, längsgående i kustområden och mellan kustområden och inlandsvatten. Då konnektiviteten har en betydande och bred påverkan på det biologiska, fysikalisk-kemiska, och det hydromorfologiska tillståndet i kustoch havsmiljön, ingår den som en kvalitetsfaktor för bedömning av ekologisk status av ytvatten i kustzonen. Beskrivningen av konnektivitet och hur den ska bedömas i kustzonen är knapphändig i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25). Institutionen för akvatiska resurser vid SLU har därför fått i uppdrag att ge förslag på information om biologisk konnektivitet som rör växter och djur som kan ingå i en revidering av dessa föreskrifter, samt ta fram ett kunskapsunderlag om konnektivitet och fysisk störning i kustzonen. I uppdraget har även ingått att analysera hur fysisk störning påverkar konnektivitet för fisk i både Skagerraks, Kattegatts och Östersjöns kustområden.Vid genomgång av föreskrifterna noterade vi att de saknar information om biologiska aspekter av konnektivitet och vilka rumsliga skalor man ska beakta. De nuvarande bedömningsgrunderna tar inte tillräcklig hänsyn till att konnektivitet antingen kan ske genom aktiv migration av organismer, såväl vuxna som juvenila, eller genom passiv spridning via larver, ägg, sporer, frön och fragment (kapitel 2.1.2). Detta är viktigt att ha i åtanke då fysisk störning i form av bryggor, pirar, buller, båttrafik och annat har olika påverkan på organismer som rör sig genom olika habitattyper aktivt genom migration eller passivt med strömmar. De olika spridningstyperna sker även över olika tidsskalor där aktiva migrationer ofta sker på säsongsbasis och mellan olika livsstadier, medan passiv spridning ofta sker över ett antal veckor när larver och sporer utvecklas i den fria vattenmassan innan de slår sig ner vid lämpligt habitat. Det finns även arter som genomför hela sina livscykler i den fria vattenmassan, till exempel växtplankton som också ingår som en biologisk kvalitetsfaktor att bedöma. Dessutom är det viktigt att särskilja typiska hemområden från maximala migrations- och spridningsavstånd, eftersom hemområden är relevanta för populationsdynamiken, medan de maximala migrations- och spridningsavstånden har större betydelse för den genetiska variationen mellan olika populationer. Likaså är det viktigt att ta hänsyn till hur konnektivitet kan påverkas av ett förändrat klimat. Fiskar har en central roll i de marina ekosystemen. Därför blir konnektivitet av fisk – både mellan kust och hav, inom kustområden samt mellan kust och sötvatten – avgörande faktorer för ekologisk status, både i sötvatten och i kustvatten. Eftersom det främst är fiskar som genomför vandringar mellan kust och sötvatten och kust och hav är det svårt att klassificera parametern 8.3 Konnektivitet mellan kustvatten och vatten i övergångszon och kustnära landområden i föreskrifterna (HVMFS 2019:25) utan att inkludera fisk. Fisk borde därför ingå som en biologisk kvalitetsfaktor även i föreskrifterna för kustvatten (kapitel 2.1.3). Fisk ingår vid bedömning av ekologisk status i havsmiljödirektivet, som geografiskt överlappar med vattendirektivet i kustzonen. I havsmiljödirektivet finns i stället inte konnektivitet med som ett kriterium i ekologiska statusbedömningar. Detta gör att konnektivitet, framförallt gällande fisk, inte beaktas tillräckligt i bedömningarna varför en samordning mellan direktiven måste till. Då konnektivitet främst är en biologisk funktion kopplad till fiskar och andra organismer bör det övervägas om konnektivitet ska ingå bland de biologiska kvalitetsfaktorerna istället för de hydromorfologiska.Sverige är ett av de länder inom EU som har kommit längst gällande bedömning av konnektivitet inom vattendirektivet. Övriga EU-länder tycks mer fokusera på de två andra hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna hydrografiskt villkor och morfologiskt tillstånd i sina bedömningar. Detta kan bero på att konnektivitet inte ingår i vattendirektivet men att man i Sverige har valt att lägga in det Sammanfattning som en egen kvalitetsfaktor i föreskrifterna om statusbedömning i svenska kustvatten. Konnektivitet nämns i några sammanhang i andra EU-länder, men är då oftast kopplat till sötvatten med fokus på vandrande fiskar och hinder i form av vattenkraft och andra fysiska strukturer som stoppar vattenflödet. Intresset för att utveckla den hydromorfologiska kvalitetsfaktorn där konnektivitet ingår har vuxit inom EU och ett antal rapporter och vetenskapliga artiklar finns tillgängliga i ämnet (kapitel 2.1.4).Konnektivitet kan mätas på olika sätt och på olika rumsliga skalor. I kapitel 3 sammanfattar vi denna information i ett kunskapsunderlag för bedömning av konnektivitet i kustzonen. Mätning och analys av arters spridning i kust- och havsområden är en utmanande uppgift, och kunskapen inom detta område är fortfarande begränsad. För att analysera och bedöma aktiv migration i framförallt Östersjön och Skagerrak har rumsliga analyser baserade på habitatkartor och information om arters spridningsavstånd använts, likaså märkningsstudier och kombinationer av metoder. För att undersöka passiv spridning har man främst använt en kombination av empiriska data och hydrodynamiska modeller för att undersöka spridningsvägar och uppväxtmiljöer för olika marina organismer och för att identifiera viktiga områden för konnektivitet som till exempel källor och sänkor. I kapitel 3 sammanfattas även konnektivitetsmönster hos några biologiskt viktiga organismgrupper och information om naturliga barriärer som salthalt, djup och temperatur som påverkar spridning av organismer och organiskt material.Få studier har undersökt effekter av fysisk störning på konnektivitet. I kapitel 4.2 beskriver vi studier som gjorts i svenska vatten gällande effekter av fysisk störning på passiv spridning och aktiv migration och i kapitel 4.3 sammanfattar vi information om fysisk påverkan och konnektivitet på några nyckelhabitat. I kapitel 5 beskrivs resultaten av nya analyser med fokus på fisk längs svenska västkusten som gjorts inom ramen av detta uppdrag. Resultaten från dessa studier visar att fysisk påverkan kan ha en betydande inverkan på konnektivitet, särskilt för de arter som är beroende av grunda och vågskyddade områden för sin reproduktion. Denna typ av habitat är särskilt känslig och uppvisar en påtaglig minskning av konnektiviteten till följd av fysisk påverkan. Just dessa områden drabbas mest av förluster i konnektivitet då de har en hög grad av fysisk exploatering, inkluderande bryggor, bojar och småbåtshamnar. Dessutom visade resultaten från vår modellering att makroalger och fröväxter påverkas starkt av fysiska förändringar. Detta understryker vikten av att noggrant utvärdera och hantera fysisk påverkan på arter och livsmiljöer i kustzonen för att bevara och skydda känsliga marina ekosystem och de tjänster de tillhandahåller. Resultaten är viktiga för beslutsfattare och planerare som arbetar med bevarandeåtgärder och förvaltning av dessa miljöer.Det finns betydande kunskapsluckor inom området konnektivitet i kustvattenmiljöer och även inom området fysisk påverkan på konnektiviteten. I kapitel 6 listas dessa kunskapsluckor där bland annat behovet av högupplösta kartunderlag över förekomsten av både organismer och påverkansfaktorer pekas ut, liksom sambanden mellan dessa. Detta gäller för de biologiska kvalitetsfaktorerna bottenfauna, makroalger, fröväxter och växtplankton och för fisk, där fisken inte ingår som biologisk kvalitetsfaktor i kustzonen. Även effekter av ett förändrat klimat och av olika typer av restaureringsåtgärder på konnektiviteten är områden där det finns behov av att förbättra kunskapsläget.
|
|
| 9. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(författare)
-
A Model for Disentangling Dependencies and Impacts among Human Activities and Marine Ecosystem Services
- 2020
-
Ingår i: Environmental Management. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0364-152X .- 1432-1009. ; 65, s. 575-586
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Understanding and communicating the links among human activities and marine ecosystem services are fundamental for ecosystem-based management, which aims at attaining ecological, economic and social sustainability in the use of our seas. Relationships are typically complex and may differ between geographic areas. Here, an assessment model that combines available quantitative, semi-quantitative and qualitative information, rooted in the DAPSIR (Driver-Activity-Pressure-State-Impact-Response) framework and assessment requirements of the EU Marine Strategy Framework Directive, is developed and applied. Focusing on Swedish marine waters, major human activities at sea are evaluated in relation to their dependencies and impacts on the status of marine ecosystem services. This case study is a consensus assessment based on evaluation of available literature and data. By relating degrees of dependencies and impacts to values of different economic sectors, discrepancies among sectors with respect to their impact versus their monetary value can be identified. In our case, commercial fishing depends on and influences a wide range of ecosystem services, while other sectors, such as shipping, depend little on marine ecosystem services. At the extreme end of the range, pressures from human activities in the past, such as historical nutrient emissions, still have prominent influence on ecosystem services today, entailing considerable losses. Marine tourism and commercial fishing show similar dependencies on ecosystem services, but tourism has a clearly lower impact on ecosystem services and a higher monetary value. The model may serve as a useful tool for communicating and guiding priorities in integrated environmental management and maritime spatial planning.
|
|
| 10. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(författare)
-
Ekosystemtjänsternas roll i havsmiljöarbetet - kopplingar från Havsmiljödirektivets deskriptorer och från svenska miljökvalitetsnormer samt implikationer för ekosystemräkenskaper
- 2020
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Marina ekosystemtjänster (ekosystemens nyttor för människor) är ofta högt värderade. I svensk och europeisk miljölagstiftning och havsmiljöförvaltning har ekosystemtjänster kommit att spela en allt större roll. I svensk havsmiljöförvaltning är ”deskriptorer” och ”miljökvalitetsnormer” nyckelbegrepp för att forma förvaltningens målbilder och som kopplar till EU:s Havsmiljödirektiv och svenska miljömål. Dessa är i sin tur knutna till indikatorer, mätbara variabler som kvantifierar miljöns tillstånd. Detta PM syftar till att undersöka och utvärdera koppllingar från deskriptorer och miljökvalitetsnormer till marina ekosystemtjänster, som en del av en bredare utveckling av havsmiljöarbetet. Därtill diskuteras mänskliga aktiviteters koppling till marina ekosystemtjänster. Slutligen föreslås möjliga angreppssätt på väg till ett system för ekosystemräkenskaper för marina ekosystemtjänster, där värdet av tillgången på ekosystemtjänsterna kan utgöra en del av ett lands nationalräkenskaper.
|
|
| 11. |
- Cole, Scott, et al.
(författare)
-
Environmental compensation for biodiversity and ecosystem services : A flexible framework that addresses human wellbeing
- 2021
-
Ingår i: Ecosystem Services. - : Elsevier BV. - 2212-0416 .- 2212-0416. ; 50
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Environmental compensation should address negative impacts from human activities on nature, including loss of biodiversity and ecosystem services. However, successful compensation, achieving no net loss, requires broad quantitative information on different types of losses and gains. We find that the scope of compensatory schemes varies in what is considered compensable, which makes it challenging to apply a conceptual approach consistently across schemes with different needs. We propose a flexible yet structured framework for determining which values should be compensated and how. Our framework focuses specifically on habitat deterioration and is illustrated with a case study involving loss of eelgrass habitat. The framework helps identify compensation needs and selects among suitable compensation options, merging science-based information with normative issues and local concerns. By integrating the ecosystem services cascade model, it encompasses aspects from biodiversity structure to human wellbeing. The framework prefers in-kind compensation because this targets the structure level and thus meets compensation needs in all subsequent levels of the cascade model; further, it is more likely to capture non-instrumental values (i.e. in nature) and reduce exposure to uncertainty. We highlight the importance of spatial aspects of ecosystem functions, services and their subsequent impacts on wellbeing. Although our selection hierarchy assumes a similar and nearby principle for habitat restoration (preference for in-kind/on-site), this criterion is not universal. We underscore the hierarchy's implicit normative assumptions and suggest that apparent disagreement about who should benefit may be traced to an unresolved conflict between egalitarianism and utilitarianism.
|
|
| 12. |
- Díaz, Eliecer R., et al.
(författare)
-
Depth-related spatial patterns of sublittoral blue mussel beds and their associated macrofaunal diversity revealed by geostatistical analyses
- 2015
-
Ingår i: Marine Ecology Progress Series. - : Inter-Research Science Center. - 0171-8630 .- 1616-1599. ; 540, s. 121-134
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The blue mussel Mytilus edulis is a foundation species with ecosystem engineering functions in the brackish, non-tidal Baltic Sea. In this study from the western Gulf of Finland, the relationship between the spatial patchiness of blue mussels and the diversity of associated macrofauna was examined across small scales (centimeters to meters) for the first time in subtidal habitats. It was demonstrated using geostatistical tools that blue mussel abundance and the diversity of associated macrofauna varied and interacted at 2 depths. Classic analyses (ANOVAs, correlations and multivariate techniques) detected no relationships between the abundance of blue mussels and their associated macrofaunal diversity, or differences in the abundance of mussels or the diversity of associated macrofauna between depths. Using semivariograms, differences in spatial heterogeneity between depths emerged: i.e. patchiness at 5 m and random patterns at 8 m depth. Cross-semivariograms detected negative spatial co-variation between blue mussel abundance and diversity of macrofauna at 5 m, but positive and neutral spatial relationships at 8 m depth. Combining the approaches suggested that high dislodgment of mussels in shallow environments causes this pattern. Dislodgement effects may be compensated for by increased turnover of small mussels in patches within mussel beds, which would result in reduced habitat space for associated macrofauna. On the basis of our results, it is suggested that patchiness of a foundation species is an ecological response, or result of a disturbance, that reduces the diversity of the associated macrofaunal community.
|
|
| 13. |
- Hansen, Joakim, 1978-, et al.
(författare)
-
Våtmarker som fiskevårdsåtgärd vid kusten : utvärdering av restaurerade våtmarkers effekt på fiskreproduktion och ekosystemet längs Östersjökusten
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Många av Östersjöns kustfiskar är av sötvattenursprung och fortplantar sig i grunda vikar och kustnära våtmarker. Historiska utdikningar, kustexploatering och övergödning har lett till förluster av fiskens lek- och uppväxtområden, vilket tillsammans med fiske bidragit till minskande bestånd av exempelvis gädda och abborre. För att motverka nedgången har flera förvaltningsåtgärder initierats.Ungefär 100 våtmarker har restaurerats längs svenska ostkusten för att gynna reproduktionen av gädda och abborre. I samma syfte har fiskvandringshinder i kustmynnande vattendrag tagits bort på cirka 40 platser.Det fåtal uppföljningar som genomförts visar att sådana åtgärder har en god potential att bidra till stärkta kustbestånd av gädda och abborre. Mängden gäddyngel i kustvattnen utanför våtmarkerna tenderar att öka kraftigt efter åtgärderna, medan ingen tydlig förändring kan ses för mängden abborryngel. Det är dock stor variation i utfallet. En studie indikerar även en tydlig lokal ökning av gäddbestånden i kustvattnen utanför våtmarkerna. Sammanställningen visar även att borttagning av vandringshinder i kustmynnande vattendrag förbundna med olika sjösystem kan vara en effektivare metod än att restaurera våtmarker för attgynna abborre, vilket bör undersökas vidare.Det finns få studier som specifikt undersökt om åtgärderna kan ge så stark effekt på rovfiskbestånden att det indirekt påverkar resten av födoväven och ekosystemet. Det finns en potential för sådan påverkan. Men ökningen av rovfisk till följd av de åtgärdade våtmarkerna har i dagsläget inte varit tillräckligt kraftig för att leda till tydliga ekosystemeffekter, så som mindre mängd bytesfisk och påväxtalger.Även om våtmarker kan ge en lokal ökning av mängden fisk måste fler och kompletterande åtgärder till för att stärka kustens rovfiskbestånd. Åtgärderna bör utformas som en del av en tydligt samordnad och långsiktig förvaltning av kust och hav. Förutom en starkare reglering av kustfisket behövs exempelvis bättre skydd mot exploatering av fiskens lek- och uppväxtområden. Även lokal reduktion av mängden gråsäl och storskarv kan vara en möjlig åtgärd i områden där dessa rovdjur medför hög dödlighet på gädda och abborre.Utformningen av fiskeriförförvaltningen i öppet hav måste ha en mer rigid tillämpning av ekosystemansatsen och beakta konsekvenser för kustens ekosystem. Exempelvis tyder mycket på att förändringar i utsjöns fiskbestånd är en viktig bidragande orsak till att storspigg har ökat kraftigt de senaste decennierna. Storspiggen migrerar mellan utsjö och kust. Eftersom den äter gädd- och abborryngel minskar möjligheten att med lokala åtgärder stärka rovfiskbestånden vid kusten.Sammanställningen visar på en bristfällig koordinering och uppföljningav det senaste decenniets fiskevårdsåtgärder. För att skapa en bättre kunskapsbas för framtida förvaltningsbeslut finns därför ett behov av fler och samordnade mångåriga uppföljningar av åtgärder på såväl yngelproduktionoch lokala fiskbestånd som på kustekosystemet.
|
|
| 14. |
- Jungerstam, Jennifer, et al.
(författare)
-
Is habitat amount important for biodiversity in rocky shore systems? : A study of South African mussel assemblages
- 2014
-
Ingår i: Marine Biology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0025-3162 .- 1432-1793. ; 161:7, s. 1507-1519
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Habitat-forming species on rocky shores are often subject to high levels of exploitation, but the effects of subsequent habitat loss and fragmentation on associated species and the ecosystem as a whole are poorly understood. In this study, the effects of habitat amount on the fauna associated with mussel beds were investigated, testing for the existence of threshold effects at small landscape scales. Specifically, the relationships between mussel or algal habitat amount and: associated biodiversity, associated macrofaunal abundance and density of mussel recruits were studied at three sites (Kidd's Beach, Kayser's Beach and Kini Bay) on the southern and south-eastern coasts of South Africa. Samples, including mussel-associated macrofauna, of 10 x 10 cm were taken from areas with 100 % mussel cover (Perna perna or a combination of P. perna and Mytilus galloprovincialis) at each site. The amount of habitat provided by mussels and algae surrounding the sampled areas was thereafter determined at the 4.0 m(2) scale. A number of significant positive relationships were found between the amount of surrounding mussel habitat and the abundances of several taxa (Anthozoa, Malacostraca and Nemertea). Likewise, there were positive relationships between the amount of surrounding algal habitat and total animal abundance as well as abundance of mussel recruits at one site, Kini Bay. In contrast, abundance of mussel recruits showed a significant negative relationship with the amount of mussel habitat at Kayser's Beach. Significant negative relationships were also detected between the amount of mussel habitat and species richness and total abundance at Kidd's Beach, and between amount of mussel habitat and the abundance of many taxa (Bivalvia, Gastropoda, Maxillopoda, Ophiuroidea, Polychaeta and Pycnogonida) at all three sites. No threshold effects were found, nor were significant relationships consistent across the investigated sites. The results indicate that the surrounding landscape is important in shaping the structure of communities associated with these mussel beds, with significant effects of the amount of surrounding habitat per se. The strength and the direction of habitat effects vary, however, between shores and probably with the scale of observation as well as with the studied dependent variables (e.g. diversity, abundance, mussel recruitment, species identity), indicating the complexity of the processes structuring macrofaunal communities on these shores.
|
|
| 15. |
- Karlsson, Martin, et al.
(författare)
-
Kunskapssammanställning om effekter på fisk och skaldjur av muddring och dumpning i akvatiska miljöer: en syntes av grumlingens dos och varaktighet
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Uppgrumling av vatten från sediment är en påverkansfaktor i både sötvatten och marina miljöer i samband med muddringsarbeten och dumpning av material i vatten. Det är därför viktigt att de verksamheter som orsakar uppgrumling planeras och genomförs så att inverkan på den akvatiska miljön minimeras. I denna rapport sammanställer vi olika direkta och indirekta biologiska effekter av grumling med avseende på fisk och skaldjur (större kräftdjur och mollusker/musslor), utförligare effekter av muddring och dumpning på främst bottenfauna och växtlighet finns beskrivet i Hammar et al. (2009). Vi lyfter fram två faktorer som är viktiga att beakta för att begränsadirekt påverkan av uppgrumling på fisk och skaldjur: 1) tidpunkt på året för uppgrumling, 2) hur kombinationen dos (mängd suspenderat material i vattnet) och varaktighet över tid påverkar olika fiskar och skaldjur. Genom att beakta både direkta och indirekta effekter, tidpunkt och dos-varaktighet vid muddrings- och dumpningsärenden kan påverkan från grumling på fisk och skaldjur begränsas. Uppgrumling av vatten har generellt störst direkt inverkan under fiskars lekperiod och lokala grumlingar bör därför undvikas den tid på året då många arter leker eller har annan särskilt känslig del av sin livscykel i relation till grumlingsverksamhet. Havs- och vattenmyndighetens applikation Lektidsportalen ger information om när på året svenska fisk-och kräftdjursarter leker i olika vattentyper/delvattentyper i olika delar av Sverige. Applikationen är ett viktigt stöd för att kunna planera muddrings- och dumpningsaktiviteter, både i tid och rum, så att de påverkar så få arter som möjligt. Lektidsportalen möjliggör platsspecifika bedömningar av ”tidsfönster” när grumling troligen har minst kumulativ påverkan på fisk och kräftdjur. Fiskars och skaldjurs respons på grumling är både art- och platsspecifik. En viktig faktor är dock att responsen till grumling beror både på dos (koncentration suspenderat material i vatten) och hur länge organismerna är exponerade för uppgrumling (varaktighet). I denna rapport redovisas en sammanställning av tidigare publicerade studier av fiskars och skaldjurs respons till olika kombinationer av dos och varaktighet. Vi delade upp studier mellan fiskar och skaldjur i söt och saltvatten (miljö), samt för olika livsstadier. Sammanställningen visar att lägre koncentrationer kan vägas mot längre varaktighet, och vice versa, för de flesta grupper. Även om det finns vissa skillnader i känslighet mellan miljöer och livsstadier har generellt koncentrationer < 100 mg/l suspenderat material < 14 dagar låg direkt inverkan. En brist på långtidsstudier kring effekter av låga koncentrationer motiverar ändå försiktighet, Sammanfattning framför allt vid långa exponeringstider. Under kortare exponeringstider, i storleksordningen timmardag(ar), kan många arter klara uppåt 1 000 mg/l. Ägg och larver, som har sämre möjligheter att förflytta sig, visar minskad kläcknings- och överlevnadsförmåga vid nivåer långt under 1 000 mg/l och exponering av grumling för tidiga utvecklingsstadier bör därför undvikas. Det är också viktigt att beakta långvariga indirekta effekter av muddring och dumpning på fisk och skaldjur. Förändrat vattenflöde, vattentemperatur eller bottensubstrat kan vara själva syftet med arbetet, och sådana förändringar kan ha stor påverkan på lek och föryngringsmöjligheter av fisk och skaldjur. Framför allt växtlighet men även bytesdjur kan vara känsligare för suspenderat material än fisk och skaldjur vilket gör att viktiga habitat och födotillgång försämras vid muddring eller dumpning. Möjligheterna till restaurering eller kompensationsåtgärder bör därför också beaktas för att på längre sikt inte utarma fisk- och skaldjursbestånd genom försämring och isolering av habitat.
|
|
| 16. |
- Kotta, Jonne, et al.
(författare)
-
Assessing the potential for sea-based macroalgae cultivation and its application for nutrient removal in the Baltic Sea
- 2022
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 839
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Marine eutrophication is a pervasive and growing threat to global sustainability. Macroalgal cultivation is a promising circular economy solution to achieve nutrient reduction and food security. However, the location of production hotspots is not well known. In this paper the production potential of macroalgae of high commercial value was predicted across the Baltic Sea region. In addition, the nutrient limitation within and adjacent to macroalgal farms was investigated to suggest optimal site-specific configuration of farms. The production potential of Saccharina latissima was largely driven by salinity and the highest production yields are expected in the westernmost Baltic Sea areas where salinity is >23. The direct and interactive effects of light availability, temperature, salinity and nutrient concentrations regulated the predicted changes in the production of Ulva intestinalis and Fucus vesiculosus. The western and southern Baltic Sea exhibited the highest farming potential for these species, with promising areas also in the eastern Baltic Sea. Macroalgal farming did not induce significant nutrient limitation. The expected spatial propagation of nutrient limitation caused by macroalgal farming was less than 100–250 m. Higher propagation distances were found in areas of low nutrient and low water exchange (e.g. offshore areas in the Baltic Proper) and smaller distances in areas of high nutrient and high water exchange (e.g. western Baltic Sea and Gulf of Riga). The generated maps provide the most sought-after input to support blue growth initiatives that foster the sustainable development of macroalgal cultivation and reduction of in situ nutrient loads in the Baltic Sea.
|
|
| 17. |
- Kotta, Jonne, et al.
(författare)
-
Cleaning up seas using blue growth initiatives: Mussel farming for eutrophication control in the Baltic Sea
- 2020
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 709
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- © 2019 The Authors Eutrophication is a serious threat to aquatic ecosystems globally with pronounced negative effects in the Baltic and other semi-enclosed estuaries and regional seas, where algal growth associated with excess nutrients causes widespread oxygen free “dead zones” and other threats to sustainability. Decades of policy initiatives to reduce external (land-based and atmospheric) nutrient loads have so far failed to control Baltic Sea eutrophication, which is compounded by significant internal release of legacy phosphorus (P) and biological nitrogen (N) fixation. Farming and harvesting of the native mussel species (Mytilus edulis/trossulus) is a promising internal measure for eutrophication control in the brackish Baltic Sea. Mussels from the more saline outer Baltic had higher N and P content than those from either the inner or central Baltic. Despite their relatively low nutrient content, harvesting farmed mussels from the central Baltic can be a cost-effective complement to land-based measures needed to reach eutrophication status targets and is an important contributor to circularity. Cost effectiveness of nutrient removal is more dependent on farm type than mussel nutrient content, suggesting the need for additional development of farm technology. Furthermore, current regulations are not sufficiently conducive to implementation of internal measures, and may constitute a bottleneck for reaching eutrophication status targets in the Baltic Sea and elsewhere.
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
- Kraufvelin, Patrik
(författare)
-
Disappearing Blue Mussels - Can Mesopredators Be Blamed?
- 2020
-
Ingår i: Frontiers in marine science. - : Frontiers Media SA. - 2296-7745. ; 7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Despite many theories, the recent evident decreases in blue mussel (Mytilus edulis) abundance in southern Norway and western Sweden (eastern North Sea) have not yet been explained. To test the possible role of increased predation, an ongoing mesocosm experiment exploring general effects of two mesopredators on the structure of littoral macroalgal and macrofaunal communities was used. These mesopredators were the green crab (Carcinus maenas) and the goldsinny wrasse (Ctenolabrus rupestris) which were distributed in a crossed manner to 12 large mesocosms containing diverse rocky shore communities. For the purposes of this study, boulders covered with recently recruited blue mussels and barnacles (Balanus improvisus) from a natural shore were brought in to the mesocosms during two seasons (August and October), and the coverage of the animals (just blue mussels in summer, both mussels and barnacles in autumn) was registered repeatedly over 24 h. The mussels were rapidly consumed by crabs and wrasses, whereas high survival was recorded on boulders in the controls without predators. The barnacles were only eaten by the crabs and not before most of the mussels had been consumed. As both the green crab and the goldsinny wrasse have been reported to increase in abundance, probably related to overfishing of top predators, the resulting higher predation pressure on especially small blue mussels (recruits) may contribute to the mussel decline along these temperate rocky shores.
|
|
| 21. |
- Kraufvelin, Patrik, et al.
(författare)
-
Erfarenheter av ekologisk restaurering i kust och hav
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ekologisk restaurering är åtgärder som görs för att återställa naturen till ett tidigare läge efter skadlig mänsklig påverkan. I kust- och havsmiljö kan det exempelvis handla om att transplantera ålgrässkott eller kallvattenskoraller, återskapa kustnära våtmarker, eller tillföra näringsbindande ämnen för att motverka kvarvarande övergödningseffekter från tidigare mänskliga aktiviteter. Restaurering är en aktiv åtgärd som syftar till att återställa ekosystemen till ett historiskt ursprungstillstånd och kan ses som processen att hjälpa/styra återhämtningen av ett ekosystem som har försämrats, skadats eller förstörts. Erfarenheten av ekologisk restaurering i havsmiljö är dock begränsad, och en tumregel är att det är mindre kostsamt att förhindra ekologiska skador, än att i efterhand restaurera miljöerna. En annan tumregel är att de aktiviteter och påverkanstryck som ursprungligen orsakat skadan måste vara åtgärdade innan en restaurering kan fungera.Denna rapport syftar till att ge en förhållandevis detaljerad översikt över erfarenheter av ekologisk restaurering i kust- och havsmiljö, med särskilt fokus på svenska ekosystem. Förhoppningen är att rapporten ska kunna användas av förvaltare och beslutsfattare och ligga till grund för framtida restaureringsprojekt. De läsare som föredrar en mer komprimerad översikt av dessa erfarenheter rekommenderas att börja läsningen med bilaga 1 som ger en mer kortfattad sammanfattning av olika åtgärder.
|
|
| 22. |
- Kraufvelin, Patrik, et al.
(författare)
-
Essential coastal habitats for fish in the Baltic Sea
- 2018
-
Ingår i: Estuarine, Coastal and Shelf Science. - : Elsevier BV. - 0272-7714 .- 1096-0015. ; 204, s. 14-30
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Many coastal and offshore fish species are highly dependent on specific habitat types for population maintenance. In the Baltic Sea, shallow productive habitats in the coastal zone such as wetlands, vegetated flads/lagoons and sheltered bays as well as more exposed rocky and sandy areas are utilized by fish across many life history stages including spawning, juvenile development, feeding and migration. Although there is general consensus about the critical importance of these essential fish habitats (EFH) for fish production along the coast, direct quantitative evidence for their specific roles in population growth and maintenance is still scarce. Nevertheless, for some coastal species, indirect evidence exists, and in many cases, sufficient data are also available to carry out further quantitative analyses. As coastal EFH in the Baltic Sea are often found in areas that are highly utilized and valued by humans, they are subjected to many different pressures. While cumulative pressures, such as eutrophication, coastal construction and development, climate change, invasive species and fisheries, impact fish in coastal areas, the conservation coverage for EFH in these areas remains poor. This is mainly due to the fact that historically, fisheries management and nature conservation are not integrated neither in research nor in management in Baltic Sea countries. Setting joint objectives for fisheries management and nature conservation would hence be pivotal for improved protection of EFH in the Baltic Sea. To properly inform management, improvements in the development of monitoring strategies and mapping methodology for EFH are also needed. Stronger international cooperation between Baltic Sea states will facilitate improved management outcomes across ecologically arbitrary boundaries. This is especially important for successful implementation of international agreements and legislative directives such as the Baltic Sea Action Plan, the Marine Strategy Framework Directive, the Habitats Directive, and the Maritime Spatial Planning Directive, but also for improving the communication of information related to coastal EFH among researchers, stakeholders, managers and decision makers. In this paper, efforts are made to characterize coastal EFH in the Baltic Sea, their importance and the threats/pressures they face, as well as their current conservation status, while highlighting knowledge gaps and outlining perspectives for future work in an ecosystem-based management framework. (C) 2018 Elsevier Ltd. All rights reserved.
|
|
| 23. |
- Kraufvelin, Patrik, et al.
(författare)
-
Essential fish habitats (EFH) : conclusions from a workshop on the importance, mapping, monitoring, threats and conservation of coastal EFH in the Baltic Sea
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Many fish species in the Baltic Sea are highly dependent on shallow and sheltered coastal habitats that they use for spawning, nursery, feeding and migration. Still, the role of these essential fish habitats (EFH) for the development and support of fish stocks and communities has received relatively little attention, even though there is general consensus among scientists about their critical importance. Little is also known about the major threats to EFH, and their conservation status in different countries has previously not been reviewed. As EFH often are found in the same parts of the coastal zone that are also highly valued by humans, this gap in knowledge needs to be addressed. Hence, there is an urgent need to focus more thoroughly on the importance, mapping, monitoring and protection of EFH and also the driving factors and mechanisms behind the changes we observe in their status. Only this way, we will be able to predict and mitigate future effects of environmental change in these valuable habitats and to create adaptive management plans. The main objectives of this project were to 1) organize a workshop for experts around the Baltic Sea on the importance, protection of and threats to coastal EFH (including an overview of the methods used for the mapping and monitoring of these habitats), and 2) based on the outcome of the workshop, produce a review paper in an international scientific journal about the state of the art of the subject for the Baltic Sea, including knowledge gaps and future research needs. Here, we report the results of the project, focusing on the outcome of the workshop. From the workshop (organised during 2nd-4th June 2015 in öregrund, Sweden) we conclude that there are only few quantitative studies available concerning the importance of EFH for fish stocks. This evidence is in turn quite complex and do not necessarily provide straightforward answers. Nevertheless, for some coastal species, indirect evidence exists and sufficient data are also available to carry out further quantitative analyses. More evidence on the role of EFH for fish production could potentially also be achieved using spatial and temporal data analyses, stage-structured modelling and otolith chemistry techniques. Based on qualitative results/analyses, it can be reasoned that EFH are very important and valuable for the provisioning of rich fish communities and for fish production. This conclusion is reached, despitethe still quite low degree of targeted studies that are focusing explicitly on the role of the habitats and that are providing straight quantitative relationships. Most likely the importance of these habitats has been underestimated in the past and more studies could contribute to pinpoint their ecological importance. For the monitoring and mapping aspects of EFH in Baltic Sea countries, a lot of data seems to be available. Different sampling methods are used for a wide range of both coastal and offshore species and life stages (from eggs, larvae, YOY (young of the year) to adult fish). The use of these data in producing habitat maps has for long been poor, but the situation is now improving rapidly in many countries as a result of national and regional underwater mapping and inventory programs. In this sense, not only habitat mapping and mapping of fish distribution (fish in different life stages) are of importance. Also the mapping of major threats, pressures and environmental background conditions should be performed. This would ensure maximum availability and optimized use of information necessary for efficient management and for the improvement of marine spatial planning. The threats to and conservation status of EFH suggest urgent and diverse management solutions. Eutrophication, climate change, coastal construction and development, invasive species and fishery seem to constitute the major threats to the habitats. Among these threats, the physical pressures, including for example marine shipping/boat traffic and its associated infrastructure (like dredging), physical exploitation of shore areas and trawl fishery, tend to be more easily manageable. These activities disturb fish habitats both directly and indirectly, and are typically more serious to fish reproduction and juvenile stages. The conservation status of EFH is generally poor, mainly due to that fisheries management and nature conservation in the Baltic Sea region historically have been separated. Internationally, however, many marine ecological studies have shown how mutual benefits may be reached through an integrated management of fisheries and habitats. This gives EFH a central role in management, merging the interests of fisheries management and habitat protection, and simultaneously attracting a lot of scientific interest to associated research questions. The results of the current project hence suggest that there are data for quantitative analyses to support the role of EFH for fish production, a potential to initiate, develop and synchronize future monitoring and mapping of the habitats, and that there is an increasing awareness for the protection and increased concern for the sustainability of these shallow coastal systems. The outcome of this project could serve as a basis for improving cooperation between Baltic Sea countries in this field, which in the long run could result in both harmonized monitoring and mapping methods of the EFH in the Baltic Sea and a strengthened management. The work also provides important input for developing indicators to assess the status of EFH and for the implementation of international agreements and legislative acts as the Baltic Sea Action Plan (BSAP), the Habitats Directive (HD) and the Marine Strategy Framework Directive (MSFD).
|
|
| 24. |
- Kraufvelin, Patrik
(författare)
-
Explaining Recruitment Stochasticity at a Species' Range Margin
- 2021
-
Ingår i: Frontiers in marine science. - : Frontiers Media SA. - 2296-7745. ; 8
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Advancing our understanding of how environmental variability affects the distribution of organisms is crucial for ecology and conservation. The exploration of changes in demographic patterns close to species distribution margins is important as populations here may provide a window into future population changes also elsewhere. However, the knowledge of factors causing recruitment variation is still inadequate in many systems and this deficiency is particularly evident close to species' distribution borders. We studied the spatiotemporal variability in recruit-adult dynamics in a blue mussel, Mytilus trossulus, population to get insights into how environmental variables drive variation in recruitment and how this variability affects adult population growth. Thirty sites along a wave exposure gradient were monitored during four consecutive years. From each site, mussels were collected both from artificial recruitment units and from natural mussel beds. Our results showed high year-to-year variation in recruitment strength with high spatial variation. Mussel recruitment to artificial units and later recruitment to the benthos correlated highly. Juvenile abundances 1 year later paralleled prior recruitment strengths and caused synchronous but time-lagged changes in adult cohorts. Seawater salinity was the strongest predictor for recruitment variation, whereas sea temperature and wave exposure had low predictive power for this early life stage. For juveniles and for adults in the benthos, wave exposure explained the variation best, whereas temperature and especially salinity explained less. The results indicate that (a) the studied blue mussel population is strongly driven by variation in recruitment strength that (b) drives the size of the later cohorts, and the population is possibly even (c) recruitment limited in some years. Our study predicts a challenging future for this range population, resulting from a higher frequency of recruitment failure caused by a deteriorating sea climate. Knowledge about factors underlying variation in recruitment is thus essential for forecasting the future of this range population and for conserving its future state.
|
|
| 25. |
- Kraufvelin, Patrik, et al.
(författare)
-
Fysisk påverkan i kusten och effekter på ekosystemen
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Många människor och samhällen, såväl i Sverige som globalt, har stor glädje och nytta av grunda kustvatten och deras ekosystem. Detta gör att kustnära ekosystem kontinuerligt och samtidigt påverkas av ett flertal typer av mänskliga aktiviteter, bland annat:kustexploatering,havsbaserad energiproduktion,uttag av levande och icke levande resurser,produktion av levande resurser,transport,turism och friluftsliv,försvar/militär, med mera.De mänskliga aktiviteterna har en central påverkan på kustmiljöns utformning och status genom:fysiska förändringar i livsmiljö,bottentyp och sedimenttyp,störningar av substratytor,förändring av grumlighet,övertäckning,nedskräpning,elektromagnetisk störning,buller,förändring av ljusförhållanden,konstruktion av barriärer för arters rörelse,störning genom kontakt/kollision, samtvisuell störning.Aktiviteterna kan också ha hydrografisk, kemisk och biologisk påverkan.Denna rapport ger genom att tillämpa DPSIR-modellen en bred överblick över olika mänskliga aktiviteter och deras fysiska påverkan på kustekosystemen, med ett särskilt fokus på förhållanden i Sverige. Därtill analyserar rapporten de olika biologiska effekter, statusförändringar, som fysisk påverkan ger upphov till i kustekosystemen, hur känsliga olika typer av nyckelhabitat och ekosystemkomponenter är för de huvudsakliga påverkansfaktorerna, samt vilka konsekvenser som detta kan ha för marina ekosystemtjänster. Informationen är både deskriptiv och kvantitativ. Samband mellan aktiviteter och påverkan, mellan aktiviteter och ekosystemkomponenter, mellan aktiviteter och marina naturtyper, mellan aktiviteter och ekosystemtjänster, mellan olika påverkanstryck och olika viktiga habitat presenteras i skilda bilagor. Likaså redogörs det för vilka vattendjup och vilka havsområden som speciellt antas påverkas av olika mänskliga aktiviteter, vilka aktiviteter som kan inverka kumulativt på miljön tillsammans med andra aktiviteter, samt vilka mänskliga aktiviteter som kan inverka kumulativt med olika icke-fysiska påverkanstryck.En central avsikt med rapporten är att bredda förståelsen för kustekosystemens struktur, funktion och processer samt den inverkan fysiska påverkansfaktorer har på dessa. Rapporten kan även utgöra en grund för att identifiera och stärka en funktionell marin grön infrastruktur, liksom för fysisk planering och ekosystembaserad förvaltning.
|
|
