| 1. |
- Eskafi, Mahmoud
(författare)
-
Sleep Apnoea in Patients with Stable Congestive Heart Failure - An Intervention Study with a Mandibular Advancement Device
- 2004
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In patients with congestive heart failure (CHF), sleep disordered breathing (SDB)--including obstructive and central sleep apnoea as well as periodic breathing--is a common condition and is believed to increase the risk of mortality. Treatment of SDB is considered important in the management of CHF. Improvements in SDB have a positive effect on cardiac output, measured with left ventricular ejection fraction (LVEF); on neurohormonal activity, measured as brain natriuretic peptide (BNP); and on the quality of life. Continuous positive airway pressure has been the traditional method used to treat SDB in patients with CHF, but compliance and tolerability are poor. A mandibular advancement device (MAD) is a dental device recommended for the treatment of sleep apnoea, but the method has never been evaluated in patients with CHF. The aims of the present studies were to evaluate the practical use of the MAD for the treatment of SDB in patients with CHF and to test the hypothesis that this intervention increases the dimensions of the pharyngeal airway (PAW), reduces SDB and BNP, and improves LVEF and the quality of life. Patients with mild to moderate CHF and SDB were evaluated using a portable polysomnographic device, lateral radiographs, cardiological and odontological examinations, and quality of life measures prior to and following intervention with an custom-made MAD. At the short-term follow-up 4-6 weeks after habituation with the MAD, the severity of SDB according to the apnoea-hypopnoea index had decreased from 25.1 +/- 9.4 (mean +/- SD) to 14.7 +/- 9.7 (p = 0.003). An increase in the inferior region of the PAW (7 +/- 5 mm) was observed on radiographs (p = 0.0001). However, no correlation between the effect of the MAD on the dimensions of the PAW and its effect on SDB was found. At the 6-month follow-up, the sleep apnoea-related symptoms had decreased by 31% (p = 0.003). Quality of life remained stable. BNP were reduced from 195.8 +/- 180.5 pg/ml to 148.1 +/- 139.9 pg/ml (p = 0.035). LVEF, however, remained unchanged. At the 12-month follow-up, 64 % of the patients were still using the MAD. Three patients withdrew from the study because of discomfort with the MAD. In most patients, MAD treatment had no severe side effect on the signs or symptoms of temporomandibular disorders. However, dental complications were observed. In conclusion, in patients with stable CHF who are experiencing problems with SDB, MAD intervention appears to reduce the severity of SDB, sleep apnoea-related symptoms, and neurohormonal activity. A lower tendency for PAW collapse may explain the effect observed on SDB. The reduction in plasma BNP may indicate decreased cardiac strain as a result of treatment of SDB. The 5-year survival rate, measured from the start of MAD intervention, was higher in the group that used a MAD than in the group that did not use a MAD (p = 0.036). No severe side effects on the stomatognathic system were observed during the intervention, and most patients--edentulous included--tolerated the treatment well. Impaired oral health, including reduced dentition and edentulousness, seemed to limit the use of the MAD in this group of elderly patients, both because of technical difficulties and because of the increased risk of dental complications. However, because the treatment of SDB is important in the management of CHF, the MAD intervention seems to be a valuable method in the treatment arsenal of SDB.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Lindh, Liselott
(författare)
-
On the adsorption behaviour of saliva and purified salivary proteins at solid/liquid interfaces
- 2002
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den salivfilm som bildas genom selektiv proteinadsorption på ytor i munhålan har stor profylaktisk betydelse genom sin skyddande funktion och befrämjar därigenom oral hälsa. Några av de adsorberade komponenterna har smörjande funktion (t ex muciner, sura prolinrika proteiner (PRP) och statherin), som är viktig bl a för att förhindra slitage mellan tandytor vid tuggning och hos gnisslare. Vissa salivproteiner upprätthåller kalciumjämvikten på emaljytan (bl a statherin och PRP), vilket är viktigt för att undvika demineralisering av ytan samt för remineralisering av initiala kariesangrepp. Dessutom har bl a PRP, statherin och muciner betydelse för styrningen av mikrofloran på olika sätt, viktigt ur såväl kariologisk som parodontologisk synvinkel. Den initiala salivfilmen är alltså av stor betydelse för den vidare utvecklingen av plack. Det är därför väsentligt att öka förståelsen för de grundläggande processerna vid uppbyggnad av denna samt för att kunna utveckla nya metoder avseende bl a plackkontroll. Denna avhandling omfattar främst studier kring den initiala adsorptionen av salivproteiner såsom MUC5B (mucin), PRP-1, PRP-3 och statherin, samt helsaliv och saliv från de stora spottkörtlarna, till fasta ytor med väldefinierade kemiska ytegenskaper. Den använda tekniken för adsorptionsstudier har framför allt varit ellipsometri, en teknik som möjliggör analys av adsorption in situ och utan att störa systemet. Vi har funnit att det finns ett starkt koncentrationsberoende. Generellt sett har salivproteiner högre bindningsförmåga till hydrofoba ytor. Adsorptionen visar sig vara diffusionskontrollerad under de första minuterna (gäller under dessa experimentella betingelser) för de undersökta salivproteinerna vid låga koncentrationer. På hydrofila ytor, indikerar observationer av adsorptionshastigheten att adsorptionen, av proteiner från undersökta salivsekretioner, sker med hastigheter motsvarande de hos statherin, PRP-3 och PRP-1. På hydrofoba ytor förefaller det emellertid vara komponenter med lägre molekylvikt (snabbare diffusion) som adsorberar initialt. Resultaten indikerar vidare att i saliven från munbottenkörtlarna är andra komponenter än mucinet MUC5B viktiga vid den initiala uppbyggnaden av filmen. I saliven från öronspottkörteln förefaller PRP-1 vara en betydande komponent vid den initiala filmbildningen. Inga statistiska skillnader fanns mellan individerna avseende den adsorberade mängden från de respektive salivsekretionerna.
|
|
| 4. |
- Marcusson, Agneta
(författare)
-
Adult patients with treated complete cleft lip and palate : Methodological and clinical stndies
- 2001
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The purpose of the present thesis was to investigate the quality of life, satisfaction with treatment, prevalence of temporomandibular disorders, psychosocial distress, and occlusal stability in a treated group of adults with complete cleft lip and palate (CLP).Sixty-eight adults ( 44 men and 24 women) with a mean age of 24.2 years (range 19.5-29.2) with treated CLP were compared with a gender- and agematched group with no clefts. The CLP subjects were born between 1968 and 1977 and had undergone standardised plastic surgery at the Department of Plastic Surgery, University Hospital, Linköping, Sweden. Logopaedic, phoniatric, otological, and orthodontic examinations and treatment had been provided locally, supervised by the Cleft Palate Team.The subjects answered a multidimensional, self-report, standardised questionnaire regarding psychological and somatic conditions. The subjects underwent a clinical TMD examination and an evaluation of the occlusion. The reliability of the multidimensional questionnaire was analysed for the CLP group by a test-retest study within a 2-3 week interval and most questions showed an overall good reliability. A panel of professionals judged the outcome of the surgical treatment on colour slides of the CLP subjects. The dental plaster casts of 39 subjects born with complete unilateral cleft lip and palate (UCLP) were analysed (mean age 24.7 years, range 20.2-29.3) and compared with the dental plaster casts taken at mean age of 19.1 years (range 16.0-20.6).The overall level of quality of life was rather high in both groups. The CLP group rated some detached aspects, such as life meaning, family life, and private economy, significantly lower than did the group without clefts. Overall aspects such as well-being and social life were affected by having a treated cleft but not the more practical and tangible aspects of their daily living.There was an overall high level of satisfaction with all the different part of the body in both groups, but the CLP group reported significantly moredissatisfaction with their nose, lips, mouth, profile, and overall facial appearance than the group without clefts. The professionals and the subjects with CLP were generally not very satisfied with the results of surgical treatment. Thirty of the subjects with CLP (47%) wished to have more operations. The professional group recommended further operations in 38 of the subjects (59%) in particular, rhinoplasties.The CLP group had significantly higher frequencies of cross-bite than the group without clefts, but no differences regarding TMD pain were found between the two groups. In the subjects with treated UCLP, there was a significant deterioration in the occlusal score and the maxillary arch dimensions between 19 and 25 years. This was irrespective of the type of retention. The persisting morphological mal occlusion with a low frequency of interferences has had no influence on TMD symptoms in the group of CLP patients studied.The conclusion is that the CLP subjects in the present study seemed to be psycho-socially well adjusted to their disability. However, 47 per cent wished to have further surgical treatment. The persisting malocclusions did not provoke TMD symptoms.
|
|
| 5. |
- Wallengren, Marie Louise
(författare)
-
HLA, salivary IgA and mutans streptococci - is there a relation?
- 2004
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mutansstreptokocker (MS) är en grupp bakterier som i många studier visats ha ett starkt samband med karies. Bakterierna anses tillhöra vår normala munflora, men alla individer har inte MS och mängden skiljer sig mycket från en individ till en annan. Orsakerna till denna variation är till viss del välkända, som t.ex. sockerkonsumtion, munhygien och vissa salivegenskaper. Intensiv forskning har dock visat att även ärftliga faktorer, såväl immunologiska som icke-immunologiska, har betydelse för kolonisationen av MS i munhålan. Individens immunförsvar mot MS bygger till stor del på immunoglobulin A (IgA) i saliven. Produktionen av saliv IgA styrs bl.a. av individens human leukocyte antigen (HLA) molekyler. Uppsättningen av HLA molekyler hos en individ (HLA profil) är nedärvd och mycket varierande mellan obesläktade. De utgör dock en mycket viktig del i regleringen av vårt immunförsvar. Studierna i den här avhandlingen har haft som övergripande mål att undersöka om mängden MS är relaterad till individens HLA profil, samt om HLA profilen påverkar individens IgA svar i saliven mot viktiga antigen på MS. Resultaten från de första studierna pekade på ett samband mellan en HLA klass II molekyl, HLA-DR4, och mer MS i saliven. Resultaten var särskilt spännande då de var i linje med andra forskares resultat inom området. I den följande studien jämfördes den specifika IgA antikroppsaktiviteten mot olika MS antigen, mellan individer som hade HLA-DR4 i sin HLA profil och individer som inte hade DR4. Det visade sig då att de DR4 positiva hade ett svagare IgA svar än de DR4 negativa. I det fortsatta arbetet fokuserades undersökningarna på IgA aktiviteten mot troliga ytantigen på MS, då dessa har visats ha betydelse bl.a. för bakteriens vidhäftning till ytor i munhålan. Syftet med den fjärde delstudien var därför att identifiera de antigen som var sannolika ytantigen hos bakterien och därmed tillgängliga för salivens IgA. I avhandlingens femte arbete, jämfördes IgA aktiviteten i saliven hos individer med olika HLA-DR4 subgrupper, mot sannolikt viktiga ytantigen hos MS. Det visade sig då att de individer som hade någon av subgrupperna, DRB1*0401 eller *0404, i sin profil, oftast hade ett betydligt svagare IgA svar mot sannolika ytantigen hos MS jämfört med individer med andra HLA profiler. Sammanfattningsvis visar resultaten från dessa fem studier på ett spännande samband mellan individens HLA profil, kolonisation av MS samt individens IgA aktivitet. Det är dock viktigt att komma ihåg att det finns många faktorer som påverkar kolonisationen, men att våra HLA molekyler kan vara är en av dessa och därmed bidra till de stora skillnaderna mellan olika individer. För att få ett utförligare svar på denna fråga behövs dock fler studier med större populationer.
|
|
