| 1. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Markkemi och markvatten i kalkad skog. Årsrapport 1997
- 1998
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Skogsstyrelsens försöksverksamhet presenteras i årliga rapporter och denna rapport beskriver effekter i marken. Den baseras på mark- och markvattenkemiska undersökningar inom Skogsstyrelsens storskaliga försök med skogsmarkskalkning i områden med försurade jordar i södra och sydvästra Götaland. Rapporten omfattar tidsperioden hösten 1990 till hösten 1997. Fem år efter kalkning hade bara en liten del av tillförd kalk trängt ner djupare än humuslagret. På vissa provytor låg en del av kalken fortfarande kvar i förnan. I humusskiktet har basmättnaden nästan dubblerats samtidigt som vätejon- och aluminiumhalten mer än halverats. Förändringen började redan under första året. Mineraljorden (0-10 cm) uppvisar signifikanta förändringar av halten utbytbara väte- och aluminiumjoner (minskning) samt basmättnad (ökning). Kalkningen påverkade markvattenkemin tillfälligt något eller några år efter kalkningen. Detta noterades främst för kalciumhalten, som höjdes kraftigt i förhållande till referensytorna. I de flesta ytorna skedde även en minskning av aluminiumhalten samt en ökning av BC/Al-kvoten. Effekterna var dock i de flesta fall kortvariga men för kalciumhalten finns dock tydliga tendenser till mer bestående effekter i markvattnet. Undersökningarna av markkemi och markvatten under de första fem åren efter kalkning kan inte visa att utlakningen, eller risken för utlakning, av oorganiskt kväve har ökat på grund av behandlingen. Resultaten efter fem år visar att det finns goda förutsättningar att på sikt nå målen som berör mark-kemiska aspekter med det kalkningskoncept som prövats i Skogsstyrelsens försöksverksamhet. I humuslagret överskreds i vissa fall målet på högst pH 5,0 efter kalkning, men den genomsnittliga ökningen var endast 0,7 enheter. På grund av att en stor andel av tillförd kalk fortfarande fanns i humuslagret efter fem år finns det en betydande potential för att basmättnaden i mineraljorden skall öka ytterligare och på sikt närma sig målet som innebär en fördubbling av basmättnadsgraden i olika markskikt. Den gradvisa upplösningen av den relativt långsamt vittrande kalksorten indikerar att behandlingseffekten kommer att bli utsträckt i tiden på ett sätt som eftersträvas i målsättningen med åtgärderna
|
|
| 2. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Markvattenkemins rumsliga variation i ett granbestånd i södra Sverige
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Undersökningar av markvatten används ofta för att beskriva utlakningen av olika ämnen från skogsmark både inom miljöövervakningen och fältexperimentell verksamhet. Inom miljöövervakningen utförs ofta punktvisa undersökningar av markvatten där markvattenkemin i provet generaliseras till en provyta, ett bestånd eller ett helt avrinningsområde. På grund av de normala skillnaderna i markkemi inom ett skogsbestånd kan det befaras att även markvattenkvalitén har en betydande variation. En studie av variationen i markvattenkemi i ett bestånd med granskog har utförts med syftet att bedöma om punktmätningar kan generaliseras till att beskriva framför allt försurningsstatus i markvattnet i provytor eller i ett helt bestånd. Markvattenkemiska data som ingår i studien är hämtade från två fältförsök i samma bestånd med granskog i Asa försökspark i norra Kronobergs län. I försöken finns cirka 90 mätpunkter med provtagning av markvatten inom en yta på 6,5 ha i beståndet. Utvärderingen av mark-vattnets variation utnyttjar referensmätningar före olika behandlingar i försöken. Variationerna beskrivs statistiskt samt i kartform. Den statistiska delen redovisar en beskrivande statistik i form av medel-, max.- och min.-värde, standardavvikelse samt varianskoefficient. Vidare redovisas histogram som ger information om variationens karaktär. Yttäckande kartor över markvattenkemi interpolerades med hjälp av samtliga mätpunkter. Studien visar att även om variationen i beståndet är mindre än i jämförbara data på markvattenkemi från hela Götaland, så är variationen i samma storleksordning för halten aluminiumjoner och vätejoner. För kalciumhalten är skillnaderna större. Jämförelsen visar på svårigheten att beskriva en representativ markvattenkemi i ett större bestånd med hjälp av ett fåtal punktmätningar. Skälet till att variationen är så stor i det studerade beståndet, trots att trädskikt, övrig vegetation och markegenskaper förefaller ovanligt homogena, är sannolikt betydelsen av tidigare olikheter i markanvändning. Med en provtäthet på ca 15 mätpunkter/ha i ett område på ca 3 ha är medelvärdets konfidensintervall för halterna mellan 20 och 30 %, det vill säga ±(10-15%). Det faktum att det finns en tydlig markvattenkemisk gradient i beståndet gör att konfidensintervallet är förhållandevis stort. Det innebär också att variationen inom en mindre yta, till exempel en parcell på 30*30 m2 som ofta används inom miljöövervakningen, kan förväntas vara avsevärt mindre.
|
|
| 3. |
- Larsson, Per-Erik, et al.
(författare)
-
Biologiska effekter i kalkad skog. Årsrapport 1998. Effektuppföljning av Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark.
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Skogsstyrelsens försöksverksamhet med kalkning och vitalisering av skogsmark innehåller ett omfattande program för effektuppföljning. IVL (IVL Svenska Miljöinstitutet AB) i Aneboda har tillsammans med Skogsvårdsstyrelserna huvudansvaret för uppföljningen. Huvuddelen av programmet är inriktat mot effekter på träd, mark och vatten, då kalkning utförts enligt Skogsstyrelsens koncept. Utöver detta basprogram finns även särskilda försök där olika typer av kalk och aska prövas. Resultaten presenteras i årliga rapporter. Tidigare rapporter har behandlat kalkningseffekter på ytvatten och effekter i marken, baserad på markkemiska och markvattenkemiska mätningar. Denna rapport redovisar resultaten från uppföljningsprogrammet för biologiska effekter. Den baseras på undersökningar av bottenfauna, påväxtalger, barrkemi och trädens vitalitet. Studierna är utförda inom Skogsstyrelsens storskaliga försök med skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling. Rapporten omfattar tidsperioden, eller delar av perioden, 1991 till 1998. Resultaten i sammanfattning är: Bottenfauna. Undersökningen visar att den kalkdos på 3 ton per hektar som använts i försöken inte är tillräcklig för att påverka faunan i kraftigt försurade bäckar under de första sju till åtta åren efter behandling.Någon ökning av antalet individer och taxa eller större biodiversitet har inte kunnat påvisas. Det har heller inte framkommit något som tyder på att faunan har skadats av någon 'kalkchock' eller liknande efter behandlingen
|
|
