| 1. |
- Axenrot, Thomas, et al.
(författare)
-
Behovsanalys och förslag på övervakning av fisk och kräfta : Underlag för beståndsbedömningar i Hjälmaren, Mälaren, Vänern och Vättern
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2021-2023 hade SLU Aqua ett uppdrag från HaV att utvärdera den data som finns för fisk och kräftor i Sveriges stora sjöar. Projekten Miljöövervakning stora sjöarna och Bestånds- och ekosystemanalys i stora sjöar lyfter fram datainsamlingen utifrån olika syften och olika sätt.Denna rapport presenterar resultat från ett av dessa uppdrag.Eftersom uppdragen går ihop gällande inriktning och syfte är detta en sammanfattning av bägge uppdragen. Inom projektet Bestånds- och ekosystemanalys i stora sjöar gjordes en fördjupning i nuvarande datainsamling för att hitta förbättringar på hur man förvaltar fisket och ekosystemen.Inom projektet Miljöövervakning stora sjöarna utvärderades datainsamlingen och hur den utförs utifrån krav och behov inom följande direktiv:VattendirektivetArt- och habitatdirektivetEU:s förordning gällande invasiva arterBåda uppdragen gällde stora delar av den löpande fiskerioberoende datainsamlingen av fisk och kräftor i de stora sjöarna. Man har särskilt fokuserat på de stora, långsiktiga uppdragen HaV har gett till SLU Aqua – Institutionen för akvatiska resurser:hydroakustiska expeditioner med tillhörande provtrålning i den fria vattenmassan för bedömning av status hos pelagisk fisk och kvantitativ uppskattning av beståndsstorlekprovfisken med bottensatta översiktsnät för bedömning av status för bentiska arterkräftprovfisken med standardiserade betade burar.Den fiskerioberoende datainsamlingen har varit särskilt viktig för resursförvaltningen. Bedömningar av statusen hos de viktigaste fisk- och kräftbestånden baseras på data från programmen och publiceras kontinuerligt i SLU:s webbportal Fiskbarometern https://fiskbarometern.se/rapport/2023.Den fiskeriberoende datainsamlingen (till exempel fångststatistik från fisket) är också viktig för resursförvaltningen. Resultaten används inom flera områden som styr fisket, exempelvis licensprövningar, utfärdande av redskapsdispenser, utformning av tekniska fiskeregler, prioritering av fiskevårdsåtgärder med mera.Vattenförvaltningsförordningen ställer krav på kontrollerande och operativ övervakning av en rad biologiska kvalitetselement som används för bedömning av ekologisk status. Ett av dessa är fisk.Resultat från fiskundersökningar används därför också inom ramen för vattenförvaltningen. Enligt vattendirektivet ska särskild hänsyn tas till det som kallas betydande vatten, i Sverige handlar det om sjöar med en areal överstigande 100 km2. Storleken på sjöarna, att de ofta delas upp i flera vattenförekomster som fisk kan migrera mellan, den höga artrikedomen samt den ofta komplexa kombinationen av påverkanskällor medför utmaningar för bedömning av ekologisk status. I dagsläget saknas lämpliga bedömningsgrunder för fisk i betydande vatten och ofta används istället expertbedömningar.Viktigt hitta synergier mellan behov inom resurs- och vattenförvaltningÖvervakningen av fisk och kräftor ska möta behoven inom både resurs- och vattenförvaltningen. Dessa två uppdrag som nu rapporteras kan ses som ett första steg i att optimera övervakningen så att den på sikt kan tillfredsställa behov inom bägge områdena. I många fall finns betydande överlapp mellan behoven inom resurs- och vattenförvaltningen och därför behöver framtidens övervakning hitta välavvägda upplägg som genererar synergieffekter. Utvecklingen av övervakningen och dess användning inom olika förvaltningsområden behöver också samordnas med länsstyrelser, vattenvårdsförbund och andra relevanta aktörer.Betydelsen av målbilder och referenstillståndEn utmaning inom både resurs- och vattenförvaltningen är att definiera målbilder och referenstillstånd i sjöar som under lång tid varit lokalt påverkade av mänskliga aktiviteter. De stora sjöarna saknar dessutom referensområden som är opåverkade av lokala påverkanskällor. Påverkan går ofta långt tillbaka i historien, långt innan man började med datainsamling på fisk, därför är det också svårt att jämföra med opåverkade referensperioder.De båda uppdragen poängterar därför betydelsen av dels tydliga och välformulerade målbilder som tar hänsyn till lämpliga tidsperspektiv och dels att målformuleringar och uppföljning förankras med berörda aktörer som är involverade i resurs- och vattenförvaltningen. Viktigt är också att identifiera och hantera mål som står i konflikt med varandra, exempelvis gällande övergödning som sänker vattenkvalitet men i gengäld kan ge ökad resursproduktion.Betydelsen av geografisk täckningResultaten från de parallella uppdragen understryker behovet av övervakning med en god täckning av olika delområden i sjöarna. Det är statistiskt fördelaktigt med undersökningar i många olika delområden jämfört med en hög ansträngning i ett fåtal delområden. Förbättrad täckning ökar dessutom möjligheten att kunna följa och bedöma ekologisk status i de mindre vattenförekomster inom de stora sjöarna där det just nu inte sker någon datainsamling med avseende på fisk.En god täckning ger även data om fler geografiskt avgränsade delbestånd vilket kan ge bättre bedömningar av fiskresurserna. Då kan programmen också på ett bättre sätt fånga upp olika typer av habitat och olika miljö- och påverkansgradienter. Det kan bli lättare att bedöma effekter av fiske och andra påverkanskällor och även att identifiera och bevara de viktigaste områdena för fisken. Bättre täckning kan också öka sannolikheten att upptäcka och följa upp förekomsten av invasiva arter.Utveckling av indikatorer för uppföljningBåde inom resurs- och vattenförvaltningen används indikatorer för att bedöma status (hos fisk- och kräftbestånden samt miljön) och hur fiskbestånden utvecklas över tid. Indikatorerna som används är idag olika för resurs- respektive vattenförvaltningen men det finns tematiskt överlapp och behov av samordning i utvecklingen av indikatorer och tillhörande referensnivåer.De indikatorer som hittills har utvecklats för att bedöma ekologisk status i svenska sjöar kan inte tillämpas i större sjöar. Därför finns ett behov att utveckla nya indikatorer specifikt för dessa. Vissa påverkanskällor bedömdes vara särskilt viktiga att fånga upp. Dessa var övergödning, hydromorfologisk påverkan och påverkan på konnektivitet. Framtida arbete behöver identifiera hur dessa påverkanskällor påverkar enskilda fisk- och skaldjursbestånd och ekosystemet samt utveckla lämpliga indikatorer som kan följa utvecklingen.Det sker för tillfället en utveckling av indikatorer för att bättra kunna bedöma bestånden av fisk och kräfta (Nadaffi med flera 2023). Förhoppningsvis kan en del av dessa metoder och ansatser även tillämpas i utvecklingen av indikatorer inom vattenförvaltningen. Exempelvis används indikatorer för uppföljning av havsmiljödirektivet också för bedömning av beståndens status ur ett resursperspektiv (Östman med flera 2023).Urvalet av indikatorer som används inom förvaltningen kan få betydelse för prioriteringar inom datainsamlingen. Kraven på data kan skilja sig mellan olika indikatorer vilket innebär att olika indikatorer har olika behov vad gäller provtagningsdesign.Utveckling av nya metoder för datainsamlingÖkade krav och behov när både vatten- och resursförvaltning ska optimeras, i kombination med ytterligare aspekter som införande av ekosystembaserad förvaltning och krav på att antalet fiskar som dödas i undersökningarna ska minska, innebär att övervakningens metoder behöver utvecklas. Detta kan delvis lösas genom att man ser över utformning, inriktning och omfattning av befintlig övervakning men det kan också innebära att man behöver komplettera datainsamlingen med andra, nya, metoder.Nuvarande övervakning fångar dessutom inte upp alla relevanta arter, exempelvis gädda som är viktig för både fisket och ekosystemen, varför alternativa metoder som kan följa fler arter behövs. De senaste åren har det skett en teknisk utveckling av insamlings- och analysmetoder för fisk och kräftor (e-DNA, akustik till exempel) vilket kan vara aktuellt att implementera. Revidering av metodik inom övervakning tar dock tid och innebär, initialt, högre kostnader.Förutom fiskerioberoende metoder och den fiskeriberoende datainsamlingen som görs idag lyfter bägge rapporterna möjligheten att samla in ytterligare data från fisket som en alternativ metod. Trots att det finns skillnader i val av metoder, upplägg och prioriteringar kan dessutom samverkan med våra grannländer också vara ett sätt att utveckla datainsamlingen och dess tillämpningar inom både vatten- och resursförvaltningen.
|
|
| 2. |
- Bohman, Patrik, et al.
(författare)
-
Eroded Swimmeret Syndrome: Update of the Current Knowledge
- 2021
-
Ingår i: Freshwater Crayfish. - : International Association of Astacology. - 2076-4324 .- 2076-4332. ; 26, s. 63-68
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Eroded swimmeret syndrome (ESS) was first described in 2014 from Swedish signal crayfish (Pacifastacus leniusculus (Dana)), and later also from Finland, with gross symptoms and disease agent candidates identified and described by 2015. The ESS was first discovered affecting alien signal crayfish in Fennoscandia. The ESS is caused by a multiple infection involving Aphanomyces astaci (Schikora) and Fusarium species complex (SC). The ESS symptoms include first melanised spots in swimmerets, then partial swimmeret erosion and finally loss of a swimmeret. There could be a total loss of all swimmerets in the most severe cases. Both females and males can be affected by the ESS. In females, the ESS lowers reproductive success while in males the ESS often causes erosion of the gonopods and thus possible partial failure in mating. The ESS is more frequent among mature females that have reproduced once compared to immature females or those that are mature but have not yet reproduced. The proportion of females with ESS has ranged from 10 to 50% among Lake Saimaa signal crayfish in Finland and in a wider survey from Sweden the range was from 0 to 38%. Among Lake Saimaa male signal crayfish, the ESS proportion has been less than 10%, while it was only 0.6% in the Swedish data. The ESS has also been observed among alien signal crayfish in Switzerland. There are recent observations of ESS affecting narrow-clawed crayfish, Pontastacus leptodactylus (Eschscholtz), in Croatia and Romania (i.e., among native European crayfish stocks). Here, we summarise current knowledge about the ESS and speculate on a few potentially crucial impacts of this syndrome. Copyright (c) 2021 by The Author(s). Published by the International Association of Astacology. This article is distributed under the terms of the Creative Commons Attribution License (CC-BY 4.0), which permits unrestricted use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original author and source are credited.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Bohman, Patrik
(författare)
-
Signalkräftans påverkan på Vätterns ekosystem
- 2022
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Signalkräfta introducerades i Vättern 1969 för att ersätta den inhemska flodkräftan som försvann på grund av kräftpest på 1930-talet. Tidigare höll flodkräftan till i vattendragsmynningarna och vid strandkanterna men arten var inte talrik ute på större djup. Till en början verkade detsamma gälla för signalkräftan men i slutet av 1990-talet upptäcktes en kraftig ökning av kräftor i de norra delarna av Vättern med en påföljande stark fångstutveckling inom yrkesfisket från år 2000.Den kraftigt ökade spridningen och tätheten av signalkräftbestånden i sjön kan ha skapat förändringar i ekosystemet. Men frågan är vilka effekter man kan förvänta sig baserat på dagens kunskap och vilken mer information som behöver samlas in för att öka kunskapsläget? Det finns några skillnader mellan signal- och flodkräftans beteende och födointag vilka gör att man kan förvänta sig olika effekter av kräftarterna i stora djupa sjöar som Vättern.Signalkräftorna kan påverka Vätterns ekosystem på flera olika sätt. Hur stor denna påverkan är beror bland annat på kräftornas tätheter, vilken typ av föda de föredrar samt hur känsliga olika organismgrupper är för kräftornas konsumtion. Något som också inverkar är att Vättern består av ett kallt vattensystem med relativt låg produktion av föda. Trots att vi vet ganska mycket om signalkräftors ekologi och levnadsmönster så kvarstår det viktiga biologiska frågeställningar om signalkräftans roll i Vättern. Det är därför angeläget att besvara dessa frågor genom att utföra specifika försök och undersökningar direkt i sjön.
|
|
| 6. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020 : Resursöversikt
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Totalt redovisas underlag och råd för 48 fisk- och skaldjursarter.De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.
|
|
| 7. |
- Edsman, Lennart, et al.
(författare)
-
Flodkräfta och flodkräftodling i Sverige : en handbok baserad på erfarenheter
- 2023
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- En levande landsbygd kräver verksamheter som kompletterar lantbruket. Odling av flodkräfta i dammar skulle kunna vara en mycket större verksamhet än vad som nu är fallet. Om det dessutom utvecklas en odlingsmetodik i växthusmiljöer skulle flodkräfta kunna odlas i betydligt större omfattning, inte minst för att ta fram livskraftiga yngel för utplantering. En sådan verksamhet skulle då kunna bedrivas även i de kallare delarna av landet, vilket inte är möjligt idag eftersom flodkräftans naturliga reproduktion begränsas av de kalla somrarna. Vår stora konsumtion av kräftor gör att importbehovet är omfattande. Vi importerar varje år frysta och kokta kräftor till Sverige till ett värde av närmare 450 Mkr. Den årliga konsumtionen av kräftor i landet uppgår till ungefär ½ kg per person och år, vilket motsvarar 5 000 ton. Det säljs kräftor som är fångade i Sverige (huvudsakligen signalkräfta) för ca 300 Mkr per år. Yrkesfisket på signalkräfta i de stora sjöarna omsätter ca 25 Mkr per år. Sammantaget importeras drygt hälften av de kräftor vi äter i Sverige. Eftersom det är förbjudet enligt svensk lag att importera levande kräftor, även för att hålla i akvarier, är odling och leverans av färska flodkräftor inom landet en framtidsverksamhet. Det som saknats tidigare är framförallt en saklig och heltäckande handledning hur en flodkräftodling kan etableras och hur bästa resultat fås ur odlingsverksamheten. Ett EU-beslut som gäller signalkräfta stärker dessutom våra ambitioner att slå vakt om flodkräftan. Beslutet innebär att signalkräftan finns på EU:s svarta lista över invasiva arter och signalkräfta får därmed inte spridas. EU:s förordning om invasiva främmande arter gäller från 1 januari 2016. Därmed finns det ytterligare anledning att gynna odling av flodkräfta i Sverige framöver. Våra ambitioner att bevara och utveckla förekomsten av denna rödlistade art, som flodkräfta utgör, kräver att odling i småvatten utökas. I det nationella åtgärdsprogrammet som syftar till att bevara flodkräfta lyfts odling av flodkräfta i dammar fram som en viktig åtgärd för artens bevarande. Detta faktum delas också med våra grannländer Finland, Danmark och Norge, där flodkräfta, precis som i Sverige är hotad av kräftpest, som främst sprids av signalkräftor. Denna handledning kan användas för att närmare undersöka möjligheterna att etablera en kräftodling och innehåller ett antal steg som leder fram till hur odlingen kan utformas. Den ger även information och stöd för de som kommit igång med flodkräftodling i dammar men som vill utveckla verksamheten eller använda den som ”felsökningsmanual” i fall något inte fungerar. Denna handledning bör därför även vara av intresse för etablerade odlare av flodkräfta med kommersiell verksamhet. Handledningen är rikligt illustrerad med foton och diagram. Det finns även annan ny information att tillgå i form av ett utbildningspaket som är relevant: ”Kräftodlingens ABC – kunskapsunderlag för flodkräftodling i dammar”. Denna handledning är en vidareutveckling av Kräftodlingens ABC och omfattar även inomhusodling och växthusodling av flodkräfta samt kopplingar till flera undersökningar som gjorts inom projektet. Allt i syfte att få fram så mycket referensmaterial som möjligt som kan användas som stöd vid andra odlingar. Här finns också mer ingående information om hur fångster utvärderas för att bedriva ett hållbart fiske på kräftor. Här finns också information om produktion och förväntningar i olika typer av odlingar som kan utgöra underlag för investeringsbeslut. Projekten har därför samverkat till stor del när båda dessa nya underlag tagits fram.
|
|
| 8. |
- Holmgren, Kerstin, et al.
(författare)
-
Temperaturmätning i samband med provfisken
- 2020
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tidsmässig och rumslig variation i vattentemperatur påverkar fisk och kräftor på många sätt, och vattentemperatur mäts i samband med olika provfisken. Vi har i denna rapport sammanställt information om varför och hur vi gör temperaturmätningar i samband med Sötvattenslaboratoriets nätprovfisken, ålprovfisken med ryssjor och kräftprovfisken med mjärdar. Rapporten innehåller också resultatet från en pilotstudie där vi jämförde temperaturmätningar via temperaturloggar vid nät med momentana temperaturprofiler från 2017, och jämförelser mellan momentana temperaturmätningar vid ål- och kräftprovfisken med data från temperaturloggar placerade i de provfiskade områdena under 2016 och 2017. Pilotstudien 2017 bekräftade att en temperaturprofilmätning kan användas för att ge rimliga skattningar av temperaturen vid enskilda nät placerade vid olika djup i olika delar av mindre sjöar. Pilotstudien bekräftade också farhågan att temperaturmätningar vid enskilda nät i Vättern kan avvika oacceptabelt mycket från temperatur mätt vid motsvarande djup i en enda temperaturprofilmätning per provfiskat område. Dessutom tenderade temperaturen vid näten att vara systematiskt lägre än vid motsvarande djup i temperaturprofilen. Hanteringen av temperaturloggar vid näten var ett tidsödande moment både i fält och på kontoret efter fältsäsongen. Eventuellt ökad kostnad för rutinmässig temperaturmätning vid varje nät behöver därför vägas mot kostnader för en eller flera temperaturprofiler i samband med varje provfiske. En sådan avvägning behöver göras för sjöar av olika storlek och hydrologi, eftersom pilotstudien indikerar att temperaturmätning vid näten kan vara mer kostnadseffektiv i större och djupare sjöar. I nuläget saknar vi information från sjöar av intermediär storlek, eftersom den största av våra mindre sjöar var betydligt mindre och grundare än de provfiskade områdena i Vättern. Våra temperaturjämförelser i samband med ål- och kräftprovfisken 2016- 2017 visade att momentana temperaturmätningar stämde överraskande väl överens med medelvärden från temperaturloggar placerade i de provfiskade områdena. Jämförelsen försvårades dock påtagligt av att temperaturdata från tidigare provfisken inte fanns lätt tillgängliga i kvalitetssäkrade databaser. Problemet åtgärdades delvis under projektets gång, genom förberedelser av datafiler, för att senare lagras i befintliga databaser som Kräftdatabasen och Sötvattenslaboratoriets temperaturdatabas för sjöar. För att detta arbete ska fortlöpa och utvecklas föreslår vi att arbetet koordineras av den grupp som jobbar med utveckling av alla Sötvattenslaboratoriets databaser.
|
|
| 9. |
- Ogonowski, Martin, et al.
(författare)
-
Temperature moderates eDNA-biomass relationships in northern pike
- 2023
-
Ingår i: Environmental DNA. - 2637-4943. ; 5, s. 750-765
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Support for eDNA as a quantitative monitoring tool is growing worldwide. Despite ad-vances, there are still uncertainties regarding the representability of the eDNA signal over varying spatiotemporal scales, the influence of abiotic forcing, and phenological changes affecting the behavior of the study organism, particularly in open environ-ments. To assess the spatiotemporal variability and predictive power of quantitative eDNA analysis, we applied species-specific real-time quantitative PCR on water fil-trates during two visits to 22 coastal bays in the Baltic Sea. Within bays, we col-lected water along four transects across each bay and compared the pooled eDNA concentration to temporally matched catches from standardized angling targeting the northern pike (Esox lucius), a species for which reliable monitoring data is lacking. We found the variability in eDNA concentrations between transects to be moder-ate (21%) but still considerably lower than across bays and visits (52%), suggesting small- scale spatial differences are of less importance during spring when pike spawn. Standardized angling catches, bay area, and water temperature together explained 48% of the variance in eDNA concentrations. DNA concentrations decreased with the increasing bay area, likely indicating a dilution effect. Notably, the relationship be-tween eDNA and standardized catches was positive but varied with temperature and the eDNA-abundance relationship was only significant at higher temperatures, which also coincided with a higher proportion of spawning/spent fish. We conclude that temperature is a key moderating factor driving changes in pike behavior and spring DNA- dynamics. We recommend that future surveys focus on larger spatiotemporal scales during times when the influence of changing temperatures is minimized.
|
|
| 10. |
- Persson, John, et al.
(författare)
-
Beståndsutveckling för signalkräfta i de stora sjöarna 2023 : resultat inom projektet datainsamling sötvattenskräftor fram till och med 2023
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Efter att flodkräftan slagits ut av kräftpest i samtliga stora sjöarna introducerades signalkräfta 1969 i Vättern, Hjälmaren och Mälaren. Idag finns livskraftiga och fiskbara bestånd av signalkräfta i Hjälmaren och Vättern. I Vänern har det skett två lagliga utsättningar av signalkräfta, den första skedde 1988 i sjöns norra delar (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2011). I Vänern är beståndsutvecklingen positiv och större andelen av landningarna tas i sydöstra delarna av sjön. Beståndet av signalkräfta i Mälaren, som till en början utvecklades gynnsamt, minskade kraftigt efter år 2000. Numera finns inget yrkesfiske på kräftor i Mälaren med anledning av de låga tätheterna. De senaste åren finns dock tecken på att kräftbestånden återhämtat sig i åtminstone delar av sjön.Denna rapport redovisar resultaten från provfiskena och provtagningen av yrkesfiskares landningar av signalkräfta i Hjälmaren, Vättern, Vänern samt Mälaren under 2023. Resultaten jämförs även med en sammanställning av tidigare års data (2009–2022). Resultaten från analyserna ligger bland annat till grund för SLU Aqua’s bedömning av den biologiska statusen för arten i de olika sjöarna (Sveriges lantbruksuniversitet 2023).Beståndssituationen skiljer sig både inom och mellan de olika provfiskade lokalerna i sjöarna. Samtliga sex lokaler som SLU provfiskar i Vättern har hög fångst per ansträngning. På dessa lokaler (utom en i norra delarna) har dock medelstorleken minskat samtidigt som antalet kräftor har ökat. I Hjälmaren undersöks tre lokaler och även där är fångsterna jämförelsevis höga. På en av dessa lokaler har antalet kräftor ökat och medelstorlek samt andelen kräftor över minimimåttet (11 cm) minskat. För övriga två lokaler i sjön finns ingen tydlig trend rörande kräftornas medelstorlek eller antal. I Vänern provfiskar SLU endast två lokaler. Kräftbestånden i Vänern befinner sig i en expansionsfas där det sker en långsam men stadig ökning av kräftornas antal och medelstorlek. Nuvarande landningar ligger dock (likt föregående) år på en betydligt lägre nivå jämfört med Vättern och Hjälmaren. Under provfiskeperioden 2010-2023 har det totala antalet kräftor och andelen över minimimåttet ökat på den ena av lokalerna. På den andra lokalen finns inga tydliga trender. Inom yrkesfisket i Mälaren rapporteras landningar endast på några kilon sedan 2000, och fritidsfisket i sjön har tidigare endast förekommit i liten omfattning. På de provfiskade lokalerna i Mälaren har antal kräftor och andelen kräftor över minimimåttet successivt ökat från 2010. Det är möjligt att det sker en förändring av bestånden i Mälaren då det under senare år finns tecken på en återhämtning genom inrapporterad fångstdata. SLU Aqua kommer tillsammans med ansvariga länsstyrelser runt Mälaren att lägga upp en bättre strategi för att följa kräftbeståndens utveckling de kommande åren.
|
|
| 11. |
- Persson, John, et al.
(författare)
-
Kräftbestånden i Hjälmaren, Vänern och Vättern : en utvärdering av provfisken och provtagningar av yrkesfiskarnas fångster 2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fältrapporten redovisar provtagning och provfiske av signalkräfta i Hjälmaren, Vättern och Vänern år 2020, med en resultatsammanställning och jämförelse med tidigare års data (2009-2020). Resultaten skiljer mellan de olika lokalerna inom sjöarna. Vättern har generellt höga fångster av kräftor. På alla lokaler utom en i norra Vättern så har medelstorleken minskat samtidigt som antalet kräftor har ökat. Hjälmaren har också generellt höga fångster av kräftor. På en av lokalerna i Hjälmaren har medelstorlek och andelen kräftor över minimimåttet minskat. För övriga lokaler i sjön syns ingen tydlig trend rörande kräftornas medelstorlek och antal. I Vänern befinner sig kräftorna i en expansionsfas och fångsterna är fortfarande på en betydligt blygsammare nivå jämfört med de två andra sjöarna. Det sker dock en långsam generell ökning av kräftornas antal och medelstorleken. Under den provfiskade perioden har antalet kräftor ökat på en av lokalerna och andelen kräftor över minimimåttet har ökat på två lokaler.
|
|
| 12. |
- Persson, John, et al.
(författare)
-
Signalkräftbeståndens utveckling i de stora sjöarna 2021 – resultat från fångstprovtagning och provfske inom projekt datainsamling sötvattenskräftor
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport redovisar resultat från provfisken och provtagning av yrkesfiskares fångster av signalkräfta iHjälmaren, Vättern, Vänern och Mälaren år 2021, med en resultatsammanställning och jämförelse med tidigare års data (2009–2021). Resultaten skiljer sig inom och mellan de olika lokalerna i sjöarna. Generellt sett ger samtliga sex kräftlokaler i Vättern höga fångster av kräftor särskilt sett till antal fångade kräftor. På alla lokaler (utom en i norra Vättern) så har medelstorleken minskat samtidigt som antalet kräftor har ökat. I Hjälmaren följer SLU tre kräftlokaler. Även här är fångsterna generellt höga. På en av lokalerna i Hjälmaren har antalet kräftor ökat och medelstorlek och andelen kräftor över minimimåttet minskat. För övriga lokaler i sjön syns ingen tydlig trend rörande kräftornas medelstorlek och antal. I Vänern har SLU två kräftlokaler. I Vänern befinner sig kräftorna i en expansionsfas och fångsterna är fortfarande på en betydligt blygsammare nivå jämfört med Vättern och Hjälmaren. Det sker dock en långsam generell ökning av kräftornas antal och medelstorlek. Under den provfiskade perioden visar den ena av de två lokalerna ingen signifikant förändring medan den andra har ökat antal kräftor men också en ökad andel kräftor över minimimåttet. I Mälaren sker inga fångster i yrkesfisket sedan 2000 och fritidsfisket har tidigare endast tagit sporadiska fångster. Det är möjligt att det nu sker en förändring av bestånden i Mälaren då det på senare år finns vissa tecken på en återhämtning om än från mycket låga nivåer. SLU Aqua kommer tillsammans med länsstyrelserna runt sjön att lägga upp en strategi för att följa Mälarens kräftbestånds utveckling närmare de kommande åren. På den provfiskade lokalen i Mälaren har antal kräftor och andelen kräftor över minimimåttet ökat. Under 2021 utfördes även ett burexperiment på en av lokalerna i Vättern där skillnaden i kräftfångster mellan yrkesfiskeburar och provfiskeburar jämfördes över en, två och fem nätter. Resultaten visade att både storleksstrukturen och antalet fångade kräftor påverkas av hur länge burarna ligger ute och fiskar.
|
|
| 13. |
- Persson, John, et al.
(författare)
-
Signalkräftbeståndens utveckling i de stora sjöarna 2022 – resultat från fångstprovtagning och provfiske inom projekt datainsamling sötvattenskräftor
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Efter att flodkräftan slagits ut av kräftpest i samtliga av de stora sjöarna introducerades signalkräfta i Vättern, Hjälmaren och Mälaren med start 1969. Idag finns fiskbara bestånd av signalkräfta i huvuddelen av Hjälmaren och Vättern. I Vänern är bestånden på uppgång men större delen av fångsterna tas i sydöstra delen av sjön. Beståndet av signalkräfta i Mälaren, som till en början utvecklades gynnsamt, minskade kraftigt efter år 2000. Idag finns inget yrkesfiske på kräftor i Mälaren, på grund av alltför låga fångster, men de senaste åren har visat tecken på viss återhämtning i sjön.Denna rapport redovisar resultat från provfisken och provtagning av yrkesfiskares fångster av signalkräfta i Hjälmaren, Vättern, Vänern samt Mälaren för 2022, med en resultatsammanställning och jämförelse med tidigare års data (2009–2021). Resultat från dessa analyser ligger bland annat till grund för hur SLU Aqua bedömer den biologiska statusen av arten i de olika sjöarna (SLU 2022). Resultaten skiljer sig inom och mellan de olika provfiskade lokalerna i sjöarna. Generellt sett ger samtliga sex lokaler i Vättern höga antal fångade kräftor. På alla lokaler (utom en i norra Vättern) så har medelstorleken minskat samtidigt som antalet kräftor har ökat. I Hjälmaren följer SLU tre lokaler. Även här är fångsterna jämförelsevis höga. På en av lokalerna i Hjälmaren har antalet kräftor ökat och medelstorlek och andelen kräftor över minimimåttet minskat. För övriga lokaler i sjön syns ingen tydlig trend rörande kräftornas medelstorlek och antal. I Vänern provfiskar SLU två lokaler. I Vänern befinner sig kräftorna i en expansionsfas och fångsterna är fortfarande på en betydligt lägre nivå jämfört med Vättern och Hjälmaren. Det sker dock en långsam ökning av kräftornas antal och medelstorlek. Under den provfiskade perioden visar den ena av de två lokalerna på ett ökat antal kräftor men också på en ökad andel kräftor över minimimåttet medan den till synes ökande trenden i den andra lokalen inte kan beläggas statistiskt. I Mälaren rapporteras inga fångster i yrkesfisket sedan 2000 och fritidsfisket har tidigare endast tagit sporadiska fångster. På den provfiskade lokalen i Mälaren har antal kräftor och andelen kräftor över minimimåttet ökat. Det är möjligt att det nu sker en förändring av bestånden i Mälaren då det på senare år finns vissa tecken på en återhämtning, om än från mycket låga nivåer. SLU Aqua kommer tillsammans med länsstyrelserna runt sjön att lägga upp en strategi för att följa Mälarens kräftbestånds utveckling närmare de kommande åren.
|
|
| 14. |
- Rogell, Björn, et al.
(författare)
-
Sambandet mellan fisketid och fångst i yrkesfisket efter signalkräfta i Vättern : en experimentell undersökning
- 2021
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Tidigare ramöverenskommelse mellan HaV och SLU (HaV dnr 1886-19)beslutades utökas 2021 genom att bl.a. genomföra ett försök tillsammansmed yrkesfiskarna inom projekt ”Datainsamling sötvattenskräftor” (projekt#29). Beställningen löd: ”Underlaget från fältförsöket med yrkesfiskarekommer att ligga till grund för hur SLU Aqua utvärderar årets provfiskenoch provtagningar för Vättern. En skriftlig årlig rapport kommer att skrivasunder början av 2022 och publiceras inom SLU Aquas granskade serieAqua reports.” Detta PM kommer att utgöra ett underlag för kommandeAqua report. Det utgör också ett viktigt dokument vid kommandeförändringar vid inrapportering av yrkesfiskets loggböcker gällandesignalkräfta samt vid SLU Aquas översyn av projekt ”datainsamlingkräftor”. Detta PM utgör leverans av beställt underlag.Dokumentet är framtaget av Björn Rogell tillsammans med Patrik Bohman(projektledare). För granskning och kvalitetssäkring har Martin Ogonowski ochAlfred Sandström bidragit. Alla inblandade personer är verksamma inom enhetenför stora sjöarna.
|
|
| 15. |
- Sundelöf, Andreas, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2021 : Resursöversikt
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Sammantaget redovisas tillståndet för 107 bestånd av 48 fisk- och skaldjursarter.De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten är en beställning från Havs- och vattenmyndigheten (HaV) till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och utgör ett viktigt kunskapsunderlag till myndighetens arbete. Den uppfyller de krav som finns inom EU:s gemensamma fiskeripolitik om att basera förvaltningen på bästa tillgängliga vetenskap. Denna rapport är också ett stöd till det arbete som beskrivs närmare i strategin för framtidens fiske och tillhörande handlingsplaner för vattenbruk, yrkes- och fritidsfiske som HaV och Jordbruksverket har tagit fram i dialog med fiskets och vattenbrukets intressenter.
|
|
| 16. |
- Vasemägi, Anti, et al.
(författare)
-
Utveckling av eDNA som metod för övervakning av gädda
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tillförlitlig information om beståndens utveckling är grunden för förvaltningen av akvatiska resurser. Arter med låg fångstbarhet med traditionella miljöövervakningsmetoder förbises dock ofta vilket leder till att data som krävs för att fatta välgrundade förvaltningsbeslut saknas. Även om de senaste framstegen indikerar att miljö-DNA (eDNA) kan användas för övervakning av biologisk mångfald, är dess potentiella användning för uppskattning av mängd (antal och biomassa) fortfarande delvis okänd. Flera studier indikerar att eDNA kan ge kvantitativa uppskattningar av mängden fisk, men precisionen varierar med art och system. Det är därför troligen nödvändigt att utvärdera möjligheterna från fall till fall. Även om linjära samband har erhållits i kontrollerade experiment varierar förklaringsgraden i naturliga system, där eDNA i genomsnitt förklarar 57 % av variationen jämfört med 81 % i kontrollerade experiment i mesokosmer. Variabiliteten i dessa uppskattningar kan hänföras till skillnader i metoder som jämförs, hydrologiska förhållanden, DNA-extraktionsmetoder, förekomst av humus- och garvsyror som hämmar polymeraskedjereaktion (PCR), sedimentpartiklar i vattnet, fiskbeståndets storleksstruktur och vattnets temperatur. Gädda (Esox lucius) är en populär art inom fritidsfisket och en viktig rovfisk i sötvattens- och kustekosystem. I Östersjön tyder flera studier på att gäddbestånden på Sveriges ostkust har minskat drastiskt. Orsakerna är antagligen flera men sannolikt en konsekvens av ökad predation på vuxna individer från gråsäl och skarv, predation på juvenila stadier av storspigg, försämrade rekryteringshabitat och även en period med hög dödlighet inom fritidsfisket i början av 1990-talet. Gäddan samlas i grunda vegetationsklädda områden för att leka under våren och har en stark hemortstrogenhet vilket innebär att beståndet består av flera lokala delpopulationer. För stationära arter som bildar genetiskt stabila och distinkta populationer över ganska små geografiska områden bör förvaltningen ta regional hänsyn. Det innebär att övervakningen behöver ha en god geografisk täckning och det finns ett behov av övervakningsmetoder som gör det möjligt att bedöma gäddpopulationernas status på lokal nivå. På grund av gäddans stillastående beteende och låga fångstbarhet i traditionella, passiva och dödliga övervakningsmetoder så som standardiserade provfiskenät, var syftet med detta projekt att utveckla en skonsam men effektiv metod för övervakning av gädda med hjälp av eDNA. För att utvärdera hur mängden gädda relaterar till eDNA-koncentrationer under kontrollerade förhållanden utförde vi akvarie- och mesokosmexperiment med både juvenila och vuxna individer riktade mot cytokromoxidas I-genen (COI). Vi utvärderade prestandan hos olika extraktionsmetoder (DNeasy Blood & Tissue kit, DNeasy PowerWater kit, and Chelex 100) och filter (enkelt vs dubbelmembranfilter). Resultaten från båda försöken visade ett starkt positivt linjärt samband mellan eDNA-koncentration och gäddbiomassa (R2 = 0,74–0,87). Nivåerna av eDNA sjönk drastiskt inom de första 24 timmarna efter att årsyngel avlägsnats från akvarierna och låga nivåer kunde detekteras i upp till 308 timmar. Av extraktionsmetoderna gav Chelex 100 den högsta DNA-koncentrationen, vilket erbjuder ett snabbt och kostnadseffektivt alternativ jämfört med befintliga, allmänt använda extraktionsmetoder. Att använda dubbla membranfilter av olika material visade ingen ökning av DNA, oavsett extraktionsmetod, men det gjorde att mer vatten kunde filtreras.Vi har också utvecklat en ny repetitiv markör baserad på nukleärt DNA för eDNA-analyser av gädda. Analys av eDNA-prover från tidigare mesokosmexperiment visade att den nukleära markören amplifierade ca 2,4 Cq tidigare än den mitokondriella, vilket indikerar högre känslighet hos den nyutvecklade markören. För att utvärdera eDNA som metod och studera dess rumsliga och tidsmässiga variation genomfördes fältförsök i 22 vikar i Östersjön. Erhållna eDNA-koncentrationer jämfördes med tidsmässigt matchade fångster från ett standardiserat spöprovfiske. Vi fann att variationen i eDNA-koncentrationer mellan transekter var måttlig (21 %) men fortfarande betydligt lägre än mellan vikar och återkommande besök i samma vikar (52 %), vilket tyder på att rumsliga skillnader inom vik är av mindre betydelse under våren när gäddan leker. Standardiserade spöprovfiskefångster, vik och vattentemperatur förklarade tillsammans 48 % av variansen i uppmätta eDNA-koncentrationer. DNA-koncentrationerna minskade med ökad storlek på viken, vilket tyder på en utspädningseffekt. Noterbart är att förhållandet mellan eDNA och standardiserade spöprovfiskefångster var positivt, men varierade med temperaturen. Det kommer därför vara avgörande att välja lämpliga provtagningstider för att göra longitudinella data jämförbara. För att testa huruvida eDNA kan användas för att övervaka tidsmässiga förändringar gjorde vi ett fältförsök under lekvandringen i Hemmesta våtmark. Uppmätta eDNA-koncentrationer jämfördes med mängden gädda som vandrat upp i våtmarken, vilket mättes med en fiskräknare kopplad till en videokamera. Uppmätta eDNA-koncentrationer uppvisade konsekventa mönster med fiskräknaren för både nukleära (nDNA) och mitokondriella (mtDNA) analyser. Tvärtemot vad som förväntades var den uppskattade eDNA-koncentrationen i vattnet som strömmade ut från våtmarken inte relaterad till den kumulativa mängden gädda som samlats i våtmarken för att leka. Istället återspeglade eDNA-koncentrationerna kortvarig migrationsaktivitet under en 48-timmarsperiod, vilket visar att hög tidsupplösning är möjlig. Vårt projekt stöder den växande mängden forskning som visar ett positivt samband mellan mängden fisk (antal och biomassa) och eDNA-koncentrationer under naturliga förhållanden. Genom att optimera provtagning och laboratorietekniker har vi tagit viktiga steg mot att utveckla eDNA som metod för övervakning av gädda. Återstående steg inkluderar en bättre förståelse av osäkerheter när det gäller tolkningen av eDNA-signalen över varierande spatiotemporala skalor, särskilt mellan år, och standardisering av delar av metoden för att bibehålla jämförbara tidsserier i takt med att eDNA-metoder fortsätter utvecklas. Kvarstående frågeställningar föreslås lösas inom ett pilotprogram som under ett antal år (3–5) löper parallellt med andra övervakningsmetoder för gädda, såsom standardiserat spöprovfiske. Ett sådant pilotprogram skulle öka den befintliga kunskapen och bidra med de återstående pusselbitarna för att utveckla en nationell övervakningsmetod för gädda.
|
|
