| 1. |
- Alkan Olsson, Johanna, et al.
(författare)
-
Riskkommunikation om långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen : Utmaningar vid riskkommunikation och förslag på råd för en bättre kommunikation
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Personers riskuppfattning påverkas av flera faktorer, som närheten till tidigare händelser, egna erfarenheter (utbildning och social kontext) och vad som kommuniceras. Detta innebär att både budskapsgivaren och mottagaren har stor betydelse för hur en kommunikationssituation utvecklas.Syftet med detta delprojekt, som är en del av projektet ”Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen” som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) finansierar, har varit att undersöka och samla befintlig erfarenhet av att kommunicera risker. Detta görs för att öka förståelsen samt ta fram råd kring hur kommunikationen som berör dessa ämnen kan förbättras och stärkas. Speciellt fokus har lagts på kommunikation gällande långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen som finns i vår omgivning under längre tid, vilket kräver en långvarig strategi för riskkommunikationen.För att öka förståelsen och ta fram råd har tre mindre studier genomförts: ”Oro, riskuppfattning och kommunikation vid förorenade glasbruksområden”, ”Riskkommunikation vid arbets- och miljömedicinska enheter” och ”Kommunal riskkommunikation om PFAS”. Från de tre studierna kan några olika slutsatser dras. Det finns goda strukturer för riskkommunikation i Sverige och många inblandade aktörer vet hur och vad de behöver göra för att kommunicera risker på ett bra sätt. Olika kemiska föroreningar kräver olika kommunikationsåtgärder. I studien i Glasriket ville många ha mer information (medborgarperspektiv) medan efterfrågan på mer information har tystnat i kommuner där per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) upptäckts i dricksvatten. Kommuner efterfrågar mer interaktion och stöd från övriga myndigheter.Med dessa studier som grund skapades ett utkast till en checklista för god riskkommunikation som ”testades” på en workshop som genomfördes 13 mars 2018 i Kalmar med personer från kommuner, länsstyrelser och arbets- och miljömedicinska kliniker. Anteckningarna från mötet användes för att utveckla listan till en lista med råd.Utöver kommentarer på rapporten och listan med råd lyfte flera av deltagarna också fram frågor kring hur en liknande dialog kan föras vidare. Även mer konkreta förslag lyftes fram: Skapa nätverk och mötesplatser för mer kommunikation mellan ansvariga bortom ”stuprörsmentaliteten”. Skapa ett officiellt och tydligt nätverk med experter dit man kan vända sig med specifika frågor. Skapa en databas på nationell nivå för ärenden. Skapa nätverk som är sanktionerade av arbetsgivaren. Utnyttja befintliga nätverk bättre. Genomföra övningar över administrativa gränser; genom övningar blir vi bättre och lär oss hur vi ska agera.I diskussionerna under workshopen flera deltagare att “i vardagen är man själv” och att en svårighet är ekonomiska resurser och att man ofta fokuserar på det akuta. Flera av deltagarna menade att nationella myndigheter har ett ansvar att tydligare stötta ”vardagsarbetet” med att kommunicera risker med hälsoskadliga kemiska ämnen. Detta skulle ha potential att spara resurser i ett längre perspektiv.Tanken är att de åtta råden som togs fram skall kunna användas och lyftas fram när grupper av aktörer skall bygga strukturer och nätverk för riskkommunikation som berör långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen. Vi har delat upp listan på råd i sådana som handlar om förberedelser (innan det händer) och sådana som kan tillämpas vid kommunikationstillfället (när det händer). Även om listan inte riktar sig till en specifik aktör ser vi att den framförallt kan vara användbar för kommuner. Andra myndigheter kan använda listan för att reflektera över hur de kan planera och organisera både form och innehåll av sin riskkommunikation för att på bästa sätt stötta den lokala nivån.
|
|
| 2. |
- Kotova, Natalia, et al.
(författare)
-
Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen : en sammanställning av kompetens och laboratorieverksamhet bland regionala Arbets- och miljömedicinska enheter vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga ämnen av kemiskt ursprung där livsmedel och dricksvatten kan vara en potentiell källa
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Livsmedelsverkets beredskapsarbete ingår att göra uppskattningar av vilka nivåer av farliga ämnen som konsumenterna får i sig via livsmedel och att tidigt upptäcka exponering som kan resultera i skadliga hälsoeffekter. Detta arbete innebär att övervakningen behöver förbättras gällande risker för kemisk exponering. I händelse av kemisk exponering av befolkningen via livsmedel eller vatten, beroende på olyckor eller antagonistiska händelser, behövs en väl samordnad kedja inkluderande bl.a. operativa aktörer samt centrala och regionala myndigheter.Denna rapport är ett resultat av krisberedskapsprojektet Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen som finansierats med 2:4-anslag från MSB. Projektets syfte är att bilda ett nätverk mellan olika aktörer för att skapa förutsättningar för ett bättre utnyttjande av landets samlade kapacitet och kompetens avseende provtagnings- och laboratorieanalys i avsikt att identifiera farliga kemiska ämnen i prover från människa. Nätverket är till för att skapa en effektivare beredskap vid allvarliga händelser med kemiska ämnen och/eller för övervakning av exponering för kemiska ämnen hos den svenska befolkningen.Projektet fokuserade på att inventera och förbättra kunskapsläget och laboratorieberedskap för provtagning och analys av prover från människa vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga ämnen. Detta gäller i livsmedel och dricksvatten då ämnen av kemiskt ursprung kan vara en potentiell farlig källa. Projektet skapade ett nätverk mellan myndigheter och regionala Arbets- och miljömedicinska (AMM) enheter för att skapa förutsättningar för ett bättre utnyttjande av landets samlade kapacitet, kompetens och laboratorier inom AMM-verksamheten. För att stärka såväl regional som nationell krisberedskap när det gäller hanteringen av oönskade händelser så har projektets alla AMM-enheter i Sverige kartlagt kompetens och laboratoriekapacitet samt testat förmågan att arbeta i fält med provtagning och efterhantering av prover.Målgruppen för rapporten är de som arbetar med identifiering och riskvärdering av farliga ämnen med kemiskt ursprung i befolkningen, både vid kris och i vardagen. Nätverkets arbete resulterade bl.a. i de manualer som används vid exponering för olika typer av CBRNE-ämnen dvs. inte enbart kemiska (C-ämnen), men också biologiska (B-ämnen), radiologiska (R-ämnen), nukleära (N-ämnen) och explosiva (E-ämnen). Projektet har drivits av Livsmedelsverket i ett nära samarbete med regionala AMM-enheter och Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) samt i samverkan med Folkhälsomyndigheten, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Kemikalieinspektionen och Karolinska Institutet.
|
|
| 3. |
- Zamora, Juan Carlos, et al.
(författare)
-
Considerations and consequences of allowing DNA sequence data as types of fungal taxa
- 2018
-
Ingår i: IMA Fungus. - : INT MYCOLOGICAL ASSOC. - 2210-6340 .- 2210-6359. ; 9:1, s. 167-185
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Nomenclatural type definitions are one of the most important concepts in biological nomenclature. Being physical objects that can be re-studied by other researchers, types permanently link taxonomy (an artificial agreement to classify biological diversity) with nomenclature (an artificial agreement to name biological diversity). Two proposals to amend the International Code of Nomenclature for algae, fungi, and plants (ICN), allowing DNA sequences alone (of any region and extent) to serve as types of taxon names for voucherless fungi (mainly putative taxa from environmental DNA sequences), have been submitted to be voted on at the 11th International Mycological Congress (Puerto Rico, July 2018). We consider various genetic processes affecting the distribution of alleles among taxa and find that alleles may not consistently and uniquely represent the species within which they are contained. Should the proposals be accepted, the meaning of nomenclatural types would change in a fundamental way from physical objects as sources of data to the data themselves. Such changes are conducive to irreproducible science, the potential typification on artefactual data, and massive creation of names with low information content, ultimately causing nomenclatural instability and unnecessary work for future researchers that would stall future explorations of fungal diversity. We conclude that the acceptance of DNA sequences alone as types of names of taxa, under the terms used in the current proposals, is unnecessary and would not solve the problem of naming putative taxa known only from DNA sequences in a scientifically defensible way. As an alternative, we highlight the use of formulas for naming putative taxa (candidate taxa) that do not require any modification of the ICN.
|
|
