| 1. |
- Burström, Lena, et al.
(författare)
-
Improved quality and efficiency after the introduction of physician-led team triage in an emergency department.
- 2016
-
Ingår i: Upsala Journal of Medical Sciences. - : Uppsala Medical Society. - 0300-9734 .- 2000-1967. ; 121:1, s. 38-44
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Overcrowding in the emergency department (ED) may negatively affect patient outcomes, so different triage models have been introduced to improve performance. Physician-led team triage obtains better results than other triage models. We compared efficiency and quality measures before and after reorganization of the triage model in the ED at our county hospital.MATERIALS AND METHODS: We retrospectively compared two study periods with different triage models: nurse triage in 2008 (baseline) and physician-led team triage in 2012 (follow-up). Physician-led team triage was in use during day-time and early evenings on weekdays. Data were collected from electronic medical charts and the National Mortality Register.RESULTS: We included 20,073 attendances in 2008 and 23,765 in 2012. The time from registration to physician presentation decreased from 80 to 33 min (P < 0.001), and the length of stay decreased from 219 to 185 min (P < 0.001) from 2008 to 2012, respectively. All of the quality variables differed significantly between the two periods, with better results in 2012. The odds ratio for patients who left before being seen or before treatment was completed was 0.62 (95% confidence interval 0.54-0.72). The corresponding result for unscheduled returns was 0.36 (0.32-0.40), and for the mortality rates within 7 and 30 days 0.72 (0.59-0.88) and 0.84 (0.73-0.97), respectively. The admission rate was 37% at baseline and 32% at follow-up (P < 0.001).CONCLUSION: Physician-led team triage improved the efficiency and quality in EDs.
|
|
| 2. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
Ballast : Laden with history
- 2017
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- For centuries ships were ballasted with sand, gravel, stone, or rubble to give them stability, and when they no longer needed the extra weight, it was dumped. The result was that huge quantities of ballast were shipped to new places and new continents.In Ballast the archaeologist Mats Burström charts how ship ballast helped to shape the world we live in. Ballast was often reused, sometimes in surprising ways. With the ballast went animal and plant life of all sorts, inadvertently spread to places where they are now so well established that they are thought of as native species. And it was not unknown for ancient artefacts to be found in the ballast too, turning up in the most unexpected places.This is the first comprehensive account of ship ballast, so long overlooked, and now finally recognized for its diverse and exciting history.
|
|
| 3. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
Barlast : Massor med historia
- 2017
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Barlast är den tyngd som håller fartygen stabila i sjön. Under lång tid användes sand, grus, sten och rivningsmassor för syftet. När den extra vikten inte längre behövdes dumpades den och på så sätt förflyttades enorma mängder material till nya platser och nya kontinenter. Där kom massorna ofta till användning på andra och ibland överraskande sätt.Arkeologen Mats Burström visar i ord och bild hur forna tiders barlast bidragit till att forma den värld vi lever i. Både djur och växter följde oavsiktligt med fartygen och spreds till nya områden. I dag är många av dessa arter så väletablerade att de betraktas som inhemska. Även fornsaker råkade ibland finnas med i barlasten och har därför dykt upp på helt oväntade platser.Detta är den första samlade framställningen om barlast och de spår den lämnat genom århundraden av omfattande sjöfart. Denna förbisedda extralast visar sig rymma massor av tankeväckande historia.
|
|
| 4. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
Barlast i fokus
- 2017
-
Ingår i: Marinarkeologisk tidskrift. - 1100-9632. ; :4, s. 4-8
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Barlast är ett arkeologiskt massmaterial som trots sin myckenhet inte tilldragit sig något större intresse. Den har dock avsatt många och ibland också överraskande spår. Såväl fornsaker som djur- och växtarter har genom sjöfarten med barlast oavsiktligt förflyttats mellan kontinenter.
|
|
| 5. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
David och Goliat som historisk barlast
- 2019
-
Ingår i: Tidens landskap. - Lund : Nordic Academic Press. - 9789188909121 ; , s. 262-263
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 6. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
How bomb debris from Bristol, England, made a road in NYC : Solid ship ballast from the age of sail tells surprising stories about history
- 2018
-
Ingår i: Hakai magazine. - 2371-5790.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Just when we thought we knew everything important about the age of sail and its impact on the world, along comes research that exposes our collective myopia when gazing at the past. Ships carried all sorts of things across the oceans, including commodities, disease, and ideas. But as archaeologist and author Mats Burström shows, ships also scattered bits of their homelands—quite literally—around the world.Today, ships use water as ballast, in the process delivering microscopic organisms to international ports. But once upon a time, mariners relied on solids—bricks, stones, and gravel—to lend their ships stability. In four centuries of sailing, they left millions of tonnes of material around the globe from Canada to India.In this excerpt from his new book Ballast: Laden with History, which has its North American release this week, Burström reveals the surprising story of ballast and considers its place in archaeology. Is historical ballast an artifact or a natural object?
|
|
| 7. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
Här kommer framtida arkeologer att gräva
- 2015
-
Ingår i: Svenska Dagbladet. - 2001-3868. ; :10 nov
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- En presentation i ord och bild av ett urval 1900-tals platser som kan vara av intresse för framtidens arkeologer.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
När skeppen kom lastade med ny natur
- 2017
-
Ingår i: Svenska Dagbladet. - 1101-2412. ; :8 september
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Enorma mängder material har under historiens gång förflyttats runt jorden som barlast. Med barlasten följde djur och växter som härigenom spreds till nya områden. Där är många arter numera så väletablerade att de betraktas som inhemska, medan andra ses som oönskade immigranter.
|
|
| 10. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
Punctum of the contemporary past
- 2017
-
Ingår i: Clashes of Time. - Louvain : Presses universitaires de Louvain. - 9782875586254 ; , s. 221-229
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- A recurring question is what the archaeology of the contemporary past has contributed to our historical knowledge of the 20th century: what do we know now that we didn’t know before? This may indeed be a relevant question, but it is also too limited to do justice in an evaluation of the field. The scope of the archaeology of the contemporary past is not restricted to the adding to general historical knowledge; it is also to investigate how the material world influences our lives and shapes our understanding of the past. Roland Barthes’ concepts studium and punctum may be used to discuss the difference between a more conventional historical study of the contemporary past and an archaeological one. While the studium speaks to our intellect, the punctum addresses our emotions. The punctum is something that catches our attention; it is something we add ourselves but, according to Barthes: ‘what is nonetheless already there’. This paradox highlights the relation between what is in the eye of the beholder and what is governed by the material itself and therefore is beyond interpretation. I suggest that the punctum we find in the study of the contemporary past constitute a central aspect of general relevance for the archaeological discipline.
|
|
| 11. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
Skärvor av 1900-tal : Arkeologiska essäer
- 2015. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Alla platser har en historia att berätta. I Skärvor av 1900-tal söker arkeologen Mats Burström upp ställen där något alldeles speciellt utspelat sig. En mytomspunnen filminspelningsplats i Kalifornien, en specialbyggd arena för Tredje rikets skördefestival, gropen efter en störtad raket i Småland, och sovjetiska kärnvapenbaser på Kuba.Platser som myllrat av liv och rörelse ligger nu tysta och öde. Den tydliga skillnaden mellan då och nu gör intryck på en besökare. Ibland är de fysiska spåren från tidigare händelser iögonfallande, ibland oansenliga. Oavsett storlek hjälper lämningarna oss att få syn på andra aspekter av det förflutna än de som brukar dominera historieskrivningen. De kvarlämnade tingen låter oss komma nära människor som annars sällan uppmärksammas.Resterna av det förra århundradet framstår ofta som märkvärdigt tidlösa fornlämningar. Som skärvor av en förlorad helhet har de en förunderlig förmåga att beröra och väcka nya tankar.
|
|
| 12. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
The poetic dimension of fragments
- 2017
-
Ingår i: Inside and beside the camp. - Helsinki : The Academy of Fine Arts at the University of the arts Helsinki. - 9789527131367 ; , s. 82-87
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- From a poetic perspective the essential quality of archaeological fragments is their relation to time. Our spontaneous desire when encountering them is not to collect them all and put them back together into the original whole of which they once formed a part. Instead, fragments point to something beyond this, hinting at the larger complexity of reality. They evoke reflections that move between different temporalities at the same time; this is radically different from the grand narratives usually offered by conventional, linear history. For a poetic archaeology, the way to approach the past is closer to the way in which human memory works; mixing and making sense of fragments from different contexts and periods of time.
|
|
| 13. |
- Burström, Mats, 1962-
(författare)
-
Tingens tidsrymd : Arkeologiska perspektiv på samtidens heterogenitet
- 2016
-
Ingår i: Historiens hemvist. 3, Minne, medier och materialitet. - Göteborg : Makadam Förlag. - 9789170612022
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Arkeologins studieobjekt är ting som tidigare och nuvarande generationer lämnat efter sig. Det som kännetecknar denna materiella kvarlåtenskap är dels dess beständighet över tid, dels att lämningar från skilda epoker blandas med varandra och bildar nya helheter. Tingen överlever de människor som en gång skapade dem och över tid antar tingen nya former och träder in i nya sammanhang. Genom denna varaktighet utmanar tingen modernitetens idé om en linjär kronologisk ordning där var sak hör till en bestämd, väl avgränsad tid. Detta komplicerar den för arkeologin ständigt återkommande frågan om tingens datering; tingens tidsrymd kan inte längre begränsas till deras tillkomsttid och ursprungliga brukningsperiod. I människors livsvärld är alla samtidigt existerande ting samtida oavsett deras ålder. Insikten om varje samtids tidsmässiga heterogenitet föranleder en omprövning av den arkeologiska arbetsordningen. Istället för att tidsbinda tingen i en tillrättalagd kronologisk ordning måste de tillåtas ha en tidsrymd som sträcker sig bortom strikta periodindelningar och som inbegriper deras återkommande uppträdande i nya sammanhang. Tingens universum kommer härigenom att likna det mänskliga minnet. I minnet blandas fragment från olika tider med varandra och bildar ständigt nya bilder av det förflutna. På motsvarande sätt har arkeologin att ta hänsyn till att människors livsvärld vid varje enskilt tillfälle består av en blandning av ting av varierande ålder, men som vid den aktuella tidpunkten alla är samtida och bildar en samlad helhet.
|
|
| 14. |
- Carlsson, Daniel, 1982-, et al.
(författare)
-
Can sensation of cold hands predict Raynaud's phenomenon or paraesthesia?
- 2018
-
Ingår i: Occupational Medicine. - : Oxford University Press (OUP). - 0962-7480 .- 1471-8405. ; 68:5, s. 314-319
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background Raynaud's phenomenon and neurosensory symptoms are common after hand-arm vibration exposure. Knowledge of early signs of vibration injuries is needed. Aims To investigate the risk of developing Raynaud's phenomenon and paraesthesia in relation to sensation of cold hands in a cohort of male employees at an engineering plant. Methods We followed a cohort of male manual and office workers at an engineering plant in Sweden for 21 years. At baseline (1987 and 1992) and each follow-up (1992, 1997, 2002, 2008), we assessed sensation of cold, Raynaud's phenomenon and paraesthesia in the hands using questionnaires and measured vibration exposure. We calculated risk estimates with univariate and multiple logistic regression analyses and adjusted for vibration exposure and tobacco usage. Results There were 241 study participants. During the study period, 21 individuals developed Raynaud's phenomenon and 43 developed paraesthesia. When adjusting the risk of developing Raynaud's phenomenon for vibration exposure and tobacco use, the odds ratios were between 6.0 and 6.3 (95% CI 2.2-17.0). We observed no increased risk for paraesthesia in relation to a sensation of cold hands. Conclusions A sensation of cold hands was a risk factor for Raynaud's phenomenon. At the individual level, reporting a sensation of cold hands did not appear to be useful information to predict future development of Raynaud's phenomenon given a weak to moderate predictive value. For paraesthesia, the sensation of cold was not a risk factor and there was no predictive value at the individual level.
|
|
| 15. |
- Edlund, Maria, 1972, et al.
(författare)
-
Quantitatively measured tremor in hand-arm vibration-exposed workers
- 2015
-
Ingår i: International Archives of Occupational and Environmental Health. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0340-0131 .- 1432-1246. ; 88:3, s. 305-310
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of the present study was to investigate the possible increase in hand tremor in relation to hand-arm vibration (HAV) exposure in a cohort of exposed and unexposed workers. Participants were 178 male workers with or without exposure to HAV. The study is cross-sectional regarding the outcome of tremor and has a longitudinal design with respect to exposure. The dose of HAV exposure was collected via questionnaires and measurements at several follow-ups. The CATSYS Tremor Pen(A (R)) was used for measuring postural tremor. Multiple linear regression methods were used to analyze associations between different tremor variables and HAV exposure, along with predictor variables with biological relevance. There were no statistically significant associations between the different tremor variables and cumulative HAV or current exposure. Age was a statistically significant predictor of variation in tremor outcomes for three of the four tremor variables, whereas nicotine use was a statistically significant predictor of either left or right hand or both hands for all four tremor variables. In the present study, there was no evidence of an exposure-response association between HAV exposure and measured postural tremor. Increase in age and nicotine use appeared to be the strongest predictors of tremor.
|
|
| 16. |
- Holtorf, Cornelius, 1968-, et al.
(författare)
-
Archaeology and the present
- 2018
-
Ingår i: The Encyclopedia of Archaeological Sciences. - Hoboken, NJ, USA : John Wiley & Sons. - 9780470674611 - 9781119188230 ; , s. 68-72
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Archaeology is not only the disinterested study of the human past and its remains but also a way of making a positive impact on present society. Archaeology tells a variety of powerful stories about past and present and offers suggestive metaphors to contemporary society; archaeological methods and approaches can be applied to learn more about contemporary society and to trigger in people existential thoughts and emotions; archaeological expertise can be applied to help solve challenges in contemporary society. It is important for future generations of archaeologists to be aware of these dimensions and to explore and apply them critically in professional practice.
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
- Ljunge, Magnus, 1978-
(författare)
-
Bortom avbilden : Sydskandinaviska hällbilders materialitet
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Avhandlingen kretsar kring frågan om hur ett förhistoriskt bildskapande var av betydelse. Studien är riktad mot den materiella bilden och syftet är att diskutera betydelser av hällbilders materialitet och hur relationen mellan människor, hällbilder och platser var meningsfull. Utgångspunkten för undersökningen definieras som konceptuell, där en definition av begreppen bild och materialitet ligger till grund för studiens teoretiska och metodiska utformning. Studiematerialet utgörs av den sydskandinaviska hällbildstraditionen, med ett fördjupat fokus på området kring Motala Ström utanför dagens Norrköping. Undersökningen består av tre delar. I den första delen genomförs en diskursanalys, där frågan om hur hällbilders betydelse skall förstås diskuterats i relation till tidigare forsknings syften och resultat. Ett samband visas mellan hällbildsforskningens vetenskapliga illustrationspraktik och sätten hällbilder ansetts vara av betydelse. Ambitionen att avbilda hällbilder så exakt som möjligt är bunden till tolkningen av hällbilder som avbilder. Upptagenheten med avbilden har resulterat i att betydelsen av hällbilders materialitet generellt har varit åsidosatta. En utblick mot hur andra historiska och förhistoriska bildtraditioner varit av betydelse visar att avbildens symboliska betydelse inte alltid kan förutsättas vara den primära. Tvärtom tycks bildens betydelse vara flexibel och föränderlig, särskilt när dess materialitet möjliggör en upplevelse under lång tid.I den andra delen fördjupas studien genom en undersökning av Motala Ström-områdets hällbilder. Hällbildernas materiella kvaliteter definieras i relation till tre skalnivåer, landskapet, platsen och hällen. De materiella kvaliteterna har generella likheter, men varierar även från plats till plats. Upplevelsen av likformighet och variation präglar hällbildernas alla delar. Materialiteten är essentiell för upplevelsen av hällbilder som föreställande. Den nutida upplevelsen av bilder ligger till grund för en kategorisering av hällbilder i föreställande bilder och icke-föreställande former. Kategorierna form och bild ligger till grund för en kvantitativ sammanställning av inventerade hällbilder i socknarna Östra Eneby och Borg. Områdets hällbildsförekomster är strukturerade på ett tydligt sätt i landskapet. De allra flesta lokaler består av ett fåtal hällbilder (färre än 30) och präglas av formmässighet. Ett tjugotal lokaler består av fler än 79 hällbilder, och de präglas av variation och bildlighet. Den nutida upplevelsen av föreställandegraden hos hällbilder har relevans för betydelser under den aktiva hällbildstiden, då hällbilderna brukades på olika sätt i landskapet. På de stora platserna fungerade bilden som ett instrument att tänka med och en konceptualisering av tillvaron, medan de små formaliserade platserna uttrycker en praktik som markerade närvaro i landskapet. Hällbilders placering studeras vidare genom en fenomenologiskt inspirerad undersökningsmetod, där platsbesök bearbetas genom sytematisk fotografering och rendering av 3D-modeller. Tolv lokaler undersöks och det visas att hällbilders materialitet på ett direkt sätt strukturerar upplevelsen, där de antingen skapar en visuell tillgänglighet eller saknar visuell potential. Ett intentionellt bruk diskuteras, där möjligheten att upptäcka bilderna eftersträvats på stora platser och varit mindre viktig på små platser. Det har skapats visuella noder i landskapet, kreativa punkter där världen konceptualiserades. Kring noderna finns en större mängd mindre koncentrationer där estetiska teman upprepats som en del i ett inmutande och markerande i av landskapet där visuella normer upprätthölls. Avhandlingen avslutas med att hällbildernas sociala och kronologiska sammanhang diskuteras. De sydskandinaviska hällbilderna dateras vanligen till bronsåldern (1 700-500 f.kr.), och produktionen anses ha pågått från början av perioden fram till inledningen av äldre järnålder. Slutet av den aktiva hällbildstiden föreslås som den mest arkeologiskt relevanta eftersom den motsvarar landskapets lämningar. Den aktiva hällbildstidens slut präglas av relationen mellan en materialiserad bildtradition och ett omfattande bildskapande i olika material. Till skillnad från den äldre bronsålderns bildskapande, som var ikonografiskt och repetitivt, så expanderar bildens möjligheter i slutet av aktiv hällbildstid. Bildens format, material och betydelse förändras och varieras. Bilden utvecklas inte enbart i sten utan också i brons och keramik och dess betydelse går från att vara strikt ikonografisk till att bli instrumentell. Hällbilderna spelar en stor roll i utvecklingen av en ”pictoral turn” som uttrycker sociala förändringar i samhället då bronsåldern övergår i äldre järnålder. Bildskapande blir i en del i utvecklingen av ett mer heterogent och regionaliserat samhälle.
|
|
| 20. |
- Niklasson, Elisabeth, 1981-
(författare)
-
Funding Matters : Archaeology and the Political Economy of the Past in the EU
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The aim of this thesis is to show how Europe is constructed at the intersection between archaeology, money and politics within EU cultural actions. Ever since the 1970s, the European Community has invested money and prestige in the idea of a common cultural heritage for Europe. Alongside symbolic attributes such as the flag and anthem, archaeological sites have been used as rhetorical fuel to create a sense of European belonging, much like in national identity building. As a result, archaeologists and heritage professionals have benefitted from EU funding for restoration of sites, training schools and cooperation projects since 1976.In order to address this mutual engagement, the research in this thesis explores the ways that EU grant systems in culture have fostered specific approaches to Europeanness, and how supported projects have responded to notions about a common heritage. By considering EU officials, expert reviewers, consultants and archaeologists as co-creators of the frameworks they participate in, this study raises the idea of financial ties as a place of interaction. The study takes an ethnographic approach and uses discourse analysis and tools from Actor-Network Theory. The material consists of observations made during an internship at the European Commission, 41 interviews with different actors, as well as policy documents, budgets and collected information about 160 supported projects with archaeological themes.This research demonstrates how the expectations linked to archaeology have turned it into both a problem and a promise in the search for a 'usable past' for the EU. On the one hand, archaeology has functioned as an anchor, mooring the notion of a common heritage to something solid. On the other, because of its strong commitment to nationhood, what archaeology claims for its own has often undermined the very idea of a shared European inheritance. Projects benefitting from EU support have taken advantage of the expectations placed upon archaeology to help create a European identity, using buzzwords and 'application poetry' in their proposals. Many projects continuously used EU goals and symbols in their outputs. Sometimes a European past and present was connected by rhetorically tying archaeological periods (such as the Middle Ages and Roman Era) and phenomena (rock art or landscapes) to the EU political project. This link was more manifest in public settings than in academic ones. Taken together, the considerations brought up in this study show that funding matters. The EU strategy of vagueness, in which instructions and evaluation criteria foremost decide the frames but not the content of the projects, has inspired applicants to 'think Europe without thinking.' Once an application is written and submitted, a chain of translations by different actors works to depoliticise the act of constructing Europe. The EU, just as other funding bodies, has become entangled in the political ecology of archaeology. An entanglement which is unavoidable, but which needs to be critically addressed. Funding sources matter for the way we understand both the past and the meaning of archaeology in the present.
|
|
| 21. |
- Nilsson, Per, 1969-
(författare)
-
Brukade bilder : Södra Skandinaviens hällristningar ur ett historiebruksperspektiv
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The timeframe of the south Scandinavian rock art tradition extends from c.1700/1600 to 300 /200 BC. The chronological boundaries of the rock art phenomenon thereby coincide roughly with the timeframe of the Nordic Bronze Age, and rock art figures have come to be understood and interpreted as a Bronze Age phenomenon. It is argued that a dominant Bronze Age narrative has come to direct the discourse and fieldwork alike towards a focus on the origin , rather than the use, of rock art. The rock carver’s intention with the image, explicitly or implicitly, has come to equate with its meaning. The aim of the thesis is to approach rock art figures from a different perspective, with the aim of understanding how south Scandinavian rock art has been used and interpreted over time. The question of what archaeological evidence the use of rock art may have left behind is taken up, and the archaeological excavations carried out at rock art sites in southern Scandinavia are summarized and discussed. The survey shows that finds and features date to some extent from the Bronze Age, yet most of the dateable evidence comes from periods after the tradition of creating new images had ended, especially the Early Iron Age. This phenomenon is of particular interest given the explicit uses of the past-perspective of the thesis. It is argued that some of the rock art sites were still being used during later prehistoric periods. Other examples of later period´s uses of rock art sites are presented and discussed, such as runic inscriptions on rock art panels as well as the use of rock art and cup-mark sites during historic times. A study of the chronological development of the rock art tradition in the Himmelstalund-region in the county of Östergötland is also presented, based on recently developed ship chronologies of rock art. The study shows that the earliest ship figures, which are found in the Himmelstalund area, were probably made in the Bronze Age period I/II. Yet the majority of the dateable ship figures date from the Bronze Age period II–III, after which the number of dateable ships declines in period IV, a development becoming even more prominent in period V-VI. Another theme discussed in the thesis is archaeology’s own uses of rock art and how this has affected the interpretations of the material. The thesis shows it is feasible to combine a discussion on the prehistoric use of rock art sites and images with a critical view of interactions between archaeological and antiquarian practice and the source material. It has also shown the potential for a broadened discussion, where we regard the use of rock art, during the Bronze Age as well as during later periods, as integral and essential to rock art research.
|
|
