| 1. |
|
|
| 2. |
- Carlsson, Frida, et al.
(author)
-
Prevalence of annoyance attributed to electrical equipment and smells in a Swedish population, and relationship with subjective health and daily functioning
- 2005
-
In: Public Health. - : Elsevier BV. - 1476-5616 .- 0033-3506. ; 119:7, s. 568-577
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- BACKGROUND: Self-reported annoyance from electrical equipment has been in evidence since the mid-1980s, and the first reports of illness from everyday chemicals arose in the 1960s. However, the extent of the problem has not yet been fully established.AIMS: The aim of this study was to estimate the prevalence of annoyance related to electrical and chemical factors in a Swedish general population, and to assess possible relationships with subjective health and daily functioning.METHODS: In total, 13,604 subjects, representative of the population of Scania, Sweden, answered a survey containing five questions regarding annoyance from five environmental factors: fluorescent tube lighting, visual display units, other electrical equipment, air that smells of chemicals, and other smells. The survey also obtained data on self-reported health (SRH-7), mental well-being [General Health Questionnaire (GHQ)-12], work situation and daily functioning.RESULTS: Almost one-third of the respondents reported annoyance from at least one environmental factor. Annoyance was more frequent among women, subjects of working age and immigrants. Subjects who reported environmental annoyance scored higher on GHQ-12 and lower on SRH-7, indicating impaired subjective physical and mental well-being. They were also more likely to report deteriorated daily functioning.CONCLUSIONS: Annoyance related to electrical and/or chemical factors was common in a Swedish population. Subjects reporting environmental annoyance rated their overall health significantly poorer than the general population. The association with subjective health and functional capacity increased with severity of annoyance, which suggests that there is some connection between environmental annoyance, well-being and functional capacity.
|
|
| 3. |
- Carlsson, Frida, et al.
(author)
-
Representativity of a postal public health questionnaire survey in Sweden, with special reference to ethnic differences in participation
- 2006
-
In: Scandinavian Journal of Public Health. - : SAGE Publications. - 1651-1905 .- 1403-4948. ; 34:2, s. 132-139
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- AIM: Non-participation in health surveys is a common phenomenon. When differences between participants and non-participants are considerable, the external validity of the sample survey may decrease and false conclusions might be drawn about the health status of the population. For this reason, the authors aimed to investigate the representativity of a postal questionnaire survey performed in the county of Scania, Sweden, in 1999-2000. The survey, which was based on an 18- to 80-year-old population sample, had a 58% response rate (n = 13 604).METHODS: For some variables, the information obtained using the questionnaire was compared with information obtained from a population register that covers all the population in the county (for the 18- to 80-year-old group, n = 850 476). The population register includes, among other data, information on age, gender, educational level, country of birth, and healthcare expenditure.RESULTS: Men, individuals with a low level of education, and immigrants were under-represented in the survey. However, except for immigrants, the under-representation was not large. Among immigrants, particularly those born in former Yugoslavia, the Arabic-speaking countries, and Poland were very significantly under-represented in the study. By contrast, immigrants born in other Nordic countries had responded to almost the same extent as respondents born in Sweden. The survey sample had about the same healthcare utilization costs as did the general population.CONCLUSIONS: In summary, the "Health Survey for Scania, 2000" seems largely representative of the total Scanian population. A major concern, however, is the under-representation of the immigrant population.
|
|
| 4. |
- Carlsson, Frida, et al.
(author)
-
Salivary cortisol and self-reported stress among persons with environmental annoyance
- 2006
-
In: Scandinavian Journal of Work, Environment and Health. - 0355-3140. ; 32:2, s. 20-109
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- OBJECTIVES: Increased vulnerability to stress has been suggested as a possible mechanism behind medically unexplained conditions such as sensitivity to electricity and common smells. This study examined whether subjective environmental annoyance among the general population is associated with increased physiological reactivity or subjective stress scores.METHODS: Four groups were studied (N=141): an electrically annoyed (N=17), a smell-annoyed (N=29), and a generally annoyed group (N=39) and a reference group matched for age, gender, and socioeconomic status (N=56). Over 5 days, the participants collected saliva for cortisol determination at awakening, 30 minutes after awakening, 8 hours after awakening, and at 9 o'clock in the evening. On the evening preceding the fifth day, the participants ingested a 0.5-mg dexamethasone tablet so that possible differential suppression of the hypothalamic-pituitary-adrenal (HPA) axis could be assessed. Each day, the participants also rated their subjective stress and health complaints.RESULTS: No significant differences were found between the groups regarding cortisol secretion over 5 days. The dexamethasone suppression test showed inhibited cortisol secretion in all four groups. No associations were found between the cortisol concentrations and the self-reported stress scores or subjective health complaints.CONCLUSIONS: Although the environmentally annoyed groups showed no signs of increased HPA-axis activation, being annoyed by both electrical devices and smells seems to be related to increased psychological activation in terms of self-reported stress. Because the participants were otherwise healthy and recruited from the general population, the results imply that subtle psychological stress processes may be important in the early development of environmental annoyance.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Malmberg, Birgitta, et al.
(author)
-
Jourtjänstgöring: påverkan på katabola processer och återhämtning
- 2005
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Anestesiläkare rapporterades i en svensk studie ha en högre mortalitet än genomsnittet av läkare. Detta fynd har dock ej kunnat reproduceras i motsvarande studier i de övriga nordiska länderna. Likväl har det spekulerats i om den angivna överrisken bland svenska anestesiläkare kan relateras till gruppens jourarbete med höga krav, nattarbete och stress. Kunskapen om hälsoeffekter av läkares jourarbete är generellt sett bristfällig. Mot denna bakgrund kontaktade Anestesikliniken i Lund den Yrkes- och miljömedicinska kliniken för genomförande av en stressfysiologisk undersökning av anestesiläkarna. Syftet var att undersöka om läkarnas upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön och deras fysiologiska och psykologiska reaktioner i samband med jourarbete nådde nivåer som kan anses indikera risk för ohälsa. Ett primärt mål var att studera möjligheterna till återhämtning efter jour. En viktig fråga var också om anestesiläkarnas reaktioner vid jour skiljde sig från reaktioner hos läkare med annan specialitet. Deltagarna arbetade vid Lunds Universitetssjukhus som anestesiläkare (N=19) eller som läkare på öron-näsa-hals eller barnklinik (N=20). Samtliga hade nattjour (primärjour). Dessutom har anestesiläkare med nattjour från Göteborg (N=45), vilka under samma tidsperiod blev undersökta med samma psykosociala frågeformulär som läkarna i Lund, använts som en extern kontrollgrupp. Jämförelser har även gjorts mot populationsbaserade kontroller från Region Skåne. I början av undersökningsperioden besvarade samtliga deltagare ett omfattande frågeformulär. Deltagarna i Lund genomgick sedan en fysiologisk monitorering under en schemacykel på 2-3 veckor. Under denna period mättes reglering av autonom balans via hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) med personburen ekg-logger samt påverkan på hypothalamus-hypofys-binjurebark-axeln (HPA-axeln) via salivkortisol. Provtagning och mätning genomfördes både på vanlig arbetsdag, jourdygn, dag efter jour och i vissa fall på ledig dag. Dessa mätningar ufördes i en motbalanserad design då tillvänjning till mätningen skulle kunna ge en förändrad respons. Med fasteblodprov (insulin, glukos, TSH, T4, testosteron, SHBG, IGF-1, HbA1c, TG, HDL, LDL) följdes individernas övriga metabola reaktioner före och efter nattjour. Subjektiv hälsa och trivsel i arbetet upplevdes av majoriteten i läkargrupperna som god, trots att en tredjedel av de undersökta uppgav en pressad arbetssituation med höga krav och låg kontroll. Det fanns inga skillnader mellan grupperna avseende dessa variabler. Även i frågor angående sömn, trötthet och balans mellan ansträngning och belöning låg läkargrupperna väsentligen på samma nivåer som personer från tidigare undersökningar på arbetsplatser i regionen. Blodprovsmarkörer för insulinkänslighet och blodfettsbalans låg stabilt över jourcykeln för samtliga undersökta grupper. TSH-värdet var i genomsnitt 26 % lägre ett dygn efter jour i hela läkargruppen jämfört med en vanlig arbetsdag (p<0,001). Det fanns ingen skillnad mellan grupperna. Det förelåg ingen förändrad kortisolrespons vid jour jämfört med en vanlig arbetsdag. Ej heller någon statistiskt säkerställd gruppskillnad i kortisolnivåer kunde påvisas. 4 När det gäller hjärtfrekvensvariabiliteten var dock situationen en annan: I HRV-analyser kväll och natt visade hela läkargruppen 15-30 % minskad högfrekvent variabilitet i relation till total variabilitet (HFnu, p<0,001) vid jour. Detta indikerar ett minskat inslag av parasympatikus, vilket kan innebära en högre stressnivå. Anestesiläkarnas jour-reaktion skiljde sig inte från de övriga läkarnas. Dock avvek anestesiläkarna i ett par avseenden generellt och oberoende av jour: Vi fann en 30 % lägre nivå (p=0,03) av RMSSD (HRV-variabel som speglar parasympatikusinslaget under 24 timmar) hos anestesiläkarna. Detta tyder på att deras autonoma balans var präglad av en lägre parasympatikus-tonus. Dessutom hade anestesiläkarna i genomsnitt 40-50 % lägre total hjärtfrekvensvariabilitet (total power, TP) vid analyser i entimmes analysfönster kväll och natt (kl 21-22 samt 03-04) jämfört med barn- och önh-läkarna (p=0,001), vilket också antyder skillnader mellan grupperna i autonom reglering. Den exakta fysiologiska betydelsen av detta kan dock diskuteras. Att de påvisade skillnaderna mellan läkargrupperna skulle bero på de psykiska och fysiska kraven i anestesiläkarnas arbete är tänkbart, men kan inte avgöras i denna undersökning. Det bör framhållas att fysisk aktivitet och sömn inverkar på den autonoma balansen, vilket kan innebära problem vid tolkningen av HRV-data i fältundersökningar. Här kan även finnas en för anestesiläkargruppen gemensam faktor utanför arbetet som förklaring till skillnaderna mellan grupperna. Då helt specifika HRV-mått för aktivering av sympatikus saknas baseras tolkningen av förändringar i autonom balans på förändringar i parasympatikus inverkan (RMSSD, HFnu). Slutligen kan det konstateras att de metabola förändringarna i samband med jourtjänstgöring var ytterst begränsade och bedömes ej innebära några negativa hälsoeffekter. Förändringarna i hjärtfrekvensvariabilitet kan indikera en förhöjd stressaktivering, särskilt hos anestesiläkarna. Tolkningen av bakomliggande mekanismer är dock ej entydig och behöver närmare utvärderas. En selektion av läkare med relativt lång erfarenhet i yrket kan ha bidragit till de begränsade fynden vad gäller subjektiv hälsa och trivsel samt markörer för stressaktivering.
|
|
