| 1. |
- Moberg, Christina, et al.
(författare)
-
De unga gör helt rätt när de stämmer staten : 1 620 forskare och lärare i forskarvärlden: Vi ställer oss bakom Auroras klimatkrav
- 2022
-
Ingår i: Aftonbladet. - : Aftonbladet. ; :2022-12-07
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Vi, 1 620 forskare samt lärare vid universitet och högskolor, är eniga med de unga bakom Auroramålet: De drabbas och riskerar att drabbas allvarligt av klimatkrisen under sin livstid. De klimatåtgärder vi vidtar i närtid avgör deras framtid. Sverige måste ta ansvar och göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. I strid med Parisavtalet ökar utsläppen av växthusgaser i en takt som gör att 1,5-gradersmålet kan överskridas om några år. De globala effekterna blir allt mer synliga med ständiga temperaturrekord, smältande isar, havshöjning och extremväder som torka, förödande bränder och skyfall med enorma översvämningar, som i Pakistan nyligen. Försörjningen av befolkningen utsätts för allvarliga hot i många länder.Minskningen av den biologiska mångfalden är extrem. Klimatkrisen är enligt WHO det största hotet mot människors hälsa i hela världen och barn utgör en särskilt sårbar grupp. Med Sveriges nordliga läge sker uppvärmningen här dubbelt så fort som det globala genomsnittet. Det förskjuter utbredningsområden för växtlighet och sjukdomsbärande insekter och ökar förekomsten av extremväder såsom värmeböljor, skogsbränder och översvämningar samt av många olika sorters infektioner och allergier. När extremväder ökar, ökar även stressen och risken för mental ohälsa. Värmeböljor ökar risken för sjukdom och död hos sårbara grupper som äldre, små barn och personer med kroniska sjukdomar. De negativa effekterna på hälsan kommer att öka i takt med klimatkrisen och barn riskerar att drabbas av ackumulerade negativa hälsoeffekter under hela sina liv. Redan i dag är mer än hälften av unga mellan 12 och 18 år i Sverige ganska eller mycket oroliga för klimat och miljö. Detta är förståeligt när våra beslutsfattare inte gör vad som krävs.Den juridiska och moraliska grunden för arbetet mot klimatförändringarna är att varje land måste göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. Centralt i det internationella klimatramverket är att rika länder med höga historiska utsläpp, däribland Sverige, måste gå före resten av världen. Dessa länder måste också bidra till att finansiera klimatomställningen i länderna i det Globala Syd, som är minst ansvariga för klimatkrisen men drabbas hårdast. Denna rättviseprincip är tydlig i Parisavtalet och var en het diskussionsfråga under COP27 i Sharm el-Sheikh, men lyser med sin frånvaro i det svenska klimatarbetet. Sverige har satt mål för att minska sina utsläpp. Men de är helt otillräckliga: minskningstakten är för låg och målen tillåter samtidigt att åtgärder skjuts på framtiden. Dessutom exkluderas merparten av Sveriges utsläpp från de svenska nationella utsläppsmålen; bland annat utelämnas utsläpp som svensk konsumtion orsakar utanför Sveriges gränser, utsläpp från utrikes transporter och utsläpp från markanvändning och skogsbruk, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen eller utsläpp från dikade våtmarker (Prop. 2016/17:146 s.25-28).Sverige saknar dessutom ett eget mål för att öka upptaget av växthusgaser genom utökat skydd och restaurering av ekosystem, något som krävs för att begränsa de värsta konsekvenserna av klimatkrisen (IPCC s.32). Trots dessa låga ambitioner misslyckas Sverige med att nå sina utsläppsmål, konstaterar både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. En klimatpolitik i linje med Parisavtalet kräver både att alla typer av växthusgasutsläpp minskar samtidigt som – inte i stället för – upptaget av växthusgaser maximeras: i dag misslyckas Sverige på bägge fronter.Slutsatsen är tydlig. Sverige vidtar inte de åtgärder som krävs för att skydda barns och ungdomars rättigheter enligt Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta medför allvarliga risker för liv och hälsa för unga generationer, människor i andra länder och särskilt utsatta grupper. Detta kan inte fortsätta. Därför ställer vi oss bakom Auroras krav att Sverige börjar göra sin rättvisa andel och omedelbart sätter igång ett omfattande och långtgående klimatarbete som vilar på vetenskaplig grund och sätter rättvisa i centrum.
|
|
| 2. |
- Gunnarson, Martin, 1979-
(författare)
-
Det lilla och stora screeningtestet
- 2022
-
Ingår i: Screeningens mångsidighet. - Lund : Nordic Academic Press. - 9789188909862 - 9789188909879
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 3. |
- Gunnarson, Martin, 1979-
(författare)
-
Disclosing the person in renal care coordination : why unpredictability, uncertainty, and irreversibility are inherent in person-centred care
- 2022
-
Ingår i: Medicine, Health care and Philosophy. - : Springer. - 1386-7423 .- 1572-8633. ; 25:4, s. 641-654
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article explores an example of person-centred care: the work of so-called renal care coordinators. The empirical basis of the article consists of qualitative interviews with renal care coordinators, alongside participant observations of their patient interactions. During the analyses of the empirical material, I found that one of the coordinators’ most fundamental ambitions is to get to know who the patient is. This is also a central tenet of person-centred care. The aim of the article is not only to argue for the plausibility of this tenet, but also, and more importantly, to highlight and explore its implications in the context of healthcare, through the example of renal care coordination. By drawing on the philosophy of Hannah Arendt, the article shows that the disclosure of who the patient is that takes place in person-centred care requires speech and action, which are modes of human activity that initiate processes characterized by unpredictability, uncertainty, and irreversibility. This unpredictability, uncertainty, and irreversibility, found to be inherent in person-centred care, is then discussed in relation to the pursuit of certainty characterizing contemporary evidence-based medicine. At the end of the article the conclusion is drawn that, if healthcare is to be person-centred, it must find ways of accommodating the contradictory pursuits of certainty and uncertainty found in evidence-based medicine and person-centred care respectively.
|
|
| 4. |
- Gunnarson, Martin, 1979-, et al.
(författare)
-
Ethico-Political aspects of clinical judgment in opportunistic screening for cognitive impairment : Arendtian and aristotelian perspectives
- 2022
-
Ingår i: Medicine, Health care and Philosophy. - Dordrecht, Netherlands : Springer. - 1386-7423 .- 1572-8633. ; 25, s. 495-507
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article examines a population-based opportunistic screening practice for cognitive impairment that takes place at a hospital in Sweden. At the hospital, there is a routine in place that stipulates that all patients over the age of 65 who are admitted to the ward will be offered testing for cognitive impairment, unless they have been tested within the last six months or have been diagnosed with any form of cognitive impairment. However, our analysis shows that this routine is not universally and mechanically applied. Rather, the health care professionals have developed and use an ethico-political judgment, concerning, for example, whom to test, when to offer the tests, and how to explain and perform them. This article explores the role and practice of this form of judgment, emphasising its political and ethical nature. The analysis is based on qualitative interviews with professionals and patients, and draws on the theories of Aristotle and Hannah Arendt.
|
|
| 5. |
- Gunnarson, Martin, 1979-, et al.
(författare)
-
Ethico-Political Aspects of Conceptualizing Screening : The Case of Dementia
- 2021
-
Ingår i: Health Care Analysis. - : Springer. - 1065-3058 .- 1573-3394. ; 29, s. 343-359
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- While the value of early detection of dementia is largely agreed upon, populationbased screening as a means of early detection is controversial. This controversial status means that such screening is not recommended in most national dementia plans. Some current practices, however, resemble screening but are labelled “casefinding” or “detection of cognitive impairment”. Labelled as such, they may avoid the ethical scrutiny that population-based screening may be subject to. This article examines conceptualizations of screening and case-finding. It shows how the definitions and delimitations of the concepts (the what of screening) are drawn into the ethical, political, and practical dimensions that screening assessment criteria or principles are intended to clarify and control (the how of screening, how it is and how it should be performed). As a result, different conceptualizations of screening provide the opportunity to rethink what ethical assessments should take place: the conceptualizations have different ethico-political implications. The article argues that population- based systematic screening, population-based opportunistic screening, and case-finding should be clearly distinguished.
|
|
| 6. |
- Zeiler, Kristin, 1973-, et al.
(författare)
-
Entering the grey zone of aging between health and disease : a critical phenomenological account
- 2023
-
Ingår i: Continental philosophy review. - : Springer Science+Business Media B.V.. - 1387-2842 .- 1573-0611.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Phenomenological analyses of ageing and old age have examined themes such as alterity, finitude, and time, not seldom from the perspective of “healthy” aging. Phenomenologists have also offered detailed analyses of lived experiences of illness including lived experiences of dementia. This article offers a phenomenological account of what we label as entering the grey zone of aging between “healthy” aging and aging with a disease. This account is developed through a qualitative phenomenological philosophy analysis of elderly persons’ lived experiences of being tested for dementia through primary care in Sweden, i.e., within a cultural context where dementia commonly is understood as a frightening a loss of self even though this understanding also is questioned. To enter this grey zone of aging, we argue, does not dissolve dynamic self-becoming but can involve an experience of oneself as being old. Further, in the grey zone, the self experiences itself as neither fully healthy nor as having a disease, and as needing to negotiate and live this ambiguity. To enter this grey zone is to enter an affectively charged, sociocultural and medicalized zone, and while the self can still act in different ways within it, staying in the grey zone can result in a re-orientation in the self’s mode of being, in ways that are thoroughly beyond its control. To stay in the grey zone can have detrimental effects on the self, even though the self does not have a disease: the self can become “stuck” in a reflective mode of attending to embodiment, aging, health, and disease.
|
|
| 7. |
- Zeiler, Kristin, et al.
(författare)
-
Opportunistic cognitive screening in Sweden : What the tests mean and do for patients and healthcare professionals
- 2022
-
Ingår i: Dementia. - : Sage Publications. - 1471-3012 .- 1741-2684. ; 21:1, s. 236-249
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Since 2017, opportunistic screening for cognitive impairment takes place at the geriatric ward of a local hospital in Sweden. Persons above the age of 65 who are admitted to the ward, who have not been tested for cognitive impairment during the last six months nor have a previously known cognitive impairment, are offered the Mini-Mental State Examination and the Clock-Drawing Test. This article analyses what the opportunistic screening practice means for patients and healthcare professionals. It combines a phenomenologically-oriented focus on subjectivity and sense-making with a focus that is inspired by science and technology studies on what the tests become within the specific context in which they are used, which allows a dual focus on subjectivity and performativity. The article shows how the tests become several different, not infrequently seemingly contradictory, things: an offer, an important tool for knowledge-production, something unproblematic yet also emotionally troubling, something one can fail and an indicator that one belongs to a risk group and needs to be tested. Further, the article shows how the practice is shaped by the sociocultural context. It examines the role of the affective responses to the test for subjectivity - particularly patient subjectivity - and offers a set of recommendations, if this practice were to expand to other hospitals.
|
|
