| 1. |
- Jacobsson, Hanna, et al.
(författare)
-
Hypoxia-induced secretion stimulates breast cancer stem cell regulatory signalling pathways
- 2019
-
Ingår i: Molecular Oncology. - : Wiley. - 1574-7891 .- 1878-0261. ; 13:8, s. 1693-1705
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- It is well known that tumour cells are dependent on communication with the tumour microenvironment. Previously, it has been shown that hypoxia (HX) induces pronounced, diverse and direct effects on cancer stem cell (CSC) qualities in different breast cancer subtypes. Here, we describe the mechanism by which HX-induced secretion influences the spreading of CSCs. Conditioned media (CM) from estrogen receptor (ER)-α-positive hypoxic breast cancer cell cultures increased the fraction of CSCs compared to normal growth conditions, as determined using sets of CSC assays and model systems. In contrast, media from ERα-negative hypoxic cell cultures instead decreased this key subpopulation of cancer cells. Further, there was a striking overrepresentation of JAK-STAT-associated cytokines in both the ERα-positive and ERα-negative linked hypoxic responses as determined by a protein screen of the CM. JAK-STAT inhibitors and knockdown experiments further supported the hypothesis that this pathway is critical for the CSC-activating and CSC-inactivating effects induced by hypoxic secretion. We also observed that the interleukin-6-JAK2-STAT3 axis was specifically central for the ERα-negative hypoxic behaviour. Our results underline the importance of considering breast cancer subtypes in treatments targeting JAK-STAT or HX-associated processes and indicate that HX is not only a confined tumour biological event, but also influences key tumour properties in widespread normoxic microenvironments. © 2019 The Authors. Published by FEBS Press and John Wiley & Sons Ltd.
|
|
| 2. |
- Korhonen, Laura, 1974-, et al.
(författare)
-
Slutrapport. Utvärdering av Barnahus : S2018/00212/FST
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I januari 2018 gav regeringen Barnafrid, nationellt centrum för kunskap om våld mot barn, vid Linköpings universitet, i uppdrag att att utvärdera barnahusverksamheterna i Sverige. I uppdraget (Uppdrag angående utvärdering av barnahus S2018/00212/FST) skriver Socialdepartementet att det är angeläget att den samverkan som sker inom barnahus uppfyller de kriterier som finns för vad som ska känneteckna verksamheterna samt att de nationella riktlinjerna är ändamålsenliga (Rikspolisstyrelsen, 2009). I uppdraget önskades identifiering av goda exempel och eventuella brister i syfte att främja ett kvalitativt och likvärdigt bemötande för brottsutsatta barn. I uppdraget anges vidare att ”en utvärdering belyser kvalitet, behovsuppfyllnad, eventuella skillnader och de konsekvenser sådana skillnader kan få för de barn som utgör målgruppen och kan på så sätt utgöra ett viktigt underlag för berörda myndigheter.” I uppdraget ingår inte att lämna åtgärdsförslag.Inom ramen för utvärderingen besöktes 32 barnahus under september 2018 – februari 2019. Vid varje Barnahus genomfördes gruppintervjuer med Barnahusens samverkansparter och samordnare utifrån en intervjuguide. Intervjuerna har analyserats tematiskt utifrån befintliga nationella riktlinjer och kriterier. Då Barnahusen saknar heltäckande statistik för sina verksamheter baseras utvärderingens resultat på egenrapporterad praxis, med andra ord det samverkansparterna och samordnarna själva uppgav att de gör. Därtill inkom Barnahusen med skriftligt material (aktuella samverkansavtal, lokala riktlinjer och rutiner, verksamhetsberättelser, informationsmaterial med mera) och ledamöter i styrgrupper eller motsvarande ombads besvara en enkät med frågor om det egna Barnahuset.I utvärderingen konstateras att det finns många välfungerande barnahus men att det förekommer regionala skillnader i Barnahusens organisation och verksamhet. 68 kommuner, främst i Norra Sverige, Jämtland, Halland och sydöstra delar av Sverige, står utanför Barnahusverksamheten.De främsta brister som lyfts fram av de intervjuade gäller otydligheter i de nationella riktlinjerna (tex. sekretess och den särskilda företrädarens kompetens och roll) samt tillgång till rättsmedicinsk, barnmedicinsk och barn- och ungdomspsykiatrisk kompetens. Det finns beredskap att ge krisstöd till barnet och hens föräldrar, ibland även till trygghetspersonen, efter barnförhör. Uppgifter om i vilken omfattning krisstöd/ behandling erbjuds saknas i denna utvärdering. Det efterfrågas nationell styrning, översikt av de nationella riktlinjerna i samråd med alla Barnahusens samverkansparter, statistik och certifiering av barnahusen. Det finns även behov av att se över målgruppsdefinitionen och att alla Barnahus arbetar utifrån dessa. Utredningen fann brister särskilt då det gällde barn som som bevittnat våld, internetbrott och i vissa fall hedersrelaterat våld.Ur ett barnperspektiv medför de konstaterade regionala skillnaderna en risk för ett icke likvärdigt bemötande, stöd och skydd. Detta kan yttra sig i form av olikheter bland annat gällande definition av målgrupper för Barnahusen, krisstöd och bedömning av vårdbehov, tillgång till barnmedicinsk och barn- och ungdomspsykiatrisk vård, möjlighet att erbjuda frivilliga hälsokontroller samt att tillgodose syskons behov av stöd och behandling. Läget ter sig problematisk för åldersgruppen 15-18 åringar, som nödvändigtvis inte kommer i kontakt med Barnahus.Sammanfattningsvis kan man konstatera att det har sedan 2013 tillkommit ytterligare ett antal Barnahus samtidigt som de grundläggande problemen som belysts i de tidigare utredningarna kvarstår. Det finns dock utrymme för förbättringar då det gäller det multiprofessionella teamarbetet och det tvärsektionella samarbetet, men de stora utmaningarna finns då det gäller behovet av en enhetlig nationell styrning som slår fast att barn som misstänks vara utsatta för brott ska utredas i en barnvänlig miljö där brörda myndigheter samlas och samverkar under ett tak, och där brottsutredning, skydd, samt fysisk och psykisk hälsa beaktas. Vidare saknas en nationell samordning av verksamheten i Barnahus. Befintlig sekretesslagstiftning försvårar samverkan och gör det svårt för Barnahusen att leva upp till de nationella kriterierna. Lagstiftningen förhindrar även gemensam statistikföring och försvårar därmed uppföljning och planering av verksamheten i Barnahus.Genomförandet av uppdraget har skett i dialog med Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket.Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2019, vilket görs härmed i denna rapport.
|
|
| 3. |
- Landberg, Hanna, et al.
(författare)
-
Evaluating the Risk Assessment Approach of the REACH Legislation : A Case Study
- 2019
-
Ingår i: Annals of Work Exposures and Health. - : Oxford University Press. - 2398-7308 .- 2398-7316. ; 63:1, s. 68-76
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Risk assessments based on occupational exposure to chemicals have increased since REACH (European regulation on Registration, Evaluation, Authorization, and restriction of Chemicals) came into force. The European Chemicals Agency (ECHA) recommends that chemical exposure could be calculated using exposure models and that parameters used to calculate the exposure scenario (ES) should be communicated in extended safety data sheets (e-SDS) as workplace instructions which downstream users are obligated to follow. We aimed to evaluate REACH's risk assessment approach using the Stoffenmanager((R)) 6.1, the Advanced REACH Tool 1.5 (ART), and the European Centre for Ecotoxicology and Toxicology of Chemicals' targeted risk assessment (ECETOC TRA 3.1) exposure models. We observed 239 scenarios in three companies handling chemicals using 45 e-SDS. Risk characterization ratios (RCRs) were calculated by dividing estimated exposures by derived no-effect levels (DNELs). Observed RCRs were much lower than registered RCRs, indicating lower exposures. However, about 12% of the observed ES still had RCRs > 1, after adjustment for control measures and personal protections described in the ES, when using Stoffenmanager((R)). The ES with observed RCRs > 1 were the same by Stoffenmanager((R)) and ART, but not by ECETOC TRA. Stoffenmanager and ART identified 25 adjusted scenarios with RCR > 1, while ECETOC TRA gave RCR < 1 for the same scenarios. The ES with RCR > 1 were significantly associated to chemicals with higher vapour pressure and lower DNELs than ES with RCR < 1 by Stoffenmanager((R)). The correlations between observed and registered RCRs were lower than those between RCRs calculated from the different models themselves; ECETOC TRA had the lowest correlation with the registered ES. These results put in question the generic ES recommended under the REACH legislation. Downstream users may get better estimates by assessing their own ES, especially for chemicals with low DNELs and high vapour pressure.
|
|
