| 1. |
- Christersson, Christina, et al.
(författare)
-
Comparison of warfarin versus antiplatelet therapy after surgical bioprosthetic aortic valve replacement
- 2020
-
Ingår i: Heart. - : BMJ. - 1355-6037 .- 1468-201X. ; 106:11, s. 838-844
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVES: To compare effectiveness of warfarin and antiplatelet exposure regarding both thrombotic and bleeding events, following surgical aortic valve replacement with a biological prosthesis(bioSAVR).METHODS: The study included all patients in Sweden undergoing a bioSAVR during 2008-2014 who were alive at discharge from the index hospital stay. Exposure was analysed and defined as postdischarge dispension of any antithrombotic pharmaceutical, updated at each following dispensions and categorised as single antiplatelet (SAPT), warfarin, warfarin combined with SAPT, dual antiplatelet (DAPT) or no antithrombotic treatment. Exposure to SAPT was used as comparator. Outcome events were all-cause mortality, ischaemic stroke, haemorrhagic stroke, any thromboembolism and major bleedings. We continuously updated adjustments for comorbidities with any indication for antithrombotic treatment by Cox regression analysis.RESULTS: We identified 9539 patients with bioSAVR (36.8% women) at median age of 73 years with a mean follow-up of 3.13 years. As compared with SAPT, warfarin alone was associated with a lower incidence of ischaemic stroke (HR 0.49, 95% CI 0.35 to 0.70) and any thromboembolism (HR 0.75, 95% CI 0.60 to 0.94) but with no difference in mortality (HR 0.94, 95% CI 0.78 to 1.13). The incidence of haemorrhagic stroke (HR 1.94, 95% CI 1.07 to 3.51) and major bleeding (HR 1.67, 95% CI 1.30 to 2.15) was higher during warfarin exposure. As compared with SAPT, DAPT was not associated with any difference in ischaemic stroke or any thromboembolism. Risk-benefit analyses demonstrated that 2.7 (95% CI 1.0 to 11.9) of the ischaemic stroke cases could potentially be avoided per every haemorrhagic stroke caused by warfarin exposure instead of SAPT during the first year.CONCLUSION: In patients discharged after bioSAVR, warfarin exposure as compared with SAPT exposure was associated with lower long-term risk of ischaemic stroke and thromboembolic events, and with a higher incidence of bleeding events but with similar mortality.
|
|
| 2. |
- Lehto, Carl, et al.
(författare)
-
Skogens rekreationsvärden- en förstudie med förslag till indikatorer.
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Skogen fyller en viktig roll för människors rekreation i Sverige. Enligt skogsvårdslagens portalparagraf (1§) ska skogsskötseln ta hänsyn till sådana allmänna intressen. Det finns därför ett behov av indikatorer för skogens rekreationsvärden. Begreppsmässigt kan skogens rekreationsvärde förstås på flera olika sätt, och i denna rapport har vi skapat ett ramverk som delar in dessa i två dimensioner. Den första dimensionen utgörs av potentiellt respektive realiserat rekreationsvärde, den andra dimensionen består av två perspektiv, ett som utgår från skogen och ett som utgår från rekreationsutövaren. Skogens rekreationspotential beror i grunden på skogens egna egenskaper, men också på påverkan från omgivningen, samt på förekomsten av infrastruktur för rekreation och skogens lokalisering i förhållande till var potentiella rekreationsutövare bor. Trots att det skett ganska omfattande forskning om vilka egenskaper hos skogen som är viktiga för kvaliteten av upplevelsen av att vistas i skogen, är det svårt att dra generella slutsatser. Resultaten från olika studier motsäger ibland varandra och ofta finns det problem med representativiteten – att det är oklart vilken befolkning försökspersonerna egentligen representerar. Ett särskilt problem är att nästan inga studier har inkluderat barn. Den enorma variationen mellan skogar i olika naturliga miljöer och föremål för olika sorters skötsel gör det också svårt att veta i vilken mån forskningsresultat från en viss plats kan tillämpas även på skogar på andra platser. Likväl finns det två egenskaper som universellt förefaller vara viktiga för rekreationsvärdet och som också torde gå att uppskatta med hyfsad noggrannhet baserat på befintliga data: Förekomst av stora träd, samt att skogen inte ska vara för tät, men inte heller för gles. En kombination av dessa två variabler utgör grunden för det som i denna rapport kallas indikator 1A.1. Det finns många andra egenskaper som förefaller påverka rekreationsupplevelsen positivt, men som vi inte inkluderat i förslaget över indikatorer. Detta har gjorts då forskningsresultaten delvis varit motstridiga, eller för att det saknas enkla sätt att mäta egenskaperna i fråga. Sådana egenskaper är t.ex. biologisk mångfald, varierad struktur, samt variationen i landskapet. Mycket tyder på att ökad ”naturlighet” hos skogen höjer rekreationsupplevelsen, men det finns också forskningsresultat som motsäger detta – förekomst av döda eller nedfallna träd har i flera undersökningar rankats av försökspersoner som något negativt. Gällande påverkan från omgivningen förefaller närhet till vatten generellt höja upplevelsens kvalitet, medan buller sänker den. Bägge dessa variabler är därtill enkla att kartlägga baserat på befintliga data och en kombination av dem utgör indikator 1A.2. Förekomsten av rekreationsinfrastruktur, såsom iordningsställda vandringsleder, vindskydd, skyltar m.m., har stor betydelse för var människor rör sig i terrängen, vilket utgör indikator 1A.3. Enklare stigar förefaller generellt höja rekreationsvärdet, medan förekomsten av mer utvecklad rekreationsinfrastruktur påverkar olika människors upplevelse på olika sätt: s.k. ”urbanister” uppfattar mer utvecklad rekreationsinfrastruktur som något positivt, medan s.k. ”purister” tvärtom uppfattar det som ett störande intrång i naturen. Sambandet mellan denna indikator och rekreationsvärdet kan alltså verka i olika riktning för olika individer. Människor tenderar att utöva rekreation främst i skogar som ligger nära bostaden och därför är skogens lokalisering en viktig komponent för rekreationsvärdet. Ju närmare en skog ligger till människors bostäder, desto större potential har den att utnyttjas för rekreation, och detta förhållande utgör därför indikator 1A.4. Utövarens potentiella rekreationsvärden (indikator 1B) utgår från individens tillgång till skogar med höga rekreationsvärden enligt indikatorerna 1A.1-1A.4. Av särskild vikt är i vilken utsträckning varje bostad har tillgång till rekreationsskogar inom lämpligt avstånd för olika grupper av rekreationsutövare, inklusive preferenser gällande förekomsten av infrastruktur. Indikator 1B omfattar även människors kännedom om skogar med rekreationsvärden. Skogens realiserade rekreationsvärde (indikator 2A) utgörs av hur många personer som besöker en viss skog, samt hur dessa upplever besöket. Utövarens realiserade rekreationsvärde (indikator 2B) utgörs av besöksfrekvens och de upplevda värden en viss utövare har av alla skogar den besöker. Dessa värden kan aggregeras på olika rumsliga nivåer, till exempel bestånd, kommun, län, eller hela riket. I rapporten identifierar vi flera andra faktorer som kan ha stor betydelse för rekreationsvärdena – i positiv eller negativ bemärkelse – men som hittills inte studerats tillräckligt för att kunna inkluderas i de indikatorer vi föreslår. En sådan faktor är skogens storlek, dvs. i vilken mån upplevelsen förbättras av känslan av att vara i en stor skog. En annan är förekomsten av främmande trädslag, till exempel contortatall. Ytterligare ämnen som det skulle vara viktigt att forska mera på är i vilken mån rekreation i skog kan ha positiva effekter på folkhälsan och därmed även samhällsekonomin, samt potentialen hos alternativa skogsbruksmetoder, som inte använder kalhyggen, kan ha för att skapa skogar med högre rekreationsvärden än idag. Skogens betydelse för naturturismen, och de ekonomiska värden som där uppstår, är ett annat område som behöver ytterligare belysning. Rapporten efterlyser också mer systematiskt framtagen statistik från besökarstudier för att beräkna skogens realiserade rekreationsvärden.
|
|
