| 1. |
- Karlsson, Per Erik, et al.
(författare)
-
Lokalklimatologisk inverkan på förekomsten av marknära ozon i Västra Götaland
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Länsstyrelsen Västra Götalands län har IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Göteborgs universitet mätt ozonhalter och meteorologi nära marken vid Vänerns kust samt vid sydvästra delen av platåberget Billingen i Västra Götalands län. Projektets syfte var att förbättra möjligheterna till att utvärdera halterna av marknära ozon i Västra Götaland i relation till miljömålen och miljökvalitetsnormerna för utomhusluft. Projektets strategi var att undersöka om det förekommer en kusteffekt för ozon vid Vänerns kust, i likhet med den kusteffekt som finns vid västerhavet, med högre ozonförekomst nära kusten, samt att undersöka om ozonförekomsten runt ett platåberg följer de principer som föreslagits vad gäller ozonförekomst och lokal topografi, med högre ozonhalter vid högt belägna platser i inlandet. Två hypoteser testades inom projektet: Ozonförekomsten är högre vid kusterna längs större sjöar, såsom Vänerns kust, jämfört med närliggande inland. Ozonförekomsten på och runt ett platåberg, södra Billingen, kan förklaras utifrån den relativa topografin. I studien vid Vänerns kust användes ett mobilt (flyttbart) system med instrument för mätningar av ozonhalter och meteorologi. Det mobila mätsystemet placerades månadsvis vid de olika platserna i studien. Mätningarna relaterades till fasta mätningar av ozonhalter och meteorologi vid Östads Säteri, en låglänt plats i inlandet, samt till stationära mätningar av ozonhalter vid Råö, nära kusten strax söder om Göteborg. En analys av ozonförekomsten vid Östads säteri och Råö visade att det under mätperioderna förekom väderförhållanden som var gynnsamma för att en eventuell kusteffekt vid Vänern skulle kunna detekteras. Mätningarna vid Vänern bedrevs vid två platser, Tådene kyrkogård som representerade Vänerns strand, och Tranum, ca 4,5 km från Vänerns sammanhängande kustlinje, som representerade Vänerns inland. Ozonhalterna som medelvärde under dagen vid Vänerns strand låg avsevärt under de ozonhalter som uppmättes vid Östad under samma period. Detta gällde även när pålandsvind rådde mot Vänerkusten. Nattetid var däremot ozonhalterna högre vid Vänerns strand jämfört med Östad. Vad gäller inlandet vid Tranum var ozonhalterna dagtid på samma nivå som vid Östad, medan ozonhalterna nattetid var högre vid Vänerns inland, jämfört med ozonhalterna vid Östad. De dygnsvisa maximala 8-timmarsmedelvärdena i Vänerns inland låg i nivå med motsvarande värden för Östads Säteri. Vad gäller Vänerns strand låg värdena klart under motsvarande värden för Östads Säteri. 8-timmarsmedelvärdena för de två mätplatserna vid Vänern var betydligt lägre jämfört med motsvarande värden vid Råö. Parallellt med mätningarna med det mobila systemet mättes halterna av ozon och kvävedioxid (NO2) månadsvis med diffusiva provtagare vid Vänerns strand respektive inlandet samt vid ytterligare en plats däremellan (Tådene kyrka, ca 0.5 km från Vänerns strand). Ozonmätningarna med diffusiva provtagare bekräftade resultaten från de mobila mätningarna, att ozonhalterna var lägre vid Vänerns strand, jämfört med inlandet vid 4 Tranum. Ozonhalterna vid Tådene kyrka var mellan de som uppmättes vid Tådene kyrkogård och vid Tranum. Medelhalterna av NO2 följde samma mönster som halterna för ozon. NO2 halterna vid Vänerns strand var avsevärt lägre jämfört med inlandet. De meteorologiska mätningarna tyder på att klimatet vid Vänerns strand, jämfört med inlandet uppvisar mindre dygnsvariation i temperatur, lägre vindhastigheter samt högre luftfuktighet dagtid. Det rådde samma samband mellan dygnsvisa variationer i ozonhalt respektive temperatur för de bägge mätperioderna vid Vänerns strand respektive inland, vilket indikerar att sambandet mellan ozonhalter och luftens stabilitet var detsamma vid de bägge mätplatserna. I dagsläget finns ingen förklaring till den oväntat låga ozonförekomsten dagtid vid Vänerns strand, jämfört med inlandet.
|
|
| 2. |
- Pihl Karlsson, G., et al.
(författare)
-
Ozonmätnätet i södra Sverige Marknära ozon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn till ozonets variation i landskapet. Resultat 2009
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet AB länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige” i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårdsförbund. Grundtanken med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad, heltäckande bild av ozonbelastningen i bakgrundsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden av olika målvärden för ozon, både miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och miljökvalitetsmålet Frisk Luft. Inriktningen ligger på de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till 30 september. Området som omfattas av Ozonmätnätet ligger huvudsakligen söder om den biologiska norrlandsgränsen, vilket kan vara viktigt för sambandet mellan ozondynamiken och temperaturdynamiken. Urbana och periurbana områden omfattas inte av mätprogrammet. Då ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi och ej efter länsgränser. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet samt en västlig, en ostlig och en nordlig zon. Övervakningen baseras på en metodik att uppskatta viktiga ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används resultat från förekommande ozonmätningar med instrument på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett samband mellan variationen hos timvisa värden av ozonhalter inom en mätperiod och variationen hos lufttemperaturerna under samma period. Resultaten från 2009 och 2010 års mätningar bekräftade att denna metodik fungerar. Medan sommarhalvåret 2009 karakteriserades av lågtrycksbetonat väder karaktäriserades säsongen 2010 av en sen vår, varmt och soligt i april, svalt och ostadigt i maj och juni, soligt och varmt i juli och en höst som kom tidigt, redan i slutet av augusti i delar av södra Sverige. Dygnets genomsnittliga temperaturvariation var, precis som för 2009, för 2010 minst för de kustnära lokalerna. Detta beror framför allt på att nattemperaturerna var högre på dessa lokaler jämfört med låglänta och höglänta lokaler. För säsongen 2010 var den genomsnittliga temperaturvariationen för de kustnära lokalerna 24 % lägre jämfört med de låglänta lokalernas genomsnittliga temperaturvariation. För de höglänta lokalerna var den genomsnittliga temperaturvariationen 18 % lägre än för de låglänta lokalerna. Under 2010 var ozonförekomsten för de flesta lokalerna högst under april och juli medan augusti och september hade de lägsta ozonhalterna. De höglänta lokalerna hade under säsongen den genomsnittligt högsta ozonhalten förutom under augusti då de kustnära lokalerna hade något högre genomsnittliga ozonhalter. De låglänta lokalerna hade under april till september genomgående de lägsta ozonhalterna och av dessa hade de i den ostliga zonen de allra lägsta ozonhalterna. Miljömålssystemet har under 2010 förändrats kraftigt och generationsmålen och delmålen har tagits bort och ersatts med miljömål med preciseringar. Till skydd för växtligheten gäller därför idag att exponeringsmåttet AOT40 (april-september) inte bör överskrida 10 000 μg m-3 timmar per år. De gällande miljökvalitetsnormerna är dock oförändrade. Som genomsnitt för alla zoner och kategorier ger resultaten att miljömålet som finns för skydd av växtligheten överskreds vid samtliga höglänta platser i kustzonen, centrala zonen och ostliga zonen, men ej i den västliga och nordliga zonen. Mijömålet överskreds även vid låglänta platser i kustzonen och i den centrala zonen, medan låglänta platser i den västliga, ostliga och nordliga zonen ej överskred gränsvärdet på 10 000 μg m-3 timmar beräknat som AOT 40 (apr-sept). Miljömålet överskreds ej heller vid kustnära platser i kustzonen. Det skall dock tas med i beräkningen att under 2010 förekom några ozonepisoder som påverkade vissa områden av Sverige och där gav högre halter än genomsnittet, varför gränsvärdet överskreds där. Miljökvalitetsnormen för ozon bör ej överskridas 2010 - 2019 med mer än 18 000 μg m-3 timmar beräknat som AOT 40 (maj-juli), bestämt som ett glidande 5-årsmedelvärde. Från 2020 sänks målvärdet till 6 000 μg m-3 timmar som ej bör överskridas något år. Årets resultat visar att de beräknade AOT40-värdena i genomsnitt låg klart under miljökvalitetsnormen vid samtliga kategorier i samtliga zoner, något som gällde även under 2009. Om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade dock normen överskridits vid samtliga platser i södra Sverige förutom vid låglänta lokaler i den västliga och den ostliga zonen.
|
|
| 3. |
- Pleijel, Håkan, 1958, et al.
(författare)
-
Surface Ozone in the Marine Environment—Horizontal Ozone Concentration Gradients in Coastal Areas
- 2013
-
Ingår i: Water, Air and Soil Pollution. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0049-6979 .- 1573-2932. ; 224:7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Spring/summer surface ozone concentrations, [O3], in coastal environments were investigated: (1) by comparison of coastal and inland monitoring stations with data from a small island >5 km off the coast of southwest Sweden, (2) as a gradient from the coast towards inland in southernmost Sweden. Further, results from the chemical transport model MATCH were used to assess the marine influence on [O3]. It was hypothesised that [O3] is higher on the small island compared to the coast, especially during night and in offshore wind. Another hypothesis was that [O3] declines from the coast towards inland. Our hypotheses were based on observations that the deposition velocity of O3 to sea surfaces is lower than to terrestrial surfaces, and that vertical air mixing is stronger in the marine environment, especially during night. The island experienced 10 % higher [O3] compared to the coast. This difference was larger with offshore (15 %) than onshore wind (9 %). The concentration difference between island and coast was larger during night, but prevailed during day and could not be explained by differences in [NO2] between the sites. The difference in [O3] between the island and the inland site was 20 %. Higher [O3] over the sea, especially during night, was reproduced by MATCH. In the gradient study, [O3] declined from the coast towards inland. Both [O3] and [NO2] were elevated at the coast, indicating that the gradient in [O3] from the coast was not caused by NO titration. The conclusions were that surface [O3] in marine environments is higher than in coastal, and higher in coastal than inland areas, especially during night.
|
|
