| 1. |
- Jerksjö, Martin, et al.
(author)
-
Avgasmätningar på bussar i verklig drift för identifiering av högemitterare
- 2013
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Inom ramen för ett forskningsprojekt samfinansierat av Västtrafik och Stiftelsen IVL har IVL under 2011 och 2012 genomfört avgasmätningar på ett hundratal bussar i Västsverige. Avgasmätningarna utfördes utomhus på gårdsplanerna hos de bussoperatörer där bussarna testats. Avgaserna mättes från varje buss när de vid upprepade tillfällen passerade mätutrustningen under fullgas¬acceleration. För att inte behöva ta hänsyn till utspädningen med luften mättes alla utsläpp relativt CO2 eftersom förhållandet till CO2 förblir konstant oberoende av utspädningen. Resultaten rapporteras som föroreningarnas massa per kilo förbrukat bränsle. I syfte att validera de vägkantsbaserade utsläppsmätningarna utfördes även inom projektet ombordmätningar på en buss (Euro V) med PEMS (Portable Emission Monitoring System). PEMS-mätningarna syftade även till att undersöka hur de uppmätta utsläppen under acceleration relaterar till utsläppen under körning i linjetrafik med en blandning av körning i stads- och landsbygdstrafik. Utifrån ombordmätningarna har för partiklar kunnat uppskattas gränsvärden på utsläpp under fullgasacceleration, vilka kan användas som indikation på att bussar vars utsläpp överskrider detta värde inte uppfyller de lagkrav de är certifierade mot. Bland annat till följd av den stora inverkan avgastemperaturen har på NOX-reningen hos Euro IV och Euro V bussar med SCR-katalysator, har motsvarande gränsvärden inte kunnat uppskattas för utsläpp av kväveoxider. Då bussar med olika drivmedel ingått i mätningarna har även drivmedlets inverkan på utsläppen kunnat studeras. Detta har dock främst varit möjligt för utsläpp av partiklar. När det gäller utsläpp av kväveoxider har det i de flesta fall inte gått att bedöma i vilken grad variationer i utsläpp berott på vilket bränsle som använts eller på otillräcklig reningsfunktion hos SCR-systemet till följd av för låg avgastemperatur. Om den vägkantsbaserade avgasmätmetoden ska kunna användas för att bedöma utsläpps-prestanda med avseende på kväveoxider i relation till gällande avgaskrav för bussar som är certifierade att klara Euro IV och Euro V kraven och som har SCR-katalysator, måste man försäkra sig om att avgastemperaturen vid mättillfället är tillräckligt hög för att SCR-systemet ska fungera optimalt. Detta är möjligt att uppnå om mätplatsen väljs så att mätningarna kan utföras i direkt anslutning till att bussen kommit från körning på landsväg eller motorväg.
|
|
| 2. |
- Pihl-Karlsson, Gunilla, et al.
(author)
-
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet 1986/97-2010/11. Kort årsrapport 2012
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- IVL Svenska Miljöinstitutet AB har sedan 1991 utfört kontinuerliga undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 17 km SSV om Rönnskärsverket. De allra första mätningarna utfördes under några år med start 1986.Syftet med mätningarna är att kvantifiera depositionen samt beskriva förändringar i det avrinnande vattnets kemi.Undersökningarna under 2010/11 presenteras kortfattat månadsvis i årsrapporten. I mitten av maj 2011 avverkades skogen i provytan, och krondropps- och markvattenmätningarna avslutades därigenom. I samband med detta och andra oförutsedda händelser blev det ett mätuppehåll även för mätningarna över öppet fält från mitten av maj till slutet av augusti. Detta medför att inget årsmedel finns för dessa mätningar för 2010/11. Mätningarna av avrinningsvattnet har dock genomförts på normalt sätt. Resultatredovisning och analys i denna rapport är därför av betydligt mindre omfattning än tidigare års rapporter.För flertalet parametrar var halterna i nivå med eller något lägre jämfört med månadshalterna de två föregående åren. Om man jämför årsavrinningen under slutet av 1980-talet med idag var halterna i avrinning då betydligt högre för bly och något högre kadmium och koppar. Årsavrinningen för samtliga metaller var under 2010/11 på samma nivå som närmast föregående år.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Sjöberg, Karin, et al.
(author)
-
Nationell miljöövervakning - luft
- 2013
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, bedrivs mätningar av luftens och nederbördens sammansättning, främst i bakgrundsmiljö, inom olika mätprogram. IVL Svenska Miljöinstitutet har ansvar för genomförandet av merparten av verksamheten inom luftområdet. Därtill ombesörjer både Institutionen för Tillämpad Miljöteknik (ITM) vid Stockholms universitet och Institutionen för Mark och Miljö vid Sveriges lantbruks-universitet (SLU) delar av övervakningen. SMHI genomför, med hjälp av beräknings-modeller, en geografisk kartläggning av halter i luft och deposition av försurande och övergödande ämnen på nationell nivå. De samlade resultaten från mätningar till och med 2011 och beräkningar till och med 2010 redovisas i denna rapport. Det har generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö för flertalet av de luftförorenings-komponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponent och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer. För de flesta de ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl ozon som för bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Sjöberg, Karin, et al.
(author)
-
Nationell Miljöövervakning - LuftData t.o.m. 2009
- 2011
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverkets Miljöövervakningsenhet bedrivs mätningar av luftens och nederbördens sammansättning, främst i bakgrundsmiljö, inom olika mätprogram. IVL Svenska Miljöinstitutet har ansvar för genomförandet av merparten av verksamheten inom luftområdet. Därtill ombesörjer både Institutionen för Tillämpad Miljöteknik (ITM) vid Stockholms universitet och Institutionen för Mark och Miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) delar av övervakningen. De samlade resultaten från mätningarna till och med 2009 redovisas i denna rapport. Det har generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö för flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponent och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer. För de flesta de ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl ozon som bensen (i urban bakgrund) och eten finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålen.
|
|
| 7. |
- Sjöberg, Karin, et al.
(author)
-
Sakrapport 2013 : Data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. år 2013
- 2014
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, ITM och SLU) till och med 2013 och modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2012.För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM 2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.Försurande och övergödande ämnenLuftEn jämförelse mellan uppmätta halter i luft av SO2-S på 1980-talet och 2000-talet visar att den årliga medelhalten har minskat med cirka 90 % på EMEP-stationerna. När man jämför de svenska regionerna blir det tydligt att koncentrationen under 2000-talet var högst i Götaland-kust och Skåne samt Svealand-Stockholmsregionen och lägst i de västra delarna av norra Sverige. Årliga medelkoncentrationer av SO4-S i luft, uppmätta på EMEP-stationerna, har minskat med 65-70 % från 1980-talet till 2000-talet.En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av NO2-N på 1980-talet och 2000-talet visar att de årliga medelkoncentrationerna vid EMEP-stationerna har minskat med 40 % i södra Sverige (Vavihill och Rörvik/Råö) och med 70 % i de västra delarna av norra Sverige (Bredkälen). Halterna i Bredkälen har dock varit låga (< 1 μg m-3) under hela perioden, med undantag för 2003.Jämförelsen mellan svenska regioner visar att halterna under 2000-talet varit högst i Svealand-Stockholmsregionen och lägst i de västra delarna av norra Sverige. Årliga medelkoncentrationer av NO3-N i luft, mätta vid EMEP-stationerna under 1986-2013, visar en tendens till att ha minskat något i södra Sverige (Vavihill). Mätningarna på övriga stationer uppvisar ingen märkbar trend. För NH4-N-koncentrationen i luft har årsmedelvärdet minskat med 30-35 % under motsvarande tidsperiod vid stationerna i södra Sverige (Vavihill och Rörvik/Råö).Halter i luft av Cl, Na, Mg, Ca och K har mätts vid EMEP-stationerna under 2009-2013. Generellt har årsmedelhalterna varit högst vid Råö (Hallands län) och lägst vid Bredkälen (Jämtlands län).Modelleringen av lufthalter utförs genom att kombinera observationer och modelldata till en kartläggning där mätningar respektive modeller kompletterar varandra i syfte att uppnå ett förbättrat kunskapsläge. Med hjälp av modellering kan föroreningshalterna i Sverige dessutom delas upp i halter orsakade av svenska emissioner och halter orsakade av emissioner utanför Sverige.Modelleringen visar att för reducerat kväve i luft varierar totalhalten för 2012 mellan som högst 1,7 μg N m-3 i söder och som lägst 0,09 μg N m-3 i nordligaste Sverige. För oxiderat kväve ses de högsta koncentrationerna i storstadsregionerna och varierar mellan 0,07 och 2,6 μg N m -3 över Sverige. För svaveldioxid varierar koncentrationen i luft mellan 0,03 och 1,9 μg S m-3 över Sverige, med högst värden vid storstäderna och Norrlandskusten. Över svenska landområden står Sveriges bidrag till totalhalterna år 2012 för 42 % för SO2, 39 % för NO2 och 35 % för NHx enligt modellering.Nederbörd och depositionDepositionen för flertalet ämnen var relativt låg under 2013 vilket främst kan förklaras av den låga nederbördsmängden.Uppmätta halter av olika ämnen i nederbörd över öppet fält består till största delen av våtdeposition, men i södra Sverige kan torrdepositionen uppgå till 40 % av den samlade depositionen. Ju längre norrut i Sverige desto lägre andel torrdeposition. Den statistiska analysen för nedfall med nederbörden (våtdepositionen) har koncentrerats till 2000-2013 uppdelat på tre olika områden i Sverige. De lokaler som ingått i analysen i de olika områdena är de lokaler som har full datatäckning under samtliga år. Ingen representativitets-aspekt för vilka lokaler som representerar de olika områdena har ingått i analysen.När det gäller nederbördsmängderna syns ingen statistiskt säkerställd trend i något område i Sverige. Våtdepositionen av svavel har minskat med 49-62 % under perioden 2000-2013 för alla tre områdena i Sverige. Mest har svaveldepositionen minskat i sydvästra Sverige och minst i norra Sverige där belastningen varit lägst. Vätejondepositionen, som kan användas som ett mått på den försurande belastningen, har även den minskat i samtliga områden sedan år 2000.Våtdepositionen av oorganiskt kväve (nitrat + ammoniumkväve) har under perioden 2000-2013 minskat signifikant i alla tre områdena i Sverige. Mest har depositionen av oorganiskt kväve minskat i sydöstra Sverige (30 %) och minst i norra Sverige (25 %). För enbart ammoniumkväve finns ingen statistiskt säkerställd förändring för något av de tre områdena. Nitratkväve däremot har minskat med 40 % i sydvästra Sverige och med 33 % i sydöstra Sverige sedan år 2000. I norra Sverige finns inga statistiskt säkerställda förändringar för nitratkväve. Man bör dock betänka att det endast är vid ett fåtal av de enskilda stationerna i de olika områdena som minskningen i våtdepositionen är statistiskt säkerställd, om man undantar nitratdepositionen i sydvästra Sverige som minskat vid 5 av 6 mätstationer.Modellering utförs genom att kombinera observationer och modelldata till en kartläggning där mätningar och modeller kompletterar varandra, i syfte att uppnå förbättrad kunskap. Mängden totaldeposition (våt och torr) till olika marktyper har också beräknats med modellsystemet och redovisas i denna rapport. Modelleringen visar att våtdepositionens andel av totaldepositionen är det största bidraget, t.ex. år 2012 för svavel (havssalt ingår ej) 73 %, för NHX 77 % och för NOY 80 %.Modelleringen visar att oxiderat kväve har högst totaldeposition i sydvästra Sverige och lägst i norra Norrland. För 2012 varierar totaldepositionen mellan 40 och 650 mg N m-2. Liknande mönster syns för reducerat kväve, där totaldepositionen varierar mellan 35 och 620 mg N m-2 under 2012. För svavel (exklusive havssalt) varierar totaldepositionen mellan 80 och 670 mg S m-2. Högst är depositionen i södra Sverige och längs Norrlandskusten, och lägst i Norrlands inland. Under 2012 orsakade de svenska emissionerna i genomsnitt 9 % av totaldepositionen för svavel (exklusive havssalt) över Sveriges landyta. Motsvarande siffra för oxiderat och reducerat kväve var 7 % respektive 17 %.TungmetallerHalterna av tungmetaller i luft och nederbörd är, med viss reservation för kvicksilver, lägre i Sverige än i många andra jämförbara EU-länder, främst till följd av vår nordliga position och våra förhållandevis låga inhemska emissioner. Årsmedelvärden av bly, nickel, kadmium och arsenik i luft i södra Sverige är som högst en faktor 10 gånger lägre än de tröskelvärden som anges i EU:s direktiv om halter i luft(2004/107/EG; 2008/50/EG) . Eftersom kvicksilver huvudsakligen uppträder som en gas, med lång uppehållstid i atmosfären, har metallen ett delvis annorlunda spridningsmönster än övriga tungmetaller. Numera är halterna av kvicksilver i luft och nederbörd i södra Sverige och i stora delar av Europa ungefär lika höga.Organiska miljögifterHalterna av PCB och klorerade pesticider i bakgrundsluft har generellt minskat sedan mätningarna startade 1996, men minskningen har klingat av och halterna under de senaste åren ligger i samma nivå.Under perioden 2009 till 2013 har halterna i luft av PAH, PCB och DDT varit högre i södra Sverige jämfört med norra Finland, medan α-HCH och klordaner har varit i samma nivå, vilket också gäller för depositionen.Pesticiderna aldrin, heptaklor, diuron, atrazin och isoproturon, vilka mäts på Råö, har endast kunnat detekteras i enstaka luft- och depositionsprover. Endosulfan (α-, β-endosulfan, endosulfan-sulfat) förekommer i samtliga luft- och depositionsprover från både Råö och Pallas.Sedan starten av mätningarna har BDE (47, 99, 100) i luft och deposition vid Pallas minskat för att nu ligga i samma storleksordning som vid Råö och Aspvreten. BDE-209 och HBCDD har endast detekterats vid enstaka tillfällen.Under 2009-2012 uppmättes vid de flesta tillfällen högre halter dioxiner/furaner i luften på svenska västkusten jämfört med östkusten, medan halten av klorparaffiner (SCCP) var högre på Aspvreten.Dessa mätningar, vars syfte är följa upp halter i luft och deposition av organiska miljögifter, visar att åtgärder som förbud mot användning, medför att halter i luft och deposition långsiktigt minskar. PCB förekommer dock fortfarande i luft vid svenska bakgrundsområden trots att användning för länge sedan stoppats. Minskningen av PCB-halterna går långsamt, vilket visar att det i samhället och i ekosystem har lagrats upp PCB. Vad gäller t.ex. PBDE syns en tydlig nedgång av halterna, vilket visar effekten av att dessa kemikalier har förbjudits inom EU.Växtskyddsmedel (pesticider)Högre halter och fler substanser av växtskyddsmedel påträffades i nederbörd från Vavihill i sydligaste Sverige jämfört med nederbörd från Aspvreten som ligger längre åt nordost (strax söder om Stockholm). S
|
|
| 8. |
- Sjöberg, Karin, et al.
(author)
-
Sakrapport 2013 - Data från övervakning inom Programområde luft till och med år 2013
- 2013
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- The Swedish Environmental Protection Agency, the unit for Air Quality and Climate Change, is responsible for the national air quality and precipitation monitoring in rural background areas. The report presents the results from the activities within the National monitoring progamme for air pollutants regarding measurements (performed by IVL, ITM and SLU respectively) until 2013 and modelling (performed by SMHI) under 2012. This report is only available in Swedish.
|
|
| 9. |
- Wängberg, Ingvar, et al.
(author)
-
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet 1986/97-2011/12
- 2013
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- IVL Svenska Miljöinstitutet AB har sedan 1991 utfört kontinuerliga undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 17 km SSV om Rönnskärsverket. De allra första mätningarna utfördes under några år med start 1986. Syftet med mätningarna är att kvantifiera depositionen samt beskriva förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2011/12 presenteras kortfattat månadsvis i årsrapporten. I mitten av maj 2011 avverkades skogen i provytan, och krondropps- och markvattenmätningarna avslutades därigenom. I samband med detta, och andra oförutsedda händelser, blev det ett mätuppehåll även för mätningarna över öppet fält från mitten av maj till slutet av augusti. Detta medför att inget årsmedel finns för mätningarna för 2010/11. Under 2011/12 finns återigen kompletta mätningar över öppet fält och dessa redovisas i denna rapport. Krondroppsmätningarna kommer att återupptas så snart en lämplig yta hittats. Mätningarna av avrinningsvattnet har dock genomförts på normalt sätt utan uppehåll under mätperioden. Resultatredovisning och analys i denna rapport är på grund av avbrotten i mätningarna av betydligt mindre omfattning än tidigare års rapporter. För flertalet parametrar var depositionen under 2011/12 i nivå med eller något lägre jämfört med tidigare år mätningar, något som också visas i de enskilda månadsvisa mätningarna. Årsavrinningen (kg/ha) för samtliga metaller var under 2011/12 på en högre nivå jämfört med närmast föregående år. Detta kan förklaras av bland annat av relativt höga avrinningsflöden.
|
|
| 10. |
- Wängberg, Ingvar, et al.
(author)
-
Mercury cycling in the Environment - Effects of Climate Change
- 2010
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Two simple models have been used to evaluate the possible effect of climate change in respect to changed atmospheric oxidation potential of mercury and re-emission from the oceans. In both cases only the effect of temperature increase was considered. This is an obviously limitation considering the complexity of mercury cycling as a whole. However, the result suggests that in a warmer climate gas phase oxidation of GEM in the marine troposphere may be less efficient causing the mercury concentration in the atmosphere to increase. Simultaneously the mercury re-emission flux from the ocean to the atmosphere tends to increase. If this really is the case it means that part of the oceanic mercury pool will be moved to the atmosphere. The environmental effect of that not obvious. A somewhat higher GEM concentration is not harmful as such, but means that mercury distribution via the atmosphere could be even more important in the future. Another conceivable consequence of mercury being moved from the sea to the atmosphere is that the oceanic sink of mercury may be slightly less important. Simulations with a complex atmospheric chemistry model have shown results pointing in the same direction. In the lower troposphere the effect of increased temperature on slow-down of Hg oxidation was, comparing to the effect of the reaction rate only, magnified by the fact that Br concentrations decreased significantly in the +5K case. Thus, in a 5K warmer marine boundary layer the Hg0 oxidation rate was reduced by 40% resulting in c.a. 15% increase in concentrations of RGM. In higher altitudes the bromine concentrations were much lower, the dominating source was photolysis of halocarbons and there was only small temperature effect on concentrations. The effect of temperature on slow-down of oxidation of Hg0 was accordingly less pronounced.
|
|
| 11. |
- Wängberg, Ingvar, et al.
(author)
-
Utvärdering av kvicksilvermätningar i luft och nederbörd i samband med EKA-projektet i Bengtsfors
- 2010
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I EKA-projektet ingick omfattande arbetsmiljö- och omgivningskontrollmätningar. Här presenteras resultatet av en utvärdering av kvicksilvermätningarna. Inför rivningen av det gamla cellhuset inneslöts byggnaden i ett tält i syfte att skydda omgivningen från förorenat damm m.m. Åtgärden fungerade bra, mer än 3 kg kvicksilver som annars skulle avgått genom förångning och via damning togs om hand av tältets reningsanläggning. Å andra sidan blev kvicksilverhalten i tältet mycket hög. Speciella säkerhetsåtgärder och rigorös användning av andningsskydd och skyddskläder krävdes vilket gjorde rivningsarbetet mer trögarbetat. Resterande markarbeten skedde under bar himmel. Erfarenheter från projektet visar att sprinkling och täckning av förorenade jordmassor minskar spridning av kvicksilver avsevärt. Likaså kan emission av kvicksilver begränsas om saneringsarbetet utförs under den kalla årstiden eftersom avdunstningen av kvicksilver är starkt temperaturberoende. Mätningarna visade också att kvicksilverhalten i luften på EKA-tomten nu är 4 gånger lägre än innan saneringen och ligger på samma nivå som i bakgrundsluft
|
|
