| 1. |
- Ahrné, Karin, et al.
(författare)
-
Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- 2015 års upplaga av den svenska rödlistan är den fjärde i ordningen. Den är baserad på IUCN:s rödlistningskriterier och revideras vart femte år. I rödlistan bedöms risken som enskilda arter av djur, växter och svampar löper att försvinna från Sverige. Bedömningen utförs av ArtDatabankens medarbetare i samverkan med över 100 externa experter, indelade i 14 expertkommittéer för olika organismgrupper. Under arbetet med 2015 års rödlista har tillstånd och trender bedömts för 21 600 arter och 1 318 lägre taxa (apomiktiska arter, underarter och varieteter), sammanlagt ca 22 900 taxa. Av de bedömda arterna klassificerades 2 029 som hotade (kategorierna CR, EN och VU) och 4 273 som rödlistade (inkluderar även kategorierna NT, RE och DD). Förhållandet mellan antalet rödlistade och antalet bedömda arter ar 19,8 %, vilket är ungefär samma värde som 2010 och 2005. I denna rapport jämförs antalet och andelen rödlistade arter mellan olika organismgrupper, biotoper, substrat och påverkansfaktorer. Texten ar indelad i en allmän del och åtta kapitel inriktade på olika landskapstyper. Landskapstyperna utgör en grov indelning av landets miljöer enligt följande kategorier: Skog, Jordbrukslandskap, Urbana miljöer, Fjäll, Våtmarker, Sötvatten, Havsstränder och Havsmiljöer. Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna med 1 800 respektive 1 400 arter som har en stark anknytning dit, och ytterligare flera hundra arter som förekommer där mer sporadiskt. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning minskar arealen av skog där naturliga strukturer och naturlig dynamik upprätthålls, och den orsakar därmed förlust av livsmiljöer. Igenväxning orsakas av ett antal faktorer, bland annat upphörande hävd (bete och slåtter), gödsling, trädplantering och brist på naturliga störningsregimer som t.ex. regelbundna översvämningar kring vattendrag och sjöar. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske, torrläggning av våtmarker, tillbakagång hos värdarter (främst alm och ask som drabbats av invasiva svampsjukdomar), klimatförändringar och konkurrens från invasiva arter. IUCN:s rödlisteindex beräknas för ett urval av de bedömda organismgrupperna. Rödlisteindex visar att skillnaderna mellan rödlistorna från 2000, 2005, 2010 och 2015 är små. Ett par undantag finns dock. Groddjur och stora däggdjur har fått en något förbättrad situation sedan 2000. Totalt förefaller det ändå som att trycket mot Sveriges artstock har förblivit relativt konstant under de senaste 15 åren.
|
|
| 2. |
- Aronsson, Mora, et al.
(författare)
-
Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv : Resultat från rapportering 2019 till EU av bevarandestatus 2013-2018
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sverige har en variationsrik natur med storslagen fjällmiljö, myllrande våtmarker, vattendrag och sjöar, kust och hav, skogar och odlingslandskap, alla med ett rikt växt och djurliv. Den här fantastiska biologiska mångfalden tas ofta för given och ibland som en lyx, men oavsett vilket är det en förutsättning för vår överlevnad.2019 rapporterade Sverige statusen till EU för perioden 2013–2018 för de naturtyper och arter i Sverige som är listade i art- och habitatdirektivet. Den berättar att 20 procent av naturtyperna och 40 procent av arterna mår bra. Den biologiska mångfalden är hårt trängd i såväl Sverige som i andra EU-länder.Den här rapporten sammanfattar Sveriges rapportering och innehåller beskrivningar av status för naturtyper och arter, påverkan, hot och trender. Rapporten ger kunskap om tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige med hjälp av de arter och naturtyper som är listade i EU:s art- och habitatdirektiv.Rapporten visar hur naturmiljöerna i Sverige förändas, och sammanfattar den senaste kunskapen om vilka faktorer som driver dessa förändringar. Även exempel på hur vi genom restaurerings- och skötselåtgärder kan hejda förlusten av biologisk mångfald tas upp.
|
|
| 3. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020 : Resursöversikt
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Totalt redovisas underlag och råd för 48 fisk- och skaldjursarter.De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Guillemette, Francois, et al.
(författare)
-
Preferential sequestration of terrestrial organic matter in boreal lake sediments
- 2017
-
Ingår i: Journal of Geophysical Research - Biogeosciences. - : AMER GEOPHYSICAL UNION. - 2169-8953 .- 2169-8961. ; 122:4, s. 863-874
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The molecular composition and origin has recently been demonstrated to play a critical role in the persistence of organic matter in lake water, but it is unclear to what degree chemical attributes and sources may also control settling and burial of organic matter in lake sediments. Here we compared the annual contribution of allochthonous and autochthonous sources to the organic matter settling in the water column and present in the sediments of 12 boreal lakes. We used the fluorescence properties and elemental composition of the organic matter to trace its origin and found a consistent pattern of increasing contribution of terrestrial compounds in the sediments as compared to the settling matter, with an annual average allochthony of similar to 87% and similar to 57%, respectively. Seasonal data revealed a predominance of in-lake-produced compounds sinking in the water column in summer. Yet only a slight concurrent decrease in the contribution of terrestrial C to lake sediments was observed during the same period, and sediment allochthony increased again to high levels in autumn. Our results reveal a preferential preservation of allochthonous matter in the sediments and highlight the role of lakes as sequesters of organic carbon primarily originating from the surrounding landscape.
|
|
| 6. |
- Kothawala, Dolly N., et al.
(författare)
-
Selective loss and preservation of lake water dissolved organic matter fluorescenceduring long-term dark incubations
- 2012
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 433, s. 238-246
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The biogeochemical processing of dissolved organic matter (DOM) in inland waters is inherently related to its molecular structure and ecological function. Controlled bioassays are a valuable tool to analyze these relationships, but are seldom conducted and compared at temporal scales that typically prevail in natural inland waters. Here we incubated water from six boreal lakes in the dark and examined changes to the initial fluorescence and absorbance after 3.5 years. We identified five fluorescence components with parallel factor (PARAFAC) analysis (CC, CM, CA, CX and CT) and found a consistent change in the relative intensity of two dominant PARAFAC components (increase in CA:CC, corresponding to Peak A:Peak C), commonly found in lake water, that represent terrestrially-derived DOM. Surprisingly, we only found minor changes to specific absorbance (SUVA), and did not find any changes to other spectral indexes including the fluorescence index, humification index and freshness index. By incorporating lakes spanning a wide range of initial total organic carbon concentrations (3.7 to 32.5 mg L− 1), water residence times, and spectral characteristics (e.g. SUVA 1.13 to 3.77 L·mg C− 1·m− 1), we found that the relative intensities of two humic-like peaks were the most revealing of changes to DOM structure during dark incubations. We also verified that inner filter effects were adequately corrected within the concentration range of incubated samples. Thus, the processing of DOM under dark conditions, including microbial decomposition and flocculation, may have a greater influence on the humic-like peaks, particularly CC (Peak C), with negligible changes to more commonly used spectral indexes.
|
|
| 7. |
- Köhler, Birgit, et al.
(författare)
-
Reactivity continuum of dissolved organic carbon decomposition in lake water
- 2012
-
Ingår i: Journal of Geophysical Research. - 0148-0227 .- 2156-2202. ; 117, s. G01024-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We determined microbial decomposition of dissolved organic carbon (DOC) over 3.7-year long dark bioassays of six Swedish lake waters. The overall lost DOC fraction was similar in clearwater lakes (34.8 {plus minus} 2.4%) and brownwater lakes (37.8 {plus minus} 1.9%). Reactivity continuum modeling revealed that the most labile DOC fraction, degrading at rates >0.01 day-1, was larger in the clearwater (11.1 {plus minus} 1.2%) than the brownwater lakes (0.8 {plus minus} 0.1%). The initial apparent first-order decay coefficients k was fivefold larger in the clearwater (0.0043 {plus minus} 0.0012 day-1) than the brownwater lakes (0.0009 {plus minus} 0.0003 day-1). Over time, k decreased more steeply in the clearwater than the brownwater lakes, reaching the k of the brownwater lakes within five months. Finally, k averaged 0.0001 day-1 in both lake categories. In the brownwater lakes, CDOM absorption decayed with an initial k twice as large (0.0018 {plus minus} 0.0008 day-1) as that of DOC. The initial k was inversely correlated with initial specific UV absorption and colored dissolved organic matter (CDOM) absorption, and positively correlated with initial tryptophan-like fluorescence as proxy for autochthonous DOC. Exposure to simulated sunlight at the end of the incubations caused loss of color in the clearwater lakes and loss of DOC in the brownwater lakes, where subsequent mineralization was also stimulated. The DOC lost in the absence of photochemical processes fell below previously reported watershed-scale losses in Sweden by 25% at most. This suggests that a major part of the in situ DOC loss could potentially be attributed to dark reactions alone.
|
|
| 8. |
- Lundin, Assar, et al.
(författare)
-
Uppföljning av mindre vattendrag (naturtyp 3260) : Metodförslag och fälttester 2015–2016
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Enligt art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) så ska bland annat areal och status följas upp för ett antal naturtyper, där mindre vattendrag (naturtypskod 3260; Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor) utgör en av naturtyperna.När det gäller mindre vattendrag så saknas idag en kontinuerlig övervakning av status, till skillnad mot för exempelvis naturtypen större vattendrag (3210). Det finns en osäkerhet om befintligt dataunderlag är jämnt fördelat och representativt över hela landet och i alla typer av vattendrag.Det finns en risk för att små vattendrag med dålig status kan vara underrepresenterade i befintliga databaser och inventeringar, åtminstone i vissa regioner. Detta skulle kunna bidra till en missvisande totalbild för vattendragens mängd och tillstånd för den aktuella naturtypen.Syftet med detta projekt är att se över vilka möjligheter det finns att ta fram ett uppföljningsprogram för biotopkartering baserat på stickprovsurval inom landskapsrutor. Uppföljningen ska svara på hur tillståndet är för utvalda parametrar för naturtypen på biogeografisk nivå. En återkommande övervakning ger även information om förändringar över tid. Uppdraget omfattar att ta fram en metod för ett stickprovsurval av mindre vattendrag, med förslag om hur biotopkarteringens metodik kan anpassas och kompletteras för uppföljning enligt Art- och habitatdirektivet för naturtypen mindre vattendrag (3260).
|
|
| 9. |
- Mille-Lindblom, Cecilia, et al.
(författare)
-
Ergosterol as a measure of living fungal biomass : persistence in environmental samples after fungal death
- 2004
-
Ingår i: Journal of Microbiological Methods. - : Elsevier BV. - 0167-7012. ; 59:2, s. 253-262
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The membrane lipid ergosterol is found almost exclusively in fungi, and is frequently used by environmental microbiologists as an indicator of living fungal biomass, based on the assumption that ergosterol is labile, and therefore rapidly degraded after the death of fungal hyphae. We studied the degradation of ergosterol in environmental samples without living fungi. Under the conditions used in this study, ergosterol was very stable both when added as a pure compound and when associated with dead fungi. The decrease of ergosterol was at most 34% during 2 months when protected from sunlight. Presence of a natural bacterial assemblage did not enhance degradation over this time period, as compared to sterile controls. However, photochemical degradation was significant, and led to a 43% decrease of in ergosterol content during 24 h. These results suggest that ergosterol should be used cautiously as a biomarker for living fungi.
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Premke, Katrin, et al.
(författare)
-
Stable isotope analysis of benthic fauna and their food sources in boreal lakes
- 2010
-
Ingår i: Journal of The North American Benthological Society. - : University of Chicago Press. - 0887-3593 .- 1937-237X. ; 29:4, s. 1339-1348
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The origin of organic C supporting zoobenthic communities in 8 boreal lakes with different concentrations of dissolved organic C (DOC) was assessed by stable-isotope analysis. Profundal zoobenthos was depleted in C-13 compared to littoral zoobenthos, and this difference increased with decreasing DOC concentration. The delta C-13 of littoral zoobenthos suggested reliance on benthic algae, whereas depleted C-13 of profundal zoobenthos could be explained by contributions from allochthonous and autochthonous C sources. In deeper lakes, profundal zoobenthos diets also included C processed by methanotrophic bacteria. Littoral zoobenthos delta C-13 decreased with increasing DOC concentration in the lake water. Our results suggest that littoral benthic fauna are mainly supported by benthic algae in low-DOC lakes and by phytoplankton and allochthonous organic C in high-DOC lakes and that this difference is a result of light absorbance and energy supply by allochthonous organic C. Increasing allochthonous DOC inputs, as expected in a warmer and wetter climate, might reduce benthic algal production and alter the organic C base for benthic food webs in lake ecosystems.
|
|
| 12. |
- Sandin, Leonard, et al.
(författare)
-
Sötvatten – förvaltning och restaurering med förändrat klimat : Slutrapport från projektet FRESHREST (Sötvattenslandskapet – förvaltning och restaurering i förändrat klimat)
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Limniska ekosystem förväntas drabbas hårt av klimatförändringar. Ett förändrat klimat kommer att påverka sötvattensekosystem genom höjda luft- och vattentemperaturer, förändrade flöden och nederbörd. Klimatförändringarna kan också förstärka effekterna av annan mänsklig påverkan såsom t ex övergödning. Ett ekosystem under stress har samtidigt ofta en försämrad motståndskraft (resiliens) mot andra störningar. Redan idag används flera förebyggande åtgärder och restaureringsmetoder för att motverka effekter av klimatförändringar. Det råder dock ofta osäkerhet kring restaureringsmetodernas effektivitet och dessutom är metoderna i många fall platsspecifika.Projektets mål var att sammanfatta kunskapsläget när det gäller klimatförändringar och dess påverkan på limniska ekosystem. Mer specifikt försökte vi att (1) identifiera nyckelbiotoper och arter som är i behov av skydd, (2) utvärdera effekter av klimatförändringar på limniska ekosystem utsatta för multipla stressorer (flera typer av påverkan som samtidigt påverkar ett ekosystem) och (3) bedöma den ekologiska effektiviteten i nuvarande (och möjligen framtida) restaureringsåtgärder i sötvatten.Sverige är ett av världens sjö- och vattendragsrikaste länder i förhållande till ytan. Landets sjöar utgör ca 9 % av den totala landarealen och det finns ca 50 000 mil älvar, åar och bäckar som i ett gigantiskt kapillärnätverk förenar grundvatten, sjöar och våtmarker med havet. Ekosystem i sötvatten har utsatts och utsätts framgent för många typer av mänsklig påverkan vars kumulativa effekter kan försämra systemets förmåga att klara av miljöförändringar. Nu är uppvärmningshastigheten snabbare än någonsin, men förståelsen för potentiella synergistiska effekter av lokala påverkansfaktorer (till exempel dämning, förändrad markanvändning, näringsläckage) och klimat är fortfarande mycket begränsad. Detta försämrar vår förmåga att planera och anpassa effektiva åtgärder för bevarande och restaurering i sötvattensekosystem.Vi använde data från 283 svenska vattendrag för att undersöka möjliga kumulativa effekter av markanvändning, dämningar och klimat på abundans hos öring. Vi fann att ett varmare klimat ger en negativ inverkan på öringpopulationer i avrinningsområden med högre grad av vattenreglering där en uppvärmning på 6 °C resulterar i att abundansen av öring minskar med i genomsnitt 75 %. I avrinningsområden utan eller med lägre grad av vattenreglering ökade istället abundansen av öring något med ett varmare klimat. Jordbruk och urban markanvändning hade en synergistisk negativ effekt på öring. Abundansen av öring minskade i avrinningsområden med en högre andel urban miljö men bara i avrinningsområden som också hade en hög andel jordbruksmark (≥ 20 %). Resultatet tyder på att 1) minskad vattenreglering i form av dämning skulle kunna minska de negativa effekterna av klimatförändringar för öring och 2) restaureringsåtgärder som reducerar effekter från jordbruket skulle underlätta rehabiliteringen av öring i avrinningsområden med urbana miljöer.Vi genomförde också en litteraturstudie för att undersöka klimatförändringens effekter på sötvattensekosystem. Förändringar i fysiska och till viss del kemiska parametrar, var mer förutsägbara än de mer komplexa biologiska förändringarna. Högre temperaturer resulterar i mindre isbildning (inklusive minskande glaciärer) och snötäcke, samt en minskning av vårflödet – vilket är en viktig komponent i naturliga boreala sötvattensekosystem. En allmän uppvärmning av vattnet bör främja ökningen och spridningen av varmvattenarter samt spridningen av invasiva arter (inkl. parasiter, vilka ofta gynnas av varmare vatten) medan man kan förvänta sig en minskning av kallvattenarter. Många av effekterna kopplade till uppvärmning beräknas orsaka fysiska eller kemiska förändringar, vilka i sin tur påverkar ekologiska processer i sötvattensekosystemens näringsväv. Ur mänskligt perspektiv går de flesta förutspådda förändringarna från mer till mindre eftersträvansvärda tillstånd.Restaurering innebär att återskapa eller återföra ekosystemets abiotiska eller biotiska komponenter till dess naturliga eller ursprungliga tillstånd. I Sverige spenderade centrala myndigheter ca 491 miljoner SEK specifikt på restaurering av vattenmiljöer under perioden 1995–2011 och den totala restaureringsbudgeten uppgick till cirka 1 miljard SEK. Mer än 75% av medlen gick till restaurering av vattendrag och våtmarker. Nästan hälften av programmen för vattendragsrestaurering fokuserar på enskilda arter av fisk, mollusker och kräftor. I svenska sjöar har fysiska restaureringsåtgärder haft fokus på att höja vattennivån i tidigare sänkta sjöar, ekologiskt anpassa vattennivån i reglerade sjöar, sedimentmuddra övergödda sjöar, restaurera strandzonen på olika sätt, ta bort dämmen i sjöutlopp och ersätta dem med stentrösklar som håller vattennivå i rätt läge. I vattendrag har mycket av restaureringsåtgärderna fokuserat på återställande av vegetationen i kantzonen, habitatförbättringar i vattendraget, dammrivningar, omstrukturering av vattendragsfåran, fiskpassagelösningar, flödesförändringar och återkoppling av vattendraget till svämplanet. Många av dessa åtgärder kommer att fortsatt rekommenderas i ett förändrat klimat.Kostnaden för att skapa ökad konnektivitet vid samtliga kraftverksdammar i Sverige har uppskattats till 18 miljarder SEK. En tidigare beräkning för att åtgärda bristande kontinuitet landade på upp till 2,2 miljarder SEK för vattendrag och 0,35–0,74 miljarder SEK för sjöar, totalt nästan 3 miljarder SEK vilket förmodligen är i underkant. Nödvändiga åtgärder för att uppnå gynnsam bevarandestatus för sötvattensnaturtyper (enligt art- och habitatdirektivets definitioner), uppskattas till cirka 1 miljard SEK och 2,2 miljarder SEK, för områden innanför respektive utanför Natura2000. För vägtrummor och omläggning av vägar uppgår åtgärdsuppskattningen till 208 miljoner SEK, men kan uppgå till 1 miljard SEK när det gäller allmänna vägar. Tidigare har behovet för omläggning av vägtrummor vid skogsbilvägar uppskattats till 2–4 miljarder SEK och järnvägstrummor till 2–4 miljarder SEK.Eftersom det är svårt att förutsäga var och i vilken utsträckning klimatförändringar kommer att påverka sötvattensekosystem, är det en stor utmaning att förutsäga dess effekter på nuvarande och framtida planerade restaureringsåtgärder. Det är dock möjligt att förvänta sig ett antal generella och mer specifika klimatrelaterade förändringar vid planering av restaureringsåtgärder. Vi undersökte sex vanliga restaureringsåtgärder kopplade till fysiskt påverkade vattendrag och hittade 25 relevanta artiklar inom detta ämne. I de publicerade artiklar som var kopplade till klimatförändring förväntades åtgärder som dammrivning och återskapande av naturliga flödesregimer bli allt viktigare i ett föränderligt klimat. Rinnande vatten som är fritt från hinder (dammar) eller med mer naturliga flödesregimer kommer sannolikt behöva färre restaureringsåtgärder i framtiden för att bibehålla viktiga funktioner och biodiversitet. Ett restaurerat system i balans kan kanske till och mer förhindra eller motverka kolonisation av invasiva arter.Det finns många exempel på dåliga eller icke-fungerande faunapassager i vattendrag. Framtidens klimat kommer att sätta stor press på passage-effektiviteten då extremväder och nederbörd kommer att öka med efterföljande förändringar i flödesregim. Den potentiella positiva effekten av habitat- eller lekplatsrestaurering ser något begränsad ut i ett framtida förändrat klimat. Det finns många vetenskapliga studier som påpekar vikten av landbaserade restaureringsåtgärder (t ex restaurering av strandzonen och våtmarker) i ett förändrat klimat.Vi ger nio rekommendationer för hur framtida restaurering i sötvatten bör ta hänsyn till ett förändrat klimat: (1) Förbättra kunskapen om vilka sötvattensresurser vi har i Sverige och hur de kommer påverkas av ett ändrat klimat, (2) Använd en holistisk syn i restaureringsarbetet, (3) Beakta möjliga klimateffekter i planeringsfasen, (4) Identifiera, restaurera och skydda kallvattenrefugier, (5) Åtgärda vandringshinder, (6) Behåll och ge vattnet plats i landskapet, (7) Integrera land- och vattenbaserad förvaltning, (8) Justera restaureringsmålen så att de är förenliga med framtida klimat och (9) Öka satsningen på utvärdering av genomförda åtgärder.Denna kunskapsöversikt över förändrat klimat på sötvattensrestaurering visar att det finns många kunskapsluckor. Många frågor skulle behöva besvaras genom fortsatt forskning, men vi vill särskilt peka ut forskningsbehov inom följande områden: (1) Identifiering av kallvattensrefugier i vattenlandskapet, (2) Kumulativa stresseffekter och dess påverkan på sötvattensekosystem, (3) Utvärdering av biologiska effekter i ett förändrat klimat och (4) Koppling mellan konnektivitet och restaureringsåtgärder.
|
|
| 13. |
- Sundberg, Sebastian, et al.
(författare)
-
Våtmarker
- 2015
-
Ingår i: Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer - rödlistade arter i Sverige 2015. - 9789187853135 ; :17, s. 41-45
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Våtmarker, bl.a. myrar och sötvattensstränder, hyser totalt drygt 800 rödlistade arter, och för nästan 470 av dessa är våtmarkerna särskilt viktiga livsmiljöer. De flesta artgrupper har representanter här, men kärlväxter, lavar, tvåvingar och skalbaggar är särskilt artrika. Även mossor, fjärilar, fåglar och landmollusker är väl representerade. Rikkärr och sötvattensstränder är de artrikaste våtmarksmiljöerna. De rödlistade våtmarksarterna hotas främst av igenväxning, dikning, vattenreglering och eutrofiering. Restaurering, fortsatt och utökad hävd samt nyskapande av våtmarker är viktiga åtgärder, liksom återgång till naturlig vattenföring och vattenståndsdynamik i strandnära miljöer.
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
- Tranvik, Lars J., et al.
(författare)
-
Lakes and reservoirs as regulators of carbon cycling and climate
- 2009
-
Ingår i: Limnology and Oceanography. - : Wiley. - 0024-3590 .- 1939-5590. ; 54:6:2, s. 2298-2314
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- We explore the role of lakes in carbon cycling and global climate, examine the mechanisms influencing carbon pools and transformations in lakes, and discuss how the metabolism of carbon in the inland waters is likely to change in response to climate. Furthermore, we project changes as global climate change in the abundance and spatial distribution of lakes in the biosphere, and we revise the estimate for the global extent of carbon transformation in inland waters. This synthesis demonstrates that the global annual emissions of carbon dioxide from inland waters to the atmosphere are similar in magnitude to the carbon dioxide uptake by the oceans and that the global burial of organic carbon in inland water sediments exceeds organic carbon sequestration on the ocean floor. The role of inland waters in global carbon cycling and climate forcing may be changed by human activities, including construction of impoundments, which accumulate large amounts of carbon in sediments and emit large amounts of methane to the atmosphere. Methane emissions are also expected from lakes on melting permafrost. The synthesis presented here indicates that (1) inland waters constitute a significant component of the global carbon cycle, (2) their contribution to this cycle has significantly changed as a result of human activities, and (3) they will continue to change in response to future climate change causing decreased as well as increased abundance of lakes as well as increases in the number of aquatic impoundments.
|
|
| 16. |
- Tranvik, Lena, et al.
(författare)
-
Reglerad mångfald
- 2014
-
Ingår i: Älvräddaren. - 0282-1354. ; 2014, s. 17-19
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ingress: Vattendrag med opåverkade flöden och stränder har stora förutsättningar för höga naturvärden. Vattnets dynamik skapar variation i både strandstruktur och bottensubstrat och därmed förutsättningar för variationsrika livsmiljöer.
|
|
| 17. |
- von Wachenfeldt, Eddie, 1975-
(författare)
-
Flocculation of Allochthonous Dissolved Organic Matter – a Significant Pathway of Sedimentation and Carbon Burial in Lakes
- 2008
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inland waters receive substantial amounts of organic carbon from adjacent watersheds. Only about half of the carbon exported from inland waters reaches the oceans, while the remainder is lost en route. This thesis identifies flocculation as an important and significant fate of carbon in the boreal landscape. Flocculation reallocates organic carbon from the dissolved state into particles which are prone to settle. Thus, flocculation relocates organic carbon from the water column to the sediment.The dissolved organic carbon (DOC), mainly originating from terrestrial sources, in a set of Swedish lakes was found to determine the extent of sedimentation of particulate organic carbon. A major fraction of the settling particles were of allochthonous origin. This implies that allochthonous DOC was the precursor of the settling matter in these lakes. The gross sedimentation was of the same magnitude as the evasion of carbon dioxide to the atmosphere.Sunlight, especially in the photosynthetically active region, stimulated flocculation of DOC. The effect of light appeared to involve a direct photochemical reaction. Iron was involved in the flocculation but it could not be unravelled whether the iron catalyzes the flocculation or just co-precipitates with the settling matter. Microbial activity was identified as the main regulator of the flocculation rates. Accordingly, alteration of temperature, oxygen concentration and pH did not affect flocculation only indirectly, via their effects on microbial metabolism.A comparison of fluorescence characteristics of organic matter collected in sediment trap and in the sediment surface layer revealed that autochthonous organic carbon was preferentially lost in the sediments while allochthonous matter increased. The recalcitrant nature of the flocculated matter could favour sequestration of this matter in the lake sediment. Hence, the lakes will act as sinks of organic carbon due to a slower mineralization of the flocculated matter in the sediments.
|
|
| 18. |
- von Wachenfeldt, Eddie, et al.
(författare)
-
Linking allochthonous dissolved organic matter and boreal lake sediment carbon sequestration : The role of light-mediated flocculation
- 2008
-
Ingår i: Limnology and Oceanography. - : Wiley. - 0024-3590 .- 1939-5590. ; 53:6, s. 2416-2426
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We measured flocculation of dissolved organic carbon (DOC) in the water from a humic lake (DOC = 14.9 mg C L-1) and from an adjacent mire (DOC = 25.7 mg C L-1), in in situ enclosure experiments with different light regimes. Light stimulated the formation of organic particles in both waters, and organic particle formation was observed at all incubation depths, even in the dark controls. Production of phytoplankton biomass was negligible, and allochthonous DOC was the most important precursor of the sinking particles. 8-22% and 25-60% of the loss of DOC in lake and mire water, respectively, could be accounted for by flocculation. Depth-integrated flocculation based on the enclosure experiments was 14.7 mg C m(-2) d(-1). Lake-water DOC concentration and water color has been increasing during the last decade, and sediment trap studies show that gross sedimentation of organic carbon also increased. Thus flocculation of allochthonous DOC, stimulated by light, constitutes a pathway for the sequestration of carbon in lake sediments.
|
|
| 19. |
- von Wachenfeldt, Eddie, et al.
(författare)
-
Microbially induced flocculation of allochthonous dissolved organic carbon in lakes
- 2009
-
Ingår i: Limnology and Oceanography. - : Wiley. - 0024-3590 .- 1939-5590. ; 54:5, s. 1811-1818
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The flocculation of allochthonous dissolved organic carbon (DOC) in lakes was investigated in a series of laboratory experiments. Flocculation was enhanced by increased temperatures, and addition of glucose increased the flocculation further. A change in pH within the range of 3.3 to 7.3 resulted in decreased flocculation with increasing deviation from the original pH. Flocculation was similar under oxic and anoxic conditions. For all treatments (i.e., temperature and glucose, pH, and O2 regime), occulation was positively correlated to bacterial respiration. However, bacterial biomass made up a negligible fraction of the formed flocs, suggesting that the formation of detrital particles was a result of bacterial activity, but there was no significant contribution of bacteria to the mass of the particles formed. In all experiments, both the concentration of DOC and concentration of colored dissolved organic matter (CDOM) decreased concomitantly with flocculation, suggesting that CDOM is the precursor of the flocs. Bacteria mediate a translocation of DOC in the water column into particles prone to gravitational settling.
|
|
| 20. |
|
|
| 21. |
- von Wachenfeldt, Eddie, et al.
(författare)
-
Sedimentation in Boreal Lakes : the role of flocculation of allochthonous dissolved organic matter in the water column
- 2008
-
Ingår i: Ecosystems (New York. Print). - : Springer Science and Business Media LLC. - 1432-9840 .- 1435-0629. ; 11:5, s. 803-814
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We quantified sedimentation of organic carbon in 12 Swedish small boreal lakes (< , 0.48 km(2)), which ranged in dissolved organic carbon (DOC) from 4.4 to 21.4 mg C l(-1). Stable isotope analysis suggests that most of the settling organic matter is of allochthonous origin. Annual sedimentation of allochthonous matter per m(2) lake area was correlated to DOC concentration in the water (R-2 = 0.41), and the relationship was improved when sedimentation data were normalized to water depth (R-2 = 0.58). The net efflux of C as CO2 from the water to the atmosphere was likewise correlated to DOC concentration (R-2 = 0.52). The losses of organic carbon from the water column via mineralization to CO2 and via sedimentation were approximately of equal importance throughout the year. Our results imply that DOC is a precursor of the settling matter, resulting in an important pathway in the carbon cycle of boreal lakes. Thus, flocculation of DOC of terrestrial origin and subsequent sedimentation could lead to carbon sequestration by burial in lake sediments.
|
|
| 22. |
- von Wachenfeldt, Eddie, et al.
(författare)
-
Sötvattenanknutna Natura 2000-värdens känslighet för hydromorfologisk påverkan : Underlag till bedömningar i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar, ansökningar om Natura 2000-tillstånd och miljöanpassning av vattenkraften
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den fysiska miljön i och i anslutning till vattendrag är oftast påverkad och förändrad av människan inte minst när det gäller förändrad vattenföring och barriärer, men även annan påverkan finns i form av flottledsrensningar, vägbyggen med mera. I samband med olika prövningar som gäller åtgärder eller verksamheter uppkommer frågan om hur förändrade hydromorfologiska förhållanden påverkar strukturer och funktioner som är viktiga för natur- typer och arter i Natura 2000-nätverket. Denna rapport syftar till att utgöra ett stöd vid bedömningar av hydromorfologisk påverkan på Natura 2000-värden. Rapporten riktar in sig på vattendrag och vattendragsnära naturtyper samt arter som är särskilt skyddsvärda ur ett biologiskt perspektiv. Fokus är på de naturtyper och arter som är känsliga för förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. Lagstiftningen som berör skydd av vatten, arter och livsmiljöer beskrivs kortfattat. Det handlar främst om vattendirektivet, art- och habitatdirektivet och artskyddsförordningen. Vilka hydromorfologiska kvalitetsfaktorer som är relevanta har identifierats för både arter och naturtyper som finns listade i art- och habitatdirektivet. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i bilaga 3 (HVMFS 2013:19) används som utgångspunkt för att relatera hur god status enligt vattendirektivet förhåller sig till bedömning av gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. För vattendirektivet är utgångspunkten vattenförekomstens referensförhållande medan art-och habitatdirektivet utgår från vad arten eller naturtypen behöver för att gynnsam bevarandestatus (GYBS) ska uppnås. De kvalitetsfaktorer med koppling till reglering och konnektivitet och Natura 2000-värden är konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd i vattendrag. Generellt bör inte status för respektive kvalitetsfaktor understiga god status (vattendirektivet) för att kunna uppnå gynnsam bevarandestatus (art- och habitatdirektivet). För att naturtyper ska uppnå gynnsam bevarandestatus ska areal, utbredning, strukturer och funktioner samt typiska arter ska uppnå gynnsam status. I vissa fall är kvalitetsfaktorerna tillräckliga för att bedöma om GYBS utan ytterligare undersökningar kan krävas för med särskild fokus på de utpekade naturtyperna och arterna. Av 30 arter som finns upptagna i art-och habitatdirektivet med koppling till vattendrag så är det åtta som är särskilt känsliga för en förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. För några av dessa arter beskrivs vilka viktiga strukturer och funktioner som är viktiga (till exempel naturliga vattenståndsvariationer, flöden och morfologi), deras känslighet samt relevanta åtgärder. En koppling till hydromorfologiska typer för vattendrag har också gjorts. Bland naturtyperna är det framförallt de tre vattendragsnaturtyperna (Större, mindre samt alpina vattendrag) som är särskilt känsliga för förändrad hydrologisk regim och konnektivitet. Flera av sjönaturtyperna och våtmarker kan också påverkas men dessa ingår inte i den här rapporten. Däremot har fem naturtyper i nära anslutning inkluderats som är beroende av bland annat återkommande översvämningar i anslutande vatten (Svämängar, fuktängar, högörtängar, svämlövskog och svämädellövskog). För naturtyperna beskrivs viktiga strukturer och funktioner och hur de förhåller sig till hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, koppling till hydromorfologiska typer, känslighet samt viktiga åtgärder. För de hydromorfologiska huvudtyperna så finns de flesta av dem i samtliga vattendragsnaturtyper. Vattendragsnaturtyperna har hög känslighet för flödesförändringar samt upp- och nedströms konnektivitet. För de svämberoende naturtyperna är flödesförändringar och sidledes konnektivitet viktigt, men känsligheten för bristande upp-och nedströms konnektivitet bedöms som låg. Det redogörs för andra naturvärden, i och invid vattendrag, som kan gynnas av god hydromorfologisk status. Ungefär 250 rödlistade arter är känsliga för vattenreglering och vikten av ett funktionellt vattenflöde och bottenstruktur betonas. Vidare beskrivs den artrika biologiska mångfald som finns längs sötvattensstränder. Åtgärder som kan gynna både naturtyperna och arterna är bland annat att återskapa en naturlig eller naturliknande hydrologisk regim, öka konnektiviteten genom anläggande av faunapassager eller utrivning som möjliggör en både upp-och nedströms passage. Det är även viktigt med biotopvårdande insatser genom att återskapa lämpliga habitat med ekologiskt funktionella kantzoner.
|
|
| 23. |
- von Wachenfeldt, Eddie
(författare)
-
Trendövervakning av kvicksilver, Kadmium och cesium-137 i abborre : I Gosjön,Redsjösjön och Tansen i Gävleborgs län
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kvicksilver, kadmium och cesium-137 har analyserats i abborre från tre sjöar i Gävleborgslän. Avsaknaden av trend för koncentrationer av kvicksilver och kadmium var tydlig förutomi en sjö där koncentrationen av kadmium verkar minska. Cesium-137 visade en tydligtminskande trend i två av sjöarna. Samtliga ämnen som ingår i studien har en negativ påverkanpå både miljö och människor. Det är därför angeläget med en uppföljning under 2013-2014för att utröna om koncentrationerna av samtliga tre ämnen förändras över tid.
|
|
