| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Bejerot, Eva, et al.
(författare)
-
Svenska läkares arbetsmiljö 1992 och 2010 – en profession i fritt fall? : Programnummer AR28, 2/12 2011
- 2011
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En jämförelse av två enkätstudier med läkare från 1992 och 2010 visar att det har skett avsevärda försämringar över tid, särskilt avseende känslan av att ha ett verksamhetsansvar och i upplevelsen av stöd från närmaste chef. Indikationer på att läkares villkor är problematiska har funnits i Arbetsmiljöverkets och SCBs återkommande arbetsmiljöundersökningar under 2000-talet. Läkare har här identifierats som ett yrke där man rapporterar hög arbetstakt samt brist på stöd och uppmuntran från chefer. För att analysera om det skett förändringar i läkares arbetsvillkor gjordes en enkätstudie under 2010/2011 där det ingick ett antal frågor om arbetsmiljö som också ställts i en enkät år 1992. Utifrån detta material har jämförelser gjorts av läkares position i verksamheten, krav, kontroll och stöd i arbetet, samt frågor som belyser tid för fortbildning, press att följa med i kunskapsutvecklingen och arbetstillfredsställelse. Båda studierna är baserade på ett slumpmässigt urval ur Sveriges läkarförbunds medlemsregister. Antal respondenter år 1992 (n=362) och år 2010 (n=1955), svarsfrekvensen var 70 respektive 68 procent. Andelen läkare som upplever sig ha något verksamhetsansvar har minskat med 45 procentandelar över tid, från 76 procent år 1992 till 31 procent år 2010. Läkarnas inflytande över det egna arbetet har minskat något över tid, framför allt har inflytande över beslut på avdelningen minskat över tid. I frågor som avhandlar krav i arbetet rapporterades försämringar avseende mängden arbetsuppgifter, medan tidspress och nödvändig avskildhet för vissa arbetsuppgifter var oförändrad över tid. Resultaten visar också på försämringar avseende arbetsklimat, och att den tid som läggs på forskning och fortbildning har minskat. I området stöd och återkoppling från närmaste chef är förändringarna snudd på dramatiska, exempelvis instämde 45 procent av respondenterna helt i att de hade möjlighet att diskutera svårigheter i arbetet med närmaste chef 1992, jämfört med 14 procent 2010.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Bejerot, Susanne, 1955-, et al.
(författare)
-
Teaching psychiatry to large groups in society
- 2019
-
Ingår i: BMC Medical Education. - : BioMed Central. - 1472-6920. ; 19:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: There is a need to educate a range of professionals in caring for individuals with long-term mental disability who reside within our communities. Empathy alone is insufficient. The Kognus 4-Step Education Program was developed to achieve this goal.METHOD: The program consisted of independent courses, including an 18-session basic course on psychiatric disability (on-site or online), advanced courses, and highly specialized training programs (Nidotherapy/Peer Consultation). Experts lectured together with clients with psychiatric disabilities. We first report Swedish reforms in which institutionalized patients were relocated to semi-independent individual households. We then describe the design and implementation of the education program. Approximately 50% of participants who were younger than 36 years old lacked any healthcare education. The participants' backgrounds, perceptions, participation in the education program, and costs are presented.RESULTS: Between 2009 and 2014, 8959 participants attended the Kognus psychiatry courses online or on-site in Stockholm (basic on-site course, n = 2111; online course, n = 4480; advanced courses, n = 2322; highly specialized programs, n = 46). A total of 73% of the participants satisfactorily attended the basic sessions on-site compared with 11% of the online participants. The developers conducted the education program for the first 3 years. Thereafter, another course provider continued the program with other types of participants. The program was perceived to be equally interesting and meaningful to participants with low and high levels of education, demonstrating the generalizability of the program. The quality of the basic and advanced courses was rated as 4.4 and 4.3, respectively, on a 5-point Likert scale.CONCLUSIONS: Personnel without appropriate education who work with people with psychiatric/intellectual disabilities can be educated in large numbers. The Kognus program represents a novel and successful way of training people who have no formal education about some essentials of good mental healthcare. Moreover, the model can be easily implemented elsewhere.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Andersen, Lisa M. J., et al.
(författare)
-
The Swedish Version of the Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale: Revised (RAADS-R) : A Validation Study of a Rating Scale for Adults
- 2011
-
Ingår i: Journal of autism and developmental disorders. - New, York, USA : Springer. - 0162-3257 .- 1573-3432. ; 41:12, s. 1635-1645
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is a paucity of diagnostic instruments for adults with autism spectrum disorder (ASD). This study evaluates the psychometric properties of the Swedish version of the Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R), an 80-item self-rating scale designed to assist clinicians diagnosing ASD in adults. It was administered to 75 adults with ASD and 197 comparison cases. Also, a subset completed the Autism Spectrum Quotient (AQ). Three out of four subscales had high internal consistency. Sensitivity was 91% and specificity was 93%. The ASD subjects had significantly higher mean scores on all subscales. ASD females had higher scores than ASD males on the sensory motor subscale, a dimension not included in the AQ. RAADS-R showed promising test re-test reliability.
|
|
| 8. |
- Bejerot, Susanne, 1955-
(författare)
-
An autistic dimension : a proposed subtype of obsessive-compulsive disorder
- 2007
-
Ingår i: Autism. - London, United Kingdom : Sage Publications. - 1362-3613 .- 1461-7005. ; 11:2, s. 101-110
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article focuses on the possibility that autism spectrum disorder (ASD: Asperger syndrome, autism and atypical autism) in its milder forms may be clinically important among a substantial proportion of patients with obsessive-compulsive disorder (OCD), and discusses OCD subtypes based on this proposition. The hypothesis derives from extensive clinical experience of OCD and ASD, and literature searches on MEDLINE. Neuropsychological deficits are more common in OCD than in panic disorder and depression. Moreover, obsessive-compulsive and schizotypal personality disorders are over-represented in OCD. These may constitute mis-perceived clinical manifestations of ASD. Furthermore, repetitive behaviours and hoarding are common in Asperger syndrome. It is suggested that the comorbidity results in a more severe and treatment resistant form of OCD. OCD with comorbid ASD should be recognized as a valid OCD subtype, analogous to OCD with comorbid tics. An odd personality, with paranoid, schizotypal, avoidant or obsessive-compulsive traits, may indicate these autistic dimensions in OCD patients.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Bejerot, Susanne, et al.
(författare)
-
Asperger's syndrome or schizophrenia
- 1995
-
Ingår i: Nordic Journal of Psychiatry. - : Taylor & Francis. - 0803-9488 .- 1502-4725. ; 49:2, s. 145-145
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
