| 1. |
- Harling, Martin, 1972, et al.
(författare)
-
Pedagogik och Postpolitik
- 2015
-
Ingår i: Lindblad, S. & Lundahl, L. (red): Utbildning - makt och politik. - Lund : Studentlitteratur. - 9789144076836 ; , s. 195-217
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Med vår pointillistiska ansats i form av ett antal studier får vi fram en bild av ett postpolitiskt landskap som kännetecknas av två faktorer. Den första är ett nät av aktörer – lokalt, nationellt och internationellt, exempelvis regeringen, OECD, Skolverket, McKinsey, Sveriges Kommuner och Landsting samt skolor och massmedia – som bygger på varandra i ett flöde av information och bedömningar av skolan och vad som behöver göras. Den andra är hierarkisering och konkurrens. Vad som räknas är rangordningar av länder, kommuner och skolor, vilka beskrivs genom jämförelser och har till uppgift att förbättra sina positioner eller att åtminstone inte falla nedåt. Inledningsvis pekade vi på kunskapsmätningarnas betydelse för regeringens tal om hur den svenska skolan hävdar sig, nationellt och internationellt. Den internationella konkurrensen i ekonomiskt hänseende har blivit en drivfjäder för utbildningspolitik över huvud taget (jfr Lindblad & Popkewitz, 2001; Lauder m.fl., 2006) och internationella jämförelser i form av provresultat har blivit viktiga mått på hur framgångsrikt ett land är därvidlag. Därför blir övernationella organisationer som OECD, med dess apparat för kunskapsmätningar, en viktig aktör i svensk utbildningspolitik. Och därför blir företag som McKinsey betydelsefulla, dels därför att de använder sådana mått, dels därför att de knyter dem till hur politiker och skolledare – återigen i internationellt ljus – kan hantera utbildningssystem och skolor på ett framgångsrikt sätt. Motsvarande kan sägas på nationell nivå om företag som ”Gymnasium.se”, som producerar bilder av möjliga bildningsgångar och sökmotorer för att finna vägarna dit. Vad som sker i en postpolitisk logik är att viktiga bedömningar överlåts till sådana aktörer, som befinner sig utanför skolväsendet som organisation. Och politiken kommer då också att i stor utsträckning handla om vad dessa aktörer hävdar beträffande kunskapsläge och skolorganisering. På motsvarande sätt kunde vi se hur instrument som SIRIS och SALSA, vilka tillkom för administrativa analyser, blev till verktyg för rangordning mellan kommuner och skolor. Sådana rangordningar har haft en rejäl genomslagskraft i massmedia och har använts för olika organisationers egna intressen. Jämförelser och rankingar har en inbyggd dramatik som är lättförstådd, slående och säljande. De fungerar som ett till synes objektivt underlag för kunden att informera sig om kvaliteten på skolorna som ingår i en skolmarknad i ett avreglerat och privatiserat skolväsende. Detta underlag är emellertid problematiskt då det vilar på tunna beskrivningar av skola, utbildning och kunskap vars relevans för rationellt handlande kan ifrågasättas. Detta bidrar till att talet om utbildning förändras så att fokus hamnar på jämförelser och hierarkier av olika slag i form av resultat på skolprov, betyg och positioner på rankinglistor. Utbildningspolitiska ambitioner reduceras då till att klättra på listorna eller att bibehålla positionerna. Och, som vår genomgång av massmedias rapportering visar, riktar kritiken mot makthavare in sig på dåliga listplaceringar för en skola eller ett land. Med denna logik beskrivs utbildningens mål och värde i termer av jämförelse och konkurrens. Detta gäller för såväl samhällen och utbildningssystem som skolor och elever. Vår analys av en gymnasiemässa kan belysa innebörden av postpolitiska tendenser på olika sätt. På en sådan mässa sker en översättning av skolor och elever till en ekonomi, bestående av företag som ska sälja sin vara och kunder som ska köpa varan ”utbildning” utifrån sina preferenser. Vi kan då notera hur skolorna opererar med sina varumärken och med anrop till olika kategorier av elever, för att eleverna i sin tur ska inse vilken kategori de tillhör och hur de på bästa sätt ska investera i sig själva för sin framtid. Vi kan också notera hur denna investeringslogik tycks forma elever och skolor som subjekt, som till exempel när framgångsrika elever görs till säljare av skolans varumärke (jfr Harling, 2013). Sammanfattningsvis vill vi med denna ”pointillistiska” analys peka på den bild som framträder när delarna formar en helhet. Vi menar att det är en postpolitisk bild av utbildning som växer fram, där avgörande och djupt politiska frågor om utbildningens mål och mening reducerats till teknikaliteter och till en sortering av elever byggd på ekonomisk logik. Vad vi presenterat är några nedslag och fortfarande återstår många frågor om denna omvandling att besvara.
|
|
| 2. |
- Jodal, Elsi-Brith, et al.
(författare)
-
Inledning: Läroplansteori och lärarutbildning – introduktion till ett dynamiskt kunskapsområde
- 2020
-
Ingår i: Läroplansteori i och om lärarutbildning. Rapport från den sjunde nordiska läroplansteoretiska konferensen. - Göteborg : Institutionen för Pedagogik och Specialpedagogik, Göteborgs Universitet.
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Texten ger en bakgrund till konferensen och dess tema, läroplansteori och lärarutbildning, en historisk tillbakablick på läroplansteorins utveckling och dess betydelse för skola och lärarutbildning.
|
|
| 3. |
- Jodal, Elsi-Brith, et al.
(författare)
-
Om den oumbärliga reflektionen – om införande av läroplansteori i lärarutbildningen. Samtal med Ulf P. Lundgren
- 2020
-
Ingår i: Läroplansteori i och om lärarutbildning. Rapport från den sjunde nordiska läroplansteoretiska konferensen. - Göteborg : Institutionen för Pedagogik och Specialpedagogik, Göteborgs Universitet. - 9789186857271 ; , s. 163-175
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Texten bygger på ett samtal med Ulf P Lundgren, fd generaldirektör för Skolverket och prof.em. i pedagogik vid Uppsala Universitet. Kapitlet ger en tillbakablick på utvecklingen av läroplansteori i Sverige och internationellt, bakgrunden till dess införande i lärarutbildningen, och hur internationella kunskapsjämförelser banat väg för en förändrad kunskapssyn som påverkar skola och lärarutbildning.
|
|
| 4. |
- Lindblad, Sverker, 1946, et al.
(författare)
-
School lockdown? Comparative analyses of responses to the COVID-19 pandemic in European countries
- 2021
-
Ingår i: European Educational Research Journal. - : SAGE Publications. - 1474-9041. ; 20:5, s. 564-583
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The purpose of this article is to analyse how education and schooling took part in handling the early phase of the COVID-19 pandemic in eight European countries (Denmark, Finland, Germany, Greece, Italy, Norway, Poland and Sweden). The focus is on primary education and on decisions to close schools, or not. Our research was informed by assemblage theory in order to analyse how different components interacted in developing societal responses to mitigate the pandemic. The research was designed as a comparative case study of practical reasoning in diverse contexts. Data sources were the mass media and statements from governments and authorities. Our analyses showed that decisions to close schools, or not, were based on two alternative discourses on schooling. Closing primary schools was a preventive measure underlined by discourses of schools as places for infection. Keeping primary schools open was underlined by a discourse in which schools were conceived of as a place for social supportive measures and caring. Furthermore, the closing alternative was often combined with attempts to replace school practices by distance learning or computerized instruction. Legal constitutions and lawmaking were of significant importance in selecting discourses and the relative impact of different components, mostly political or medical, in responding to the pandemic.
|
|
| 5. |
|
|
