| 1. |
|
|
| 2. |
- Andersson, Stefan, et al.
(författare)
-
Identifiering av potentiella riskområden för höga halter av benso(a)pyren : Nationell kartering av emissioner och halter av B(a)P från vedeldning i småhusområden
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här studien är en kartläggning och screening av emissioner och halter av benso(a)pyren (B(a)P) i Sverige. Syftet är att identifiera potentiella riskområden för överskridande av miljökvalitetsnormen (MKN). Ett övervägande bidrag till haltnivåerna till B(a)P är emissioner från den småskaliga vedeldningen, varför studien går ut på att beräkna och fördela emissionerna från uppvärmning av småhus.Metodiken består översiktligt av tre delar; beräkning av kommunvisa emissioner av B(a)P i Sverige, fördelning av dessa årsemissioner inom kommunerna på ett raster om 1 km × 1 km samt beräkning av årsmedelhalter utifrån detta emissionsraster.För att beräkna kommunvisa årsemissioner av B(a)P utnyttjas:· Statistik från MSB över antalet eldstäder (vedpannor, lokaleldstäder, pelletspannor och oljepannor) i de olika kommunerna/räddningstjänstförbunden. Ett medianvärde över åren 2008-2012 används eftersom datamaterialet innehåller större osäkerheter för enskilda år.· Småhusens energibehov beräknas med modellen ENLOSS (Taeser och Andersson, 1984; Taeser et al., 2006) för två fall; år 2012 samt ett normalår (dvs. energibehovet för ett genomsnittligt meteorologiskt år för referensåren 1960-1990).· Antaganden om eldvanor och andel bränsle görs utifrån erfarenheter från Västerbottenprojektet (Omstedt et al., 2014) samt kännedom om antal anslutna småhus till fjärrvärmenät per kommun.· Emissionsfaktorer per typ av eldstad samt verkningsgrad används utifrån en sammanställning över dagens kunskapsläge (överensstämmande med Västerbottenprojektet).De kommunvisa emissionerna fördelas sedan inom kommunen i ett grid om 1 km × 1 km utgående från antal kvadratmeter boyta småhus per km2 från fastighetsregistret. För pannor används dessutom tätortsvis statistik från Energimarknadsinspektionen över antal anslutna småhus till fjärrvärmenät, som vi enligt egen fördelning applicerar tätortsvis.Slutligen beräknas årsmedelhalter av B(a)P utifrån emissionsrastret på 1 km × 1 km utgående från linjära samband mellan emissioner och halter från tidigare genomförda lokalskaliga spridningsberäkningar med SIMAIR-ved i Västerbottenprojektet. Olika faktorer används för områden som domineras av vedpannor respektive lokaleldstäder, eftersom emissionerna är större och mer koncentrerade från vedpannor. De haltmått som tas fram är kartans högsta värde (KHV) samt kartans ytmedelvärde (KYM), vilket sedan sammanställs kommunvis för maximala gridrutan i varje kommun i syfte att identifiera potentiella riskområden för överskridande av MKN.Huvudslutsatserna från studien är följande:Årsemissioner av B(a)P· Beräkningarna i studien ger nationella totalemissioner av B(a)P från småskalig uppvärmning (år 2012) på 880 kg år–1 för vedpannor, 630 kg år–1 för lokaleldstäder, 3.6 kg år–1 för pelletspannor och 4.3 kg år–1 för oljepannor.· Beräkningarna av kommunvisa totala årsemissioner av B(a)P från småhusens småskaliga uppvärmning (summan av vedpannor, lokaleldstäder, pelletspannor och oljepannor) ger nivåer på mellan 300 – 25 000 g år–1. Störst totalemission (mellan 20 000 och 25 000 g år–1) beräknas för Skellefteå, Stockholm, Sundsvall, Norrtälje och Gotland.· De högsta årsemissionerna av B(a)P från vedpannor, som står för i särklass högst emission per enhet och därmed har störst påverkan på den lokala luftkvaliteten, beräknas för Skellefteå (18 200 g år–1) följt av Örnsköldsvik (13 600 g år–1), Gotland (13 500 g år–1), Sundsvall (12 900 g år–1) och Hudiksvall (12 300 g år–1).Årsmedelhalter av B(a)P· Utifrån ett linjärt antagande mellan emissioner och halter fås kommunvisa årsmedelhalter av B(a)P 2012 på 0.03 – 1.03 ng m–3 för haltmåttet kartans högsta värde (KHV). Motsvarande värden för kartans ytmedelvärde (KYM) är 0.01 – 0.25 ng m–3.· Beräkningarna indikerar att det föreligger risk för överskridande av MKN (>1.0 ng m–3) i vissa enskilda gridrutor i tätorterna Sollefteå och Laholm (avseende årsmedelhalt av B(a)P uttryckt som KHV). Höga årsmedelhalter (>0.8 ng m–3) fås även för Kramfors, Säffle, Arvidsjaur, Boden, Skellefteå och Trollhättan. Detta är kommuner med en stor andel vedpannor i förhållande till lokaleldstäder.· Merparten (273 av 290) av kommunerna i Sverige har haltnivåer (KHV) högre än miljökvalitetsmålet Frisk luft (>0.1 ng m–3). Här är påverkan även betydande för utsläpp från trivseleldning med lokaleldstäder.· Skillnaden är liten mellan år 2012 och normalåret avseende referensåren 1960-1990; halterna (och emissionerna) är generellt 4 % högre för normalåret, men värdet varierar mellan olika län eftersom energibehovet är beräknat länsvis (från 1 % lägre halter/emissioner i Kronobergs län till 7 % högre halter/emissioner i Örebro län för normalåret).Resultatens osäkerhet och användning· Studien ska ses som en översiktlig kartläggning och screening av emissioner och halter av B(a)P från småskaliga vedeldningen. Beräkningarna kan anses representera ett ”worst case”.· Det finns många osäkerheter och felkällor att beakta. Exempel på indata som påverkar beräkningarna är antalet eldstäder per kommun, antalet småhus anslutna till fjärrvärme, antaganden om eldvanor och emissionsfaktorer.· Den i särklass största osäkerheten vad gäller indata är statistiken från MSB över antaleteldstäder per kommun, samt hur eldstäderna fördelas mellan olika kommuner i gemensamma räddningstjänstområden. Detaljeringsgraden av underlaget samt klassificeringen av eldstäderna kan variera betydligt mellan olika kommuner/räddningstjänstförbund.· En annan osäkerhet vad gäller indata är statistik från Energimarknadsinspektionen över antalet anslutna småhus till fjärrvärmenät, men de indata bedöms emellertid vara mindre osäkra än antalet eldstäder, åtminstone på kommunnivå. Osäkerheten ligger främst i den geografiska spridningen av de anslutna fastigheterna.· Metodiken vad gäller att beräkna lokala halter från emissionsraster på 1 km × 1 km med antagande om linjära samband är också givetvis osäker. Många lokala parametrar som påverkar spridningen fångas inte i beräkningarna. Dock verkar metodiken ändå reproduceragradienter bra och fungerar tillfredställande till översiktliga kartläggningar såsom denna studie.· För kommuner som enligt beräkningarna har haltnivåer som överskrider eller är nära att överskrida MKN rekommenderas, i ett första steg, att en noggrannare granskning/inventering görs av indata som används i beräkningarna, i synnerhet antalet eldstäder
|
|
| 3. |
- Aronsson, Helena, et al.
(författare)
-
Effects of pig and dairy slurry application on N and P leaching from crop rotations with spring cereals and forage leys
- 2014
-
Ingår i: Nutrient cycling in agroecosystems. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1385-1314 .- 1573-0867. ; 98, s. 281-293
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Two crop rotations dominated by spring cereals and grass/clover leys on a clay soil were studied over 2 years with respect to nitrogen (N) and phosphorus (P) leaching associated with pig or dairy slurry application in April, June and October. Leaching losses of total N (TN), total P (TP), nitrate-N and dissolved reactive P (DRP) were determined in separately tile-drained field plots (four replicates). Mean annual DRP leaching after October application of dairy slurry (17 kg P ha(-1)) to growing grass/clover was 0.37 kg ha(-1). It was significantly higher than after October application of pig slurry (13 kg ha(-1)) following spring cereals (0.16 kg ha(-1)) and than in the unfertilised control (0.07 kg P ha(-1)). The proportion of DRP in TP in drainage water from the grass/clover crop rotation (35 %) was higher than from the spring cereal rotation (25 %) and the control (14 %). The grass/clover rotation proved to be very robust with respect to N leaching, with mean TN leaching of 10.5 kg ha(-1) year(-1) compared with 19.2 kg ha(-1) year(-1) from the cereal crop rotation. Pig slurry application after cereals in October resulted in TN leaching of 25.7 kg ha(-1) compared with 7.0 kg ha(-1) year(-1) after application to grass/clover in October and 19.1 kg ha(-1) year(-1) after application to spring cereals in April. In conclusion, these results show that crop rotations dominated by forage leys need special attention with respect to DRP leaching and that slurry application should be avoided during wet conditions or combined with methods to increase adsorption of P to soil particles.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Aronsson, Helena, et al.
(författare)
-
N and P losses from two crop rotations on a clay soil with applications of liquid manure
- 2011
-
Ingår i: NJF Report. - 1653-2015. ; 7, s. 102-105
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In Sweden, nitrogen (N) and phosphorus (P) leaching losses and mitigation strategies for cropping systems using liquid manure have been studied on sandy soils, e.g. at Mellby experimental field in southern Sweden (Halmstad, 7.2 oC and 803 mm) (Torstensson & Aronsson, 2000). In 2008, a corresponding experiment was established on a clay soil in a neighbouring field (Lilla Böslid; 30% clay) in order to enable estimations of leaching and recommendations relating to the use of pig and cattle slurry for clay soils in this region. The field consists of 36 separately tile-drained plots with flow-proportional water sampling for estimations of nutrient leaching. Two crop rotations, representing pig and dairy production, are being studied, including control plots (Table 1). The main objectives of the studies, which started in 2010, are to: 1) quantify P leaching from this soil, 2) determine how N and P leaching is affected by time of slurry application to different crops (with and without incorporation) and 3) identify possibilities for improving N and P use efficiency on farms with intensive livestock production. Transport of dissolved dinitrous oxide in drainage water is also being measured in a connected project together with Halmstad University. The study is being funded by the Swedish Farmers' Foundation for Agricultural Research.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Björck, Lennart, et al.
(författare)
-
Tveksam vinst med ekolantbruk
- 2009
-
Ingår i: Svenska dagbladet. - 1101-2412. ; -
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Geranmayeh, Pia, et al.
(författare)
-
Phosphorus Retention in a Newly Constructed Wetland Receiving Agricultural Tile Drainage Water
- 2013
-
Ingår i: Journal of Environmental Quality. - : Wiley. - 0047-2425 .- 1537-2537. ; 42, s. 596-605
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- One measure used in Sweden to mitigate eutrophication of waters is the construction of small wetlands (free water surface wetland for phosphorus retention [P wetlands]) to trap particulate phosphorus (PP) transported in ditches and streams. This study evaluated P retention dynamics in a newly constructed P wetland serving a 26-ha agricultural catchment with clay soil. Flow-proportional composite water samples were collected at the wetland inlet and outlet over 2 yr (2010-2011) and analyzed for total P (TP), dissolved P (DP), particulate P (PP), and total suspended solids (TSS). Both winters had unusually long periods of snow accumulation, and additional time-proportional water samples were frequently collected during snowmelt. Inflow TP and DP concentrations varied greatly (0.02-1.09 mg L-1) during the sampling period. During snowmelt in 2010, there was a daily oscillation in P concentration and water flow in line with air temperature variations. Outflow P concentrations were generally lower than inflow concentrations, with net P losses observed only in August and December 2010. On an annual basis, the wetland acted as a net P sink, with mean specific retention of 69 kg TP, 17 kg DP, and 30 t TSS ha(-1) yr(-1), corresponding to a reduction in losses of 0.22 kg TP ha(-1) yr(-1) from the agricultural catchment. Relative retention was high (36% TP, 9% DP, and 36% TSS), indicating that small constructed wetlands (0.3% of catchment area) can substantially reduce P loads from agricultural clay soils with moderately undulating topography.
|
|
| 10. |
- Johnsson, Holger, et al.
(författare)
-
Läckage av näringsämnen från svensk åkermark : Beräkningar av normalläckage av kväve och fosfor för 1995 och 2005
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Beräkningar av läckaget av kväve och fosfor från svensk åkermark har gjorts som en del i ett uppdrag med syfte att beräkna den totala närsaltsbelastningen från Sverige till omgivande hav för rapportering till HELCOM2 (PLC5) och för uppföljning av miljömålet ”Ingen övergödning”. Beräkningen, som har gjorts för åren 1995 och 2005, omfattar hela Sveriges åkerareal och har utförts med hjälp av beräkningssystemet NLeCCS. I NLeCCs, som är ett system för att beräkna normalläckage från åkermark, ingår simulerings-verktygen SOILNDB (baserad på SOIL/SOILN modellerna) för kväve och ICECREAMDB (baserat på ICECREAMmodellen) för fosfor. Sverige har delats upp i 22 läckageregioner, vilka karakteriseras av olika klimat, produktionsinriktning, gödslings- och produktionsnivåer. För varje region har s.k. normalläckage beräknats för ett antal olika kombinationer av grödor (12 st.), jordarter (10 st.) och gödslingsformer (2 st.), lutningar (3 st.) och markfosforklasser (3 st.), de två sistnämnda bara relevanta för fosforberäkningen. Normalläckagen representerar läckaget för ett år med normaliserat klimat och motsvarande normaliserad skörd och har utförts med 20-åriga tidsperioder av väderdata i kombination med statistik om bl.a. normskördar, gödsling, grödarealer och andel handels- och stallgödslad areal. Växtsekvenser har skapats med en för ändamålet utvecklad växtodlingsgenerator varefter medelvärden för läckage för de olika kombinationerna av jordarter, grödor, gödsling, lutning och markfosforklass beräknats. I det beräknande läckaget av kväve har ingått rotzonsutlakning d.v.s. det kväve som passerat rotzonen och inte längre är tillgängligt för växterna eller möjligt att påverka med olika odlingsåtgärder. Rotzonsutlakning kan betraktas som åkermarkens bruttobelastning före retentionsprocesser i grundvatten och vattendrag. I det beräknande läckaget av fosfor har både rotzonsutlakning av fosfor och förluster av fosfor via ytavrinning ingått. Det framräknade normalläckaget har använts för att ta fram medelläckage och bruttobelastning av kväve och fosfor från åkermark för de olika läckageregionerna. För kväve beräknades medelläckaget för åkermarken i Sverige minska från knappt 21 kg N/ha till drygt 18 kg N/ha, mellan åren 1995 och 2005. Orsaken till förändringen var dels en förändrad grödsammansättning och dels förändringar i odlingen såsom övergång från stubbträda till grönträda, användning av fånggrödor, ökad vårplöjning, förändrade gödslingstidpunkter och förbättrad kväveeffektivitet. Skillnaden i medelläckage mellan de olika regionerna var stor och varierade mellan 5 och 47 kg N/ha för 2005. Lägsta läckaget fanns i skogsbygderna och i regioner med låg avrinning. Medelkoncentrationen var drygt 6 mg N/l och varierade mellan 2 och 11 mg N/l för de olika regionerna. För fosfor beräknades medelläckaget för åkermarken i Sverige minska från 0,54 till 0,52 kg P/ha, mellan åren 1995 och 2005. Viktiga orsaker till förändringen var dels en förändrad grödsammansättning (inberäknat i detta en övergång från ettåriga stubbträdor till fleråriga grönträdor) och dels att mängden applicerad gödsel minskade från 1995 till 2005. Ytterligare orsaker till minskningen var odling av fånggrödor och anläggning av skyddszoner mot vattendrag och sjöar. Skillnaden i medelläckage mellan de olika regionerna var stor och varierade mellan 0,1 (Öland och Gotland) och 1,3 (Västsvenska dalbygden) kg P/ha för 2005. Lägsta läckaget fanns i regioner med låg avrinning och stor andel lätta jordar. Medelkoncentrationen var 0,17 mg P/l och varierade mellan 0,06 och 0,34 mg P/l för de olika regionerna. 2 Helsingforskommissionen
|
|
