| 1. |
|
|
| 2. |
- Bladh, Elisabeth, 1975, et al.
(författare)
-
Förord
- 2013
-
Ingår i: Översättning, stil och lingvistiska metoder. Elisabeth Bladh och Magnus P. Ängsal (red.). - Göteborg : University of Gothenburg. - 9789197992114 ; , s. 1-7
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
-
Norden i Europa: Rörelse, resor, föreställningar 1945-2014
- 2015
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Genom historien har skilda föreställningar om Norden skapats och uttryckts i olika delar av Europa. De har påverkat beskrivningarna av både Europa och Norden som specifika kulturella rum, och de har bidragit till att politiska, ekonomiska och filosofiska intressen och värderingar kopplats till bestämda geografiska områden. Det finns därför en spännande mångtydighet i själva begreppet Norden, och denna mångtydighet vill bokens olika artiklar belysa. Norden ses här omväxlande som en rent politisk enhet, en geografisk plats, ett kulturellt rum, och ett inre tillstånd. Genomgående fungerar Norden dock som en projektionsyta för strömningar och föreställningar, ofta positiva sådana, varför det också utgör ett mål för drömmar och resor. Men vi finner även en rörelse mot en mörkare och mer kritisk Nordenbild som löper som en röd tråd genom flera av bidragen.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Romeborn, Andreas, 1981
(författare)
-
La figure étymologique : quelques caractéristiques
- 2017
-
Ingår i: XX Congrès des romanistes scandinaves, 15-18 augusti 2017, Universitetet i Bergen. Communication lors du XX Congrès des romanistes scandinaves, 15-18 août 2017, Université de Bergen..
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Cette communication traite de la « figure étymologique ». À partir d’exemples variés, nous décrirons quelques types de réalisations possibles de cette figure polymorphe en nous intéressant surtout à ses caractéristiques sémantiques. Comme en témoignent les différentes définitions qui en ont été proposées, cette figure peut prendre des formes diverses. Ainsi, elle peut être conçue comme la « [r]éunion dans une construction syntaxique de type exceptionnel, de mots apparentés par l’étymologie […] » (TLFi), comme dans « vivre sa vie ». Aslanov (2001) montre que ce type de rapprochement étymologique peut se faire de manière « camouflée », et cite un exemple de Claudel qui rapproche les mots « idée » et « idole », apparentés par le fait que leurs étymons grecques (« idea » et « eidôlon ») ont la même racine indo-européenne « *weid- » ‘voir’ : « Seigneur, vous m’avez délivré des livres et des Idées, des Idoles et de leurs prêtres ». Or, la figure peut aussi se définir comme l’« emploi du mot selon le sens de son étymon » (Aquien 1999). À titre d’exemple, Mallarmé, parlant de « l’hiver lucide », utilise, selon l’analyse de Pougeoise (2006), le mot « lucide » au sens du latin « lucidus » ‘clair, lumineux’. La figure étymologique concerne, dans ce cas, une occurrence de mot (« lucide ») et non deux, à la différence du vers de Claudel (« idées » – « idoles »). Si l’allusion à l’étymologie est perçue par le récepteur – et que la réception figurale ne reste pas « inactivée » (cf. Bonhomme 2005) – la figure étymologique peut se manifester comme un cas particulier de « plurisémie » (Némo 2014, Rabatel 2015), où le sens étymologique vient s’ajouter au sens actuel d’un mot. Mais nous verrons que l’emploi de ce procédé ne produit pas forcément une superposition de sens. Il peut aussi correspondre à d’autres phénomènes sémantiques, comme l’usage « flou » ou « approximatif » (cf. Fuchs 2009) ou encore l’emploi « monosémique » d’une unité.
|
|
| 7. |
- Cedergren, Mickaëlle, 1969-, et al.
(författare)
-
L’importation de la littérature française: un triple détournement de capital : Réflexions à partir d’une étude de réception journalistique en Suède
- 2016
-
Ingår i: Moderna Språk. - 2000-3560. ; 110, s. 108-131
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The background material of the study consists of articles about French literature gathered between 2010 and 2014 in the Swedish press. The aim of the article is to isolate the most widely discussed French literature from France in the Swedish press during the period, in order to explore why the transfer of this literature persists over time, how it is perceived, and which type of mediators bring about this transmission. The study raises questions about the image of French literature in Swedish media, Sweden’s impact on the transnational circulation of literature, and the use of French literature to place Sweden on the literary map.The results of the reception study show that French literature is presented as both aesthetically disruptive with innovative features and as a normative and traditional model. It incarnates an image of tradition as well as of modernity. French literature from France is principally mediated by orthodox journalists with a consistent symbolic capital, and the posture of these journalists is analyzed through Sapiro’s model, inspired by Bourdieu. The orthodox journalists manage to redirect the symbolic capital inherent to consecrated French literature at three levels: national, personal, and transnational. Firstly, the importation of French literature increases Swedish literature’s symbolic capital. Secondly, this transfer allows for an auto-consecration of the orthodox journalists themselves. Thirdly, this use of highly valued imported literature engenders a supplementary consecration (surconsecration) of a national literature and its dominating language. In conclusion, these observed bilateral literary exchanges show the often overlooked importance of peripheral countries in transnational literary transmission. The results modify Casanova’s (2002) model, since they display the impact on the market from the margins. The transfer of central national literatures in dominating languages towards peripheral countries allows for dominated languages and minor national literatures to take an active part in the construction and reconstruction of the relations on the global literary map.
|
|
| 8. |
-
L'italiano e la ricerca. Temi linguistici e letterari nel terzo millennio. Atti del Convegno internazionale, Università di Göteborg, 15-16 giugno 2017
- 2019
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Il presente volume è il risultato del convegno di italianistica L’italiano e la ricerca – Temi linguistici e letterari nel terzo millennio, tenuto a Göteborg il 15-16 giugno 2017, un evento significativo per sottolineare l’importanza dell’italiano in Europa e in Svezia. In questa occasione si sono incontrati professori e dottorandi di varie Università scandinave e italiane, per presentare e discutere tematiche relative al passato, al presente e al futuro dell’italiano. Pur prendendo le mosse da punti di partenza molto diversi, i testi di questo volume hanno in comune il rilievo dato sia al confronto fra l'Italia e il mondo germanico/scandinavo, sia ai contatti tra Sud e Nord, che sono sempre stati e continueranno ad essere fondamentali anche nel terzo millennio.
|
|
| 9. |
-
Médiations interculturelles entre la France et la Suède : Trajectoires et circulations de 1945 à nos jours
- 2015
-
Samlingsverk (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- Ce livre porte sur les relations culturelles entre la France et la Suède de 1945 à nos jours. Il réunit les articles présentés à l’occasion de la conférence internationale, « Frankrike-Sverige – Tur och retur », qui a eu lieu à Stockholm en janvier 2014, organisée par l’Université Paris-Sorbonne et l’Université de Stockholm. Ces vingt-deux articles tracent ensemble une histoire croisée des médiations matérielles et immatérielles, dynamiques et complexes, ayant permis la construction des identités culturelles dans trois domaines principaux : les représentations et l’imaginaire ; la médiation et les vecteurs de transmission ; la traduction, la réception et la circulation des oeuvres.
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Trotta, Joe, et al.
(författare)
-
Broken Mirrors: Representations of Apocalypses and Dystopias in Popular Culture
- 2019
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Dystopian stories and visions of the Apocalypse are nothing new; however in recent years there has been a noticeable surge in the output of this type of theme in literature, art, comic books/graphic novels, video games, TV shows, etc. The reasons for this are not exactly clear; it may partly be as a result of post 9/11 anxieties, the increasing incidence of extreme weather and/or environmental anomalies, chaotic fluctuations in the economy and the uncertain and shifting political landscape in the west in general. Investigating this highly topical and pervasive theme from interdisciplinary perspectives this volume presents various angles on the main topic through critical analyses of selected works of fiction, film, TV shows, video games and more.
|
|
| 12. |
- Romeborn, Andreas, 1981
(författare)
-
Saillance, quantité et position. Les syllepses à la fin des poèmes de Francis Ponge
- 2016
-
Ingår i: Moderna Språk. - 0026-8577. ; 110:1, s. 101-121
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- La syllepse, pouvant être définie comme l’emploi d’une occurrence de mot dans deux sens différents, est une des figures de prédilection de Francis Ponge. Cet article examine les syllepses employées à la fin des poèmes de Ponge et s’intéresse à cette figure du point de vue de sa réception. À l’aide d’une analyse quantitative d’un corpus composé de 90 poèmes de Ponge, nous avons voulu tester l’hypothèse selon laquelle la fréquence de syllepses serait particulièrement élevée dans la partie finale de ses poèmes. Les résultats, inattendus, tendent à infirmer cette hypothèse, car il s’est avéré que la fin des textes étudiés ne se distingue pas par une fréquence de syllepses spécialement élevée. Ainsi, la fréquence ne se présente pas, ici, comme un facteur décisif permettant de comprendre le caractère saillant des syllepses apparaissant à la fin des textes, c’est-à-dire d’expliquer le fait que celles-ci sont susceptibles d’attirer beaucoup l’attention lorsqu’elles sont employées à cet endroit. En revanche, les résultats indiquent, indirectement, l’importance des facteurs positionnels pour la perception de cette figure : il se peut en effet qu’une syllepse soit perçue comme saillante du fait même de son positionnement, par exemple en raison de sa position à la fin du texte.
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
- Axelsson, Marcus, 1979-
(författare)
-
”Kalla mig inte mamsell!” : En jämförelse av tre skandinaviska översättares behandling av kulturspecifika element i fransk- och engelskspråkig skönlitteratur
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The present study deals with the work and practice of three Scandinavian translators, namely Kjell Olaf Jensen (Norwegian), Marianne Öjerskog (Swedish) and Agnete Dorph Stjernfelt (Danish). The main question of the thesis is what strategies the translators use when translating culture-specific elements from French and English. Theoretically the thesis positions itself within the framework of Descriptive Translation Studies and draws upon system theories as well as Pierre Bourdieu’s sociology of culture. The method consists of a source text – target text analysis, using a somewhat modified version of Pedersen’s (2007) method identifying seven translation strategies, namely (1) retention, (2) specification, (3) direct translation, (4) generalization, (5) substitution, (6) omission and (7) official equivalent. In this thesis the three former and the official equivalent are categorized as “adequate”, whereas generalization, substitution and omission are categorized as “acceptable” using Toury’s (2012) terminology. Six different types of culture-specific elements are investigated, namely (1) titles, address and professional titles, (2) currencies, (3) weights and measures, (4) literature and music, (5) education, and (6) names. In addition to this analysis, interviews with the three translators were carried out. Results show that there are both similarities and dissimilarities in the translators’ choices of translation strategies. It also turns out that the strategies used to a great extent depend on the culture-specific element in question and hardly ever on the source language. Results also suggest that the higher the translators’ amount of accumulated total capital, the more likely it is that they adopt a heterodoxic translation strategy. Jensen and Stjernfelt are more often positioned at one of the two extremes of the adequacy–acceptability axis than is the case for Öjerskog. Moreover, results from the interviews and the text analyses show that there are a number of norms that govern the translators’ practices. The translatorial practice is to manoeuver in a field governed by norms in order to produce the best possible target texts – target texts that are true to the original and conform to domestic literary standards.
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Landqvist, Hans, 1958
(författare)
-
”– Kuka … puhhuu …? stönade Esaias. Vem pratar?” Litterär flerspråkighet och språkväxling i Mikael Niemis roman Mannen som dog som en lax : “–Kuka … puhhuu …? Esaias moaned. Who is talking?” Literary multilingualism and literary code switching in Mikael Niemi’s novel Mannen som dog som en lax [‘The man who died like a salmon’]
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten redovisas en fallstudie av litterär flerspråkighet och språkväxling utifrån Mikael Niemis roman Mannen som dog som en lax (2006). Romanen utspelar sig huvudsakligen i svenska Tornedalen, där många människor är tvåspråkiga och talar både meänkieli och svenska. Sändaren anser sig inte vara tvåspråkig och det är sannolikt inte heller flertalet tänkta mottagare. Däremot är språkliga förhållanden centrala för romanens tema. Svenska är huvudspråk i romanen och inslag på meänkieli/finska och andra språk svarar för en mindre del av textmassan. I det undersökta materialet, som utgör cirka hälften av det totala antalet textsidor i romanen, dominerar implicit språkväxling i form av metaspråkliga kommentarer och kontextuella ledtrådar. Den klart vanligaste typen av explicit språkväxling är svenska > meänkieli/finska. Explicit språkväxling markeras mestadels i texten, vanligen med kursiv stil och/eller översättning till svenska, och den uppträder främst i romanens dialog. Det är ovanligt med morfologisk integrering av belägg för explicit språkväxling i huvudspråket svenska, medan det är mer vanligt med syntaktisk integrering. Denna förekommer till största delen i olika former av anföring. I materialet finns exempel på att språkväxling används för att försöka återge ett autentiskt språkbruk och skildra en autentisk språkmiljö. Därtill finns exempel på att Tornedalen, tornedalingar och meänkieli mer skildras som exotiska fenomen jämfört med majoritetssamhället och människor som hör hemma i detta. Likaså finns det exempel på att läsare, beroende på sina kunskaper om Tornedalen, dess förhållanden och meänkieli/finska, kan inkluderas eller exkluderas i partier av Mannen som dog som en lax genom olika språkväxlingsstrategier som Mikael Niemi använder.
|
|
| 17. |
-
Emotionen. Beiträge zur 12. Arbeitstagung schwedischer Germanistinnen und Germanisten "Text im Kontext" in Visby am 15-16 April 2016
- 2018
-
Proceedings (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- Unter dem Rahmenthema Emotionen fand am 15./16. April 2016 auf dem Campus Gotland der Universität Uppsala die 12. Arbeitstagung schwedischer Germanistinnen und Germanisten Text im Kontext statt. Der vorliegende Band versammelt ausgewählte Beiträge, die in ihrer Vielfalt ein aktuelles Bild der Forschungsansätze und -projekte der Germanistik in Schweden vermitteln. Das Spektrum der Beiträge reicht von der Digitalisierung von Stammbüchern aus fünf Jahrhunderten bis zur Analyse von Metonymien in den Medien, von Fragen des transkulturellen Erzählens bis zu neuen Formen der Literatur im Zeitalter der Digitalisierung. Eine Untersuchung des Zusammenhangs von metasprachlichem Wissen und Grammatikkenntnissen bei schwedischen Deutschschülern rundet die Publikation ab. Der Band belegt, dass der Begriff der Emotionen sich als geeigneter Ausgangspunkt für den Dialog von Literaturwissenschaft und Sprachwissenschaft erweist; als verbindende Elemente fungieren vor allem kulturwissenschaftliche Ansätze.
|
|
| 18. |
- Granberg, Antoaneta, 1967
(författare)
-
Fragment ot Aleksandrijata i ot razkaza Za četirite golemi moreta v Molitvenik i Čudesa Bogorodični ot XVIII vek (BAN61) : A Fragment of the Alexander Romance and of the Narrative on the Four Large Seas in a Prayer book and an Account of Virgin’s Miracles from the 18th Century (MS 61 from the Bulgarian Academy of Sciences Library)
- 2016
-
Ingår i: Vis et sapientia : Studia in honorem Anisavae Miltenova / A. Angusheva, M. Dimitrova et al. (eds.). - Sofija : Izdatelski centăr Bojan Penev (Bălgarska akademija na naukite, Institut za literatura). - 9786197372007 ; , s. 282-303
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- A Fragment of the Alexander Romance and of the Narrative on the Four Large Seas in a Prayer book and an Account of Virgin’s Miracles from the 18th Century (MS 61 from the Bulgarian Academy of Sciences Library) The paper identifies a fragment from the Alexander Romance and the Narrative on the Four Large Seas copied on the front flyleaf of manuscript no.61 from the Archives of the Bulgarian Academy of Sciences (cf. Kodov 1969: 103–104). The codex contains Prayer book and an Account of Virgin’s Miracles. The article offers the first ever publication of this fragment. It identifies two different parts in the fragment: O velikom ostrově o provan(s)ko(m), taken from the Chronograph redaction of the Alexander Romance, and O četirech˝ velikoch˝ morjach˝ belonging to another part of the same Chronograph. These two excerpts have been checked against the extant Chronographs as well as against the only Russian Chronograph copy kept in Bulgaria, No. 774 from the National Library in Sofia. The comparisons lead to the conclusion that the text on the flyleaf stands closest to the Russian Chronograph of 1512. The paper proves that these two parts are indeed two excerpts deliberately selected and copied on the flyleaf, and are not a fragment taken from another codex and reused in the binding of the eighteenth-century Prayer book. It is further established that Chronograph no. 774 is not the source of these excerpts, since the text of ms no.774 derives from the Chronograph of 1617.
|
|
| 19. |
- Grub, Frank Thomas, 1972-, et al.
(författare)
-
Vorwort
- 2018
-
Ingår i: Emotionen. Beiträge zur 12. Arbeitstagung schwedischer Germanistinnen und Germanisten Text im Kontext in Visby am 15./16. April 2016. - Berlin : Peter Lang Publishing Group. - 9783631744734 - 9783631744741 - 9783631744758 - 9783631744765 ; , s. [7]-11
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 20. |
- Ralph, Bo, 1945
(författare)
-
"what a weeny wukeleen can do" eller: Vem var Buckley? eller: Var James Joyce generativist?
- 2013
-
Ingår i: Language, football and all that jazz. A Festschrift for Sölve Ohlander. Ed. by Gunnar Bergh, Rhonwen Bowen & Mats Mobärg. - Göteborg : University of Gothenburg. - 9789173467582 ; , s. 405-429
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- In his novel Finnegans Wake (1939) James Joyce makes use of a very personal variant of English, in which words are distorted or expected words are exchanged for similar or quite different ones, resulting in absurd readings packed with potential associative value rather than obvious meaning. Traces of a large number of different languages, in authentic or slightly twisted form, can likewise be identified as apparently unannounced elements in the text. Joyce’s narrative technique further includes the interweaving of several disparate themes into the same “story”, thereby emphasizing the possibility of associating from the text in several diverging directions and distinguishing different layers of meaning. In a way, it can be argued that Joyce, before generative grammar was born, is constantly making use of such notions as underlying structure, deep and surface structure, embedding, cyclicity, transformations etc. The point is illustrated by an analysis of a well-known passage (usually taken to deal with an act of sexual intercourse), which builds on a story about one Buckley, an alleged Irish soldier participating in the Crimean war and supposed to have shot a Russian general. Attempts have earlier been made by researchers on Joyce to identify Buckley. This is another one.
|
|
| 21. |
- Romeborn, Andreas, 1981
(författare)
-
Stilfiguren "syllepsis" i en fransk poesikorpus
- 2014
-
Ingår i: Bidrag presenterat vid Forum för textforskning 9, 12-13 juni 2014, Göteborgs universitet. 13/6 2014..
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I min avhandling (Romeborn 2013) genomförde jag en stilistisk och retorisk studie av stilfiguren ”syllepsis” (syllepse på franska) och av hur denna används hos den franska poeten Francis Ponge (1899-1988) (på 70-talet gavs ett antal av Ponges dikter ut i svensk tolkning av Jesper Svenbro). Syllepsis är en vedertagen term inom franskspråkig stilistik och retorik (se t.ex. Aquien & Molinié 1999 el. Ricalens-Pourchot 2011) och mer generellt inom såväl fransk lingvistik (se t.ex. Bonhomme 2005) som litteraturvetenskap (se t.ex. Jarrety 2001). En s.k. syllepsis är en typ av ambiguitet. Det rör sig om en syllepsis då ett ord förekommer endast en gång (dvs. det är en ordförekomst) men ordet ändå används i två betydelser på samma gång. Om figuren används i humoristiskt syfte, blir det ett slags ordlek eller ordvits. Inom ramen för avhandlingen utarbetade jag en metod för att identifiera den här stilfiguren i texter. I mitt bidrag skulle jag vilja presentera denna metod samt även, i mån av tid, några av de resultat jag kom fram till. Min studie kan ses som ett exempel på språkvetenskaplig analys av litterära texter och på det viset passar presentationen väl in i workshopen om litterär stilistik.
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
- Castro, Andrea, 1964, et al.
(författare)
-
Språk som humanioras livsnerv
- 2013
-
Ingår i: Till vilken nytta. En bok om humanioras möjligheter, Red. Tomas Forser & Thomas Karlsohn. - Göteborg : Daidalos. - 9789171734037 ; , s. 95-102
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 25. |
- Romeborn, Andreas, 1981
(författare)
-
Pratiques étymologiques chez Francis Ponge
- 2016
-
Ingår i: Étymologies populaires, savantes et pseudo-savantes, 10-11 mars 2016, Université de Strasbourg. Communication lors du colloque Étymologies populaires, savantes et pseudo-savantes, 10-11 mars 2016, Université de Strasbourg. 11/3 2016.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Francis Ponge, dans ses « Fragments métatechniques » (1922), pose cette question rhétorique au sujet de l’étymologie : « Quelle science est plus nécessaire au poète ? ». L’intérêt de Ponge pour l’histoire des mots se manifeste de diverses manières. Comme nous l’avons étudié précédemment (Romeborn 2013), la syllepse, c’est-à-dire l’emploi d’une occurrence de mot dans deux sens différents, est une figure très présente dans son œuvre ; or, dans certains poèmes, Ponge emploie un type particulier de syllepse qu’on peut qualifier, à la suite de Wahl (2010), de syllepse « étymologique » et qui consiste à employer un mot à la fois dans un sens actuel et dans un sens étymologique. C’est ainsi qu’il est possible de considérer que le verbe « proposer », dans le poème « La Cheminée d’usine » (Ponge 1961), est employé simultanément dans un sens actuel (‘soumettre à la réflexion’, comme dans un énoncé du type « Il propose une solution ») et dans le sens concret de son étymon latin « proponere » : ‘poser devant/placer devant les yeux’ (Romeborn 2013 : 102-104). Mais le recours à l’étymologie ne se fait pas seulement chez Ponge par le biais de syllepses, il prend également d’autres formes, telle l’insertion, dans les textes, de précisions sur la filiation des mots. Les étymologies de Ponge peuvent aussi être « fantaisistes » (Genette 1976) et elles correspondent alors à certaines des procédures caractéristiques de l’étymologie populaire décrites par Béguelin (2002). Nous nous proposons, dans cette communication, de décrire les divers procédés mis en œuvre par Ponge dans son usage de l’étymologie, en essayant également de préciser la conception du langage qui semble sous-tendre cette pratique. Il sera en effet intéressant de noter que Ponge semble adhérer, à sa façon, au mythe d’une langue « originelle » dénoncé par Jean Paulhan (1953).
|
|
