| 1. |
|
|
| 2. |
- Wennergren, Göran, 1947
(författare)
-
Medicinarminnen som fängslar
- 2019
-
Ingår i: Läkartidningen. - 0023-7205. ; 116
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 3. |
- Sager, Morten, 1972
(författare)
-
Evidens i administrativt limbo : Den implanterbara defibrillatorn mellan forskning och klinik
- 2011
-
Ingår i: Evidensens många ansikten. - Lund : Arkiv Förlag. - 9789179242282 ; , s. 97-129
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den grundläggande målsättningen inom evidensbaserad medicin (EBM) är att den kliniska praktiken skall bygga på forskning av tillräckligt hög kvalitet. Praktiserande vårdpersonal skall alltså inte bara fatta beslut utifrån individuella erfarenheter och existerande rutiner utan också och kanske främst ta hänsyn till nya forskningsrön, det vill säga ”evidens”. Det innebär att det finns två centrala komponenter i evidensbaserad medicin som de flesta aktörer – åtminstone på ett grundläggande plan – är eniga om: bästa möjliga kunskap (evidens) skall användas i beslut om åtgärder i sjukvården (medicinen). Medan EBM står för denna allmänt omfattade ambition har konceptet också definierats mer specifikt av myndigheter och organisationer i termer av vissa metoder och kunskapstyper. Det har etablerats graderingar av evidensstyrka där välgjorda randomiserade kliniska studier (RCT:er) och systematiska översikter getts störst vikt. Evidensbaserad medicin antas uppnå sitt mål när en kunskapsmässig kedja etableras från kliniska studier, vidare till systematiska sammanställningar och sist till införandet av rekommenderade behandlingar i klinisk praktik. Mot bakgrund av den enighet som råder om EBM:s allmänna mål och de detaljerade definitioner som görs av myndigheter är det intressant att granska hur olika aktörer inom vården längre ned i den tänkta evidenskedjan faktiskt beter sig och tänker. Är EBM viktig för dessa aktörer och vad menar man med det i så fall? Hur tänker sig olika aktörer att vår- den skall utformas med EBM i åtanke? Ännu mer förenklat: vad innebär evidensbaserad medicin ute i den kliniska verkligheten? Detta är huvudfrågan i kapitlet. Frågan ställs i förhållande till implementeringen av en implanterbar defibrillator i ett svenskt landsting.
|
|
| 4. |
- Sager, Morten, 1972
(författare)
-
Mellan evidens och kompetens : Hjärtpatienter i nätverkens marginaler
- 2010
-
Ingår i: Program för Teknik- och vetenskapshistoriska dagar, 10-12 november, Lindholmen Science Park, Göteborg.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom fältet STS har forskare problematiserat bildandet av nätverk och tillhörande stan- darder. Nätverk stabiliserar vissa ting, identiteter, och handlingsmönster på bekostnad av alternativen, som därmed riskerar att marginaliseras och osynliggöras. Inom medicinen finns det rikligt med exempel på sådana effekter av aktörsnätverk och standardisering, inte minst inom s k evidensbaserad medicin. I klinisk forskning selekteras patienter med hjälp av ålder, kön och diagnostiska kriterier för att öka signifikansen i resultaten och evidensen för den studerade behandlingen. Konsekvensen är att evidensen för en behand- ling i strikt mening inte är valid för patienter med andra karakteristika, såsom avvikande ålder, kön eller sjukdomspanorama; något som också erkänns när standarder i form av riktlinjer skapas och används inom vården. I den här studien diskuteras nätverkens och marginaliseringars effekter utifrån obser- vationer av en behandling som förebygger hjärtstillestånd. Patienter med risk för hjärt- stopp kan under vissa förutsättningar behandlas med en automatisk defibrillator (en ”ICD”) som transplanteras in i bröstet. Kliniska prövningar har resulterat i diagnostiska kriterier som skall avgöra huruvida en ICD-behandling är effektiv eller ej. I många fall räcker de diagnostiska kriterierna för ett kliniskt beslut. Vad sker när patienter på grund av ålder och mätvärden inte stämmer in på riktlinjer- nas rekommendationer i ett evidensens gränsland? I sådana situationer aktualiseras läka- res omdömesförmåga ofta i kollektiva överläggningar där en mängd faktorer måste vägas samman, såsom har klarlagts i studier av vetenskaplig praktik under lång tid. Avvikande patienter i riktlinjernas marginaler får därmed paradoxalt nog en mer individualiserad behandling med högre grad av läkares kliniska bedömning än standardpatienten. Det ger upphov till en förnyad diskussion om nätverkens marginaliserande effekter och betydel- sen av mänskliga bedömningar när standarderna inte räcker till. Marginalisering som problem eller möjlighet?
|
|
| 5. |
- Sager, Morten, 1972
(författare)
-
Complexities and simplifications in a heart device clinic : Normative interferences between actor-network theory and evidence-based medicine
- 2011
-
Ingår i: STS seminar series at the department of sociology, Gothenburg University, April 5, 2011.. ; , s. 1-17
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- On a general level evidence-based medicine (EBM) has since its very beginning in 1992 been beset with polarizing criticism as well as conciliatory attempts while professionals have continuously struggled with the practical details of how to increase the use of evidence in clinical practice. Inspired by actor-network theory (ANT) this paper first gives an account of the decision-making based on evidence et cetera in a heart device clinic. It then investigates the possible interferences and normative implications of an ANT account for the agonistic playing field of EBM. In accordance with work by Annemarie Mol and John Law the work of simplification and complexity is focused. Structured orders as well as more chaotic complexities within clinical decision-making ”based” on evidence stand out. These observations carry normative implications supporting and opposing the project of EBM, adding to existing polarization as well as reconciliation attempts in debates about EBM. While teasing out normative implications of the descriptions, a reconciliatory normativity is performed by the shear increase of complexity. It is suggested that this reconciliatory normativity is depriving the scholar of analytic resources. In order to follow actors, simplification and polarization may have to be a real alternatives and not only attitudes to be overcome by finding evermore complexities. Polarization and reconciliation—as well as complexities and reductions of complexities—are clinically useful attitudes when understanding and doing EBM—however, EBM then not as a general project to embrace or reject, but as practices to engage in and improve.
|
|
| 6. |
|
|
