| 1. |
- Basic, Goran, 1972-, et al.
(författare)
-
Vårdkedja för ungdomar eller professionella? En processutvärdering av projektet ”Motverka våld och gäng” : [ A “Treatment Chain” for Young People or the Professionals? A Process Evaluation of the “Counteract Violence and Gangs” – Project in Sweden ]
- 2009
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- This report concerns a large evaluation of a project concerning Swedish juvenile care. We analyse how professionals, youngsters and parents perceived and interpreted the three-year project which involved different authorities whose representatives should form a care-giving chain. The project also employed a number of coordinators. Beyond accounting for the results from just over one houndred interviews and an intense field work our ambition was also to place our findings in a greater social and cultural context. The origin of our analysis is based upon the empirical material, not from a before hand constructed perspective; the example of the coordinators’ focus on administrative issues was therefore discovered through interviews and observations and not something that we were looking for or even expecting to find. At the same time no analysis can arise solely from an empirical material. When we, for example, use terms like ‘dispute props’, when talking about the involved actors discussions on different documents, it origins from reading the work of the classic sociologist Georg Simmel and modern social psychologist Ervin Goffman, both using dramaturgy as a metaphor for social interaction. The lasting impression from this project is the administrative position of the involved officials. They were strongly committed to meetings and documents, they reviewed and assessed each other using a bureaucratic language rather than discussing the individual youth with commitment. In fact the youths rather fell into a discursive shaddow when reading the interviews and field observations. In projects like this one, where officials should cooperate, the danger is that the meeting with its attached bureaucracy becomes the goal instead of the means. A more pragmatic stance regarding the meeting would rather see them being means through which distinct decisions and results carried the youth forth in a direction which the group, the parents and the youth had agreed on (the latter categories should, according to directives, be integrated). The meetings we attended rather displayed a startling inertia, issues that could have been resolved between meetings were not. The shortcomings in the measures were not followed up with attribution of responsibility.
|
|
| 2. |
- Kumpula, Mira, et al.
(författare)
-
Diskursrestriktioner och maktstrategier mot socialarbetare
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Diskursrestriktioner (en term från den franske filosofen Foucault) innebär förekomst av normer som begränsar vad man kan tala om, när och i vilka situationer. En studie baserad på litteraturstudier, en mindre enkät och åtta intervjuer med socialarbetare visar att olika diskursrestriktioner förekommer och att olika maktstrategier och förföljande strategier ibland används mot socialarbetare som t.ex. är kritiska gentemot den egna organisationen. Olika diskurser inom socialtjänsten diskuteras.
|
|
| 3. |
- Basic, Goran, 1972-
(författare)
-
Krig och brott : Definitioner av kriminalitet i ett bosniskt efterkrigssamhälle
- 2005
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- What is percieved as a crime in war time varies depending on the war at issue, the eventual peace, the victors and the victims. This study focuses on the resolution of rules that occured in Ljubija, a town in the north-western part of Bosnia-Herzegovina, during the the war 1992-1995, and how it created new conflicts and group formations that live on after the war. After the war a competition for the victim-role took place between different communities. The empirical part of the study is based upon observations in Ljubija, newspaper articles from the area and conversational interviews. The material was analysed using Emile Durkheim’s view on criminality in the society, Georg Simmel’s analysis on reconciliation and Nils Christie’s term “the ideal victim”. I also discuss my own emotions and thoughts as a fieldworker during the study.
|
|
| 4. |
- Basic, Goran, 1972-
(författare)
-
Skulle jag grilla lamm med dig? : Försoning och oförsonlighet i före detta lägerfångars berättelser
- 2007
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Is it possible for civilians, who have been targets of war action, to reconcile with their former enemies? In this study I am analyzing the stories told by former camp-prisoners who were imprisoned at the beginning of the Bosnia-Herzegovina war in the early 1990’s. These prisoners were detained in the concentration-camps of Omarska, Keraterm and Manjača. The former prisoners took refuge in the Nordic countries after the war. The aim of the study is partly to analyze traces of reconciliation and implacability, and partly to detect and describe the rituals of interaction that emerged during the war, which have been revised and reinterpreted after the war. The report is based on 13 interviews with former camp-prisoners and their close relatives who now live in Sweden, Denmark and Norway. Added to the study is a document analysis of verdicts by the Hague-tribunal and UN reports. Rather than the one-sided view of the former camp-prisoners, as traumatised, an action-oriented picture emerged. The stories of the camp-prisoners are nuanced fields where the narrator divides guilt and responsibility, reconciliation and implacability, the roles of heroes and victims. The study shows that the ethnic cleansing, in the Bosnian Northwest, caused not only series of atrocities but also dramatic changes in terms of different symbols and life-stories. The camps in the Bosnian Northwest were characterized by crimes and excesses against people. Individuality was heavily restricted by different power-rituals and abuse-processes. The interactive dynamics that evolved during the ethnic cleansing have a strong impact on the process of reconciliation after the war. The stories of reconciliation, implacability and victimization are constructed not only in relation to the war as a whole but also in relation to the narrators own actions and others personal actions during the war. It seems like the interviewees are trying to put their experiences behind them to escape being tormented by the past. The most outstanding in their stories is implacability, but forgiveness and reconciliation seem to be achievable if certain conditions are met, for example the display of shame.
|
|
| 5. |
- Basic, Goran, 1972-
(författare)
-
Etnicitet i ungdomsvården – förslag till fortsatt värdegrundsarbete
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta utkast utgör en redovisning av ett uppdrag som jag fick av Forsknings- och utvecklingsenheten vid Statens institutionsstyrelse (SiS). Uppdraget bestod i att, under en tvåmånadersperiod (april och maj 2009), granska och urskilja etnicitetsmarkörer i det empiriska material som samlats in under intervjuer och möten med aktörerna i ett samarbetsprojekt i ungdomsvården (MVG-projektet). Tanken var att studien skulle ge några förslag på strategier i det fortsatta värdegrundsarbetet inom SiS. I detta utkast analyseras muntliga etnicitetsgestaltningar hos olika aktörer i ungdomsvården. Undersökningen uppmärksammar etniciteten när den uttrycks verbalt och icke-verbalt, hur den uttrycks samt i vilka situationer kategoriseringar synliggörs implicit eller explicit. Studiens syfte är: att analysera när och hur etnicitet aktualiseras genom kategoriseringar i ungdomsvården, att uppmärksamma hur dessa kategoriseringar markeras samt påvisa hur berättarens egna etniska identitet formas och upprätthålls genom olika markeringar. Rapporten bygger på 109 intervjuer som genomförts med olika aktörer i ungdomsvården samt de fältanteckningar jag fört i anslutning till de olika mötena, spontana samtal före och efter intervjuerna, och i anslutning till besöken på de olika institutionerna, arbetsplatserna, mm.
|
|
| 6. |
- Elgenius, Gabriella
(författare)
-
Civilsamhällets bidrag till integration i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar.
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna policy brief sammanfattar slutsatser från det pågående projektet ”Rethinking Integration: en komparativ studie om civilsamhället i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar som karaktäriseras av mångfald” och syftar till att analysera på vilka sätt civilsamhället bidrar till integration. Resultaten visar att civilsamhället bidrar betydligt till integration genom mångsidiga och behovsanpassade aktiviteter, vilket pekar på vikten av att uppmärksamma formella såväl som informella initiativ. Projektet finansieras av Vetenskapsrådet och leds av Gabriella Elgenius, professor vid Göteborgs universitet, i samarbete med Juta Kawalerowicz, forskare vid Stockholms universitet, och Jenny Phillimore, professor vid Birminghams universitet.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Sundbom, Lars, et al.
(författare)
-
Högskoleutbildades inträde på arbetsmarknaden : En studie av hur de högskoleutbildades etableringsprocess kan mätas och beskrivas
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Allt fler ungdomar studerar vid högskola innan de går ut i arbetslivet. För många sker utträdet på arbetsmarknaden utan större problem, men detta gäller inte alla.I denna rapport betonas vikten av kunskap om villkoren och förutsättningarna för dem som går ut på arbetsmarknaden efter högskolestudier. En utförlig diskussion förs om de begränsningar och möjligheter som finns att med registerdataanalysen som metod få fram sådan kunskap.I jämförelse med andra länder har Sverige mycket goda förutsättningar att utnyttja registerdata för forsknings- och utredningsarbete. Och när det gäller etableringen på arbetsmarknaden kan befintliga registerdata användas för att belysa både strukturella och individbaserade aspekter.Metodutveckling och fördjupade studier på detta område kan leda fram till mer nyanserade sätt att mäta och beskriva etableringsprocessen. Och ytterst kanske till en säkrare kunskap om hur det går för de studenter som lämnat högskolan, vilket bör vara av värde för många intressenter – alltifrån presumtiva och aktiva högskolestuderande till utbildningsanordnare inom högskolesektorn samt olika myndigheter, organisationer och företag.
|
|
| 9. |
- Gustafsson, Mikael, 1965-
(författare)
-
ArbetsDax – för psykiskt funktionshindrade : Talet om klienter, samordnare och samverkan i en verksamhet för arbetslivsinriktad rehabilitering
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet inrättades runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Det ansågs då viktigt att utveckla samverkan mellan berörda myndigheter och andra organisationer för att de psykiskt funktionshindrade inte skulle hamna ”mellan stolarna”. I Eskilstuna inrättades en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad ArbetsDax, med en ny yrkesgrupp av professionella på operativ nivå som kallades samordnare.Syftet med rapporten är att utifrån olika empiriska material bidra till förståelsen av verksamhetens diskursiva karaktär, det vill säga språkbrukets betydelse inom verksamheten, och till förståelsen av samordnarens yrkesroll. Det förstnämnda är intressant utifrån antagandet att språkbruket har en central roll i verksamheten. Det sistnämnda är intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kan bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än yrkesgrupper på de rena myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkar med.Verksamhetens diskursiva karaktär framstår i analysen av verksamhetsdokument, intervjuer och observationer som ett komplext konsensusarbete med särskilt fokus på klienter, samordnare och samverkan. Klienten framställs som en kluven identitet: å ena sidan som en aktiv individ med den ”rätta” viljan enligt arbetslinjen, å andra sidan som en passiviserad individ med en begränsad förmåga p.g.a. psykiska funktionshinder. Samordnaren framställs som en komplex och gränsöverskridande profession som ska utföra ett konsensusarbete med klienterna, exempelvis i form av ett motivationsarbete för att transformera betalningsmaktens tvång över klienten (i huvudsak från försäkringskassans sida) till klientens ”fria” vilja. Samordnaren har också att sträva efter konsensus i relation till andra myndigheters representanter och de arbetsgivare som klienterna ska arbetsträna hos. Samverkan framställs i form av direktiv för och problematiseringar av rehabiliteringsverksamheten. Detta sker bland annat med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser i policydokument för verksamheten, samt med hjälp av den centrala metaforen rehabiliteringskedjan som ordnar de samverkande myndigheterna i förhållande till klienternas ”rehabiliteringskarriär”. Stort fokus finns på språkliga skillnader mellan organisationerna, med strävan efter konsensus genom att på mer eller mindre subtila vis försöka mildra åtskillnaden. I analysen framstår ändå försäkringskassan som ”blåslampa”, arbetsförmedlingen som ”bromskloss” och kommunen som ”försvarare” av verksamheten.Samordnarens professionskaraktär analyseras genom jämförelser med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för gräsrotsbyråkrater inom rena myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson & Eva Palmblads samt Annette Carstens teori om den nutida välfärdsarbetarens språkliga praktik. Analysen visar att samordnaren framstår som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande ”hybridprofession” vars insats till stor del består i ett konsensusarbete i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränar, samt i relation till betalningsmakten (i första hand försäkringskassan).I rapportens senare del fördjupas diskussionen om samordnaren som en profession som inte endast fokuserar på klientens förmåga och vilja, utan även på dennes spontana lust. Samtidigt framstår ArbetsDax som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik, bland annat genom att skapa den nya professionen samordnare.
|
|
| 10. |
- Basic, Goran, 1972-
(författare)
-
Etnicitet i ungdomsvården : Yrkesverksammas och ungdomarnas muntliga framställningar
- 2010
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- The aim of this study is to analyze when and how ethnicity is actualised through categorisations in Swedish youth-care, to attract attention to how these categorisations are indicated and point out how the narrators own ethnic identity is shaped and upheld through different markings. The report is based on 109 interviews conducted with different actors in the youth-care and my field-notes made in connection with the different meetings, spontaneous conversations before and after the interviews, and when visiting different institutions, work-places, etc. Ethnicity is used explicitly as well as implicitly, by the youths themselves and the professionals, in peer relations within each collective and between the collectives. Usually ethnicity is used as an explanation and as an instrument in the interaction, i.e. it is used to achieve different things or to emphasize or highlight a desirable image of people or problems at hand. The professionals use ethnicity to explain the youths actions, they also compare themselves to colleagues regarding who displays the greatest ethnic consideration or who knows most about ethnicity. Ethnicity then becomes a resource in presenting one-self: you present yourself as, for instance, “culturally competent” in relation to others. The youths also use ethnicity when they talk about the placing at various institutions, the social control at the institution, discrimination, love relations, etc. The life in the institution becomes ethnically charged in interviews with youngsters, but this perspective is not always shared by other actors. Treatments interpreted as ethnic discrimination by the youths are sometimes seen as self-inflicted by the staff, e.g. as a result of alleged inappropriate behaviour. Ethnicity is a contested marker in this context and thus a potential weapon in the interplay. This is specially highlighted through ethnically coloured profanity and name-calling which the youths experience as an instrument of humiliation. Sometimes ethnicity is portrayed as a resource, as an asset for the actors in the youth-care, providing tools for comprehending and implementing situations and projects. Things that are made comprehensible and are implemented (or said to have been implemented) often become problematic from the actors perspective. This happening doesn’t have to be a problem in itself, it rather clarifies how actors use ethnicity to demonstrate problems.
|
|
