| 1. |
- Knutsson, Susanne, et al.
(författare)
-
Children’s experiences of visiting a seriously ill/injured relative on an adult intensive care unit
- 2008
-
Ingår i: Journal of Advanced Nursing. - : Wiley-Blackwell Publishing Ltd.. - 0309-2402 .- 1365-2648. ; 61:2, s. 154-162
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Title. Children’s experiences of visiting a seriously ill/injured relative on an adult intensive care unit Aim. This paper is a report of a study of children’s experiences of visiting a seriously ill/injured relative in an intensive care unit. Background. Little attention has been paid to children’s experiences and needs when visiting a relative being cared for at a high technological adult intensive care unit. Instead, the focus has been on adult’s experiences and needs. Method. In 2004, 28 children (14 girls, 14 boys) aged 4–17 years who had visited an adult relative were interviewed 3 months after the visit. A hermeneutic approach was used when interpreting and analysing the text. Findings. Four themes were generated from the data: It meant waiting, It was strange, It was white and It was good. Waiting was experienced as difficult, increasing the feeling of uncertainty, exclusion and separation, which in turn led to tension and concern. ‘It was strange’ was perceived as unfamiliar but also with interest and curiosity. The experience of the intensive care unit was that it was white. Everything in the patient’s room was experienced as white and gloomy. It lacked joy. ‘It was good’ was stated about the outcome of the visit because through this they were given the opportunity to meet and see the relative by themselves. This evoked feelings of relief and joy. The visit did not seem to frighten the child; instead it generated feelings of release and relief. Conclusion. Children’s experiences of visiting an adult intensive care unit seem to support theories that emphasize the involvement and participation of children in family matters.
|
|
| 2. |
- Johansson, Jan-Erik, et al.
(författare)
-
Att skriva och lösa problem i grundskolans tre första årskurser
- 1997
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under åren 1991-1992 deltog 77 barn i en förskoleverksamhet som arbetade enligt en fenomenografiskt inspirerad pedagogik vid sex förskolor, med tonvikt lagd på att utveckla barns tänkande och förståelse för olika fenomen omvärlden. När dessa barn slutade i förskolan följdes huvuddelen av dem in skolan genom ett projekt kallat "Att möta skolans värld", finansierat av Skolverket. Syftet med projektet var dels att beskriva och utvärdera barns möte med skolans värld, dels att studera hur barn som gått i en "traditionell", dvs den vanligast förekommande förskoleverksamheten respektive hur barn som deltagit i en fenomenografiskt inspirerad förskoleverksamhet klarar skolan. Barnen har följts genom observationer och intervjuer. I slutet av årskurs 1, årskurs 2 och årskurs 3 har barnen deltagit i ett flertal kunskapsprov. Genom kunskapsproven har man sökt ta reda på hur barnen som deltagit i den försöksverksamheten klarar några ämnen i skolan i jämförelse med sina klasskamrater som fungerar som kontrollgrupp. I detta bidrag kommer resultat från barnens färdigheter inom matematik och skrivning att redovisas och diskuteras. Inom området skrivning uppvisar flickorna bättre resultat än pojkarna både inom försöksgruppen och kontrollgruppen. Samma tendens kan observeras även inom de matematiska färdigheterna även om skillnaderna via en statisktisk prövning visar sig vara relativt små. I provresultaten från kunskapsproven i matematisk problemlösning i årskurs 1 och 2 uppvisar barnen från försöksverksamheten generellt bättre resultat än barnen från kontrollgruppen. I årskurs 3 har denna skillnad ebbat ut.
|
|
| 3. |
- Pramling, Ingrid, 1946, et al.
(författare)
-
Först var det roligt, sen blev det tråkigt och sen vande man sig. Barns möte med skolans värld. (Rapport nr 9)
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I projektet "Att utveckla barns förståelse för sin omvärld" har en "läroplan" utvecklats, byggd på att utveckla grundläggande förståelse inom olika innehållsområden som barn sedan möter i skolan. Denna "läroplan" har sedan prövats i praktiken i sex olika barngrupper under två år. Principer för att utveckla lärandet har också explicitgjorts. En utvärdering av hur barnen har utvecklats inom de olika innehållsområden, med avseende på deras förståelse för sitt eget lärande och i frågan om deras förmåga att lära sig något nytt (från en saga) har gjorts. Samma utvärdering är också gjord med sex jämförelsegrupper. Resultaten visar en klar trend mot att försöksbarnen inte bara förstår de olika innehållsområden bättre, utan också har en större medvetenhet om sitt eget lärande, samt är bättre på att fånga budskapet i en ny saga. Barnen som varit med om den omvärldsorienterade pedagogiken i förskolan följs nu i ett nytt projekt upp i skolan, "Barns möte med skolan". Syftet med projektet är att beskriva och utvärdera barns möte med skolans värld samt att studera, hur barn som gått i en "traditionell", dvs den vanligast förekommande förskoleverksamheten respektive en fenomenografiskt inspirerad förskoleverksamhet klarar skolan. Barns möte med skolan studeras med andra ord både i relation till det de varit med om i förskolan men också mer allmänt hur detta möte kan te sig ur barns perspektiv. Intresset fokuseras på tre olika delar som samtidigt är relaterade och integrerade i varandra: 1) Uppföljning av hur tidigare studerade barn klarar skolan, 2) Hur barn tänker om sitt lärande och innehållet i skolan och förskolan, 3) Hur mötet med skolan rent allmänt ter sig för barn. Projektet består av många mindre studier. Nästan alla barn har testats i både första och andra klass. En grupp barn har intervjuats om hur de ser på skillnaderna mellan förskolan och skolan. Fyra klasser har varit inblandade i ett inlärningsförsök där de fått se på en videofilm för att utröna huruvida de förstått budskapet i denna eller inte. Slutligen ingår en observationsstudie där 14 barn följts under en hel termin i fem olika klassrum. Resultaten tyder på att barnen som varit med i försöksverksamheten, klarar testerna bättre i första klass än övriga barn i samma klasser, vilka utgör jämförelsebarn. I andra klass är skillnaderna mindre mellan barnen i försöksgruppen och jämförelsbarnen. Dessa kvarstår dock med avseende på att uttrycka sig i skrift och inom de svårare delarna av matematiktestet. Inom inlärningsförsöket förstår försöksbarnen budskapet i filmerna bättre än jämförelsebarnen. Men det kanske mest intressanta är att barnen i försöksgruppen sällan svarar att de inte vet, utan börjar att formulera sig och pratar sig då fram till ett svar. I intervjustudien är det tydligt för barnen vari skillnaderna mellan förskola och skola består. I förskolan finns det frihet att välja och leka. I skolan är det arbete och brist på valfrihet. Å andra sidan så lär man sig det "rätta" sättet i skolan, det menar många barn att de inte gjorde i förskolan, där kunde man t.ex skriva lite slarvigt. I observationerna blir barns utsagor än mer tydliga. Skolans värld är artskild från förskolans. Det som poängteras i alla dokument inom området, att det skall vara en kontinuitet mellan förskola och skola ser vi bara i ett enda klassrum. I de övriga är villkoren diametralt olika. Det som uppmuntrades i förskolan med självständighet, att tänka och uttrycka sig verbalt, motarbetas i vissa av de observerade klassrummen. De olika kunskapsynerna i förskolan och i skolan, där man i förskolan ger barn förutsättningar att utvecklas bryts i skolans värld av att lärarna verkar uppfatta tystnad, instruktion och kontroll som en förutsättning för lärande.
|
|
| 4. |
- Pramling, Ingrid, 1946, et al.
(författare)
-
Children's understanding of a tale
- 1993
-
Ingår i: Paper presented at the conference "Issues in Australian childhood", Brisbane, Australia, 23-25 September.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- In this study, the tale of The Giving Tree by Shel Silverstein, was read aloud to 93, 6 year old pre-school children who were afterwards asked to make their own drawings of something in the tale. Later they were interviewed about what they remembered of the tale, about their notions about certain details in the tale and also about what they thought children could learn from this tale. In the qualitative analysis of the interview transcripts we found three different ways of recalling the tale, firstly as a narrative recall, where the child recalled a narrative with beginning, episodes and end, secondly as an episodic recall, where the most conspicuous episodes were focused and thirdly as fragmentary recall containing only isolated fragments. In answer to the questions of what children could learn from the tale, some children focused on the tale as an instance of verbal form, as a textual narration of a particular genre. Other children focused more on the content, either on parts of the tale or on an implied thematic message. The children who had been subject to a developmental education focusing the world around them, preferred to recall episodes which were crucial to their understanding of the tale and also had some idea of the meaning of the tale, while children who had been subject to ordinary pre-school activities were more ready to recall the tale with a narrative, and rather focused on the tale as a verbal form; that is, something to read, write, tell or know by heart. Thus, some children focused the tale as something to understand, while other children focused more on the tale as something to know.
|
|
| 5. |
- Pramling, Ingrid, et al.
(författare)
-
Lära av sagan
- 1993
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
