| 1. |
- Almevik, Gunnar, 1969, et al.
(författare)
-
Att bygga en kyrka i trä
- 2017
-
Ingår i: Bebyggelseshistorisk tidskrift. - 0349-2834. ; :74, s. 48-68
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The medieval corner-joint timber church at Södra Råda in Sweden was destroyed by arson in 2001. The building, which dated from the early 14th century, was one of the few extant cornerjoint churches in Scandinavia from this period. The National Heritage Board, which owned the church, began a complete reconstruction of the building “as a pedagogical example to enhance craft practice and historical knowledge of medieval churches”. The reconstruction began in 2006 and is not yet complete. The article details and analyses the results from a decade of building reconstruction. The aim is to shed light on the building processes and carpentry techniques that were used to build a corner-joint church in the early 14th century. The research focuses on historical techniques, materials and tools. How many trees were used and what was their quality? How much material and labour were expended on various parts of the timber structure? The project has also provided opportunities to discuss the construction context of the original building. Who built the church? What knowledge and skills did they have? How was the building conceptualised and how was this information communicated? How were people and materials organised during the building process? The reconstruction is both an arena and a method of research. The research process is shaped by a dialogue between the interpretation of source material and reconstruction practices. The source material comprises extant Swedish medieval timber buildings; tools and building components in museum collections; and written sources and contemporaneous illustrations of buildings and builders. Our empirical study follows a paradigm of clues, making the best of situations where source material is scarce, and its results yield hypotheses for craft-based reconstructive experiments. The reconstruction is designed as a hypothesis-driven deductive experiment, yet enactment sometimes provides unexpected affordances. Enactment through craftwork, in an environment similar to that experienced by medieval workers, without modern equipment or tools, reveals what is possible, impossible, labour-intensive, difficult or feasible when building a corner-joint church such as that at Södra Råda. The research has revealed characteristics of medieval carpentry and building techniques. The results also allow insight into the extensive labour that was required to obtain and prepare the various timber building materials. The roofing: rafters, boards and shingles were cut using cumbersome, labour-intensive methods. Most of the labour, two-thirds of the total, was expended on the roof. Logs for the walls were hewn into timbers with a rectangular cross section and sharp edges. These timbers meet end to end, forming a flush, ninety-degree angle at the corners of the building. This characteristic, common to all medieval corner-joint churches in Sweden, contrasts with secular timber buildings of the same date, which were built of logs with a rounded profile. At Södra Råda, the use of sharp-edged timbers up to 11 metres long calls for very skilled carpentry. Yet this part of the work has consumed a relatively small amount of construction time.
|
|
| 2. |
- Andersson, Therése, 1974, et al.
(författare)
-
Film, plats och rum
- 2013
-
Ingår i: Bebyggelseshistorisk tidskrift. - 0349-2834. ; :64/2012, s. 5-7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 3. |
- Andersson, Therése, 1974
(författare)
-
La Sorcière - En resa i fiktiva rum
- 2013
-
Ingår i: Bebyggelseshistorisk tidskrift. - 0349-2834. ; 2012:64, s. 55-72
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 4. |
- Avango, Dag, 1965-, et al.
(författare)
-
Kulturarvet som strategisk resurs i den gröna omställningen i norr: målkonflikt eller möjlighet?
- 2024
-
Ingår i: Bebyggelsehistorisk tidskrift. - Uppsala : Föreningen Bebyggelsehistorisk tidskrift. - 0349-2834 .- 2002-3812. ; 86, s. 8-29
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Artikeln diskuterar kulturarvet i ljuset av den ’gröna omställning’ som svarar på EU:s mål och riktade finansiella satsningar för industriomvandlingen i norra Sverige. Det kan jämföras med den stora industriella omställningen vid 1900-talets början såväl genom att skapa nya möjligheter men också genom de målkonflikter som uppstår mellan nya och befintliga värden, både vad gäller naturförhållanden och ekonomi som kulturvärden och historiska lämningar av mänsklig verksamhet. Omställningen berör platser med en lång historia av mänskligt liv och arbete och som spelar en viktig roll för de som idag bor där och potentiellt för de som söker sig dit för att driva verksamhet eller för att bo, leva och arbeta. I många fall visar det sig svårt att ta denna potential tillvara av skäl som är strukturella, juridiska och politiska snarare än knutna till enskilda aktörer. Artikeln är författad av en multidisciplinär forskargrupp som använder ett praktikbaserat förhållningssätt och samskapande dialog för att undersöka hur förbättrade planeringsprocesser som tidigt involverar olika aktörer, intressen och expertis i förändringsprojekt kan bidra till att lösa målkonflikter och skapa möjligheter. Målkonflikter mellan exploatering och bevarandeintressen i samband med myndigheters och privata aktörers hantering av natur- och kulturmiljöer har länge varit i fokus för forskningen och artikeln syftar till att komplettera dessa perspektiv utifrån exempel som illustrerar möjligheter för att det fysiska kulturarvet ska ses som en strategisk historisk resurs i samhällsutvecklingen. En utgångspunkt är att kulturarv inte är statiskt utan värderas och omvärderas i en process där olika kulturvärden kan associeras med byggnader, platser och miljöer. Dessa kulturvärden förändras alltså över tid, och olika aktörer förhåller sig till dem på skiftande sätt. Genom processer som inbegriper förhandling med andra intressen kan landskap, platser, byggnader, föremål och deras användning förvandlas till kulturarv. Ett samskapande arbetssätt har möjliggjorts genom ett forsknings- och innovationsprojekt, finansierat av Vinnova, vilket genomförts genom en kombinerad metodansats med fallstudier, i projektet kallade lärcase, som ram för empiriska undersökningar och praktiskt genomförande. De lärcase som lyfts i denna artikel är dels Nautanen, en tidigare gruvmiljö i Norrbotten där nyetablering planeras av Boliden AB, dels Kvarnsvedens tidigare pappersbruk i Borlänge, där Northvolt etablerar en fabrik för produktion av bilbatterier vilket medfört rivning av en byggnad med konstaterade kulturhistoriska värden, den så kallade Bobergshallen. Med förslag till fortsatt forskning genom begreppsutveckling i en multidisciplinär och praktiknära kontext problematiserar artikeln begreppet cirkulär ekonomi i relation till kulturarvsfrågor och möjliggör att kulturarvet nyttjas som strategisk resurs i den gröna omställningen med förhoppning att realisera förväntningarna om grön nyindustralisering och attraktiva livsmiljöer.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Dahlgren, Anders, 1982
(författare)
-
Arkitekturhistoria, vetenskap och pedagogik - Vetenskapsteoretiska positioneringar i Göran Lindahls och Elias Cornells historiografi
- 2016
-
Ingår i: Bebyggelseshistorisk tidskrift. - 0349-2834. ; :72, s. 10-22
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Sammanfattning. Göran Lindahl (1924-2015) och Elias Cornell (1916-2008) fick båda sin utbildning vid Konsthistoriska institutionen vid Uppsala universitet på 1940- och 50-talen. Från denna gemensamma start kom deras karriärer sedan att ta likartade vägar. Lindahl blev professor i Arkitekturhistoria vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och Cornell professor i Arkitekturens teori och historia vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Redan under deras utbildning blev omvärderingen och ifrågasättandet av den konsthistoriska traditionen en viktig del av deras historiografiska arbete. Detta kom under följande decennier att aktualiseras ytterligare i och med konsthistorieämnets utveckling på svenska lärosäten. Vid denna tid hade dock både Lindahl och Cornell lämnat de konsthistoriska institutionerna men värderingen och omvärderingen av den konsthistoriska traditionen var ändå återkommande teman i deras skrivande. I dessa frågor intog de olikartade förhållningssätt. Lindahl var kritisk till det konsthistoriska urvalet av de framstående verken som han menade var godtyckligt och ovetenskapligt. Även den konsthistoriska tolkningen som försöker skapa förbindelser mellan dessa framstående verk menade Lindahl vilade på osäker grund. Lindahl alternativ var att söka nya urvalsprinciper, exempelvis genom att ta stöd i andra vetenskapers beskrivningar av de stora tendenserna i den historiska utvecklingen. Vidare borde den konsthistoriska analysen enligt Lindahl inte begränsa sig till att syssla med det isolerade objektet utan arbeta med staden som helhet, ”fattad som konkret form.” Cornells historieskrivande utgick däremot från etablerade konsthistoriska (stilhistoriska) narrativ och kanon som han utvecklade och fördjupade. Cornell såg ett värde i de konsthistoriska översiktsverken då det stora perspektivet kan hjälpa oss att se bortom invanda föreställningar om arkitektur och byggande. Ett av Cornells bidrag till översiktsverkens historiografi var att bredda urvalet genom att ta med vissa utomeuropeiska kulturområden, byggnadsteknikens historia samt 1800-talets arkitekturhistoria som vanligtvis inte förekom i detta slags översikter. Cornell kom även att utforma en arkitekturteori som syftade till att karaktärisera arkitekturens särart bland konstarterna och utgöra en utgångspunkt för arkitekturtolkningen. Denna teori definierade arkitekturen som en ”integrerad helhet” som ”bebos” och ”tas i anspråk” av brukaren och ligger nära den schweiziske arkitekturhistorikern Siegfried Giedions tankar på samma tema. Lindahls och Cornells historiografiska ställningstaganden kom även att influera deras arkitekturpedagogiska ståndpunkter. Båda betraktade det historiska studiet som ett viktigt inslag i arkitektutbildningen men Lindahl ansåg det viktigt att skilja på ett intresse för arkitekturhistoriens stoff och vetenskapligt arkitekturhistoriskt arbete. Cornell å andra sidan såg integrationen av praktik och historia som ett mål och såg inte samma behov i att dra en skiljelinje mellan arkitekturhistoria och -praktik. Den komparativa läsningen av Lindahls och Cornells arkitekturhistoriska och –pedagogiska arbeten har visat att utbildningsbakgrund och institutionstillhörighet inte varit determinerande för deras vetenskapsteoretiska positioneringar.
|
|
| 7. |
- Daun, Johannes, 1984
(författare)
-
Att bygga bort ohälsa. Dödlighet, vatten och avlopp i det tidiga industrisamhället
- 2013
-
Ingår i: Bebyggelsehistorisk tidskrift. - 0349-2834. ; 66, s. 30-48
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Many scholars have credited the construction of modern water and sewerage mains with vital importance for the decline in mortality during the 19th century, especially where water-borne diseases are concerned. They have had difficulty, however, in proving the connection between falling mortality and the construction of these new main services. The present article discusses and examines this “water mains dilemma” on the basis of a study of mortality in Göteborg (Gothenburg) between 1861 and 1887. Simultaneously with the construction of water and sewerage mains in Göteborg, a decline occurred in both morbidity and mortality where water-borne diseases were concerned. The construction process took a long time, however, and certain suburbs and inner-city districts acquired mains water and sewerage over a decade later than others. Accordingly, great differences in mortality either occurred or were accentuated. The drop in mortality from water-borne diseases which followed the improvements was not, however, apparent in all groups of the population. The period in question did not see the same decline where newborns were concerned. If anything, their mortality rose between the 1860s and 1880s. What is more, infant mortality in the 1880s was roughly the same in all parts of the city, which was not the case with the rest of the population. Other sanitary conditions may have been one cause, another may have been that many newborns were weaned at an early age and put on cow’s milk or some other substitute instead, which exposed them to a heightened risk of infection. Infants benefiting less than the rest of the population from clean water and sewerage is an important factor to consider when trying to understand the decline in mortality during the 19th century. This also highlights the difficulties involved in establishing the anticipated public health benefits of a widespread mains-water and sewerage network. Pronouncements in previous research regarding the positive effects of the new water and sewerage mains appear if anything to emanate from a general conviction of the benefit of these systems. Clearly, society in the 1880s still had other sanitary shortcomings which impacted heavily on infant mortality, irrespective of the construction of water and sewerage mains.
|
|
| 8. |
- Franzén, Anders, 1965
(författare)
-
Recension av: Ulväng, Göran: Hus och gård i förändring
- 2005
-
Ingår i: Bebyggelsehistorisk tidskrift. - 0349-2834. ; :49, s. 88-91
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Recension av Ulvängs avhandling i ekonomisk historia om herrgårdar, boställen och bondgårdar i Lagunda härad i Uppland.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
