| 1. |
- Abrahamsson, Cecilia
(författare)
-
Masticatory function and temporomandibular disorders in patients with dentofacial deformities : studies before and after orthodontic and orthognathic treatment
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ca 30 % av Sveriges befolkning genomgår någon gång i livet behandling med tandreglering. I de fall där bettavvikelsen är mer omfattande är enbart tandreglering inte tillräckligt för att uppnå ett bra bett. Istället kombinerar man tandregleringen med en kirurgisk förflyttning av käkarna s.k. ortognat kirurgi. Dessa patienter besväras ofta, före behandling, av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskler och är dessutom ofta missnöjda med sitt utseende. Då denna behandling är omfattande, kostsam och inte helt utan komplikationer är det av stort intresse att undersöka utfallet av behandlingen och om denna motsvarar förväntningarna hos patienterna.Tidigare studier som har utvärderat utfallet av tandreglering i kombination med ortognat kirurgi har kommit fram till motsägelsefulla slutsatser vad gäller hur behandlingen har påverkat förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskulatur.Det övergripande syftet med denna avhandling är att i en serie studier, före och efter ortognat kirurgi, utvärdera och jämföra före- komsten av smärta och käkfunktionsstörningar hos patienter med stora bettavvikelser.Avhandlingen är baserad på följande studier:delarbete I är en systematisk litteraturöversikt med följande frågeställning:Påverkar ortognat kirurgi förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskulatur?I studien utvärderas den tillgängliga vetenskapliga litteraturen ur ett evidensbaserat perspektiv. Översikten omfattade tidsperioden januari 1966 till april 2006 och utökades senare till maj 2013.Slutsatser i delarbete I• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av diagnostiserad smärta och funktionsstörning i käkleder och tuggmuskler minskar efter ortognat kirurgi• Det vetenskapliga underlaget är begränsat när det gäller en minskning av palpationsömhet i tuggmuskler efter ortognata kirurgi.• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av käkledsljud påverkas av ortognat kirurgi.• Det behövs ytterligare en studier som är av hög eller medelhög kvalitet för att på ett evidensbaserat sätt kunna styrka behandlingsutfallet av ortognat kirurgi när det gäller smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler.delarbetena II och III är kontrollerade studier som undersöker förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler hos patienter med stora bettavvikelser, i jämförelse med personer med eller utan små bettavvikelser (ej i behov av tandreg- lering). Patienterna var remitterade för behandling med ortognat kirurgi. I delarbete III, som är en longitudinell uppföljningsstudie, analyseras hur förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler påverkas av behandlingen och även hur patienttillfredsställelsen är tillgodosedd.Slutsatser i delarbete II och III• Patienter som ska behandlas med ortognat kirurgi har mer smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler jämfört med kontrollgruppen.• Patienter som genomgått ortognat kirurgi har ett positivt behandlingsutfall avseende smärta från käkleder och tuggmuskler.• Efter behandling är förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler låg och i nivå med den i kontrollgruppen.Delarbete IV utvärderar den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen före och efter ortognat kirurgi hos samma individer som i studie II och III.Slutsatser i delarbete IV• Patienter med stora bettavvikelser har innan ortognat kirurgi en sämre självupplevd tuggförmåga och testad tuggprestation jämfört med kontrollgruppen.• Efter behandling förbättras både den självupplevda tuggförmågan och tuggprestationen.Klinisk betydelse:Patienter som har stora bettavvikelser och dessutom smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler har oftast ett positivt behandlingsutfall efter ortognat kirurgi. Dessutom förbättras den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen efter behandlingen. Patienter med stora bettavvikelser som ska behandlas med tandreglering i kombination med ortognat kirurgi kan därför rekommenderas behandlingen för möjlighet till minskade besvär från tuggmuskler och käkleder och förbättrad tuggförmåga.
|
|
| 2. |
- Abrahamsson, Peter
(författare)
-
Intra-oral soft tissue expansion and volume stability of onlay bone grafts
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Implantat är idag en väl etablerad behandlingsform. I många fallfinns dock inte tillräckligt med käkben för att på ett optimalt sättkunna rekonstruera patientens bett såväl ur funktionell som estetisksynpunkt. I dessa fall används olika tekniker för att tillförakäkben. Problemet med dessa tekniker är att benvolymen minskarunder inläkningen speciellt om ben transplanteras till laterala ochvertikala positioner. Vidare kan det vara svårt att få tillräckligtmed mjukvävnad för att uppnå estetiskt tillfredställande resultat,speciellt i överkäksfronten. Avhandlingens övergripande mål är attintroducera och utvärdera en ny teknik för mjukvävnadsexpansionför att optimera förutsättningarna för en efterföljande bentransplantationav tillräcklig volym för kommande installation avimplantat.I de experimentella studierna har kanin använts som försöksdjur.I delarbete (I) placerades en osmotisk mjukvävnadsexpander bilateraltunder benhinnan (periostet) på åtta djur via en extraoral entré.Efter två veckor hade periostet expanderat och en subperiostalficka bildats. Djuren avlivades och vävnad togs för histologisk undersökning.Denna visade inga inflammatoriska reaktioner eller resorptionerav benet. Periostet hade expanderats och nytt ben hadebildats i periferin av expandern genom att periostet lyfts långsamtoch stimulerat till bennybildning. På samma sätt som beskrivits ovan placerades expandern i delarbetena(II) och (III) på 13 respektive 11 kaniner.Efter 14 dagars expansion sövdes kaninerna på nytt, expandernavlägsnades och partikulerat käkben placerades på utsidan av mandibelnbilateralt (delarbete II). På ena sidan täcktes det med ett titannätoch på andra sidan med ett resorberbart nät. Efter tre månadersinläkning hade benbildning skett under båda näten. Volymen underdet resorberbara nätet var större (p<0.05) men inga skillnad noteradesi mängden mineraliserat ben. Två resorberbara nät perforeradeden orala slemhinnan. Detta berodde troligen på att det resorberbaranätet var svårare att konturera och anpass mot underkäken.I delarbete (III) placerades partikulerat ben och Bio Oss, separeratav ett kollagenmembran, unilateralt på mandibeln under etttitannät som i sin tur var täckt av ett kollagenmembran. Volymennybildat ben i anslutning till autologt ben respektive Bio Oss registreradesefter 3 månaders inläkning. Inga skillnader i benvolymförelåg. Scanning Electron Microscopy (SEM) visade i båda studiernaatt ben växte i direkt kontakt med såväl autologt ben sombensubstitut.Till den kliniska studien (delarbete IV) rekryterades 20 patienterkonsekutivt. De fördelades slumpmässigt i två grupper. I experimentgruppenopererades 10 patienter med en osmotisk mjukvävnadsexpander.Efter två veckor avlägsnades denna och benuppbyggnadgjordes med partikulerat ben täckt av ett titannät ochett kollagenmembran. Efter sex månaders läkning installerades implantat.I referensgruppen gjordes benuppbyggnad med benblockföljt av en implantatoperation efter sex månader.Ett optiskt mätinstrument användes för att registrera förändringari mjukvävnaden efter såväl subperiostal expansion sombenuppbyggnad. Dessa förändringar lagrades i en PC där värdenakunde analyseras och jämföras.Resultaten från den kliniska studien stämde väl överens med deexperimentella. Expandern expanderade periost och täckandemjukvävnad. Det föreligger dock en risk att expandern perforerarmjukvävnaden. Den optiska mätningen visade en volymsförbättringefter mjukvävnadsexpansionen. Den expanderade vävnadenkunde användas till att täcka ett bentransplantat som skyddades av ett titannät samt ett kollagen membran. Trots tidigare vävnads expansionexponerades titannätet genom slemhinnan i två fall. Fixturinstallationkunde utföras som planerat både i den experimentellagruppen samt referens gruppen. Det optiska mätinstrumentet(PRIMOS® optical 3D) var ett lättanvänt och repeterbart mätinstrumentsom levererade vävnadsförändringar med stor exakthet.
|
|
| 3. |
- Adbo, Karina
(författare)
-
Relationships between models used for teaching chemistry and those expressed by students
- 2012
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis is focused upon chemistry as a school subject and students' interpretations and use of formally introduced teaching models. To explore students' developing repertoire of chemical models, a longitudinal interview study was undertaken spanning the first year of upper secondary school chemistry. Matter in its different states was selected as the target framework for this study. The results presented are derived from both generalisations of groups of students as well as a case study describing an individual learner's interpretation of formal content. The results obtained demonstrated that the formal teaching models provided to the students included in this study were not sufficient to afford them a coherent framework of matter in its different states or for chemical bonding. Instead, students' expressed models of matter and phase change were to a high degree dependent on electron movement (Paper I), anthropomorphism (Paper II) and, for one student, a mechanistic approach based on small particles and gravitation (Paper III). The results from this study place focus on the importance of learners' prior learning (previous experiences) and the need to develop a coherent framework of formal teaching models for the nature of matter and phase change.
|
|
| 4. |
- Adelmann, Kent
(författare)
-
Att lyssna till röster. Ett vidgat lyssnandebegrepp i ett didaktiskt perspektiv.
- 2002
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis has two points of departure and four main purposes. The first point of departure concerns the narrow perspective of the listening skill in Swedish. The first purpose is to show the lack of attention to the listening skill in research and mother tongue education in the Swedish compulsory school. Educational documents from 1842 to 2000 about Swedish as a school subject are examined from a historical perspective. Results from the study show that the listening skill is only slowly approaching the same status as talking, but standards for listening are still missing in the syllabus for Swedish. The second purpose is to determine a meaning for the concept of ’listen’ in the Swedish language. Results from the study outline three distinct meanings in the Swedish language: the perception of hearing, the constructing of meaning with attentive listening, and the metaphorical meaning in phrases such as “listening to voices”. Moreover, the concept of ‘listen’ covers a wide semantic field and the Swedish definition foregrounds three dimensions. The second point of departure concerns an extended notion of listening in classroom research. The empirical study is based on field observations and transcriptions of videotaped talk in interaction of eight Swedish white middle-class students in teacher education over a six-month period, with a tutor and an observer. The object of inquiry is the documented part of an earlier reception expressed in an open and explicit response: that is, ‘reported listening’. The Bakhtin (1984) concept of ‘voice’ is connected to the metaphorical meaning of the concept ‘listen’. With an extended notion of listening it is possible to describe all the kinds of voices which the participants listen to, respond to and speak with when they are in dialogue with themselves and are creating a voice of their own. The third purpose is to examine reported listening with regard to what voices and contextual resources the participants refer to: that is, ‘voice response’. The concept of ‘intertextuality’ is adopted as a method to identify this polyphony of voices in the classroom. Results from the study indicate that some of the students have a broad and some a narrow listening repertory. Six listening types emerge in the material and the group seems to be an important contributor to the individual’s dialogic learning. The fourth purpose is to examine reported listening with regard to how the participants use those voices: that is, ‘voice use’. Some rhetorical terms are adopted as a method to identify the student’s purpose in using different voices. Results from the study suggest that the voice use principally has an arguing function and that some of the students use several different functions and some use only a few in their listening profile. Four listening positions emerge in the material, namely the ‘questioner’, the ‘refiller’, the ‘synthesizer’ and the ‘inquirer’. The implications of these findings are discussed. Compared with the American listening tradition “Listening to Voices” represents an alternative theoretical framework with a sociocultural approach.
|
|
| 5. |
- Adolfsson, Caroline
(författare)
-
'We don't use the word race' : Boundaries of in-group membership in Sweden
- 2024
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This dissertation explores the connections between the group construction of Swedishness, whiteness, and belongingness, exploring how these dynamics shape individuals' experiences of belongingness and non-belongingness. Employing a social-psychological lens, the research investigates the interplay between race and ingroup construction, shedding light on the complexities of Swedish identity within the broader global context. The dissertation comprises of a introduction (Kappa) and three stand alone articles, each contributing to the academic discourse while intersecting in their themes.The first article utilizes quantitative data to examine the feelings of belongingness among individuals from different ethnic backgrounds in Sweden. Results indicate a positive correlation between national and ethnic identifications, allowing for concurrent membership in various groups without contradiction, yet also suggests an empirical link between being appraised as Swedish and being white. The second article presents qualitative data, revealing that 'Swedishness' is closely tied to whiteness, particularly among white participants who also espoused hesitancy and adversion to the concept of ‘race’. In contrast, non-white participants display a more nuanced perspective on race and racialization. The third article investigates whether majority ethnic in-group and non-majority out-group members perceive and agree upon broad and specific representations of 'Swedishness' through a classic social categorization experiment. Results suggest a prevalence of associating 'Swedishness' with white individuals, despite efforts towards multicultural representation.Through these investigations, the dissertation provides valuable insights into the construction of Swedish group identity and its implications for both in-group and out-group members. By addressing research gaps and employing diverse methodologies, this work contributes to a deeper understanding of intergroup relations and identity dynamics in contemporary Swedish society.
|
|
| 6. |
- Afzelius, Maria
(författare)
-
Families with parental mental illness : supporting children in psychiatric and social services
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Children living with a parent with a mental illness can face difficulties. Parentalmental illness may influence the parents’ ability to cope with family life, where theparents’ awareness of their illness plays an important role. Family interventionsprovided by psychiatric and children’s social care services can be a way to supportthese children, making them feel less burdened, and improving the relationshipswithin the family. The aim of this thesis was to illuminate how children infamilies with a parent with a mental illness are supported in psychiatric and socialservices, especially by means of family interventions, and how families experiencethe support. Study I explored how professionals in adult psychiatric outpatient servicesdeal with children and families when a parent has a mental illness. The findingsshowed that professionals balanced between establishing, and maintaining,a relationship with the patient and fulfilling the legal obligations towards thepatient’s children. Asking the patient about their children could be experiencedas intrusive, and involving the patient’s family in the treatment could be seen asa dilemma, in relation to the patient. Efforts were made to enhance the familyperspective, and when the patient’s family and children joined the treatment thisrequired flexibility from the professional. Study II examined how professionals in children’s social care services experienceworking with children and families when a parent has a mental illness. The socialworkers’ objective was to identify the needs of the children. No specific attentionwas paid to families with parental mental illness; they were supported in thesame way as other families. When the parental mental illness became difficult tohandle both for the parent and the social worker, the latter had to set the child’sneeds aside in order to support the parent. Interagency collaboration seemed likea successful way to support these families, but difficult to achieve. Study III investigated if patients in psychiatric services that are also parentsof underage children, are provided with child-focused interventions or involvedin interagency collaboration between psychiatric and social services and childand adolescent psychiatry. The findings showed that only 12.9% of the patientsregistered as parents in Psykiatri Skåne had registered children under the ageof 18 years. One fourth of these patients had been provided with child-focusedinterventions in psychiatric service, and 13% of them were involved in interagencycollaboration. If a patient received child-focused interventions from the psychiatricservices, the likelihood of being involved in interagency collaboration was fivetimes greater as compared to patients receiving no child-focused intervention.Study IV explored how parents and their underage children who were supportedwith family interventions experienced these interventions. The results showedthat parents experiencing mental illness were eager to find support in explainingto and talking with their children about their mental illness, although the supportfrom the psychiatric service varied. Both children and other family membersappreciated being invited to family interventions. After such an intervention, theyexperienced the atmosphere in the family as less strained and found it easier tocommunicate with each other about difficulties. Unfortunately, the participatingpartners felt that they were left without support specifically targeted at them. The thesis showed that there is a gap between how professionals deal withquestions concerning these families and their support, and the parents’ and thefamilies’ needs to receive support in handling the parental mental illness in thefamily. The psychiatric and social services need to expand their approach andwork with the whole family, in order to meet the needs of the child and otherfamily members involved.
|
|
| 7. |
- Agebjörn, Anders, 1984-
(författare)
-
Learning of definiteness in Belarusian students of Swedish as a foreign language
- 2021
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Through a series of studies, this thesis investigates the learning of definiteness in Russian-speaking students of Swedish. A communicative oral-production task elicited modified and non-modified noun phrases in indefinite and definite contexts. Study I describes the development of the morphosyntactic structure through which Swedish encodes definiteness, the association between this structure and its meaning, and the relationship between those two tasks over time. Using an English version of the elicitation task and a test of metalinguistic knowledge, Study II examines the relationship between the learners’ explicit knowledge of article semantics and their actual use of English articles. Adding a test of language-learning aptitude, Study III then explores both the influence of second-language English and that of aptitude on the development of Swedish. Finally, Study IV discusses the role of complexity and input frequency. The main findings include that, at the onset of Swedish study, the learners had minimal knowledge of the morphosyntactic structure but were generally sensitive to the meaning of definiteness. However, knowledge of form developed over time while knowledge of meaning did not, and the two learning tasks did not appear to be directly related to each other. In addition, the learners were seldom aware that choosing between indefinite and definite articles requires the speaker to take the hearer’s perspective, but this lack of metalinguistic understanding did not seem to affect their use of articles. Further, previous knowledge of English appeared to facilitate the development of a Swedish morpheme that is structurally similar to its English counterpart, while aptitude was associated with the development of a morpheme whose English counterpart is structurally different. Finally, the learners used high-frequency morphemes more consistently than low-frequency ones, and morphemes were more likely to be supplied in frequent constructions than in infrequent ones. These findings are discussed in relation to a modular, cognitive framework for language learning and use.
|
|
| 8. |
- Aghazadeh, Ahmad
(författare)
-
Peri-implantitis : risk factors and outcome of reconstructive therapy
- 2021
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis is focused on (I) the outcome of reconstructive treatment of peri-implant defects and (II) risk factors for the development of peri-implantitis.BackgroundAn increasing number of individuals have dental implant-supported reconstructions. The long-time survival rate of dental implants is good, but complications do occur. Accumulation of bacteria on oral implants and the development of a pathogenic biofilm at the mucosal margin will result in inflammatory responses diagnosed as peri-implant mucositis(PiM). Furthermore, PiM may progress to peri-implantitis (Pi) involving the implant-supporting bone and potentially result in a severe inflammatory process resulting in alveolar bone destruction and consequently implantloss. Currently, Pi is a common clinical complication following implant therapy.The prevalence of peri-implantitis has been reported to be around 20 %. Susceptibility to infections and a history of periodontitis are considered as important risk indicators for peri-implantitis. It seems logical that a past history of periodontitis is linked to an increased risk of peri-implantitis. It is possible that other patient-associated factors such as a smoking habit, and presence of general diseases may also be linked to a higher risk for developing peri-implantitis.Treatment of peri-implantitis is difficult. Non-surgical treatment modalities may not be sufficient to resolve the inflammatory process to obtain healthy conditions.Surgical treatment of peri-implantitis has commonly been employed in clinical practice to obtain access to the implant surface thereby increasing the possibility to effectively decontaminate the implant surfaces.The effectiveness and long-term outcomes of reconstructive surgical treatments of peri-implantitis has been debated. The scientific evidence suggests that regular supportive care is an essential component in order to maintain and secure long-term results following treatment of peri-implantitis.Aims1. To assess the short-term efficacy of reconstructive surgical treatmentof peri-implantitis (Study I).2. To analyse risk factors related to the occurrence of peri-implantitis(Study II).3. To assess the importance of defect configuration on the healing response after reconstructive surgical therapy of peri-implantitis (Study III).4. To assess the long-term efficacy of reconstructive surgical treatmentof peri-implantitis (Study IV).MethodsFour studies were designed to fulfil the aims:- A single-blinded prospective randomised controlled longitudinal human clinical trial evaluating the clinical and radiographic results of reconstructive surgical treatment of peri-implantitis defects usingeither AB or BDX.- A retrospective analysis of individuals with either peri-implantitis, or presenting with either peri-implant health, or peri-implant mucositis assessing the likelihood that peri-implantitis was associated with a history of systemic disease, a history of periodontitis, and smoking.- A prospective study evaluating if the alveolar bone defect configuration at dental implants diagnosed with peri-implantitisis related to clinical parameters at the time of surgical intervention and if the short- and long-term outcome of surgical intervention of peri-implantitis is dependent on defect configuration at the time of treatment.- A prospective 5-year follow-up of patients treated either with AB or BDX.Results- The success for both surgical reconstructive procedures was limited. Nevertheless, bovine xenograft provided evidence of more radiographic bone fill than AB. Improvements in PD, BOP, and SUP were observed for both treatment modalities-In relation to a diagnosis of peri-implantitis, a high likelihood of comorbidity was expressed in the presence of a history of periodontitis and a medical history of cardiovascular disease- The buccal-lingual width of the alveolar bone crest was explanatory to defect configuration- 4-wall defects and deeper defects demonstrated more radiographic evidence of defect fill- Reconstructive surgical treatment of peri-implant defects may result in successful clinical outcomes, that can be maintained over at least five years- The use of BDX is more predictable than use of harvested bone from the patient (AB)ConclusionsThe study results suggest that a bovine xenograft provides better radiographic evidence of defect fill than the use of autogenous bone harvested from cortical autologous bone grafts.Treatment with bone grafts to obtain radiographic evidence of defect fill is more predictable at 3- and 4-wall defects than at peri-implantitis bone defects with fewer bone walls.In relation to a diagnosis of peri-implantitis, a high likelihood of comorbidity was found for a history of periodontitis and a history of cardiovascular disease.
|
|
| 9. |
- Ahlgren, Camilla
(författare)
-
Dental gold and contact allergy
- 2009
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Guld har i många år använts som rekonstruktionsmaterial vid bettrehabilitering. Mer än 50% av Sveriges vuxna befolkning har kronor och/eller broar framställda i guldlegering och guld används också till stift i rotfyllda tänder, på vilka sedan kronor kan fästas. Guld har länge betraktats vara inert, dvs. ej kunna ge några reaktioner vid användning i kroppen, men på senare år har en ökad frekvens av kontaktallergi mot guld kunnat konstateras. Kontaktallergi är en typ av allergi, som vid upprepad kontakt med ämnet kan ge patienten en reaktion i hud och slemhinna. När det gäller guld kan kontaktallergi uppstå t.ex. under guldringar, av örhänge eller av halsband. När man utreder patienter för kontaktallergi mot guld – s.k. lapptestning, fäster man en häfta med guldsaltet guldnatriumtiosulfat (GSTS) på ryggen i 48 timmar. Patienten tar efter dessa två dygn bort testlappen och 3–4 samt 7 dagar efter exponeringen värderas den eventuellt uppkomna reaktionen av en hudläkare. Reaktionerna kan klassas som ospecifika irritationsreaktioner, negativa reaktioner, tveksamma reak-tioner och allergiska (positiva) reaktioner av eksemtyp. 1991 började man i Malmö rutinmässigt använda GSTS vid lapptestning av kontaktallergi mot guld, och då kunde konstateras att 10 % av de testade uppvisade kontaktallergi mot guld. Man har också visat att ett positivt lapptest är en manifestation av kontaktallergi. GSTS är, efter nickelsulfat, det näst vanligaste allergenet, som ger positiv hudreaktion vid rutintestning av eksempatienter. Detta tillsammans med en enkätstudie, som indikerade att kontaktallergi för guld var överrepresenterat hos patienter som hade guld i munnen, utgör bakgrunden till detta avhandlingsprojekt. I det första delarbetet studerades om dentalt guld (kronor, broar, inlägg) kunde sättas i samband med kontaktallergi för guld. Patienterna som ingick i studien var patienter som skulle testas eftersom de hade eksem. Resultaten visade att de patienter som vid tandläkarundersökning visat sig ha guld i munnen också i större utsträckning hade kontaktallergi för guld vid lapptestning. Symtom i munnen eller tecken på munslemhinnereaktioner kunde dock inte sättas i samband med dentalt guld eller positivt lapptest för guld. Däremot kunde det konstateras att de som hade mycket guld i munnen i större utsträckning hade kontaktallergi mot guld. I delarbete två studerades guldhalten i blodet hos samma patientpopulation. Det kunde konstateras att de patienter som hade dentalt guld hade förhöjda värden av guld i blod. I tredje delarbetet undersöktes mängden guld i blod efter att patienterna fått guldinlägg, vilket motsvarar en krona men med en fyllnings utsträckning. Patienterna hade mer guld i blodet efter att inläggen satts in jämfört med mängden guld i blod innan inläggen sattes fast. Fortfarande 15 år efter att inläggen sattes in hade patienterna förhöjda värden av guld i blod, vilket måste tolkas som en kontinuerlig frisättning av guld från dentalt guld till blod. Förhöjda värden av guld i blod har visat sig ha betydelse för hudens reaktion i kontakt med guld. Huruvida det föreligger ett samband mellan dentalt guld, kontaktallergi mot guld och munslemhinnelesioner, är inte väl utrett. Dock har studier på patienter med oral lichen indikerat att dessa patienter skulle kunna vara allergiska mot guld, men även mot andra tandvårdsmaterial. I fjärde delarbetet undersöktes därför patienter med oral lichen, med avseende på kontaktallergi mot guld i jämförelse med kontrollpatienter, vilka var remitterade till Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen, Hudkliniken i Malmö, för misstanke om allergiskt kontakteksem. I denna studie kunde man finna en numerär skillnad avseende kontaktallergi för guld men inte någon statistisk skillnad mellan grupperna. Det är därför av vikt att i fortsatta studier, med större undersökningsmaterial, försöka utröna om det finns ett statistiskt säkert samband mellan oral lichen och kontaktallergi mot guld eller andra tandvårdsmaterial eftersom dessa patienter kan uppleva perioder med stora besvär, vilka kan försvåra både födointag och upprätthållande av en adekvat munhygien.
|
|
| 10. |
- Ahlner-Elmqvist, Marianne
(författare)
-
The Impact of Advanced Home Care on Health-related Quality of Life. Reports in the end of life from palliative care patients with cancer
- 2008
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Aim of study - The aim of the present work was to compare patients with advancedcancer receiving specialized palliative home care with those receiving conventional carewith regard to time spent at home and place of death (Paper I), factors associated with thepatients’ choice of palliative care (Paper II), and to describe the health-related quality oflife (HRQL) and the occurrence and changes in symptoms over the last three months ofthe patients’ lives (Paper III). In addition, sociodemographic and clinical differencesbetween participants and dropouts were explored in order to establish whether themissing data could be regarded as missing at random (Paper IV).Background - A hospital-based advanced home care programme was initiated in Malmö,Sweden in December1995, in order to enable patients to remain at home for a longerperiod and to choose to die at home. The allocation to advanced home care (AHC) orconventional care (CC) was performed according to the patients’ preferences. Thisintervention offered an opportunity to investigate the effect of AHC and to describe theHRQL of patients with a progressive, life-threatening disease.Methods - A prospective longitudinal comparative study was performed including 297patients consecutively recruited over 2½ years. The two groups of patients (AHC andCC) were compared and the main outcome variables were place of death, time spent ininstitution or at home, and the patients’ HRQL. The latter was assessed monthly by usingself-reported questionnaires, including the European Organisation for Research andTreatment of Cancer Core Quality of Life Questionnaire (EORTC QLQ-C30), the Impactof Event Scale (IES), five questions about social support (MA) and two items concerninggeneral well-being (NT). At the same time, in Trondheim, Norway, a similar palliativecare intervention programme was started. The design of the study was slightly different,but patients were evaluated using the same sociodemographic and clinical variables, andquestionnaire data were collected in the same way as in the Swedish study.Results - The AHC patients spent more time outside the hospital and more patients diedat home compared with patients in the CC group (Paper I). However, there was adifference between patients in the two interventions. Compared with the CC patients,patients who chose the AHC programme had lived longer with their cancer diagnosis,had a shorter survival period after study enrolment, and had poorer performance status. Inaddition, although all patients had reduced HRQL at inclusion, the AHC patients reportedpoorer functioning and more symptoms than the CC patients (Paper II). Results from theHRQL questionnaires returned during the last three months of the patients’ lives wereanalysed in order to describe the symptom burden of dying patients. Due to considerableattrition over the study period, data from the Norwegian study were included in order toincrease the study sample to 116 patients. Generally, a marked, but gradual deteriorationwas seen during the patients’ last three months of life. A more rapid increase in problemswas observed between two and one month before death regarding Physical, Cognitiveand Social function, as well as Fatigue. The mean scores for Pain, Nausea/Vomiting,Sleeping problems, Diarrhoea and Financial impact were stable over time (Paper III).Analyses of the characteristics of patients who dropped out of the study after filling in thefirst questionnaire after inclusion confirmed that they had a less favourable prognosis,with regard to both clinical variables and HRQL data. This pattern was not found whenanalysing data from patients dropping out of the study during the last two months beforedeath (Paper IV).Conclusions -The results obtained in this work add knowledge about patients’preferences regarding care at the end of life, and changes in their HRQL during the lastfew months of life. The palliative intervention with AHC proved successful, and enabledmore patients to stay at home for a longer period, and to die at home. Dying at home isstrongly associated with the patients’ preference to do so. Due to the design of the study,the impact of such preferences cannot be separated from the impact of the AHC. Theresults indicate that patients are reluctant to accept home care until necessary due to theseverity of functioning impairments and symptom burden. It is important to be aware ofthe high level of symptoms in the patients’ last three months of life. Symptom assessmentusing standardised questionnaires may enhance the focus on symptom management.Results from HRQL studies must be interpreted with care due to non-random attrition.This is less evident close to death.
|
|
