| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Lindberg, Mikaela, et al.
(författare)
-
Djurens roll för livsmedelsförsörjningen i en föränderlig miljö – utmaningar och kunskapsbehov
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vilka utmaningar står framtidens djurhållning inför? Prognoserna spår en växande global befolkning, ökad efterfrågan på kött, fisk, ägg och mejeriprodukter, begränsad tillgång på mark, minskad biologisk mångfald och kanske oåterkalleliga globala klimatoch miljöförändringar. Smittor som kan spridas från djur till människa och från vilda djur till tama i kombination med ökande antibiotikaresistens är ytterligare exempel på utmaningar som vi måste hantera. Målsättningen med den här rapporten är att den ska vara en källa till fakta för studenter, forskare, lärare, lantbrukare, beslutsfattare, journalister och andra som vill veta mera om djurhållning, miljö och klimat. Rapporten är författad av flera forskare inom husdjursvetenskap och veterinärmedicin och den här upplagan är en uppdaterad version av den tidigare ”Lantbrukets djur i en föränderlig miljö” som kom ut 2009. Förutsättningarna för livsmedelsproduktion skiljer sig i olika delar av världen och även i olika delar av vårt land.I ett hållbart livsmedelssystem måste alla resurser beaktas och olika typer av grödor och system passar olika väl på olika platser. En del mark passar bättre för djurhållning, annan mark passar bättre till odling av grödor som blir livsmedel. Det bästa systemet kan också vara att växla mellan livsmedelsgrödor och fodergrödor på samma mark. Frågor kring livsmedelsproduktion och hållbarhet är ofta komplexa och det är viktigt att samarbeta tvärvetenskapligt för att komma fram till lösningar. Stort tack till alla medförfattare samt till Markus Langeland, forskare vid institutionen för husdjurens utfodring och vård (HUV) som granskat kapitlet om akvakultur och till Professor Sigrid Agenäs vid HUV som kommit med värdefulla inspel på texten i sin helhet. Arbetet med denna upplaga av rapporten har finansierats av SLU Future Food.
|
|
| 7. |
- Åhman, Birgitta
(författare)
-
Long-term decline of radiocaesium in Fennoscandian reindeer
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The NKS-B project REIN was established to synthesize the available information on contamination levels and effective half-times for 137Cs in reindeer in Finland, Sweden and Norway. Several studies of radiocaesium contamination in reindeer have been carried out in the Nordic countries over the last 50 years. However, the current slow decline in concentrations, which will maintain the consequences of the Chernobyl deposition for Swedish and Norwegian reindeer husbandry for at least another 10-20 years, have not previously been observed nor predicted. In the Chernobyl affected areas 137Cs concentrations in reindeer initially declined by effective half-times of 3-4 years, whereas the current decline appears to be mainly governed by the nuclide's physical half-life (30 years). The review of effective half-times of 137Cs in reindeer across Fennoscandia suggests that concentrations declined more rapidly in the northernmost areas. The reason(-s) remains unclear, and demonstrates the need for more long-term sampling of the various components of reindeer's diet. Such sampling should aim at covering climatically different areas, as climate may influence transfer of radiocaesium to reindeer via lichen growth and weathering rates, composition of plant communities and lichen availability, as well as soil-to-plant radiocaesium uptake. The lack of long-term data on radiocaesium in natural vegetation in the Nordic countries is one of the main limitations for the development of mechanistic models for radiocaesium in reindeer, and for further elucidation of the observed long-term trends in 137Cs concentrations in reindeer. Currently our understanding of the long-term trends observed in various areas is not good enough to predict how future radiocaesium deposition will behave. The high transfer of nuclides to reindeer, the geographical extension of reindeer herding and the special position of the Sami population in Finland, Sweden and Norway, demonstrates the need for maintaining competence and further developing the common basis for Nordic fallout management and emergency preparedness related to this food-chain.
|
|
| 8. |
- Åhman, Birgitta
(författare)
-
Renhjord i kollaps : produktivitet, kondition och renförluster i Njaarke sameby
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport innehåller delresultat från projektet ”Förbättring av djurens nutrition, hälsa och välfärd genom näringsmässigt anpassade skötselåtgärder i renskötseln” som bedrivits i Njaarke sameby och i samebyarna Gran och Svaipa under 2007-2012. Statens jordbruksverk (SJV) har bidragit med medel till projektet och hela projektet finns beskrivet mer i detalj i en slutrapport till SJV (åhman 2012). Föreliggande rapport fokuserar på Njaarke sameby och den pågående kollaps av renhjorden som påvisats där. Resultaten från ursprungsrapporten har här kompletterats med en del ytterligare data. Publicering av data ur renlängd och slaktdatabas på samebynivå har godkänts av samebyn. Författaren vill passa på att rikta ett varmt tack till samebyns medlemmar för att ha fått tillgång till deras renar och för stor hjälp med handräckning i samband med datainsamlingen. Resultaten från projektet visar sjunkande produktion och stora förluster av ren i Njaarke sameby. Det är inte bara kalvar som försvinner, utan även i stor utsträckning vuxna vajor. Detta gäller båda byns vintergrupper, men för den ena vintergruppen är förlusterna så stora att det lett till en pågående kollaps av renhjorden. över hälften av de vuxna vajorna, som fanns med då projektet startade 2007, har försvunnit under projekttiden och det finns inte honkalvar tillräckligt för att ersätta de vuxna vajor som dör. Rapporten visar att renarna är i bra kondition och att man därför borde kunna ha en hög produktion. Det har inte gått att hitta någon annan rimlig förklaring till resultaten än att många renar dödas av rovdjur. Slutsatsen blir att rovdjurstrycket måste reduceras och maximeras i relation till skadan på renhjorden om renskötseln i samebyn ska ha chans att återhämta sig och överleva på sikt. Resultaten i rapporten redovisades och diskuterades på ett möte med representanter för samebyn, SSR, Sametinget och Länsstyrelsen i Jämtlands län den 26 februari 2013. Rapporten har sammanställts på begäran från detta möte. Min förhoppning är att rapporten ska vara ett stöd för beslut gällande rovdjursförvaltningen i området och även utgöra en bas för att följa upp resultaten av genomförd förvaltning.
|
|
