| 1. |
- Allard, Christina, et al.
(författare)
-
Rasbiologiskt språkbruk i statens rättsprocess mot sameby : DN Debatt 2015-06-11
- 2015
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Statens hantering av forskningsresultat i rättsprocessen med Girjas sameby utgör ett hot mot Sverige som rättsstat och kunskapsnation. Åratal av svensk och internationell forskning underkänns och man använder ett språkbruk som skulle kunna vara hämtat från rasbiologins tid. Nu måste staten ta sitt ansvar och börja agera som en demokratisk rättsstat, skriver 59 forskare.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Lindberg, Mikaela, et al.
(författare)
-
Djurens roll för livsmedelsförsörjningen i en föränderlig miljö – utmaningar och kunskapsbehov
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vilka utmaningar står framtidens djurhållning inför? Prognoserna spår en växande global befolkning, ökad efterfrågan på kött, fisk, ägg och mejeriprodukter, begränsad tillgång på mark, minskad biologisk mångfald och kanske oåterkalleliga globala klimatoch miljöförändringar. Smittor som kan spridas från djur till människa och från vilda djur till tama i kombination med ökande antibiotikaresistens är ytterligare exempel på utmaningar som vi måste hantera. Målsättningen med den här rapporten är att den ska vara en källa till fakta för studenter, forskare, lärare, lantbrukare, beslutsfattare, journalister och andra som vill veta mera om djurhållning, miljö och klimat. Rapporten är författad av flera forskare inom husdjursvetenskap och veterinärmedicin och den här upplagan är en uppdaterad version av den tidigare ”Lantbrukets djur i en föränderlig miljö” som kom ut 2009. Förutsättningarna för livsmedelsproduktion skiljer sig i olika delar av världen och även i olika delar av vårt land.I ett hållbart livsmedelssystem måste alla resurser beaktas och olika typer av grödor och system passar olika väl på olika platser. En del mark passar bättre för djurhållning, annan mark passar bättre till odling av grödor som blir livsmedel. Det bästa systemet kan också vara att växla mellan livsmedelsgrödor och fodergrödor på samma mark. Frågor kring livsmedelsproduktion och hållbarhet är ofta komplexa och det är viktigt att samarbeta tvärvetenskapligt för att komma fram till lösningar. Stort tack till alla medförfattare samt till Markus Langeland, forskare vid institutionen för husdjurens utfodring och vård (HUV) som granskat kapitlet om akvakultur och till Professor Sigrid Agenäs vid HUV som kommit med värdefulla inspel på texten i sin helhet. Arbetet med denna upplaga av rapporten har finansierats av SLU Future Food.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Skarin, Anna, et al.
(författare)
-
Vinterutfodring av renar - effekter på renarnas beteende, renskötseln och miljön : rapport från en NKJ-workshop i Arvidsjaur 8–9 juni 2022
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Renskötseln är baserad på tillgång till naturlig betesmark, men klimatförändringar, annan markanvändning och fö-rekomst av rovdjur har ökat behovet av att utfodra renarna vintertid. Renskötare måste ta hänsyn till olika faktorer innan de bestämmer sig för att utfodra renar och balansera positiva och negativa effekter. I Finland är det vanligt med vinterutfodring av renarna, som en följd av begränsade betesresurser, medan det i Sverige och Norge främst sker under vintrar med svåra snöförhållanden för att förhindra svält och säkerställa djurens välbefinnande. I ett nordiskt nätverks-projekt organiserades en serie workshops i respektive land och en avslutande workshop i Arvidsjaur 8–9 juni 2022, där renskötare, forskare och förvaltare samlades för att diskutera effekter av utfodring på renarnas beteende och renskötseln och på miljön.Tillgången på bete i renskötselområdet beror i hög grad på naturliga förhållanden (klimat, vegetationstyper och to-pografi), annan markanvändning och antalet renar. I diskussionerna under workshoparna framkom det tydligt att orsa-ken till utfodring varierar mellan regioner och länder, och att utfodring blir allt vanligare för att hjälpa renar att överleva vinterperioder när tillgången på bete är begränsad på grund av svåra snöförhållanden, annan markanvändning och/eller förekomst av rovdjur. Utfodringen sker antingen genom att utfodra djuren i hägn eller direkt ute på betesmarken, vilket kan ske på flera olika sätt. De tre länderna skiljer sig delvis åt i den dominerande praxis som används.Under mötena diskuterades flera frågor i relation till hur utfodring påverkar renarnas beteende och därmed rensköt-seln. Exempelvis anpassar sig renar som tidigare utfodrats lättare till foder om de blir utfodrade igen. Det underlättar snabb tillvänjning vid uppstart av utfodring och möjlighet för renskötaren att snabbt ta beslut om att utfodra om vin-terbetesförhållandena försämras. Emellertid kan snabb uppstart av utfodring leda till aggressivt beteende hos vissa renar och vajor kan prioritera foder istället för att ta hand om kalven. Renskötarna berättade också om att renar som tidigare utfodrats förändrar sitt rörelsemönster och beteende, vilket försvårar drivning och skötsel av renarna. De kan till exem-pel röra sig mot områden där man tidigare utfodrat när de är på naturbete och de verkar röra sig mer och stannar inte för att beta även om ofodrade renar betar. Snöskotrar, som vanligtvis används vid utfodring, kan skapa associationer till mat hos renarna, vilket gör det svårt för renskötaren att driva renarna med snöskoter, istället för att springa ifrån skotern kan de röra sig mot skotern. De långsiktiga effekterna av utfodring på naturligt betesbeteende varierar. Flera renskötare var oroliga för att renarnas förmåga att hitta mat under snön minskade efter att de blivit utfodrade, och att det påverkar deras överlevnad och även risken att bli tagna av rovdjur för att de inte är lika uppmärksamma på omgivningen. På kort sikt var erfarenheten att även fodertyp påverkar renarnas beteende, med mindre aktivitet bland renarna om de bara får kraftfoder jämfört med ensilage.I diskussionen om hur utfodring påverkar miljön menade renskötarna att utfodring av renar i samma område under längre perioder påverkar växtligheten negativt, särskilt i områden med känslig vegetation och marktyper som exempelvis torra fjällhedar och skogar med torra lavhedar. Tramp, intensivt bete och gödsling förändrar vegetationens sammansätt-ning och sliter ner den, och kan leda till att det blir bar jord. Att ge specifika rekommendationer för vinterutfodrings-metoder är svårt eftersom förhållandena varierar mellan olika samebyar och renbetesdistrikt. Renskötarna har dock observerat mindre påverkan på vegetationen när foder har fördelats på torvmarker och gräshedar, jämfört med lavhedar. Utfodring på torvmarker kan dock främja tillväxt och spridning av främmande arter från frön i hö eller ensilage. Många renskötare framhåller vikten av fortsatt betesväxling, med övergång från čiegarčiegar (nordsamiska för ett område där renarna grävt efter lav och trampat ner snön) till oppos, (nordsamiska för områden med orörd snö) och att man efterliknar na-turliga betesmönster trots att man utfodrar. Detta för att minimera markslitaget.Sammanfattningsvis, om vinterutfodring av renar behövs, är det bästa för renarnas framtida betesbeteende och en hållbar renskötseln att utfodra renarna på betesmarken. Detta gör det också lättare att undvika smittspridning av sjukdomar mellan renarna. Men i förhållande till betesmarken och miljön är det bättre att utfodra renarna i hägn för att undvika förändringar i vegetationen och markslitage. Därmed blir det svårt att både undvika negativa effekter på renarnas beteende och den praktiska renskötseln samtidigt som man tar hänsyn till påverkan på betesmarken, och ren-skötaren får ofta göra en avvägning mellan de två.
|
|
| 10. |
|
|
