SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "WFRF:(Arvidsson Matilda 1976) ;mspu:(article)"

Sökning: WFRF:(Arvidsson Matilda 1976) > Tidskriftsartikel

  • Resultat 1-10 av 11
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Arguello, Gabriela, 1983, et al. (författare)
  • Marine ecosystem bodies as entangled environments and entangled laws: drones and the marine environment
  • 2023
  • Ingår i: American Journal of International Law Unbound. - 2398-7723. ; 117, s. 145-150
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The adoption of the 1982 UN Convention on the Law of the Sea (UNCLOS) and the steady development of international environmental law in the twentieth century shaped the marine environment as an object of legal protection. However, the exponential growth of substantive obligations to protect the marine environment, conserve marine biodiversity, and prevent marine pollution, has been largely ineffective due to lack of enforcement. Unmanned aerial vehicles (UAVs) deployed for marine environmental protection are seen, in scholarship and policy, as a means to close the enforcement gap, thereby revolutionizing the field by significantly increasing states’ maritime awareness. In contrast, our tentative analysis shows that while UAVs can translate complex environmental concerns into data readily available for analysis and action, such datafication of marine environments comes with high risks. More specifically, datafication enables multiple uses of gathered data, including for surveillance, military, and commercial purposes. These concerns tend to fall outside current debates on the international regulation of the use of UAVs in marine environments. In our essay, we explore whether international law recognizes the possibilities and risks involved in deploying UAVs into the marine environment. We draw on doctrinal and posthuman feminist legal approaches to analyze how UAVs interact with the wider context of “marine ecosystem bodies” in terms of international law, as well as how those terms may need to be reconfigured to accommodate the complexity of the many actors, agents, and materials of marine ecosystems.
  •  
2.
  • Arvidsson, Matilda, 1976, et al. (författare)
  • Artificial Intelligence, Decision Making and International Law
  • 2023
  • Ingår i: Nordic Journal of International Law. - 0902-7351. ; 92:84, s. 1-8
  • Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • The question how artificial intelligence (AI), including machine learning (ML), impacts on law in general, and on international law in particular, has gained more and more traction in recent years. Ensuing debates have mainly homed in on threats and opportunities posed to law by this technology, and remained on a rather abstract level. Our text gives an introduction to the field of AI, decision making and international law, narrowing our focus to what we see as a critical area of empirically grounded and granular research in AI, decision making and international law. The overarching question for the special issue of which this text is an introduction to, is how AI, including AI-supported and automated decision making, might impact on decisions we take in international law. This allows us to track how technologically induced practice makes its way into domestic law, and, potentially, from there onwards into international law. Our text sets out some core tenants of this field, and argues that more nuanced and empirically grounded inter- and intra-disciplinary is needed in order to respond to contemporary questions and concerns of AI, decision making and international law
  •  
3.
  • Arvidsson, Matilda, 1976, et al. (författare)
  • Decision Making in Asylum Law and Machine Learning: Autoethnographic Lessons Learned on Data Wrangling and Human Discretion
  • 2023
  • Ingår i: Nordic Journal of International Law. - 0902-7351 .- 1571-8107. ; 92:82
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • This article avails an autoethnography of the authors’ attempt to construct a post hoc intervention machine learning (ML) system responsive to the problem of discrimination in asylum law decisions. In the article we revisit the conjunction of law as a slow hermeneutic, against the fast-paced pull of AI and commercial imperatives to ask whether a ML-driven post hoc intervention system such as the one set up in the research project, reduces the overall risk of discrimination emerging from human discretion in legal decision making on asylum. We conclude that a ML-driven ‘antidiscrimination machine’ will displace rather than reduce that overall risk. We warn that similar attempts at using ML as part of legal decision making, decision support, and post hoc interventions, in international law and beyond, may need to take seriously the risks of human discretion embedded in ML design and data selection.
  •  
4.
  • Arvidsson, Matilda, 1976, et al. (författare)
  • FOREWORD: GARDENS OF JUSTICE
  • 2013
  • Ingår i: Australian Feminist Law Journal. - : Informa UK Limited. - 1320-0968 .- 2204-0064. ; 39:1
  • Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
  •  
5.
  • Arvidsson, Matilda, 1976 (författare)
  • Laugh all you Medusas! Écriture feminine as feminist legal translation, transformation, transgression, and translactation in the age of AI and the Anthropocene
  • 2022
  • Ingår i: Australian Feminist Law Journal. - : Informa UK Limited. - 1320-0968 .- 2204-0064. ; 47:2, s. 283-297
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • This text considers Hélène Cixous’ écriture feminine (‘writing feminine’) as one way to do feminist legal translation. It discusses the importance of ‘writing one self’ as legal scholars in our own time as a reflection both on what law as well as what the self is or can be. To write one self through écriture feminine is a feminist act in contestation to the ‘phallocentric’ search for the law’s (phallo-)‘originary first term or logos’. Drawing on Yoriko Otomo’s feminist legal scholarship, I show that écriture feminine writes the world differently through the writing of the self; something which is urgently needed in a time of, as Anna Grear puts it, ‘necrotic, predatory imperative of Euro-centric petro-capitalism and rampant industrial consumerism.’ Legal scholarship has often considered Cixous’ work in the context of ‘the linguistic turn’ – a turn that has been out of vogue for some time now. Hence, Cixous’ écriture feminine is rarely explicitly part of contemporary critical legal scholars’ efforts. In this text, however, I argue that Cixous’ scholarship, and her écriture feminine, is necessary to contemporary legal scholarship in its turn to new materialism, tech and AI: The feminist translation, transformation, transgression and translactation in écriture feminine interrupt the phallocentric predatory imperative embedded in the world such legal scholarship tries to make sense of and rework.
  •  
6.
  • Arvidsson, Matilda, 1976 (författare)
  • Targeting, Gender and International Posthumanitarian Law and Practice: Framing the Question of the Human in International Humanitarian Law
  • 2018
  • Ingår i: Australian Feminist Law Journal. - : Informa UK Limited. - 1320-0968 .- 2204-0064. ; 44:1, s. 9-28
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Focusing on targeting law and practice in contemporary high-tech warfare, this article brings international humanitarian legal scholarship into conversation with posthumanist feminist theory for the purpose of rethinking international humanitarian law (IHL) in terms of the posthuman condition. I suggest that posthumanist feminist theory – in particular Rosi Braidotti’s scholarship – is helpful to the IHL scholar for understanding and describing high-tech warfare that recognises the ‘targetable body’ as both material and digital. Posthumanist feminist theory, moreover, avails us of a much-needed critical position from which to reframe the question of what the ‘humanitarian’ aim in IHL is: who, and what, can the ‘human’ of this humanitarianism be? This article sets out the framework for a posthumanitarian international law as an ethicalnormative order worthy, as Braidotti puts it, of the complexity of our times.
  •  
7.
  • Arvidsson, Matilda, 1976 (författare)
  • The swarm that we already are: Artificially Intelligent (AI) swarming ‘insect drones’, targeting and international humanitarian law in a posthuman ecology
  • 2020
  • Ingår i: Journal of Human Rights and the Environment. - : Edward Elgar Publishing. - 1759-7188 .- 1759-7196. ; 11:1
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Over the last fifty-odd years the US Defense Advanced Research Project Agency (DARPA) has launched programs aiming at emulating and incorporating insect technologies in military technology. The US Army Unmanned Aircrafts Systems Roadmap 2010–2035 has specified insect swarming as a field of development for Unmanned Aviation Systems. While legal scholarship has paid substantial attention to drones, autonomous weapons systems and artificial intelligence (AI), developments based on insect swarming technologies have been largely ignored. This article takes emerging AI swarming technologies in military warfare systems as its starting point and asks about the significance of the swarming insect in and through contemporary International Humanitarian Law (IHL) and warfare. Taking up Gilles Deleuze and Félix Guattari’s notions of ‘the swarm’ and the ‘war machine’, and drawing on critical environmental legal scholarship, the article argues that rather than dispersing the human from its central position in the ‘targeting loop’, the increased interest in insects for commercial and warfare purposes is an intensification of transhumanist desires and an acceleration of late capitalism. As a counter-move, and as a contribution to a posthumanist turn in IHL, the article calls for becoming-insect, swarm and minoritarian as an epistemological practice and ontological shift in IHL and its critical scholarship, resulting in a posthumanitarian legal ordering of becoming.
  •  
8.
  • Bak McKenna, Miriam, et al. (författare)
  • Gendering Public and Private International Law: Transversal Legal Histories of the State, Market and Women’s Private Property Rights
  • 2024
  • Ingår i: American Journal of International Law. - 0002-9300. ; 118, s. 12-17
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • This essay takes on Karen Knop’s suggestion to engage private international law (PIL) as ‘a lost side of international law’ (IL) to promote new transversal and disciplinary insights on gender and international legal history. It joins a growing scholarship on the interface of public and private law as mutually constituting dynamics, reconsidering the relationship between the state and the market, imperium and dominium. Its’ focus is on the changing fortunes (literally) of women’s private property rights in the long nineteenth century – a period characterized by the divestment and reinstatement of such rights in national law for both married and unmarried women. Often considered a domestic law matter - and a matter of the home (oikos), the private domain, of dominum - both within legislative frameworks and the academic literature, the differences and frictions in national law regarding the regulation of private property for women were brought to the fore through cross-border transactions, relationships and disputes related to marriage, succession etc. Drawing on Knop’s work, we take the development of women’s property law rights through PIL during the 19th Century in - focusing on Nordic legal history. We ask: what are the mutually constituting dynamics between PIL and IL in this development? And how should we understand the gendered aspect of the private (oikos)/public (polis) divide in relations between dominium and imperium in these transversal legal histories of women’s property rights? Tracing the PIL aspects of gender and property rights during this era not only expands the historical feminist legal cartography and its primary vocabulary of public law, but seeks to uncover new transnational legal elements to the history of women’s property rights.
  •  
9.
  • Gunneflo, Markus, et al. (författare)
  • Öppet brev till Tobias Billström om 7 oktober och rätten till självförsvar inom folkrätten
  • 2024
  • Ingår i: Dagens Juridik.
  • Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
    • Sedan Hamas attack den 7 oktober har vi vant oss vid att höra Sveriges regering uttrycka att Israel har “rätt till självförsvar inom folkrätten”. Det är inte en dålig utgångspunkt, men den förpliktigar och dess betydelse förändras också över tid. Vi menar att regeringen nu har kommit till en punkt där Sverige måste säga andra saker om vi fortfarande vill vara ett land som låter sin utrikespolitik styras av folkrätten. Låt oss förklara. Hamas attack den 7 oktober och de urskillningslösa raketangreppen efteråt är krigsförbrytelser. Folkrätten förbjuder attacker mot civila, gisslantagande och en lång rad andra handlingar som utfördes den dagen. Ett annat sätt att beskriva handlingarna är brott mot mänskligheten. När den svenska regeringen säger att Israel har en rätt till självförsvar inom folkrätten har man redan fattat beslutet att oavsett hur avskyvärda handlingarna den 7 oktober var, och hur de beskrivs folkrättsligt, så måste Israels svar förhålla sig till det internationella regelverket. Självförsvar är Israels officiella förklaring för sina handlingar efter den 7 oktober, och särskilt från den 14 oktober då krigshandlingarna i Gaza intensifierades. För en stor del av världens länder har det varit viktigt att hålla med. Ställd inför attacken den 7 oktober går ett sådant ställningstagande att förstå. Samtidigt har världens folkrättsexpertis debatterat vad en rätt till självförsvar i förhållande till Gaza egentligen innebär. Detta har att göra inte så mycket med attacken som sådan utan med Gazas folkrättsliga status. Det går att hävda att Israel inte har en rätt till självförsvar för att Gaza alltjämt är ockuperat. Men låt oss istället följa den svenska regeringens utgångspunkt att Israel har en rätt till självförsvar. En sådan rätt har nämligen både tillåtande och begränsande konsekvenser. De sedvanerättsliga kraven på rätten till självförsvar utgörs av nödvändighet och proportionalitet. De innebär i korthet att självförsvaret ska vara nödvändigt för att avvärja den attack som staten har blivit utsatt för och proportionerlig i förhållande till dess konsekvenser. Dessa krav gäller under hela den tid som självförsvaret utövas. Huruvida de är uppfyllda eller ej är således en bedömning som är föränderlig över tid. Det sätt på vilket israeliska regeringsföreträdare uttalade sig i samband med att den större operationen inleddes i Gaza gav anledning till oro. Hur ska Israel helt kunna göra sig av med Hamas? I takt med att vi har kunnat se denna ambition omformas till krigshandlingar, kan vi konstatera att Israels självförsvar går utöver nödvändighet och proportionalitet och således inte längre företas ”inom folkrätten”. Det finns folkrättsliga regler också kring hur krigshandlingar får företas på mer detaljerad, taktisk nivå. Detta är krigets lagar. En grundbult i denna är att anledningen till kriget är ovidkommande. Till stora delar är det också ovidkommande om motståndaren, som i detta fall, själv har begått krigsförbrytelser. Vi har många gånger hört att Gaza är extremt tätbefolkat. Vi har också hört om en stor mängd Hamas-soldater som är utspridda bland civilbefolkningen samt i ett omfattande tunnelnätverk under mark. Israel har använt en så stor mängd flygattacker efter den 7 oktober att tidigare krig som Israel har bedrivit i Gaza bleknar i jämförelse. Konsekvenserna för civilbefolkningen är ofattbara. Fler mål än tidigare angrips och mindre precisa vapensystem används. Men hur står sig dessa handlingar i förhållande till krigets lagar? Här duger inte några svepande bedömningar. Dessa normer befinner sig på en militärt taktisk nivå. Varje attack ska bedömas utifrån det specifika militära syftet och vad befälhavaren kunde veta vid tillfället för beslutet. Det höga antalet civila som har dödats är enbart indicier på att förbudet mot urskillningslöst våld kan ha överskridits och/eller att befälhavarens proportionalitetsbedömningar är så tillåtande att de är folkrättsstridiga. Men vi vet omständigheterna vid en del attacker, bland annat attacken mot sjukhuset al-Shifa, och även attacker där Israel på ett utförligt sätt har beskrivit vem eller vad man har angripit och där den militära nödvändigheten av attacken kan ställas mot civila offer. I dessa fall kan vi gå från indicier på olaglig krigföring till tydlig bevisning om att så är fallet. Sjukhus får inte angripas. Att undantaget om att medicinska enheter har använts på ett sätt som är skadligt för motparten skulle vara uppfyllt har inte kunnat påvisas. Ett fall där en av de påstådda angriparna för attacken den 7 oktober angreps i ett flyktingläger aktualiserar hur Israels proportionalitetsbedömningar verkar se helt annorlunda ut i detta krig jämfört med tidigare. Den israeliska militärens ”tolerans” mot civila dödsoffer har förvånat, för att inte säga chockat, även hårdföra experter i krigets lagar. De går långt utöver de gränser som jämförbara krigsmakter såsom USA har satt upp i exempelvis kriget mot ISIS. Vi vill här igen understryka att vad Israel blev utsatt för den 7 oktober och alltjämt blir utsatt för i termer av fortsatt raketbeskjutning och ej återbördad gisslan är betydelselöst i dessa rättsliga bedömningar. Så länge vi talar om ett självförsvar ”inom folkrätten” har anledningen till kriget ingen bäring på hur kriget får utföras. Attacker mot sjukhus, mot civila, eller mot militära mål där civila offer inte står i proportion till den militära nytta som eftersträvas, är, i allvarliga fall, som här, krigsförbrytelser. Ett ökande glapp mellan Israels krigföring och krigets lagar har förstärkt uppfattningen att ett eldupphör är nödvändigt. Sveriges stöd till den icke-bindande resolution i FN:s generalförsamling som kräver detsamma, var därför viktigt. En generös tolkning av de förtydliganden som regeringen gjort i samband med omröstningen ger intryck av att man står fast vid att inte bara båda parters, utan också alla handlingar, alltjämt måste ske ”inom folkrätten”. Sveriges position till den långsiktiga lösningen av Israel-Palestinakonflikten har under lång tid varit att en Palestinsk stat etableras vid sidan av den israeliska: En tvåstatslösning. Vi tvingas då påpeka att de specifika olagliga handlingar som skett under de senaste månaderna sker i ett sammanhang av en strukturell olaglighet som står i vägen för en sådan lösning. Vad vi talar om är den ockupation som har varat i mer än femtio år. Vi talar också om en bosättarpolitik som har delat upp ett framtida palestinskt territorium i smådelar och som har letts av ett etablerande av ”fakta på marken” i direkt strid med Israels internationella förpliktelser. En permanent ockupation slutar vara en laglig ockupation och att tillåta den egna befolkningen att tränga ut den ockuperade befolkningen, tillämpa militärlagar för palestinier och inhemsk lagstifning för israeliska bosättare ser alltmer ut som en olaglig diskriminerande enstatslösning. Vi ser hur den svenska linjen – ”inom folkrätten” – undergrävs eller direkt trampas på i såväl det specifika som det strukturella, i det kortare och i det längre tidsperspektivet. Att fortsätta upprepa imperativet “självförsvar inom folkrätten” som om man inte ser vad som sker, är inte längre gångbart. Israels självförsvar bedrivs inte längre inom folkrätten. Det finns tydliga indikationer på att krigsförbrytelser nu begås i Gaza. Till dessa specifika kränkningar av folkrätten ska också läggas strukturella olagligheter som undergräver den svenska långsiktiga tvåstatslösningen. Om folkrätten inte längre är utgångspunkt för svensk utrikespolitik bör regeringen sluta använda uttrycket ”inom folkrätten”. Frågan är vilka principer som den svenska utrikespolitiken ska formas efter då?
  •  
10.
  • Korhonen, Outi, et al. (författare)
  • Subjecthood in Cyberspace and the Uncanny Valley of International Law
  • 2023
  • Ingår i: Nordic Journal of International Law. - 0902-7351. ; 92:84
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • In this article the authors build on Masahiro Mori’s 1970’s essay “The Uncanny Valley”, psychoanalysis and critical legal pluralism, to analyse how the uncanny in international law is exposed through law’s encounter with the a-human, non-human, and more-than-human phenomena challenging legal subjecthood in cyberspace. Discussing autonomous decision-making, dwellers and encounters in international law’s uncanny valley the article proposes that international law needs to cater to a spectrum of non-human subjectivities, entities, laws and normativities. In short, international law needs to ‘get over itself’ and its contstant anxiety in the face of the plurality of laws and Others.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-10 av 11

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy