SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "WFRF:(Bergdahl Ingvar A) ;lar1:(naturvardsverket)"

Sökning: WFRF:(Bergdahl Ingvar A) > Naturvårdsverket

  • Resultat 1-4 av 4
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Bergdahl, Ingvar A, et al. (författare)
  • Metallmätningar hos gravida kvinnor i Västerbotten : Rapport till Miljöövervakningsenheten, Naturvårdsverketkontrakt nr 215 0305
  • 2006
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • I denna studie har vi 2003-04 undersökt koncentrationerna av kvicksilver, kadmiumoch bly i blod från 96 gravida kvinnor i Västerbotten. För kvicksilver har vi ävenundersökt koncentrationen i hår. Västerbotten har tidvis haft ett betydandekvicksilvernedfall. Dessutom är fritidsfiske, inte minst i insjöar och mindrevattendrag, en vanlig hobby. Det finns därför skäl att undersöka om gravida kvinnor iVästerbotten har högre kvicksilvernivåer än i andra delar av Sverige.Drygt 40% av kvinnorna brukade äta insjöfisk och drygt en fjärdedel hade ätitinsjöfisk senaste månaden. Detta är högre andelar än vad man sett på andra orter.Dock hade endast 3 kvinnor ätit sådana arter som Livsmedelsverket rekommenderargravida att undvika. Kvicksilverkoncentrationen i blod var 0,02-3,5 (median: 0,6)μg/L. Det mesta var i organisk form (0,0-3,2; median: 0,5 μg/L). För kadmium varkoncentrationen 0,04-2,5 (median: 0,14) μg/L och för bly 4-47 (median: 9) μg/L.Kvicksilverkoncentrationen i hår var 0,05-1,0 (median: 0,19) μg/g.De kvicksilverkoncentrationer vi fann var likvärdiga eller lägre än vad som tidigareuppmätts på andra orter i Sverige. Det är alltså inte så att gravida i Västerbotten harsärskilt höga kvicksilverkoncentrationer, trots det kvicksilvernedfall som förekommitoch den relativt höga konsumtionen av insjöfisk. Bly- och kadmiumkoncentrationernaär att betrakta som låga, vilket dock inte innebär att säkerhetsmarginalen till nivåerdär effekter konstaterats är särskilt stor.
  •  
2.
  • Sundkvist, Anneli, et al. (författare)
  • Time trends of cadmium, lead and mercury in the population of Northern Sweden 1990-2009 and blood levels of rhodium and platinum in 2009
  • 2011
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Background:Knowledge of time trends in burdens of the heavy metals cadmium (Cd), lead (Pb) and mercury (Hg) are important to evaluate effects of preventive actions. This has previously been monitored in northern Sweden in samples from 1990-1999. Alpha-1- microglobuline (A1M) in urine is a potential biomarker of tubular dysfunction, presumed to be effected by body burdens of cadmium. It is unknown if elements from catalytic converters, platinum (Pt), rhodium (Rh) and palladium (Pd), cause human exposure.Objective:To continue the time trend series of body burdens of Cd, Pb and Hg and to quantify levels of Pt, Rh and Pd and alpha-1-microglobuline in samples from northern Sweden.Design:Biobanked blood samples from health screenings in the WHO MONICA-project in northern Sweden were analyzed for Cd, Pb and Hg, in two age-groups; 25-35 years and 50-60 years. In 2004, blood samples from 287 women were analysed and in 2009, blood samples from 150 men and 177 women were analyzed. Also, cadmium and A1M were analysed in urine for the 2004 and 2009 participants. Pt, Rh and Pd were analysed in blood for 26 women in ages 55-59 years from the 2009 screening.Results:There was a decline in blood levels of Pb in both men and women. Blood levels of Cd did not change over time. However, in women, levels of U-Cd were lower in 2009 as compared to 2004, also in never-smokers in the younger age-group. Due to use of erythrocytes in the previous report on data from 1990-99, body burdens of Hg could not be compared to previous data. A decrease from 2004 to 2009 was detected in B-Hg in women in the older age-group. Levels of Pd could not be quantified due to high uncertainty in the analysis. Blood levels of Pt and Rh were at levels of about one thousandth of the heavy metals. Levels of protein A1M in urine could not be compared over time, due to changes in analytical method. Levels of the protein were higher in the older age-group and men had higher levels than women in samples from 2009.Conclusion:The previously detected decline in body burdens of Pb continued from 1999 to 2009, while there is still no evident change in body burdens of Cd. We cannot evaluate the time trend of Hg body burdens after 1999 with these data. Levels of Pt and Rh are detectable. Surprisingly, men in the older age-group had higher levels than women of protein A1M. For Cd, there are indications of risk of adverse health effects at the reported levels. Efforts to reduce pollution and human exposure to all three heavy metals are important, but this is especially important for cadmium.
  •  
3.
  • Wennberg, Maria, et al. (författare)
  • Mercury concentrations in pregnant women in circumpolar Sweden (Kiruna)
  • 2018
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • High exposure to mercury have been found in populations living in circumpolar areas, due to high consumption of sea food and accumulation of mercury closer to the north pole. The developing fetus is especially sensitive to effects of mercury. Exposure to mercury has previously been examined in pregnant women in Sweden, but not in pregnant women residing in Sweden north of the polar circle.In the years 2015-2016, mercury was measured in whole blood from 51 pregnant women living in the city of Kiruna in circumpolar Sweden, taking part in an international comparison between eight circumpolar countries. This report presents the Swedish results on mercury concentrations and associations with some exposure determinants. Also, compliance to dietary advice on fish consumption, appointed to fertile women, was examined.The median concentration of total-Hg in whole blood was 0.40 μg/L (min, max; <0.40, 1.88) among the 51 pregnant women in Kiruna. This is similar or lower compared to concentrations of mercury in pregnant women in other parts of Sweden. None of the women in the study had concentrations of mercury that are considered as dangerous.Mercury concentrations were associated with total fish consumption but not to consumption of predatory fish, known to be higher in mercury. All of the women in the study had knowledge about dietary advice on fish consumption. One woman exceeded the recommended consumption of predatory fish, limited due to risk of high mercury content, but this woman did not have high concentrations of mercury. While the vast majority of women thus followed the recommendations of not eating too much polluted fish, only 15 % of the women reported sufficient fish consumption to comply with the dietary advice (2-3 times/week).In conclusion, pregnant women in circumpolar Sweden have low exposure to mercury, and do not deviant from pregnant women in other parts of Sweden. Knowledge about dietary advice on fish consumption appointed to fertile women is very good. The public health concern though, is that pregnant women in circumpolar Sweden do not eat enough fish.
  •  
4.
  • Wennberg, Maria, et al. (författare)
  • Persistenta organiska miljöföroreningars halter i plasma i relation till kostfaktorer av betydelse för diabetesrisk
  • 2012
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Flera studier har visat på samband mellan halter av persistenta organiska miljöföroreningar (POPar) och ökad risk för diabetes typ 2, men endast ett fåtal av studierna är prospektiva. Det är då osäkert om POPar orsakar diabetes eller om sjukdomen i sig påverkar halter av POPar. Det är rimligt att det totala intaget av POPar är relaterat till mängden mat man äter och därmed skulle ett stort matintag både kunna leda till ett högt BMI och höga halter av POPar. Syftet med studien var att ta reda på hur vikt och BMI samt kostfaktorer av betydelse för diabetesrisk är kopplade till halter av POPar. Kan de samband som setts mellan POPar och diabetesrisk förklaras av att halter av POPar är kopplade till någon/några av dessa faktorer? Korrelationer mellan olika POPar och kostfaktorer (energiintag, energiprocent protein, fett och kolhydrater) samt BMI, vikt och skattat energibehov beräknades hos 845 deltagare i Västerbottens hälsoundersökningar. Halter jämfördes också för de med högst respektive lägst fysisk aktivitet på arbetet, då en hög fysisk aktivitet rimligen bör medföra ett högre energiintag. Positiva korrelationer kunde ses mellan DDE, HCB, lågklorerade PCBer (PCB-118 och 138) och BMI respektive vikt samt skattat energibehov. Korrelationerna var starkare för män jämfört med för kvinnor. Korrelationer mellan vikt respektive BMI och högklorerade PCBer (PCB-156, 170 och 180) var negativa för kvinnor, medan inga sådana korrelationerkunde ses för män. För energiintag eller energiprocent av protein, fett, respektive kolhydrater kunde endast ett fåtal svaga korrelationer ses. Det fanns inte någon signifikant skillnad i POP-halter mellan de med högst respektive lägst nivå av fysisk aktivitet på arbetet. Fynden angående samband mellan POPar och BMI stämmer relativt väl överens med resultat från tidigare studier. Vi har försökt finna ut om POP-koncentrationer är ett mått på stort matintag. Det enda som tyder på att det skulle kunna vara så är korrelationerna med skattat energibehov. Däremot ger inte självrapporterat energiintag stöd för detta, och inte heller en jämförelse av personer med samma BMI men olika fysisk aktivitetsnivå. Därmed är det fortfarande oklart om det samband som setts mellan halter av POPar och diabetesrisk kan förklaras av ett högre energiintag eller högre intag av protein- eller fettrika livsmedel. Alltså kvarstår möjligheten att POPar orsakar en ökad diabetesrisk.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-4 av 4

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy