| 1. |
- Dressel, Sabrina, et al.
(författare)
-
En studie av 2021 års licensjakts effekt på attityder till varg
- 2023
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Frågan om jakt på varg bidrar till att legitimera eller öka acceptansen för varg ochvargförvaltning har stötts och blötts inom forskning, politik och förvaltning under många år. Inom såväl politiken som forskningsvärlden råder det delade meningar om huruvida jakten verkligen kan bidra till att öka acceptansen. En anledning till oenigheten är att det saknas evidensbaserade studier som genomförts med tillräckligt hög validitet och tillförlitlighet. Genom sådana studier kan man bekräfta eller förkasta att jakt som förvaltningsåtgärd bidrar till att påverka människors attityder, och i förlängningen beteenden, som till exempel kan bidra till att förebygga illegal jakt.I denna studie valdes genomförandet av vargjakten i Sverige år 2021/2022 ut som en unik möjlighet att med rigorösa metoder fånga upp jaktens eventuella effekter på attityder till varg, vargpolitik och vargförvaltning, samt förtroendet för förvaltande myndigheter. Studien utformades med syfte att undersöka effekterna av licensjakt på varg bland allmänheten, samt bland direkt och indirekt berörda aktörer i vargfrågan. Studien kombinerar kvantitativa och kvalitativa metoder och består av tre moduler: 1) en kartläggning av allmänhetens attityder före (n = 5 470 personer) och efter licensjakten (n = 7 432 personer) i län med licensjakt och utan licensjakt, 2) en intervjustudie med aktörer som är involverade i eller är direkt påverkade av beslutsprocessen rörande licensjakten, och 3) en analys av sociala mediers bevakning av licensjakten för att förstå den bredare samhällsdebatten.En slutsats av den här och tidigare studier är att det finns ett omfattande och stabilt stöd bland allmänheten för jakt på varg om syftet är att reglera vargpopulationen (Dressel m fl, 2021). Licensjakten på varg under 2021, som en enskild förvaltningsåtgärd, har däremot inte visat någon stark effekt på allmänhetens attityder till varg, dess politik och förvaltning eller tillit till förvaltande myndigheter. Den kvantitativa undersökningen fångade några små förändringar men utan ett tydligt mönster. Vissa län blev något mer positiva i vissa aspekter medan andra län blev något mer negativa. Mot bakgrund av teorier om hur attityder förändras, är det rimligt att anta att attityderna inte förändrades eftersom deltagarnas vardag inte påverkades av licensjakten. En slutsats av analysen av förvaltningsprocessen inför, under och efter licensjakten är att den, enligt de intervjuade aktörerna, lider brist på långsiktighet, förutsägbarhet och en gemensam idé om hur man åstadkommer förändring. Mer konkret ifrågasatte de intervjuade aktörerna aspekter relaterade till hela beslutsprocessen (till exempel grunden för vilken en potentiell jakt diskuteras, hur beslutsprocessen är utformad och vem som är involverad i den, samt att resultatet av processen överklagas i domstol). Detta påverkade aktörernas syn på förvaltningssystemet och involverade myndigheter och skapade frustration.En slutsats av analysen av debatten på Twitter och offentliga Facebooksidor är att licensjakten förvisso rönt stor uppmärksamhet och att den är politiserad, men att diskussionerna i mångt och mycket har förts i stuprör där grupper delar och förhåller sig till onlinematerial som är specifikt för just den egna gruppen. Det finns således ingen viral historia, eller någon särskilt inflytelserik resurs (bloggare, diskussionsforum, nyhetssajter, etc.) som på ett genomgripande sätt präglat diskussionerna i dessa grupper under tiden för studien. Generellt verkar det därmed inte finnas stöd för att licensjaktsfrågan skulle ha förändrat exempelvis Facebookgruppernas sätt att agera och fungera vilket i förlängningen betyder att debatten på dessa plattformar har haft en begränsad effekt och räckvidd.
|
|
| 2. |
- Eriksson, Max, et al.
(författare)
-
Viltvårdsavgiften : En studie av svenskarnas vilja att betala det statliga jaktkortet
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Viltvårdsavgiften ska enligt Jaktförordningen (SFS 1987:905, 49 §) betalas av alla över 18 år som jagar i Sverige. Avgiften är 300 kr och gäller för ett jaktår, vilket omfattar tiden 1 juli–30 juni. Det statliga jaktkortet är ett kvitto på att denna avgift är betald. Under de senaste decennierna har antalet personer som löser det statliga jaktkortet minskat. I den här rapporten, som är ett utredningsuppdrag från Naturvårdsverket till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), undersöks varför antalet personer som löser jaktkort minskar, och om antalet jaktkortslösare som ägnar sig åt jakt också minskat över tid. Rapporten omfattar endast personer bosatta i Sverige.
|
|
| 3. |
- Jarnemo, Anders, et al.
(författare)
-
Hjortvilt i Sverige - en kunskapssammanställning
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport är en kunskapssammanställning över det svenska hjortviltets utbredning, biologi, hemområdesstorlekar, rörelsemönster och mellanartsinteraktioner. Kunskapssammanställningen är del i ett underlag för en handlingsplan under utarbetande av berörda myndigheter (Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)) med anledning av risken för spridning av avmagringssjuka (Chronic wasting disease, CWD). Rapporten sammanställdes på uppdrag av Naturvårdsverket (NV-07973-17).Förekomst av älg, rådjur, kronvilt och dovvilt i Sverige har kartlagts med hjälp av statistik över avskjutning och viltolyckor. Älg och rådjur är fördelat över hela landet, där rådjuren förekommer i högre utsträckning söder om den biologiska norrlandsgränsen (Limes norrlandicus, genom södra Värmland i väster till Gästrikland i öster) jämfört med norr om denna. Kronvilt förekommer i samtliga län förutom Norrbottens och Gotlands län, men har en fläckvis utbredning med huvudsaklig utbredning i Götaland och södra Svealand. Starka populationer finns i Skåne, Kalmar län och Sörmland. Dovviltet förekommer främst i södra Sverige med tyngdpunkt i Skåne, Östergötland och Sörmland.Älgen är en solitärlevande art med undantag av kor med kalvar. Gruppbildning kan dock uppstå på platser med attraktiv föda, speciellt under vintern. Även om vandringar kan styras av viltstängsel, infrastruktur, vattendrag och topografi, finns inga absoluta barriärer i landskapet för älg. Medan älgar i södra Sverige är mer stationära, är det i Norrland vanligt med säsongsvandringar på upp till 200 km. Hemområdesstorlek kan variera kraftigt mellan olika populationer, men generellt har norrländska älgar större hemområden än de sydsvenska, med maximalvärden 29 000 ha respektive 6 000 ha. Likaså har inlandsälgar större hemområden än kustälgar i Norrland.Rådjur lever ensamma eller i små familjegrupper. Utvandringsfrekvensen är hög för båda könen. Arten verkar tämligen okänslig för olika typer av barriärer i landskapet och har en snabb spridningskapacitet. I södra Sverige rör det sig vanligen om en genomsnittlig utvandring på 1-3 km, men sträckor på upp till 100 km har observerats på Grimsö. I Norrland är utvandringsfrekvensen mycket hög och här utvandrar rådjuren längre sträckor med i genomsnitt 115-125 km med en längsta observerad utvandring på 470 km. I Syd- och Mellansverige verkar rådjurs hemområden sällan överstiga 100 ha, men man kan förvänta sig större hemområden i jordbruksdominerade landskap. I Västerbotten har hemområden på upp til 2 000 ha uppmätts. Kronvilt är grupplevande. Hindarna är trogna sitt uppväxtområde och spridningen går långsamt. Hjortarna är mer benägna att utvandra. Kronvilt är känsliga för barriärer, vilket ytterligare fördröjer spridning. Hindar i Skåne har en genomsnittlig hemområdesstorlek på 2 600 ha (max. 5 900 ha), medan hindar i Kolmården har 1 200 ha (max 1 800 ha) och hindar på Hunneberg 900 ha (max. 1 500 ha). Medan de mellansvenska hindarna verkar stationära, kan skånska hindar säsongsvandra eller pendla på avstånd upp till 25 km. Hjortarna i Kolmården och i Skåne hade vintersommarområden på i genomsnitt 3 400 ha (max. 6 600 ha) respektive 4 300 ha (max. 8 700 ha). Det är vanligt både i Kolmården och i Skåne att hjortarna säsongsvandrar mellan vinter-sommarområde och brunstområde upp till 23 respektive 47 km. Under brunsten kan hjortar också besöka två eller flera brunstlokaler belägna på avstånd upp till 18 km ifrån varandra.Dovvilt är utpräglat grupplevande och kan bilda mycket täta populationer. Spridningen till nya områden går mycket långsamt. Det verkar vanligt att unga hjortar utvandrar, medan utvandringen av hindar är låg. På Koberg har hemområden för hindar mätts till i genomsnitt 270 ha (max. 647 ha). För hjortar har hemområden på upp till 1 760 ha uppmätts. Av 18 hjortar gjorde fyra säsongsvandringar på mer än 5 km mellan brunstplats och vinter-sommarområde.Såväl habitat- som födoöverlapp kan vara stort mellan älg, rådjur, kronvilt och dovvilt. Arterna kan också ses beta i varandras närhet på fält med attraktiva grödor, liksom att de kan utnyttja samma foderplatser och detta ibland samtidigt. Aggressivt beteende från dovvilt kan dock förmå rådjur och kronvilt att dra sig undan. En negativ effekt av dovvilt på rådjur härrör troligen både från födokonkurrens och interferens.
|
|
| 4. |
- Widemo, Fredrik, et al.
(författare)
-
Samförvaltning av älg och skog – analyser av den nya älgförvaltningen under perioden 2012–2021 : Co-management of the Swedish moose population and Swedish forests – analyses at the level of moose management areas during 2012–2021
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Här undersöker vi hur älgpopulationens storlek förändrats sedan den nya älgförvaltningen infördes jaktåret 2012/13, samt hur populationsmålen, avskjutningsmålen och avskjutningen förhållit sig till varandra. Vidare undersöker vi hur antalet tallar per hektar och andelen tallar som skadats av vilt förändrats sedan den enhetliga älgbetesinventeringen infördes jaktåret 2014/15, samt sambanden mellan älgtäthet, talltäthet och andel skadade tallar. Vi använde data från Skogsstyrelsens Älgbetesinventering ÄBIN och en ny skattningsmetod för älgtäthet som bygger på avskjutningsdata och de älgobservationer som jägarna samlar in under älgjakten. Den svenska älgpopulationen minskade från c:a 287 000 till c:a 260 000 älgar efter jakt under 2014/15–2020/21. Populationsmålen på älgförvaltningsområdesnivå nåddes med 3–6 års eftersläpning. Sambanden mellan nyttjandegraden av avskjutningsmålen och måluppfyllnad av täthetsmålen var svaga.Jämförelser mellan populationstätheter skattade med den nya metoden och bedömda populationstätheter från älgförvaltningsplanerna visar att älgförvaltningen tenderat att överskatta populationen vid låga tätheter och underskatta populationen vid höga tätheter. Den nya beräkningsmodellen medger enhetliga underlag och en större precision och noggrannhet i planarbetet inom älgförvaltningen. Talltätheten i inventerade bestånd ökade i södra Sverige under perioden och där minskade även skadorna. Jämförelser av den relativa betydelsen av älgtäthet och talltäthet för andelen skadade tallar visade att talltätheten genomgående hade större betydelse för skadebilden än älgtätheten på lokal, regional och nationell skala. Resultaten visar på en avsevärt större slumpmässig mellanårsvariation i antal tallar per hektar och i andelen årsskadade tallar, jämfört med variationen i älgtäthet. Den stora mellanårsvariationen i andelen skadade tallar gör att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att fastställa förvaltningsmål för älgpopulationens storlek enbart baserat på andel skadade tallstammar enligt ÄBIN, mätt med dagens metod och inventeringsinsatser. Särskilt som sambanden mellan älgtäthet och skador är svaga. Lämplig tidsmässig och rumslig skala för både ÄBIN och för inventeringsmetoder för älgtäthet bör utvärderas parallellt och anpassas inom samförvaltningen av älgskog. Samtidigt bör konkurrens om foder mellan olika hjortvilt och skador på skog studeras vidare i ett landskapsperspektiv och definitionen av ekosystembaserad förvaltning ses över.
|
|
| 5. |
- Öhrman, Phillip, et al.
(författare)
-
En studie om tillit till inventeringssystemet för stora rovdjur
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tillit, att lita på samhället och på sina medmänniskor, är samhällets kitt. Ett samhälle, inklusive dess olika komponenter, som präglas av hög tillit antas fungera bättre än om tilliten är låg. Syftet med vår studie är att utvärdera tilliten till inventeringssystemet för stora rovdjur bland de myndigheter och intresseorganisationer som är direkt berörda av systemet. På basis av intervjuer utvärderade vi tilliten genom sex olika delkomponenter; kommunikation,ansvars- och kompetensfördelning, resurser, respekt, kunskap och rättvisa. Vi har identifierat brister i alla sex delkomponenterna vilket sammantaget resulterar i att tilliten för systemet kan betecknas som låg. • Kommunikationen i systemet; hur kommunikationen sker, vad somkommuniceras, och på vilket sätt beslut kommuniceras upplevs som undermålig.• Ansvars- och kompetensfördelningen upplevs som otydlig. Det finns en klyfta mellan de som fastställer regler och riktlinjer och de som utför inventeringarna, varför relationerna präglas mer av kontroll och misstro än av handlingsutrymme och tillit.• Inventeringsresurserna räcker inte till eller prioriteras fel; t.ex. prioriteras varg på bekostnad av de övriga arterna. Det minskar förutsättningarna att fatta välgrundade beslut om ersättningar för rovdjurspredation ochom licens- och skyddsjakt.• Respekten för kunskap, näringsverksamhet och ideellt arbete upplevs som bristfällig. Respekten missgynnas också av den rigida kontrollkultur som upplevs ha utvecklats till följd av mål- och resultatstyrning i kombination med strikta inventeringskriterier.• Integrationen av ny kunskap är bristfällig. Bristen på ett systematiskt s.k. adaptivt lärande leder till att nya lösningar inte tillämpas eller utvecklas i tillräckligt hög grad.• Systemet upplevs som orättvist och slutet. En översyn av hur kostnader och nytta fördelas efterlyses av aktörerna, både vad gäller direkta kostnader,men även transaktionskostnader, dvs. kostnader förknippade med samråd och samverkan. Det är också oklart hur aktörerna aktivt tillåts delta i utvecklingen av systemet. Aktörerna lyfter fram en rad förslag till hur tilliten kan stärkas. Det utgör grunden till förbättringar som också kan accepteras av de flesta:• Inled ett systematiskt kvalitetssäkringsarbete med fokus på dialog och aktörssamverkan, till exempel inom ramen för Dialog för Naturvård.• Arbeta gemensamt fram en tydlig rollfördelning som beskriver vem som gör vad, när och varför inom hela inventeringskedjan, med syftet att öka förutsägbarheten för alla inblandade.• Skapa incitament och strukturer för adaptiv förvaltning inom hela inventeringskedjan,på alla nivåer.• Ta fram en översyn av hur kostnader och nytta fördelas för alla aktörer.Det ska inkludera direkta kostnader och transaktionskostnader, dvs. kostnader förknippade med samråd och samverkan.• Utveckla och effektivisera inventeringsmetoderna, gärna med ny teknik som DNA, kameror och drönare. Utöka samarbetet med forskningsprojekt som till exempel ScandCam.• Återkoppla direkt till intresseorganisationernas och allmänhetens observationerför att öka motivationen att rapportera.• Utveckla ett regelverk för de år där det saknas inventeringsdata (t.ex.på grund av snöbrist), genom till exempel en rutin för framskrivning av antalet djur baserat på trendanalys.• Minska fjärrstyrningen, NVs roll bör vara mer koordinerande än kontrollerande.• Verka för kunskapsintegration (s.k. kollektiv intelligens) genom att samordnakunskaper, vetenskaplig samt lokal och traditionell kunskap, så att det gagnar hela systemet.• Gör en översyn av hur resurser fördelas och prioriteras i systemet.
|
|
