| 1. |
- Tremmel, Roman, et al.
(författare)
-
Non-genetic and epigenetic factors contribute to inter-individualvariability of the hepatic bile acid and drug transporter NTCP : Hepatic variability of the hepatic bile acid and drug transporter NTCP
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background and Purpose: The hepatic Na+-taurocholate cotransporting polypeptide NTCP/SLC10A1 plays an importantrole in the uptake of bile salts and drugs, and as key receptor for hepatitis B/D virus entry. NTCPinhibitors are investigated for treatment of HBV/HDV-infection. We performed a comprehensivemulti-omics approach to investigate underlying mechanisms of inter-individual variability ofNTCP expression in Caucasians.Experimental Approach: mRNA/protein expression of SLC10A1/NTCP was quantified in 143 well-characterized nontumorhuman liver samples by real-time PCR and LC-MS/MS-based targeted proteomics,respectively. Genetic variants were investigated using genome-wide SNP arrays and nextgenerationsequencing. DNA methylation of the SLC10A1 promoter region was investigatedthrough MALDI-TOF MS. Untargeted metabolomics of liver tissues was performed by UHPLC-QTOFMS.Key Results: The SLC10A1 mRNA expression showed a 44-fold variation in liver samples, whereas NTCPprotein expression varied 10.4-fold. Genome-wide association analyses and in-depth SLC10A1sequencing indicates that genetic variants either in SLC10A1 or other genes, cannot explainexpression variability. Only two missense SLC10A1 variants were identified. NTCP proteinexpression is significantly influenced by non-genetic factors (e.g. smoking, alcoholconsumption). DNA methylation analysis revealed a significant association of specific CpG-siteswith protein expression (p<0.05). Additionally, variable expression is associated with metabolicalterations determined through gene set enrichment and untargeted metabolomics. Findingswere validated partly in livers (n=50) from The Cancer Genome Atlas.Conclusion and Implications: Inter-individual variability of NTCP expression is multifactorial with a significant contribution ofDNA methylation. Functional genetic variants are negligible and may not limit targeting of NTCPby novel inhibitors for treatment of HBV/HDV-infection.
|
|
| 2. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Prioritering och finansiering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar : Reviderad version
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I vilken utsträckning kan särskilda hänsyn tas vid prioritering av särläkemedel och läkemedel för behandling av sällsynta tillstånd? Bör man i vissa speciella situationer kunna acceptera sämre kostnadseffektivitet och lägre krav på vetenskapligt underlag? Om så, vad är det för villkor/kriterier som då bör vara uppfyllda? Hur stämmer ett sådant undantag med den etiska plattformen för prioriteringar? Finns det andra argument som talar för eller mot en särbehandling av sällsynta tillstånd? Detta är frågor som vi diskuterar i denna rapport som tagits fram på uppdrag av Läkemedels- och apoteksutredningen.I rapporten konstaterar vi att särläkemedel är en relativt heterogen grupp av läkemedel och att det finns andra läkemedel med motsvarande egenskaper som inte ansökt eller kunnat ansöka om status som särläkemedel. Ur prioriteringssynpunkt är det därför mer relevant att fokusera på alla typer av läkemedel, som används för sällsynta tillstånd, när vi diskuterar vilka principer för prioriteringar som bör gälla.Utifrån litteratur och erfarenheter i andra länder, som formulerat kriterier för en särskild hantering av läkemedel vid sällsynta sjukdomar, drar vi den preliminära slutsatsen att samhället bör kunna betala mer per hälsovinst (kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY)) och acceptera lägre krav på vetenskapligt underlag vid prioritering av läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar om samtliga följande villkor är uppfyllda:att behandlingen har en hög kostnad per hälsovinst som en konsekvens av att den omfattar endast få patienter,att det rör sig om ett tillstånd med mycket stor svårighetsgrad,att det behandlingsalternativ som övervägs på goda grunder ska antas ha en väsentlig effekt,att det inte finns någon alternativ behandling med en väsentlig effekt som förväntas förebygga, bota, fördröja försämring eller lindra det aktuella tillståndet.Om dessa kriterier anses uppfyllda kan läkemedlet bedömas i relation till ett förhöjt tröskelvärde för kostnadseffektivitet. Hur högt detta värde kan vara för att anses rimligt tar vi inte ställning till i rapporten, men en viktig ståndpunkt är att det måste finnas en övre gräns för hur hög kostnad per QALY samhället kan acceptera. Detta bör gälla även om ovanstående kriterier är uppfyllda, annars riskerar det uppstå oacceptabla undanträngningseffekter av andra prioriterade åtgärder. Även lägre krav på vetenskapligt underlag ska kunna accepteras.Denna preliminära slutsats prövas sedan mot den svenska etiska plattformen och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Våra slutsatser från den etiska analysen är att:Människovärdesprincipen tillåter att sällsynta tillstånd som ger upphov till höga behandlingskostnader kan särbehandlas och därmed kan vårt första kriterium accepteras utifrån den etiska plattformen. När ett högre tröskelvärde (kostnad per vunnen hälsovinst) för behandling av sällsynta tillstånd accepteras, så ges dessa patienter större likhet i tillgång till hälsa jämfört med andra patienter (under förutsättning att även andra kriterier är uppfyllda). Detta innebär dock inte automatiskt att alla sällsynta tillstånd som ger upphov till höga behandlingskostnader bör särbehandlas.Enligt behovs-solidaritetsprincipen bör samhället sträva efter att alla medborgare i så stor utsträckning som möjligt ges lika möjligheter till vård; men även att de uppnår en så lika nivå av hälsa som möjligt. Det senare förutsätter att vi i första hand prioriterar dem som ligger längst ifrån en sådan lika nivå, dvs. de med störst behov. För att vi ska kunna påverka möjligheter och utfall när det gäller hälsa krävs det att de åtgärder som används faktiskt kan påverka personer till att närma sig ett mer lika utfall, dvs. att dessa åtgärder har en väsentlig effekt på hälsan.Kostnadseffektivitetsprincipen säger att vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt eftersträvas. Det framgår att mycket svåra tillstånd ska gå före lindrigare tillstånd, även om åtgärderna gentemot de förra är förknippade med förhållandevis högre kostnader per hälsovinst. När ovanstående kriterier är uppfyllda för behandling av ett sällsynt tillstånd innebär det endast att behandlingen kan bli föremål för en bedömning av om ett höjt tröskelvärde kan accepteras. Det innebär alltså inte automatiskt att behandlingen bör erbjudas eller att ett läkemedel till exempel ska inkluderas i läkemedelsförmånerna. Även med dessa kriterier uppfyllda och att det därmed finns skäl för särbehandling av behandlingen, bör beslutfattaren även i det läget komma fram till vad som är en rimlig relation mellan kostnader och effekt, dvs. vilket som är ett acceptabelt tröskelvärde i den aktuella beslutssituationen.Sammanfattningsvis anser vi att dagens etiska plattform tillsammans med den modifiering av kostnadseffektivitetsprincipen, som finns i senare lagstiftning, ger möjlighet att ta särskilda hänsyn vid prioritering av läkemedel riktade till sällsynta och mycket svåra tillstånd. För att en särbehandling av ett läkemedel ska kunna övervägas bör det ha en väsentlig effekt på det aktuella tillståndet. Det är en skillnad mellan behandlingar som har dålig kostnadseffektivitet på grund av liten effekt respektive om de har det på grund av hög kostnad. Skillnaden motiveras utifrån att effektstorleken hos behandlingen påverkar dess möjlighet att bidra till ett utfall som ligger i linje med resten av befolkningens hälsa och livskvalitet, där en större effektstorlek närmar sig detta på ett bättre sätt. Vår tolkning är att om det finns två åtgärder med samma kostnadseffektivitetskvot och samma svårighetsgrad men där den ena har större effekt på tillståndet än den andra, så är den med störst effekt som ska ges företräde.Vi har även undersökt om det finns några argument utifrån samhällsekonomisk effektivitet som talar för eller emot en särbehandling av sällsynta tillstånd. Detta görs utifrån teoretisk och empirisk litteratur i ämnet och preliminära data från en svensk studie. Enligt vissa studier finns det ett samhälleligt värde i vetskapen om att människor blir omhändertagna oavsett situation och det skapar större trygghet och tillit till samhället utifrån dels ett egenintresse eftersom alla människor i ett samhälle löper en risk att drabbas av svåra tillstånd. Det finns också en altruistisk motivering som består i att människor i allmänhet kan påverkas positivt av att bara veta att de lever i ett barmhärtigt samhälle.Det finns dock inget stöd i renodlade empiriska studier för att människor i allmänhet anser att behandling av sällsynta sjukdomar, allt annat lika, ska särbehandlas. Med andra ord saknas empiriskt stöd för att sällsynthet i sig är ett relevant kriterium vid prioritering. Det var även slutsatsen av vår tidigare etiska argumentation kring detta (se Carlsson et al. 2012). Preliminära data från en pågående svensk studie kommer delvis fram till samma slutsats. När analysen i samma studie fördjupas och kompletteras med attitydfrågor och fokusgruppsintervjuer framträder dock en mer nyanserad bild, nämligen att om det rör sig om sällsynta tillstånd med hög svårighetsgrad, och det är den enda behandlingen, så kan stöd finnas för särbehandling.Efter att ha konstaterat att särskild hänsyn kan övervägas vid prioritering av läkemedel som ska användas vid svåra och sällsynta tillstånd utifrån den etiska plattformen och ur ett välfärdsekonomiskt perspektiv återstår att ta ställning till en rad praktiska överväganden vid utformning av procedurer för prioriteringar, nämligen:Utifrån målet att minska olikheter och garantera vård på lika villkor för sällsynta tillstånd är antagligen en modell med ett nationellt beslutsfattande att föredra. Samma principer för prioritering av läkemedel vid sällsynta och svåra tillstånd bör gälla oavsett hur läkemedlet når patienten, dvs. oavsett om detta sker som läkemedel på recept eller rekvisitionsläkemedel. Om prioriteringen görs av en eller flera instanser är en organisatorisk fråga som vi inte tar ställning till i denna rapport.Ur prioriteringssynpunkt bör det inte göras åtskillnad mellan särläkemedel och andra läkemedel som används för sällsynta tillstånd. När det gäller beslut om särläkemedel i allmänhet ska ingå i förmånssystemet bör de utvärderas och beslutas av Tandvård- och läkemedelsförmånsverket (TLV) på sedvanligt sätt medan vid sådana läkemedel som riktas mot tillstånd som både är mycket sällsynta och mycket svåra kan särskild hänsyn behöva tas och handläggas enligt en modifierad ordning. Detta bör avse såväl kostnaden per hälsovinst som hantering av osäkerhet i det vetenskapliga underlaget och bör gälla oavsett status som särläkemedel eller ej.I vissa situationer när det vetenskapliga underlaget är mycket osäkert uppstår problem vid ställningstagande om generell användning av dyra läkemedel för svår sjukdom på gruppnivå. Det förefaller i det läget rimligt att initialt ge visst avkall på evidensunderlaget för kostnadseffektivitet vid svåra sjukdomar när det av olika skäl inte ter sig möjligt av praktiska skäl att få fram ett sådant. Det kan dock finnas en konflikt i att både acceptera en högre betalningsvilja och dessutom acceptera en större osäkerhet i beslutsunderlaget. I sådana fall är det särskilt angeläget att sörja för en adekvat uppföljning för att så snart som möjligt försöka minska osäkerheten och eventuellt ompröva beslutet.De finns olika principer för hur en patientgrupp med mycket svåra och sällsynta tillstånd kan avgränsas. Gruppen kan dels
|
|
| 3. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Prioritering och finansiering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar : Reviderad version
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I ett tilläggsdirektiv till utredningen om vissa frågor om prissättning, tillgänglighet och marknadsförutsättningar inom läkemedels- och apoteksområdet (Dir. 2011:82) ingår att analysera behovet av särskilda lösningar vid beslut om subventionering för särläkemedel. Ett särläkemedel är ett läkemedel som uppfyller vissa villkor och därmed omfattas av särskilda stimulansåtgärder innan godkännande av läkemedelsmyndighet samt möjlighet, men inte rätt, till ensamrätt på marknaden under 10 år.I rapporten analyseras den etiska plattformen och läkemedelsförmånslagen, som är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) utgångspunkter för subventionsbeslut. En slutsats som dras är att dagens etiska plattform tillsammans med den modifiering av kostnadseffektivitetsprincipen, som finns i lagen om läkemedelsförmåner, ger möjlighet att komma till slutsatsen att samhället är berett att betala mer per hälsovinst för läkemedel riktade till mycket sällsynta och svåra sjukdomar/tillstånd.Människovärdesprincipen ger uttryck för att irrelevant grupptillhörighet eller gruppegenskap inte ska påverka en patientgrupps lika möjligheter och lika utfall när det gäller hälsa. Huruvida en patientgrupp är liten eller stor är en sådan irrelevant gruppegenskap och gruppens storlek eller tillståndets sällsynthet bör därmed inte påverka gruppens möjligheter till behandling eller till att kunna uppnå ett jämlikt hälsoutfall jämfört med andra större grupper eller grupper med mer vanliga sjukdomar. Däremot kan den konsekvens i form av höga kostnader för behandling som sällsynthet kan medföra, vara en grund för särbehandling.Behovs-solidaritetsprincipen ger dels uttryck för att alla medborgare bör ges lika möjligheter att uppnå god hälsa och dels uttryck för att vi bör uppnå ett så lika hälsoutfall som möjligt för medborgarna. Om vi låter utvecklingskostnaden för läkemedel mot sällsynta tillstånd påverka möjligheten att ta del av dessa läkemedel ges inte medborgarna lika möjligheter till att uppnå god hälsa. Utifrån detta drar vi slutsatsen att sällsynta och svåra tillstånd bör ges likartade möjligheter att uppnå god hälsa som vanliga och allvarliga tillstånd.Kostnadseffektivitetsprincipen. När en sämre kostnadseffektivitet främst beror på höga kostnader som framför allt är kopplade till storleken på den grupp som patienten tillhör dvs. storleken på marknaden för läkemedlet och inte på dålig effekt hos åtgärden finns det av rättviseskäl anledning att dels försöka påverka kostnadsaspekten av läkemedlet, dels i vissa fall acceptera en sämre kostnadseffektivitet. Kostnaden kan påverkas genom t.ex. prissättning på läkemedel efter särskilda avtal med det marknadsförande företaget. Det finns ett värde i att veta att man lever i ett barmhärtigt samhälle som tar hand om och försöker hjälpa de människor som befinner sig i livshotande eller andra svåra situationer. Detta värde består dels i att vetskapen skapar större trygghet och tillit till samhället utifrån ett egenintresse eftersom vi alla kan löpa risk att drabbas av svåra tillstånd, dels utifrån en mer altruistisk motivering som består i att vi påverkas positivt av att bara veta att vi lever i ett barmhärtigt samhälle. Detta är en faktor som därför även borde vägas in i kostnadseffektivitetskalkyler. Storleken på detta värde är oklart.Särläkemedel är en relativt heterogen grupp och det finns andra läkemedel med motsvarande egenskaper som inte ansökt om status som särläkemedel. Ur prioriteringssynpunkt är det mer relevant att istället fokusera på läkemedel som används för sällsynta och svåra sjukdomar. Läkemedel vid mycket sällsynta och svåra tillstånd, särskilt när annan behandling saknas, bör därför handläggas i sär- skild ordning oavsett status som särläkemedel eller ej. För att säkerställa jämlik tillgång, transparenta beslut och god vård är en modell med nationellt beslutsfattande för sådana läkemedel att föredra. Tre alternativa principer för beslut och finansiering diskuteras: staten som huvudman, samarbete mellan stat och landsting samt samarbete mellan landstingen.
|
|
| 4. |
- Herrera-Rivero, Marisol, et al.
(författare)
-
Exploring the genetics of lithium response in bipolar disorders.
- 2023
-
Ingår i: Research square.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lithium (Li) remains the treatment of choice for bipolar disorders (BP). Its mood-stabilizing effects help reduce the long-term burden of mania, depression and suicide risk in patients with BP. It also has been shown to have beneficial effects on disease-associated conditions, including sleep and cardiovascular disorders. However, the individual responses to Li treatment vary within and between diagnostic subtypes of BP (e.g. BP-I and BP-II) according to the clinical presentation. Moreover, long-term Li treatment has been linked to adverse side-effects that are a cause of concern and non-adherence, including the risk of developing chronic medical conditions such as thyroid and renal disease. In recent years, studies by the Consortium on Lithium Genetics (ConLiGen) have uncovered a number of genetic factors that contribute to the variability in Li treatment response in patients with BP. Here, we leveraged the ConLiGen cohort (N=2,064) to investigate the genetic basis of Li effects in BP. For this, we studied how Li response and linked genes associate with the psychiatric symptoms and polygenic load for medical comorbidities, placing particular emphasis on identifying differences between BP-I and BP-II.We found that clinical response to Li treatment, measured with the Alda scale, was associated with a diminished burden of mania, depression, substance and alcohol abuse, psychosis and suicidal ideation in patients with BP-I and, in patients with BP-II, of depression only. Our genetic analyses showed that a stronger clinical response to Li was modestly related to lower polygenic load for diabetes and hypertension in BP-I but not BP-II. Moreover, our results suggested that a number of genes that have been previously linked to Li response variability in BP differentially relate to the psychiatric symptomatology, particularly to the numbers of manic and depressive episodes, and to the polygenic load for comorbid conditions, including diabetes, hypertension and hypothyroidism.Taken together, our findings suggest that the effects of Li on symptomatology and comorbidity in BP are partially modulated by common genetic factors, with differential effects between BP-I and BP-II.
|
|
| 5. |
- Herrera-Rivero, Marisol, et al.
(författare)
-
Immunogenetics of lithium response and psychiatric phenotypes in patients with bipolar disorder.
- 2023
-
Ingår i: Research square.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The link between bipolar disorder (BP) and immune dysfunction remains controversial. While epidemiological studies have long suggested an association, recent research has found only limited evidence of such a relationship. To clarify this, we investigated the contributions of immune-relevant genetic factors to the response to lithium (Li) treatment and the clinical presentation of BP. First, we assessed the association of a large collection of immune-related genes (4,925) with Li response, defined by the Retrospective Assessment of the Lithium Response Phenotype Scale (Alda scale), and clinical characteristics in patients with BP from the International Consortium on Lithium Genetics (ConLi+Gen, N = 2,374). Second, we calculated here previously published polygenic scores (PGSs) for immune-related traits and evaluated their associations with Li response and clinical features. We found several genes associated with Li response at p < 1×10- 4 values, including HAS3, CNTNAP5 and NFIB. Network and functional enrichment analyses uncovered an overrepresentation of pathways involved in cell adhesion and intercellular communication, which appear to converge on the well-known Li-induced inhibition of GSK-3β. We also found various genes associated with BP's age-at-onset, number of mood episodes, and presence of psychosis, substance abuse and/or suicidal ideation at the exploratory threshold. These included RTN4, XKR4, NRXN1, NRG1/3 and GRK5. Additionally, PGS analyses suggested serum FAS, ECP, TRANCE and cytokine ligands, amongst others, might represent potential circulating biomarkers of Li response and clinical presentation. Taken together, our results support the notion of a relatively weak association between immunity and clinically relevant features of BP at the genetic level.
|
|
| 6. |
- Kelsoe, John, et al.
(författare)
-
Lithium Response in Bipolar Disorder is Associated with Focal Adhesion and PI3K-Akt Networks: A Multi-omics Replication Study.
- 2023
-
Ingår i: Research square.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lithium is the gold standard treatment for bipolar disorder (BD). However, its mechanism of action is incompletely understood, and prediction of treatment outcomes is limited. In our previous multi-omics study of the Pharmacogenomics of Bipolar Disorder (PGBD) sample combining transcriptomic and genomic data, we found that focal adhesion, the extracellular matrix (ECM), and PI3K-Akt signaling networks were associated with response to lithium. In this study, we replicated the results of our previous study using network propagation methods in a genome-wide association study of an independent sample of 2,039 patients from the International Consortium on Lithium Genetics (ConLiGen) study. We identified functional enrichment in focal adhesion and PI3K-Akt pathways, but we did not find an association with the ECM pathway. Our results suggest that deficits in the neuronal growth cone and PI3K-Akt signaling, but not in ECM proteins, may influence response to lithium in BD.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Ljungdahl, Jonas, 1979-
(författare)
-
Structure and properties of Vasa oak
- 2006
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The Vasa ship is not adequately supported. Measurements of the hull show that the ship deforms and rotate towards the port side. In addition, damages on the hull at support areas have been observed. The damages are due to high compressive loads. At damaged zones the support has been removed and the loads are thus transferred to adjacent support stanchions. In order to design an improved support, knowledge of the mechanical behaviour of the material is needed. In particular, radial modulus, strength and deformation mechanisms are of interest. In the present study, the mechanical behaviour of recent oak and oak from Vasa is studied. Furthermore, effects of PEG content, degradation and moisture on the properties of Vasa oak are investigated. Oak is characterized by a very abrupt change from earlywood to latewood, where the latewood is much denser than earlywood. Also present in oak are large rays in the radial direction of the wood. Small specimens were tested in compression using Digital Speckle Photography (DSP) in order to obtain strain fields of the whole specimen surface. This technique also provided data on failure mechanisms. Dynamic mechanical thermal analysis (DMTA) was performed to establish differences in moisture softening. In radial compression, modulus and strength of Vasa oak are reduced by 50% compared with recent oak. A significant change of failure mechanism is observed for Vasa oak. In recent oak, failure in radial compression is by continuous folds of rays in the earlywood followed by continued plastic collapse of the earlywood layer. In Vasa oak rays show a more brittle fracture in each earlywood region. DMTA results indicate no effect on moisture softening of Vasa oak from presence of PEG although more work is needed to confirm this. Moisture adsorption for PEG-extracted Vasa oak is not significantly higher than for recent oak below 60% RH, suggesting that the extent of degradation of Vasa oak is limited. Vasa oak containing PEG is much more hygroscopic than PEG-extracted Vasa oak already at 50%. This difference is increasing with increasing relative humidity.
|
|
| 9. |
- Pettersson, Billie
(författare)
-
Lipid‐modifying and glucose-lowering therapies in clinical practice : The impact of guidelines and changing reimbursement schemes
- 2012
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- cardiovascular disease, which is still a major cause of death that creates large burdens to society in terms of costs and morbidity. Dyslipidemia and type 2 diabetes mellitus are the main risk factors for cardiovascular disease, and national and international guidelines recommend lipid-modifying and glucose-lowering treatments for prevention. In 2010, about 836,000 (9% of the population) and 372,000 patients respectively were treated with these therapies in Sweden.Various pharmaceutical policies aimed at improving the efficiency of drug use have been introduced over the years. Health technology assessment (HTA) was introduced in Sweden in 2002 as a foundation for informing pricing and reimbursement decisions by the Dental and Pharmaceutical Benefits Agency (TLV). Following HTA reviews, new reimbursement schemes for lipid-modifying and glucose-lowering therapies were introduced in 2009 and 2010 respectively. To assess the impact of the changing reimbursement schemes on the use and costs of these therapies, we analyzed data from the Swedish drug registry, using a quasi-experimental design and interrupted time series analyses.Our results showed that the new reimbursement scheme for lipid-modifying treatment had a major effect on use; following the implementation of this scheme, there was a substantial increase in both discontinuation and switching to higher doses. Conversely, the new reimbursement scheme for glucose-lowering therapies had overall only a minor effect on use. Larger savings in the lipid market were anticipated but not fully realized, while even the minor anticipated changes in costs in the glucose-lowering market were not realized due to increased costs for insulins. We found that changes in reimbursement schemes might lead to unintended effects, which should be considered before implementation. Softer demand-side policies, such as recommendations and guidelines, might be a better option under some circumstances.Clinical and national guidelines are other policies aimed at improving quality of care and drug use. We assessed the impact of guidelines on the quality of lipid-modifying therapies, defined as proportions of patients attaining goal/normal levels according to guidelines for lipid management. A longitudinal retrospective observational study was carried out, covering time periods before and after initiation of lipid-modifying treatment. The findings show that about 40% of the patients attained the recommended low-density lipoprotein cholesterol goals following treatment, but only 18% attained goals/normal levels in all lipid parameters. Improvement in triglycerides was moderate, and low levels of high-density lipoprotein cholesterol persisted, showing only modest improvement following therapy. Treatment patterns were found to have a better degree of adherence to guidelines regarding low-density lipoprotein cholesterol as compared to other lipid parameters.The overall objective of treatment of type 2 diabetes mellitus is to improve glycemic control without negatively affecting quality of life. Hypoglycemia is a common side effect of intensive blood glucose control, mostly seen in patients treated with insulins. Earlier studies have suggested that hypoglycemia has a negative impact on quality of life, even in patients treated with oral glucose-lowering therapies. We carried out a cross-sectional retrospective study to assess the impact of self-reported experience of hypoglycemia on quality of life in Swedish adult patients with type 2 diabetes mellitus treated with a combination of metformin and sulfonylureas. The results showed that about 40% of the patients achieved the goal of glycemic control. About 19% reported experience of moderate or more severe hypoglycemia, and these patients were found to have lower quality of life than those patients reporting no or mild hypoglycemia, as measured by EQ-5D, a generic quality of life instrument. This could be important to consider in clinical practice.
|
|
| 10. |
- Pettersson, Billie, et al.
(författare)
-
Utilization and Costs of Glucose‐ lowering Therapies following Health Technology Assessment for the new reimbursement scheme in Sweden
- 2012
-
Ingår i: Health Policy. - : Elsevier. - 0168-8510 .- 1872-6054. ; 108:2-3, s. 207-215
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Objectives: A new reimbursement scheme (RS) for glucose lowering therapies (GLT) was implemented in Sweden on March 1, 2010. Products on the market were retained, restricted, excluded or excluded for new courses in the new RS. The aim of this study was to compare utilization and costs of GLT for type 2 diabetes Mellitus (T2DM) before and after the implementation of the changed RS.Methods: This was a quasi-experimental study using data on dispensed GLT and costs from adatabase on dispensed individual based prescriptions in Sweden. Segmentedregression analyses were used to assess utilization and costs.Results: Following the changed reimbursement status, there was an accelerated increasing trend in number of patients treated with restricted (P=0.0007) or retained (P=0.0021) insulins, as well as in costs for insulin based GLT (P=0.0014). No impact was detected in the total number of patients treated with oral GLT, but a slightly negative trend in total costs for oral GLT was detected following the intervention (P=0.0177).Conclusions: The new reimbursement scheme had a minor impact on utilization and costs of oral GLT. Despite restricted reimbursement for patients with T2DM, the utilization of insulin based GLT and related costs increased faster following the intervention.
|
|
