| 1. |
|
|
| 2. |
- Axelsson, Roger, et al.
(författare)
-
Vuxenutbildningens betydelse för inkomster, mobilitet och övergång till högskolestudier
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I början av 1990-talet befann sig Sverige i en kraftig konjunkturnedgång. Arbetslösheten hade stigit till rekordhöga nivåer. Bland de åtgärder regeringen vidtog för att motverka arbetslösheten ingick Kunskapslyftet som var en femårig sats-ning på vuxenutbildning. Kunskapslyftet startade den 1 juli 1997 och pågick till och med år 2002.Det fanns två övergripande målsättningar med Kunskapslyftet. Den första var ekonomisk och handlade om att minska arbetslösheten, öka sysselsättningen och få till stånd en snabbare ekonomisk tillväxt. Den andra målsättningen var utbildningspolitisk och handlade om att vidareutveckla och förnya vuxenutbildningen.Under den femårsperiod som Kunskapslyftet pågick uppgick statens kostnader tillcirka tre miljarder kronor per år exklusive studiestöd. Totalkostnader för hela projektetinklusive studiestöd hamnade på, i storleksordningen 40–45 miljarder kronor.På ITPS uppdrag har Institutionen för nationalekonomi vid Umeå universitetutvärderat hur Kunskapslyftet och annan kommunal vuxenutbildning påverkatdeltagarnas inkomster, rörlighet och övergång till högskolestudier.De fyra uppsatserna som sammanfattas i denna rapport bygger på deltagare i Komvuxhöstterminen 1997, i vissa fall deltagare med så kallat särskilt utbildningsbidrag(studerande i Kunskapslyftet). I de uppsatser där ett förfarande med jämförelsegrupperanvänds är dessa öppet arbetslösa i början av hösten 1997 och deltagare iarbetsmarknadsutbildning i mitten av denna höst.Den databas som har använts i projektets fyra delstudier har byggts upp vidinstitutionen för nationalekonomi vid Umeå universitet. Den omfattar samtliga stu-derande i Komvux höstterminerna 1997 t o m 1999 med tillhörande jämförelsegrupper.Jämförelsegruppen arbetslösa omfattar samtliga personer som 1 september 1997var anmälda vid arbetsförmedlingen som öppet arbetslösa. Den andra jämförelse-gruppen – deltagare i arbetsmarknadsutbildning – består av dem som den 15 okto-ber samma år var registrerade som deltagare i denna utbildning.De viktigaste resultaten i projektets fyra delstudier av kommunal vuxenutbildningär i korthet följande:1. När det gäller utbildningens effekter på bruttoarbetsinkomster efter avslutad utbildning finner vi att deltagare i Kunskapslyftet som var arbetslösa och studerade med det särskilda utbildningsbidraget hade en relativt sett gynnsammare inkomstutveckling än jämförelsegruppen öppet arbetslösa. Vi fin-ner dock en ännu bättre inkomstutveckling för deltagare i arbetsmarknadsutbildning.2. Övergång till högre utbildning var högre bland deltagare i Kunskapslyftet jämfört med övriga deltagare i kommunal vuxenutbildning när hänsyn tas till regionala arbetsmarknadsförhållanden och andra bakgrundsfaktorer.Kvinnliga studerande inom kommunal vuxenutbildning hade en relativt sett högre sannolikhet för att övergå till högskole- eller universitetsutbildning jämfört med män. Övergångssannolikheten påverkas också av regionala attribut. Den är bland annat negativt korrelerad med regional sysselsättningstillväxt och positivt korrelerad med regional arbetslöshet. Detsenare behöver dock inte nödvändigtvis tyda på negativa samhällsekonomiska effekter i form av inlåsning av arbetskraft.3. Det finns betydande regionala skillnader när det gäller deltagarnas inkomster efter utbildning. De länsvisa skillnaderna är inte obetydliga och kan överstiga 20 procent av genomsnittsinkomsten. Detta bör kanske beaktasvid den regionala fördelningen av resurser till vuxenutbildningen.4. När det gäller geografisk rörlighet finner vi lägre sannolikhet för flyttning bland deltagare i kommunal vuxenutbildning och deltagare i arbetsmarknadsutbildning jämfört med personer i öppen arbetslöshet. Detta gäller även de deltagare i Komvux som deltog i Kunskapslyftet. Jämfört med deltagare i arbetsmarknadsutbildning hade dock studerande inom Komvux högre sannolikhet för flyttning. Dock gäller detta inte deltagare i kunskapslyftet, vilka hade lägre sannolikhet för flyttning i jämförelse med deltagare i arbetsmarknadsutbildning.
|
|
| 3. |
- Hjorth, Martin, et al.
(författare)
-
Thalidomide and dexamethasone vs. bortezomib and dexamethasone for melphalan refractory myeloma: a randomized study.
- 2012
-
Ingår i: European journal of haematology. - : Wiley. - 0902-4441 .- 1600-0609. ; 88:6, s. 485-496
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Objectives: Thalidomide and bortezomib have been frequently used for second-line therapy in patients with myeloma relapsing after or refractory to initial melphalan-based treatment, but no randomized trials have been published comparing these two treatment alternatives. Methods: Thalidomide- and bortezomib-naïve patients with melphalan refractory myeloma were randomly assigned to low-dose thalidomide + dexamethasone (Thal-Dex) or bortezomib + dexamethasone (Bort-Dex). At progression on either therapy, the patients were offered crossover to the alternative drug combination. An estimated 300 patients would be needed for the trial to detect a 50% difference in median PFS between the treatment arms. Results: After inclusion of 131 patients, the trial was prematurely closed because of low accrual. Sixty-seven patients were randomized to Thal-Dex and 64 to Bort-Dex. Progression-free survival was similar (median, 9.0 months for Thal-Dex and 7.2 for Bort-Dex). Response rate was similar (55% for Thal-Dex and 63% for Bort-Dex), but time to response was shorter (P < 0.05) and the VGPR rate higher (P < 0.01) for Bort-Dex. Time-to-other treatment after crossover was similar (median, 13.2 months for Thal-Dex and 11.2 months for Bort-Dex), as was overall survival (22.8 months for Thal-Dex and 19.0 for Bort-Dex). Venous thromboembolism was seen in seven patients and cerebrovascular events in four patients in the Thal-Dex group. Severe neuropathy, reactivation of herpes virus infections, and mental depression were more frequently observed in the Bort-Dex group. In the quality-of-life analysis, no difference was noted for physical function, pain, and global quality of life. Fatigue and sleep disturbances were significantly more prevalent in the Bort-Dex group. Conclusions: Thalidomide (50–100 mg daily) in combination with dexamethasone seems to have an efficacy comparable with that of bortezomib and dexamethasone in melphalan refractory myeloma. However, the statistical strength of the results in this study is limited by the low number of included patients.
|
|
| 4. |
- Sundstedt, Stina, 1988-
(författare)
-
Swallowing function in patients with Parkinson’s disease and Deep Brain Stimulation
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- BackgroundParkinson’s disease (PD) is one of the most common neurodegenerative diseases in Europe. Besides motor dysfunction, PD is characterized by several non-motor and secondary motor features, such as weight change, sialorrhea, constipation and swallowing problems. Of these, swallowing is one of the most critical, as it is associated with aspiration pneumonia and consequently is the comorbidity with the highest mortality rate. Swallowing problems affect four of every five patients with PD, and even mild swallowing problems have notable psychosocial effects for patients and their caregivers. Consequently, it is essential to find treatment strategies for PD that may alleviate symptoms for patients with swallowing problems and their potential consequences.Deep Brain Stimulation (DBS) is a surgical treatment option for PD, which improves overall motor function and quality of life, but its effect on swallowing function is not clear.The purpose of this thesis was to contribute to the understanding of the effect of deep brain stimulation in the subthalamic nucleus (STN DBS) and the caudal zona incerta (cZI DBS) on pharyngeal swallowing function and on swallow-specific quality of life in patients with PD.The specific aims were to assess longitudinally the effect of STN DBS and cZI DBS on swallowing at 6 and 12 months postoperatively, in order to identify possible effects of the DBS on swallowing function. In addition, the effects of cZI DBS on ratings of swallowing-related non-motor and secondary motor features such as body weight changes, sialorrhea and speech problems were to be assessed.Methods Eleven PD patients with STN DBS (Paper I) and seventeen patients with cZI DBS (Paper II-IV) were included in this thesis. All patients were evaluated preoperatively and 6 and 12 months postoperatively. The effect of STN DBS and cZI DBS on swallowing was assessed with Fibreoptic-Endoscopic Evaluation of Swallowing (FEES) according to a predefined protocol including Penetration-Aspiration scale, Secretion Severity scale, preswallow spillage, pharyngeal residue, and pharyngeal clearance. Self-assessments were addressed using a visual analogue scale. The cZI DBS patients also completed the Swallowing Quality of Life (SWAL-QOL) questionnaire. Weight changes measured by Body Mass Index, and specific items from the Unified Parkinson’s Disease Rating Scale were also examined. Nine controls without PD were included in Paper IV, by answering the SWAL-QOL questionnaire.Results No clear effect of DBS on swallowing function or swallow-specific quality of life could be observed. There was no effect of DBS on the occurrence of aspiration, secretion, pharyngeal residue or clearance in the study groups with STN DBS or cZI DBS. Patients with STN DBS reported a subjective improvement in swallowing function with DBS stimulation turned on at 6 and 12 months after surgery.In patients with cZI DBS, the median body mass index was postoperatively increased with 1.1kg/m2 and the median increase in weight were +3.0 kg after 12 months with cZI DBS.The scores from the SWAL-QOL questionnaire were high overall in the group with cZI DBS, and the scores were unaffected by the cZI DBS surgery and stimulation. The SWAL-QOL total score was not significantly different between the PD patients and the controls, but the scores from the ‘burden’ and the ‘symptom’ subscales were worse in PD patients.ConclusionsSTN DBS or cZI DBS did not have a negative effect on swallowing function or ratings of swallow-specific ‘quality of life’ aspects in this cohort. Patients with STN DBS reported a self-perceived improvement in swallowing function when DBS was turned on. With regard to swallowing, patients with cZI DBS had an overall good quality of life throughout the conduct of the study and their swallow-specific quality of life was not negatively affected by cZI DBS. There seems to be no increased risk for aspiration or penetration due to surgery or stimulation for either the STN DBS or the cZI DBS groups. cZI DBS caused weight gain postoperatively. Since the sample sizes in these cohorts are small, the findings need to be confirmed in larger studies.
|
|
