| 4. |
- Ohrvik, Helena, et al.
(författare)
-
Impact of iron status on cadmium uptake in suckling piglets
- 2007
-
Ingår i: Toxicology. - : Elsevier BV. - 0300-483X. ; 240:1-2, s. 15-24
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Low iron status is known to increase the uptake of dietary cadmium in both adolescents and adults and there are indications that cadmium is absorbed from the intestine by the two major iron transporters divalent metal transporter 1 (DMT1) and ferroportin 1 (FPN1), In addition, it has been suggested that duodenal metallothionein (MT) may limit the transport of cadmium across the intestinal epithelium. The present investigation was undertaken to examine whether iron status influences cadmium absorption in newborns by applying a model of suckling piglets and the possible roles of duodenal DMT1, FPN1 and MT. An oral cadmium dose (20 mu g/kg body weight) was given daily for 6 consecutive days on postnatal days (PNDs) 10- 15 to iron-deficient or iron-supplemented piglets. The cadmium dose was chosen to keep the cadmium level at a realistically low but still detectable level, and without inducing any adverse health effects in the piglets. As indicators of cadmium uptake, cadmium levels in blood and kidneys were measured on PND 16 by inductively coupled plasma-mass spectrometry (ICP-MS). Cadmium levels in blood were statistically significantly correlated with cadmium levels in kidneys. The cadmium uptake was not higher in iron-deficient suckling piglets; rather, we detected a higher cadmium uptake in the iron- supplemented ones. The expression and localisation of DMT1, FPN1 and MT were not affected by iron status and could therefore not explain the findings. Our results suggest that there are developmental differences in the handling of both iron and cadmium in newborns as compared to adults. (C) 2007 Elsevier Ireland Ltd. All rights reserved.
|
|
| 5. |
- Schütz, Andrejs, et al.
(författare)
-
Studie av bakgrundshalter av metaller hos svenska ungdomar
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Försurande luftföroreningar leder till försurning av mark och vatten. Detta leder till mobilisering av vissa metaller/element (medan andra fixeras starkare i marken). Via dricksvatten och föda kan dessa förskjutningar påverka människans exponering. Ett bra sätt att studera detta är att mäta retentionen genom biologisk monitorering, d.v.s. bestämning av element i biologiskt prov, t ex blod. Upprepade mätningar över tid kan ge en god uppfattning om utvecklingen av miljö- och exponeringssituationen i ett givet område och användas för att utvärdera effekter av insatta åtgärder. För att kunna göra jämförelser och följa utvecklingen är det viktigt att ha tillgång till bakgrundshalter av miljöföroreningar, vilket är en av målsättningarna med detta projekt. Vänersborg-Trollhättan utgör ett område som starkt förorenats med både försurande luftföroreningar samt metaller. 1993/94 togs blodprov på sammanlagt 372 st 15-åringar i Trollhättan och Uppsala. 1995/96 togs nya prover på 292 av ungdomarna, som då var 17 år gamla. Även en rad andra förhållanden registrerades, bl a andra blodvariabler, som återspeglar järnstatus. Tretton element bestämdes i helblod och plasma med induktivt kopplad plasma masspektrometri. Genom intervju och enkät inhämtades uppgifter om bl a livsstilsfaktorer. Utifrån sju dagars kostregistrering beräknades intag av olika näringsämnen. En stor mängd data angående halter av olika element i helblod och serum hos svenska ungdomar har genererats. Särskilt för rubidium (Rb) och bly (Pb), men också för zink (Zn) och kvicksilver (Hg) var halterna högre i helblod än i plasma. För kadmium (Cd) var medianhalten högre i serum än i helblod. För kobolt (Co), koppar (Cu), selen (Se) och tallium (Tl) var koncentrationerna i helblod och serum ungefär lika höga. Det fanns signifikanta samband mellan halterna i helblod och plasma för Co, Cu, Zn, Se, Rb, volfram (W), Hg och Pb, men inte för rhodium (Rd), palladium (Pd), Cd, platina (Pt) eller Tl. 1993/94 fanns en rad skillnader i elementhalter mellan orterna: Halten av Pb (19%), W (75%) och Rb (9%) var högre i både helblod och plasma hos ungdomar i Trollhättan än i Uppsala. Även för Co, Se, Rb och Pd var koncentrationen högre i antingen helblod eller plasma. För inget av det 13 elementen hade Uppsala-ungdomarna högre halter. Mellan 1993/94 och 1995/96 (ungdomar studerade båda åren) visade halterna av Cu, Se och Cd ökande trender i både helblod och plasma, medan W, Hg och Pb sjönk. Det är inte klart hur stor del av detta som är en tidstrend, respektive återspeglar ökande ålder. En rad andra förhållanden påverkade elementhalterna: Flickorna hade högre halter i helblod av Co och Cu än pojkarna, som hade högre halt av Rb och Pb. Halten av Se i serum var associerat med intaget av selen. Koncentrationerna av Hg i både helblod och serum var relaterade till intaget av fisk, såväl totalt (rS=0,32; P=0,0001), som insjö- och annan fisk, serumhalten också med antalet amalgamfyllningar. Cd i helblod var starkt korrelerat till rökning och till dåligt järnstatus, återspeglat i serumhalten av ferritin (rS=-0,17; P=0,002). Det fanns ett stort antal signifikanta associationer mellan halter av olika element i blod, och särskilt i serum, mycket långt över det slumpen skulle kunna förklara. Det är oklart om detta sammanhänger med kopplad exponering eller metabolism, t ex bindningar till proteiner eller interaktion. Mängder av ytterligare bearbetningar återstår i detta omfattande datamaterial.
|
|
