| 1. |
- Bergdahl, Ingvar A, et al.
(författare)
-
Metallmätningar hos gravida kvinnor i Västerbotten : Rapport till Miljöövervakningsenheten, Naturvårdsverketkontrakt nr 215 0305
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna studie har vi 2003-04 undersökt koncentrationerna av kvicksilver, kadmiumoch bly i blod från 96 gravida kvinnor i Västerbotten. För kvicksilver har vi ävenundersökt koncentrationen i hår. Västerbotten har tidvis haft ett betydandekvicksilvernedfall. Dessutom är fritidsfiske, inte minst i insjöar och mindrevattendrag, en vanlig hobby. Det finns därför skäl att undersöka om gravida kvinnor iVästerbotten har högre kvicksilvernivåer än i andra delar av Sverige.Drygt 40% av kvinnorna brukade äta insjöfisk och drygt en fjärdedel hade ätitinsjöfisk senaste månaden. Detta är högre andelar än vad man sett på andra orter.Dock hade endast 3 kvinnor ätit sådana arter som Livsmedelsverket rekommenderargravida att undvika. Kvicksilverkoncentrationen i blod var 0,02-3,5 (median: 0,6)μg/L. Det mesta var i organisk form (0,0-3,2; median: 0,5 μg/L). För kadmium varkoncentrationen 0,04-2,5 (median: 0,14) μg/L och för bly 4-47 (median: 9) μg/L.Kvicksilverkoncentrationen i hår var 0,05-1,0 (median: 0,19) μg/g.De kvicksilverkoncentrationer vi fann var likvärdiga eller lägre än vad som tidigareuppmätts på andra orter i Sverige. Det är alltså inte så att gravida i Västerbotten harsärskilt höga kvicksilverkoncentrationer, trots det kvicksilvernedfall som förekommitoch den relativt höga konsumtionen av insjöfisk. Bly- och kadmiumkoncentrationernaär att betrakta som låga, vilket dock inte innebär att säkerhetsmarginalen till nivåerdär effekter konstaterats är särskilt stor.
|
|
| 2. |
- Broberg, Karin, et al.
(författare)
-
Metodutveckling för blodprovstagning på filterpapper
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Blodprov för metallanalyser tas vanligtvis via prov av venblod från armvecket. Detta är dock eninvasiv metod och provtagningen måste utföras av medicinskt utbildad personal. Ett sätt att erhållablod med en mindre invasiv metod och som ger betydligt mindre blodvolym är att genom ett stick ifingret droppa kapillärblod på ett filterpapper som får torka. Ytterligare fördelar med dennaprovtagningsmetod är att det blir möjligt med ”självprovtagning” och att för en mindre kostnad kanblod samlas in från fler personer.Vi genomförde ett utvecklingsprojekt för att ta fram en metod för att samla in och mäta metallernakadmium, kvicksilver och bly i torkat blod (blodspottar på filterpapper) erhållet via självprovtagninggenom stick i fingret.Vi tog fram en sur tvättmetod för att tvätta bort metaller (bakgrundshalter) i filterpapper innan dekan användas för provtagning. Vi utvecklade en enkel men effektiv alkalisk urlakningsmetod avmetaller i blodspottarna. Vi tog fram ett självprovtagningskit för blodspottar samt instruktionsvideodesignat för att minimera kontaminering av metaller i omgivningsmiljön. Vi jämfördevenblodsprovtagning med självprovstagning för 17 försökspersoner och fann överensstämmelseframförallt för bly. Vi gjorde en inter-laboratoriejämförelse för mätning av metaller i blodspottar frånfem personer och fann överensstämmelse för kvicksilver och bly.Studien visar att det är möjligt att mäta toxiska metaller i små volymer från blodspottar erhållna viasjälvprovtagning. Emellertid skilde sig halterna i venblod och i blodspottar för vissa personer ochframförallt för kadmium. Det beror troligen på att blodspottarna kan kontamineras vid utstansningmed de stansverktyg som finns att köpa på marknaden. Ytterligare metodutveckling via framtagningav adekvat stansverktyg rekommenderas för att kunna mäta kadmium i blodspottar samt att däreftertesta metoden i HÄMI-projekt.
|
|
| 3. |
- Gerhardsson, Lars, et al.
(författare)
-
Metallmätningar hos gravida kvinnor
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna undersökning av 104 gravida kvinnor från mödravårdscentralerna vid Hässleholms sjukhus (51 st) och Simrishamns sjukhus (53 st) har finansierats genom Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Undersökningen genomfördes perioden 2002-2003 och innefattade frågeformulär (Bilaga 1), blodprover (totalkvicksilver, organiskt och oorganiskt kvicksilver samt bly och kadmium) och hårprover (totalkvicksilver). Medianvärdena i helblod bland samtliga kvinnor låg genomgående lågt i början av graviditeten: för kvicksilver (B-Hg totalt medianvärde 0,64 μg/L; range 0,04-2,05 μg/L; B-Hg org 0,30; 0-1,68; B-Hg oorg 0,25; 0-1,35) samt för bly (11,0 μg/L; 4,2- 79,0) och kadmium (0,30 μg/L; 0,05-4,8). Även kvicksilverkoncentrationerna i hår var genomgående låga (median 0,22 μg/g; range 0,04-0,83). De gravida kvinnorna från kuststaden Simrishamn hade signifikant högre koncentrationer av kadmium (p=0,004) och totalkvicksilver (p=0,005) i helblod liksom av kvicksilver i hår (p=0,015) jämfört med inlandsstaden Hässleholm. Den grupp som åt insjöfisk under graviditetens sista 6 månader hade ungefär samma halter av totalkvicksilver, oorganiskt och organiskt kvicksilver i helblod, liksom av totalkvicksilver i hår, som den grupp som enbart åt havsfisk. Kvinnor som emellertid ätit krabba under motsvarande period hade något högre halter av organiskt (p=0,037) resp totalkvicksilver (p=0,013) i helblod jämfört med kvinnor som ej ätit krabba. Halterna av oorganiskt kvicksilver i helblod visade ett positivt samband med såväl antalet occlusala (rs=0,27; p=0,008) som med det totala antalet amalgamfyllningar (rs=0,25; p=0,014) i munnen. Vid en linjär regressionsanalys var kvicksilverhalten i helblod relaterad till såväl antalet fiskmåltider per vecka som till antalet occlusala amalgamfyllningar i munnen. Kvicksilverkoncentrationen i hår visade det starkaste sambandet med totalkvicksilverhalten i helblod. Värdena av totalkvicksilver och metylkvicksilver i helblod var klart lägre i denna undersökning från södra Sverige i jämförelse med resultaten från motsvarande studier från västkusten och Uppsala län. Så var även fallet för kvicksilverhalterna i hår. Baserat på data från NRC (2000) och EPA (2001), har med hänsyn taget till använda säkerhetsfaktorer, följande referensvärden föreslagits: B-Hg totalt 5 μg/L, B-Hg org 4 μg/L, Hår-Hg 1 μg/g. Samtliga kvinnor i vår undersökning låg under dessa referensvärden. Fortsatt hälsorelaterad miljöövervakning kan emellertid vara motiverad, för att säkerställa att denna känsliga grupp även fortsättningsvis har en kvicksilver-, bly- och kadmiumbelastning, som inte innebär hälsorisker för mödrar eller foster.
|
|
| 4. |
- Gerhardsson, Lars, et al.
(författare)
-
Metallmätningar hos gravida kvinnor, SNV nr 2150204
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna undersökning av 104 gravida kvinnor från mödravårdscentralerna vidHässleholms sjukhus (51 st) och Simrishamns sjukhus (53 st) har finansierats genomNaturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Undersökningen genomfördesperioden 2002-2003 och innefattade frågeformulär (Bilaga 1), blodprover(totalkvicksilver, organiskt och oorganiskt kvicksilver samt bly och kadmium) ochhårprover (totalkvicksilver).Medianvärdena i helblod bland samtliga kvinnor låg genomgående lågt i början avgraviditeten: för kvicksilver (B-Hg totalt medianvärde 0,64 μg/L; range 0,04-2,05μg/L; B-Hg org 0,30; 0-1,68; B-Hg oorg 0,25; 0-1,35) samt för bly (11,0 μg/L; 4,2-79,0) och kadmium (0,30 μg/L; 0,05-4,8). Även kvicksilverkoncentrationerna i hårvar genomgående låga (median 0,22 μg/g; range 0,04-0,83). De gravida kvinnornafrån kuststaden Simrishamn hade signifikant högre koncentrationer av kadmium(p=0,004) och totalkvicksilver (p=0,005) i helblod liksom av kvicksilver i hår(p=0,015) jämfört med inlandsstaden Hässleholm. Den grupp som åt insjöfisk undergraviditetens sista 6 månader hade ungefär samma halter av totalkvicksilver,oorganiskt och organiskt kvicksilver i helblod, liksom av totalkvicksilver i hår, somden grupp som enbart åt havsfisk. Kvinnor som emellertid ätit krabba undermotsvarande period hade något högre halter av organiskt (p=0,037) resptotalkvicksilver (p=0,013) i helblod jämfört med kvinnor som ej ätit krabba.Halterna av oorganiskt kvicksilver i helblod visade ett positivt samband med såvälantalet occlusala (rs=0,27; p=0,008) som med det totala antalet amalgamfyllningar(rs=0,25; p=0,014) i munnen. Vid en linjär regressionsanalys var kvicksilverhalten ihelblod relaterad till såväl antalet fiskmåltider per vecka som till antalet occlusalaamalgamfyllningar i munnen. Kvicksilverkoncentrationen i hår visade det starkastesambandet med totalkvicksilverhalten i helblod.Värdena av totalkvicksilver och metylkvicksilver i helblod var klart lägre i dennaundersökning från södra Sverige i jämförelse med resultaten från motsvarande studierfrån västkusten och Uppsala län. Så var även fallet för kvicksilverhalterna i hår.Baserat på data från NRC (2000) och EPA (2001), har med hänsyn taget till användasäkerhetsfaktorer, följande referensvärden föreslagits: B-Hg totalt 5 μg/L, B-Hg org 4μg/L, Hår-Hg 1 μg/g. Samtliga kvinnor i vår undersökning låg under dessareferensvärden. Fortsatt hälsorelaterad miljöövervakning kan emellertid varamotiverad, för att säkerställa att denna känsliga grupp även fortsättningsvis har enkvicksilver-, bly- och kadmiumbelastning, som inte innebär hälsorisker för mödrar eller foster.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Jönsson, Bo AG, et al.
(författare)
-
Biomonitorering av unga män med invandrarbakgrund
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Sverige genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) regelbundet studier av halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår hos allmänbefolkningen. Syftet med denna studie var att kartlägga biologiska halter av miljöföroreningar i blod och urin hos yngre män i Göteborg med utomnordisk bakgrund. I studien ingick 87 unga män med en medelålder på 20 år (17-24 år) med föräldrar födda i utomnordiska länder. De flesta (N=52) är födda i Sverige och har bott här i genomsnitt 16 år.Vi fann högre halt av DDE men lägre halt av CB-153 jämfört med mönstrande unga män 2009/2010. Högre halter av CB-153 och DDE sågs hos ungdomar vars föräldrar var födda i Afrika. Halterna av perfluorerade ämnen var lägre för både PFOS, PFNA och PFDA men högre för PFHxS jämfört med studien 2009/2010. För flera av ämnena ses en skillnad beroende av föräldrarnas födelseland t.ex. PFOS, PFOA, PFNA.Medianhalterna av ftalatmetaboliter var högre för fyra ämnen, MEP, MBP, MBzP och 5-oxo-MEHP men klart lägre för 5-OH-MEHP, 5-cx-MEPP och 7-cx-MMeHP jämfört med studien 2009/2010. De som var födda i Sverige hade lägre genomsnittshalt för nonylfenol, bisfenol A, MEHP, 5-OH-MEHP, 5-oxo-MEHP och 5-cx-MEHP jämfört med de utrikesfödda. Även föräldrarnas födelseområde var en faktor av betydelse. Rökning ökade halterna av MBP, 7-cx-MMeHP, 7-OH-MMeOP och 7-oxo-MMEHP. Rökning ökade även kadmium i blod och föräldrarnas födelseland var en viktig faktor för halten av bly och kvicksilver i blod samt kadmium i urin.
|
|
| 7. |
- Kippler, Maria, et al.
(författare)
-
Biomonitorering av kadmium i urin hos svenska och utländska kvinnor
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Exponering för låga halter av kadmium (Cd) via kosten kan ge upphov till benskörhet samt hjärtkärlsjukdom. Kvinnor utgör en riskgrupp. På uppdrag av Naturvårdsverket har vi genomfört en studie med syfte att kartlägga Cd-nivåer i urin hos medelålders kvinnor i Sverige. Vi rekryterade svenska medelålders (50–59 år) kvinnor boende i olika delar av Sverige samt utlandsfödda kvinnor (50–59 år), ffa från Östafrika och från Mellanöstern och boende i södra Sverige. Ingen kvinna hade rökt >10 cigaretter/år de senaste 25 åren. Kvinnorna lämnade biologiska prover och besvarade en enkät med frågor om kost, sjukdom och livsstil. Medianhalten av Cd i urin (U-Cd) bland svenska kvinnor (n=192; medelålder 55 år) var 0,24 μg/g kreatinin (spridning 0,05–7,4), vilket är jämförbart med tidigare mätningar i samma åldersgrupp i Sverige. Medianhalten av U-Cd bland utlandsfödda kvinnor (n=43, medelålder 56 år) var 0,41 μg/g kreatinin (0,15–2,7). Tre svenska kvinnor (1,6%) hade U-Cd >1 μg/g kreatinin, där negativa effekter på njure och skelett påvisats i gruppundersökningar. Motsvarande hos utlandsfödda kvinnor var 7%. Vi fann enbart samband mellan kost och U-Cd hos svenska kvinnor: källa till dricksvatten hade störst betydelse följt av köttkonsumtion. Resultaten tyder på att vissa grupper av utlandsfödda kvinnor har högre U-Cd än svenska kvinnor i samma åldersgrupp och därmed en högre risk för Cd-relaterad sjukdom. Denna grupp av kvinnor bör ingå i den hälsorelaterade miljöövervakningen för Cd och följas upp över tid.
|
|
| 8. |
- Lundh, Thomas, et al.
(författare)
-
Spårelement i blodkroppar från väster- och norrbottningar 1990-99
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sexton spårelement bestämdes i blodkroppar från 600 kvinnor och män i åldrarna 25-74 år från Västerbotten och Norrbotten. Med Induktiv kopplad plasma (ICP-MS) bestämdes aluminium (Al), vanadin (V), mangan (Mn), kobolt (Co), nickel (Ni), koppar (CU), zink (Zn), selen (Se), rodium (Rh), palladium (Pd), kadmium (Cd), antimon (Sb), wolfram (W), platina (Pt) och bly (Pb). Dessutom bestämdes med atomfluorescens kvicksilver (Hg). Cd-koncentrationerna är av en nivå som kopplats samman med lätt toxicitet. Medianhalterna av Pb och Hg ligger långt under de som satts i samband med toxiska effekter. Variationen var emellertid hög; de högsta halterna är i nivå med dem som anses kunna orsaka ogynnsamma effekter. I en multivariat modell utvärderades effekter av kön, ålder, rökvanor och kalenderår. Framför allt för Cd, men i viss mån också för Hg, hade rökare högre halter än icke-rökare. Kvinnor hade högre halter av Cd och Pb än män. Det fanns klart stigande halter av Cd och Hg med stigande ålder. Vid jämförelse mellan prover tagna 1990, 1994 och 1999 hade en markant sänkning skett av Pb (ca 6% per år), Hg (ca 6% per år) och Cd, men i det fallet bara för män (6% per år), inte för kvinnor. Detta beror sannolikt på minskade utsläpp av dessa metaller, med sjunkande exponering som följd. För Pb och Cd bör sänkningen i exponering ha varit högre än 6% per år, eftersom tidigare ådragen kroppsbörda har en tendens att fördröja en sänkning i blodkroppar. Det finns skäl att även fortsättningsvis följa utvecklingen av metallhalter i blod. För halterna av Al, V, Mn, Co, Ni, Cu, Zn, Se, Rh, Pd, Sb, W och Pt i prover tagna 1999 finns mindre möjligheter att jämföra med andra studier. De funna halterna är emellertid i paritet med det fåtal andra undersökningar som finns. Det fanns en rad associationer mellan halter av olika element. Av särskilt intresse är korrelationerna mellan Pt, Pd and Rh, vilka har spritts i miljön genom användning av katalytiska avgasrenare i bilar. Detta fynd förtjänar vidare undersökningar. Se och Hg var också relaterade, troligen p g a gemensam källa i form av fisk, möjligen också gemensamma bindningar i kroppen.
|
|
| 9. |
- Lundh, Thomas, et al.
(författare)
-
Tidstrender för bly, kadmium och kvicksilver : – en uppdatering 2019
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Exponering för låga halter av bly, kadmium och kvicksilver kan ge skador på nervsystemet, benskörhet, ökad risk för frakturer samt hjärtkärlsjukdom. På uppdrag av Naturvårdsverket har vi genomfört en studie med syfte att kartlägga tidstrender för dessa metaller i blod hos barn i Landskrona. Vi har även analyserat antimon i urin.Mellan åren 2013 och 2019 togs det blodprov på cirka 100 unika barn per år. Åren 2017 och 2019 kompletterades provtagningen med ett urinprov för att mäta antimon. Halterna av bly i blod har sjunkit mellan 2013 och 2017 till 7,8 μg/L (geometriskt medelvärde) men inte ytterligare år 2019. Kadmiumhalten i blod var relativt konstant - runt 0,09 μg/L - under 2013-2019. Halterna av kvicksilver i blod sjönk 2015 och 2017 men ökade 2019 till 1,3 μg/L. Halterna av antimon i urin var låga - mestadels under detektionsgränsen 0,05 μg/L - både 2017 och 2019.Jämfört med andra delar av Europa är halten av bly i barnen från Landskrona ungefär lika hög men på en nivå som kan ge effekter på kognitiva funktioner. Halten av kadmium är låg i jämförelse men ändå på en nivå som kan tänkas leda till toxiska effekter på lång sikt. Kvicksilverhalten är jämförelsevis högre men inte på en nivå som kan förväntas ge toxiska effekter. De uppmätta halterna av antimon i urin är låga. Bidraget av antimon från barnens konsumtion av dryck från PET-flaskor är liten.Resultaten tyder på att minskningen av bly-halter i blod har avtagit, kadmium-halterna är oförändrade och att kvicksilver-halterna i blod eventuellt ökar. Fortsatt uppföljning av halterna av metallerna bly, kadmium och kvicksilver hos barn i Landskrona rekommenderas.
|
|
| 10. |
- Mattisson, Kristoffer, et al.
(författare)
-
Miljömedicinsk hälsoövervakning av barn i områden med förorenad mark från glasbruk – Lessebo kommun
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Provtagningar för att analysera halterna av kadmium, bly och kvicksilver i blod och arsenik i urin genomfördes på 87 skolbarn i åk 2-4 i Lessebokommun, Kronoberg under hösten 2017. Det geometriska medelvärdet för kadmium var 0,09 μg/L (max 0,26 μg/L), bly 9,9 μg/L (max 42 μg/L) och kvicksilver 0,70 μg/L (max 2,4 μg/L). I urin var det geometriska medelvärdet för ooganisk arsenik med metaboliter 6,1 μg/L ojusterat och 6,9 μg As/g kreatinin justerat.Arbets- och miljömedicin har under en längre tid sedan mitten av 80-talet mät metallhalter i blod hos barn i Landskrona och Trelleborg. Under denna tid har halterna av bly sjunkit sex gånger, kadmiumhalterna varit stabila och kvicksilverhalterna sjunkit till ungefär hälften. Jämfört med båda dessa populationer ligger metallhalterna i blod hos de provtagna barnen i Lessebokommun i samma nivå som de senaste provtagningarna i både Landskrona och Trelleborg. Historiskt så genomfördes en studie 1986 på barn i Lessebo, där halten av bly i blod och oorganisk arsenik i urin analyserades. I jämförelse med denna studie så har halten blyhalten i blod sjunkit till lägre än en tredjedel och arsenikhalten i urin ökat något.Utöver blod och urinprovtagning har även en geografisk kartering genomförts utifrån en sammanställning av provtagningar av halter i mark genomförda vid sju glasbruk i de områden som blodproverna samlats in i. Denna kartering visade på mycket höga halter av föroreningar i marken generellt, men även på stor variation av halten i marken som inte var direkt beroende av avstånd från glasbruket.Det höga halterna av tungmetaller som finns i marken återspeglas därmed inte i de halter som finns i barnens blod och urin.
|
|
