| 1. |
- Aardal-Eriksson, Elisabeth, et al.
(författare)
-
Pre-trauma Salivary Cortisol Levels and General Health Ratings in Relation to Post-trauma Changes in Cortisol and Psychological Distress after UN-service in Bosnia
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: The psychobiology of post-traumatic distress is known to some extent, however the pre-trauma psychobiology is not. The aims of the present study were to relate pre- and post-trauma salivary cortisol levels and general health to post-traumatic distress in a Swedish UN-battalion in Bosnia.Methods: Salivary 8 AM and I 0 PM cortisol levels and "General Health Questionnaire" ratings were collected from 145 subjects before the six months' mission, at return and two and six months after mission. During follow-up, the ratings were extended by the "Impact of Events Scale" (IES) and "Post Traumatic Symptom Scale".Results: Low pre-trauma morning and evening salivary cortisol levels were statistically significantly related to high scores in all rating scales six months after mission and to increasing IES scores during follow-up. Low morning and high evening post-trauma salivary cortisol levels were related to high ratings of psychological distress six months after missionConclusions: Pre-trauma salivary cortisol levels seem to be related to posttrauma psychological distress, however not to the extent that salivary cortisol levels in a simple way could be used for predictive screening.
|
|
| 2. |
- Aardal-Eriksson, Elisabeth
(författare)
-
Salivary cortisol and posttraumatic stress reactions : methodological and applied studies before and after trauma
- 2002
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The field of psychotraumatology has its roots in ancient history. During the past decades, the surveillance of the psychobiological background of reactions to and consequences of traumatic stress has made great progress and the complexity of the human stress response system stands out. The hypothalamic-pituitary-adrenocortical axis activity, modulated by various neuroimmunological substances, seems to play a major role in the stress response. However, there are still inconsistencies in explanations of relationships between biological and psychological changes following traumatic stress. Moreover, the matter of predictive factors for the development of posttraumatic morbidity is still in a speculative phase.The aims of the present thesis were to further develop a commercial serum cortisol radioimmunoassay (RIA) for determination of cortisol in saliva and to test its reliability, specificity and sensitivity as a biochemical assay. The saliva sampling procedures and sample storage stability were also to be tested. Further issues were to investigate determinations of salivary cortisol and serum prolactin in relation to selfratings of posttraumatic psychological distress and general psychological health. Possible predictive and concurrent validity of salivary cortisol as a biochemical marker for posttraumatic psychological distress were to be tested.Cortisol is present in saliva mainly in non-protein form, representing the free, biologically active fraction of the total plasma cortisol concentration. In a first phase of the present thesis, the commercial serum cortisol RIA was modified for determination of cortisol in saliva. The relation between salivary and serum cortisol concentrations was tested. Reference ranges at 8 AM and 10 PM for the salivary cortisol assay were established from 195 healthy subjects. Salivary cortisol concentrations were tested in relation to serum cortisol in estimating adrenocortical function during endocrine dynamic function tests in 37 patients and 13 healthy controls. In testing salivary cortisol as a marker for stress for fieldwork use, a screening study was performed on 66 male rescue workers. Salivary cortisol at 8 AM and 10 PM and serum prolactin were determined and general psychological health and posttraumatic psychological distress were estimated with the self-rating scales General Health Questionnaire, Impact of Event Scale and Posttraumatic Symptom Scale. These scales were used in the second phase of the thesis. Three applied follow-up studies were performed with sampling of salivary cortisol and self-ratings: (a) a study of 31 UN-soldiers five days, two and nine months after a mine accident; (b) a study of 145 UN-soldiers before, at return, and two and six month after a six month mission. (c) a study of 101 UN-soldiers six and twelve months after a six month mission with severe combat exposure.The results from the present thesis indicate that the modified method of salivary cortisol determination possesses sufficient precision, accuracy, sample storage stability and procedural advantages for laboratory, clinical and field application. Moreover, it possesses moderate predictive information and moderate to high concurrent validity as a biochemical marker for posttraumatic psychological distress.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Aardal-Eriksson, Elisabeth, et al.
(författare)
-
Twelve Months Follow-up of Salivary Cortisol in Relation to Psychological Distress and General Health in Swedish UN-personnel after Severe Combat Exposure during Six Months Mission in Bosnia
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: Our group has presented evidence of relationships between salivary cortisol levels and psychological distress before, during and after trauma-related stress. The aim of the present study was to confirm the part of evidence of relationships between salivary cortisol and posttraumatic distress and their change over time.Methods: Salivary cortisol levels at 8 AM and 10 PM and self-ratings were collected from 106 subjects six and twelve months after a six months UNmission in Bosnia. The rating instruments were the "Impact of Event Scale" (IES), the "Post Traumatic Symptom Scale" and the "General Health Questionnaire".Results: Significant statistical interactions were found between changes in mean cortisol levels and IES scores over time. Decreasing evening cortisol levels over time were significantly related to decreasing IES scores and vice versa. Morning cortisol levels showed negative, and evening cortisol positive correlations with all rating scores.Conclusions: The evidence from previous studies on trauma related stress, that salivary cortisol is related to the development of posttraumatic stress reactions, the morning cortisol in reverse (negative) direction to that (positive) of evening cortisol, were confirmed.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Ekbladh, Elin, 1974-
(författare)
-
Return to Work : Assessment of Subjective Psychosocial and Environmental Factors
- 2008
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete.Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen.Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats.I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning.I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer.I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som meststödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet.Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Thorell, Lars-Håkan, 1943-, et al.
(författare)
-
Improper study design precludes valid effect estimates in important suicide prevention research
- 2019
-
Ingår i: International Journal of Methods in Psychiatric Research. - : John Wiley & Sons. - 1049-8931 .- 1557-0657. ; 28:3
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The observational study design for estimating accuracy of diagnostic tests for suicide risk in clinical work is not ideal, due to the effects of directed suicide prevention to the high-risk group. This is an example of the confounding by indication and protopathic bias, which lead to misinterpretation of the accuracy terms sensitivity and specificity. The simple arithmetic mechanism presented here, forces the conclusion that the accuracy estimates sensitivity and specificity, applied in open prospective trials of surmised diagnostic tests for suicide risk, cannot be normally interpreted as accuracy estimators. Further, the related concept "prediction of suicide" is shown to be fundamentally illogical and should not be used in the present context. All these statements reveal a far-reaching problem within the suicide prevention research: Conclusions regarding the usefulness of diagnostic tests of suicide risk in the vast previous research since decades deserve reinterpretation. Diagnostic tests per se, can possess highly qualitative properties in estimating important suicidological aspects regarding a patient, but, when studied in an open design study, it cannot be demonstrated. This problem concerns rating scales and any biological and psychological tests in medicine, when confounding factors, for example, suicide prevention, influence the outcome because of the test result per se.
|
|
