| 1. |
- Lowén, Mats B. O., et al.
(författare)
-
Deficient habituation to repeated rectal distensions in irritable bowel syndrome patients with visceral hypersensitivity
- 2015
-
Ingår i: Neurogastroenterology and Motility. - : Wiley. - 1350-1925 .- 1365-2982. ; 27:5, s. 646-655
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background Irritable bowel syndrome (IBS) patients show evidence of altered central processing of visceral signals. One of the proposed alterations in sensory processing is an altered engagement of endogenous pain modulation mechanisms. The aim was to test the hypothesis that IBS patients with (IBS-S) and without visceral hypersensitivity (IBS-N) differ in their ability to engage endogenous pain modulation mechanism during habituation to repeated visceral stimuli.Methods Brain blood oxygen level dependent (BOLD) response was measured during repeated rectal distension and its anticipation in 33 IBS patients with and without visceral hypersensitivity and 18 healthy controls (HCs). BOLD response to early and late phase of the distension series was compared within and between groups.Key Results While BOLD response was similar during the early phase of the experiment, IBS-S showed greater BOLD response than IBS-N and HCs during the late phase of the distension series. IBS-S showed increasing BOLD response both to the anticipation and delivery of low intensity rectal distensions in brain regions including insula, anterior and mid cingulate cortex. IBS-N showed decreasing BOLD response to repeated rectal distensions in brain regions including insula, prefrontal cortex and amygdala.Conclusions & Inferences These findings are consistent with compromised ability of IBS-S to respond to repeated delivery of rectal stimuli, both in terms of sensitization of sensory pathways and habituation of emotional arousal. The fact that both IBS subgroups met Rome criteria, and did not differ in terms of reported symptom severity demonstrates that similar symptom patterns can result from different underlying neurobiological mechanisms.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Ekbladh, Elin, 1974-
(författare)
-
Return to Work : Assessment of Subjective Psychosocial and Environmental Factors
- 2008
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete.Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen.Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats.I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning.I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer.I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som meststödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet.Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning.
|
|
| 4. |
- Ekbladh, Elin, et al.
(författare)
-
Return to work : the predictive value of the Worker Role Interview (WRI) over two years
- 2010
-
Ingår i: Work. - 1051-9815 .- 1875-9270. ; 35:2, s. 163-172
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Worker Role Interview (WRI) is an assessment tool designed to identify psychosocial and environmental factors which influence a persons ability to return to work. The purpose of this study was to investigate if the Worker Role Interview (WRI) can predict return to work over a period of two years. Fifty three long-term sick-listed people were interviewed and rated with the WRI. Differences in ratings and the ability of WRI to correctly predict whether these people would fall into the working or non-working groups at 6, 12 and 24 month follow-ups were tested by Mann-Whitney test and logistic regression respectively. Eight of 17 items in WRI were rated differently between the groups at one or more of the follow-ups. The regression models based on the WRI ratings had an overall correct prediction rate ranging from 81% to 96%. Expectation of job success which concerns the persons belief in abilities in relation to return to work emerged as an important predictive factor for return to work in all statistical analyses. The WRI assessment contains items that could predict return to work. This implies that the WRI could be a useful tool in vocational rehabilitation for identifying individual rehabilitation needs.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Haglund, Lena, et al.
(författare)
-
Occupational functioning in relation to psychiatric diagnoses: schizophrenia and mood disorders.
- 1998
-
Ingår i: Nordic Journal of Psychiatry. - : Taylor & Francis. - 0803-9488 .- 1502-4725. ; 52:3, s. 223-29
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The purposeof the study was to investigate whether a patient's adaptive occupational functioning is related to diagnoses of schizophrenia or mood disorders. The Occupational Case Analysis Interview and Rating Scale (OCAIRS) was used to examine the patient's adaptation in everyday occupation. Three groups of patients were studied: patients with schizophrenia (n=18), major depression (n=20), and bipolar disorders (n=22). The adaptive occupational functioning of patients with schizophrenia and those with bipolar disorders was significantly reduced, to the same levels as that of patients with major depression. Thus, a patient's adaptive occupational functioning seems to be related to the studied psychiatric diagnoses. This observation may be used as a first step when screen patients for occupational therapy.
|
|
| 7. |
- Isaksson, Björn, et al.
(författare)
-
Hepatic encephalopathy verified by psychometric testing and EEG in cirrhotic patients : Effects of mesocaval interposition shunt or sclerotherapy
- 2005
-
Ingår i: HPB. - : Elsevier BV. - 1365-182X .- 1477-2574. ; 7:1, s. 65-72
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background. The aim of this randomised prospective study was to evaluate hepatic encephalopathy after mesocaval interposition shunt operation and after repeated endoscopic sclerotherapy. Methods. Forty-five patients with bleeding oesophageal varices due to liver cirrhosis were randomised to the two treatment groups, 24 to the shunt group and 21 to the sclerotherapy group. The patients were evaluated preoperatively regarding blood tests, hepatic encephalopathy as measured by electroencephalogram with spectral analysis and by a battery of psychometric tests. The direction of portal flow in the shunt group was investigated by shunt phlebography and ultrasonography with Doppler. During follow-up the same investigations were performed twice at median 6.7 and 14.7 months after operation. Results. No statistically significant difference was found during follow-up regarding blood tests and electroencephalography with spectral analysis. Although the preoperative psychometric tests showed that the shunt group performed significantly better than the sclerotherapy group, the first follow-up showed that the shunt group performed statistically worse than the sclerotherapy group in seven of the tests: Synonyms (measuring verbal ability), Block Design Test (measuring visuo-spatial ability), Memory for Design Test, Error Score (measuring memory function), Revised Visual Retention Test, correct answers and the same test error answers (measuring visuo-spatial memory, ability and immediate memory), Digit Symbol Test (measuring perceptual ability) and Trial Making Test B (measuring cognitive motor abilities). Conclusions. Patients treated by mesocaval interposition shunt showed a progressive general reduction in psychometric performance compared with patients treated with repeated sclerotherapy, in whom a general intellectual improvement was observed. This finding corresponds to the reverse direction of the preoperative portal flow to a hepatofugal pattern at first follow-up and at 12 months among two-thirds of the patients. © 2005 Taylor & Francis Group Ltd.
|
|
| 8. |
- Sarchiapone, Marco, et al.
(författare)
-
EUDOR-A multi-centre research program : A naturalistic, European Multi-centre Clinical study of EDOR Test in adult patients with primary depression
- 2017
-
Ingår i: BMC Psychiatry. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1471-244X. ; 17:1, s. 1-9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Electrodermal reactivity has been successfully used as indicator of interest, curiosity as well as depressive states. The measured reactivity depends on the quantity of sweat secreted by those eccrine sweat glands that are located in the hypodermis of palmar and plantar regions. Electrodermal hyporeactive individuals are those who show an unusual rapid habituation to identical non-significant stimuli. Previous findings suggested that electrodermal hyporeactivity has a high sensitivity and a high specificity for suicide. The aims of the present study are to test the effectiveness and the usefulness of the EDOR (ElectroDermal Orienting Reactivity) Test as a support in the suicide risk assessment of depressed patients and to assess the predictive value of electrodermal hyporeactivity, measured through the EDOR Test, for suicide and suicide attempt in adult patients with a primary diagnosis of depression. Methods and design: 1573 patients with a primary diagnosis of depression, whether currently depressed or in remission, have been recruited at 15 centres in 9 different European countries. Depressive symptomatology was evaluated through the Montgomery-Asberg Depression Scale. Previous suicide attempts were registered and the suicide intent of the worst attempt was rated according to the first eight items of the Beck Suicide Intent Scale. The suicide risk was also assessed according to rules and traditions at the centre. The EDOR Test was finally performed. During the EDOR Test, two fingers are put on gold electrodes and direct current of 0.5 V is passed through the epidermis of the fingers according to standards. A moderately strong tone is presented through headphones now and then during the test. The electrodermal responses to the stimuli represent an increase in the conductance due to the increased number of filled sweat ducts that act as conductors through the electrically highly resistant epidermis. Each patient is followed up for one year in order to assess the occurrence of intentional self-harm. Discussion: Based on previous studies, expected results would be that patients realizing a suicide attempt with a strong intent or committing suicide should be electrodermally hyporeactive in most cases and non-hyporeactive patients should show only few indications of death intent or suicides. Trial registration: The German Clinical Trials Register, DRKS00010082. Registered May 31st, 2016. Retrospectively registered.
|
|
| 9. |
- Thorell, Lars-Håkan, 1943-, et al.
(författare)
-
Improper study design precludes valid effect estimates in important suicide prevention research
- 2019
-
Ingår i: International Journal of Methods in Psychiatric Research. - : John Wiley & Sons. - 1049-8931 .- 1557-0657. ; 28:3
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The observational study design for estimating accuracy of diagnostic tests for suicide risk in clinical work is not ideal, due to the effects of directed suicide prevention to the high-risk group. This is an example of the confounding by indication and protopathic bias, which lead to misinterpretation of the accuracy terms sensitivity and specificity. The simple arithmetic mechanism presented here, forces the conclusion that the accuracy estimates sensitivity and specificity, applied in open prospective trials of surmised diagnostic tests for suicide risk, cannot be normally interpreted as accuracy estimators. Further, the related concept "prediction of suicide" is shown to be fundamentally illogical and should not be used in the present context. All these statements reveal a far-reaching problem within the suicide prevention research: Conclusions regarding the usefulness of diagnostic tests of suicide risk in the vast previous research since decades deserve reinterpretation. Diagnostic tests per se, can possess highly qualitative properties in estimating important suicidological aspects regarding a patient, but, when studied in an open design study, it cannot be demonstrated. This problem concerns rating scales and any biological and psychological tests in medicine, when confounding factors, for example, suicide prevention, influence the outcome because of the test result per se.
|
|
| 10. |
- Thorell, Lars-Håkan
(författare)
-
Valid electrodermal hyporeactivity for depressive suicidal propensity offers links to cognitive theory
- 2009
-
Ingår i: ACTA PSYCHIATRICA SCANDINAVICA. - : Wiley. - 0001-690X .- 1600-0447. ; 119:5, s. 338-349
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Studies from three independent laboratories report varying relationships between electrodermal hyporeactivity and suicidal behavior in depressed patients. The aims of this study were to explain that variation, to assess the discriminative validity of electrodermal hyporeactivity for suicide and suicide attempts and to suggest a tentative explanation model.A meta-analysis was performed of 279 depressed patients and 59 healthy subjects.The sensitivity was 96.6% and specificity 92.9% of electrodermal hyporeactivity for suicide and 83.3% and 92.7%, respectively, for suicide and/or violent attempts. The shares of hyporeactives were strongly significantly and greatly larger in high than in low suicidal propensity groups, P-value ranging from 4.7 x 10(-8) to 1.1 x 10(-14).The high discriminative validity and the emerging links over a proposed interest-limiting precognitive set to cognitive theory of suicide encourage clinical application of tests of electrodermal reactivity. The study offers a series of testable hypotheses constituting a new platform for suicidological research in depression.
|
|
