| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Lidström, Isak, et al.
(author)
-
Traditional sports and games among the Sami people in Northern Fennoscandia (Sapmi) : an ethnobiological perspective
- 2022
-
In: Journal of Ethnobiology and Ethnomedicine. - : Springer Nature. - 1746-4269. ; 18:1
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- IntroductionModern sports equipment is nowadays manufactured industrially according to globally accepted and standardized models, but traditionally tools for play and games were prepared from materials found in the local environment. The objective of this article is to investigate various aspects of Sami local knowledge about organisms used for their material culture of traditional sports and games in northern Fennoscandia (Sapmi). What functions did the surrounding biota have in the production of equipment used in sports and games?MethodsA qualitative method was used; the ethnographic literature and travel narratives have been analyzed particularly for descriptions and notes on traditional games, toys, and sports.ResultsBefore the turn of the twentieth century, bats, balls, and skis were seldom produced in factories, but by children and adults who utilized available materials from the surrounding environment. The manufacture of tools for play and games was characterized by a rich creativity in the use of various biological and natural resources. A wide range of such resources is presented in this article, among them the bracket fungus Fomitopsis betulina, used for making balls, reindeer antlers utilized for lassoing contests, and pine bark painted with reindeer blood, prepared for playing cards. We also highlight how tools usually associated with means of transport could switch functions and serve playful and competitive purposes, such as skis made of compression pine or walking sticks of birch: The former were used in skiing races, and the latter appeared in fencing competitions.ConclusionThe industrialization of the material culture of sports has been contributed to a loss of local knowledge and familiarity with locally available organic stuffs for producing equipment for play and games. By reconnecting with previous knowledge of traditional games, we discover a potentially new direction for modern sports and games, shifting from globalization to environmentalization. Such an environmentalization could permit the local environmental context define the content, meaning and structure of sports, and simultaneously enrich both sports and outdoor life.
|
|
| 4. |
- Svanberg, Ingvar, et al.
(author)
-
Viking Games and Sámi Pastimes : Making Balls of Fomitopsis betulina
- 2019
-
In: Ethnobiology Letters. - : SOC ETHNOBIOLOGY. - 2159-8126. ; 10:1, s. 86-96
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Ethnomycology is the study of the bio-cultural aspects of human-fungal interactions. This article discusses the involvement of the bracket fungus Fomitopsis betulina within the material culture of traditional games. With a particular focus on the Nordic countries, the aim is to review and analyze the use of simple balls made of bracket fungi. We argue that the fungi ball can be considered the precursor of the rubber (and the gutta-percha) ball. Moreover, the replacement of fungi balls with rubber balls marks, to a certain extent, a temporal transition from traditional folk games with roots in pre-industrial society to modern sports in which balls and other equipment received a more standardized shape.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Ohlsson Al Fakir, Ida, et al.
(author)
-
Romer i Sverie : ett socialhistoriskt perspektiv
- 2015
-
In: Socialmedicinsk Tidskrift. - 0037-833X. ; 92:3, s. 305-314
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Artikeln diskuterar den svenska politiken gentemot romer under 1900-talet. En politik som tydligt illustrerar de villkor som gäller för att räknas som en del av befolkningen, samt vilka strategier som har använts för att omvandla de nya medlemmarna till nyttiga medborgare. I dessa processer har romer inordnats i såväl exkluderande som inkluderande kategorier, såsom lösdrivare, oönskade utlänningar och tiggare respektive medborgare, flyktingar och invandrare. Oavsett politikens målsättning har den dock legitimerats utifrån en gammal, och alltjämt reproducerad, berättelse om romer som en unik och problematisk grupp. I artikeln kombineras historiografiska perspektiv som under lång tid var åtskilda i romska studier, migrationshistoria och välfärdshistoria, med syftet att inordna romers historia i dessa breda fält. Framställningens tyngdpunkt ligger i perioden då denna politik fick fotfäste i Sverige: 1960- och 1970-talet.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Schantz, Peter, 1954-
(author)
-
När mekanisk medicin gick om promenaden
- 2014
-
In: Svenska Dagbladet. - Stockholm. ; KULTUR:28 september
-
Journal article (pop. science, debate, etc.)abstract
- Ingress: "Gå ut och gå, det hjälper för mjältsjuka!" Så låter det i en avhandling från 1763 om nyttiga rörelser. I början av 1800-talet tog Per Henrik Lings gymnastik över som den högsta formen av hälsogivande rörelse, och det är först i modern tid som promenaden åter har tillskrivits läkande egenskaper.Artikeln inleds med följande beskrivning av en motionspromenad sommaren 1783:Den 11 juni 1783 skrev skulptören Johan Tobias Sergel ett brev till sekreteraren vid den svenska ambassaden i Paris, Nils von Rosenstein. I det omnämner han sina motionsvanor och deras bakgrund: "Jag delar min tid mellan arbete om dagen och om aftnarna promenad till Jerfva, som konungen skänkt år herr Schröderheim. Denne har öfverlåtit ett rum åt mig. Jag går dit hvarje afton och återvänder tidigt på morgonen, ty jag måste ha motion, om jag vill lefva." Sergel skrev vidare att han led av "en däst fetma, full av galla och osunda vätskor; läkarens diagnos är att det är dessa som framalstrar gikten och melankolien". Sergels start- och målpunkter var ateljén i trakten av Hötorget respektive gården Nederjärva vid Haga-Brunnsvikens norra ände. Det är ej känt vilken väg Sergel tog, men om han gick den kortaste vägen i båda riktningarna så motsvarar det drygt 13 km per dag. Det är en ansenlig sträcka, inte minst för en person med Sergels rondör.Sergels promenad var ordinerad av en läkare och framstår i dag som så modern att man skulle kunna tro att den speglar ett synsätt som präglats av kontinuitet ända sedan 1700-talet. Men så är ingalunda fallet. På 1800-talet kom ett trendbrott med långvarig verkan. Mer om det senare, men först något om de bedömningar av rörelse och hälsa som präglade Sverige under 1700-talets andra hälft.
|
|
| 9. |
-
200 år av kroppsbildning : Gymnastiska centralinstitutet / Gymnastik- och idrottshögskolan 1813-2013
- 2013
-
Editorial collection (other academic/artistic)abstract
- Den 5 majl 1814 utfärdades ett kungligt brev med uppdrag åt Per Henrik Ling att i Stockholm inrätta ett institut för utbildning av gymnastiklärare. Det var början till Gymnastiska centralinstitutet (GCI), idag Gymnastik- och idrottshögskolan. GIH är därmed världens äldsta verksamma offentliga lärosäte för utbildning av gymnastiklärare/lärare i idrott och hälsa och en unik institution inom svensk och internationell kroppskultur och högskoleväsende.GCI/GIH har varit tongivande inom svensk fysisk fostran under två sekel. Det gymnastiksystem som utvecklades med GCI som huvudman, linggymnastik, och som under 1800- och 1900-talen spreds över världen utgör Sveriges i särklass viktigaste bidrag till den internationella kroppskulturen.Dessutom har den svenska idrottsrörelsen sedan slutet av 1800-talet starkt påverkats av den verksamhet som bedrivits vid institutet/högskolan. Många är de aktiva, ledare och tränare som genomgått utbildningen på GCI/GIH och sedan med framgång verkat inom idrotter på olika nivåer.Med föreliggande antologi, där forskare från olika vetenskapliga discipliner medverkar, lyfts några perspektiv på den verksamhet som bedrivits vid GCI/GIH genom seklen: Tvåhundra år av kroppsbildning är i sanning en gärning väl värd att uppmärksamma.Innehåll:200 år av kroppsbildning : Gymnastiska centralinstitutet / Gymnastik- och idrottshögskolan, en introduktion / Hans Bolling och Leif Yttergren Gymnastik, nation och manlighet : grundandet av Gymnastiska centralinstitutet 1813 / Jens LjunggrenSvärdet, facklan och staven samt en ek på villovägar? : synen på sjuk och frisk vid GCI 1813 till cirka 1950 / Anders Ottosson Elin Falk, GCI och föreställningar om barnet : en analys av gymnastikstriden vid Stockholms folkskolor 1910-1913 / Pia Lundquist Wanneberg Sally Högström og det moderne kvindeprojekt : svensk gymnastik og GCI's betydning i Danmark / Else Trangbæk Pionjärer med moraliskt mod : ett sekel med en kvinnlig lärarutbildning i kroppsövning / Suzanne Lundvall och Jane Meckbach Rationell träning : GCI:s fysiologiska forskning i möte med samhälle och idrott / Daniel Svensson och Sverker Sörlin Från exercis och dagövningar till Idrott och hälsa : skolans fysiska övningar / Björn Sandahl Idrottsvetenskap - läran om ... idrott? : en nutidshistoria om forskarutbildningsämnet idrottsvetenskap / Håkan Larsson Hövdingarna : GCI/GIH:s chefer under 200 år / Jan Lindroth
|
|
| 10. |
- Al Fakir, Ida, 1978-
(author)
-
Guarding the boundaries of belonging: the Church of Sweden, Gypsy mission and social care in the 1910s–40s
- 2024
-
In: European Review of History. - : Taylor & Francis. - 1350-7486 .- 1469-8293. ; , s. 1-21
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Historically, social welfare providers have defined social and ethnic minorities such as ‘vagrants’ and Romani people as non-deserving and thus excluded them from their work. Gradually during the nineteenth century, however, Christian actors and organizations across Europe were among the first to recognize Romani groups as legitimate targets of relief. The operations required boundary changes where previously undeserving categories were transferred to deserving, thus becoming legitimate targets of relief. The article discusses the Church of Sweden’s social care for minorities, with a special focus on Romani groups from the 1910s to the 1940s. At that point, Protestant social work was permeated by conservative paternalism and focused on changing the individual through interventions defined as help-to-self-help, rather than challenging the unjust social structures in Swedish society. However, welfare measures were enacted differently depending on the majority/minority position of the individual; the recognition or rejection of minority rights affected the distribution and content of Lutheran social welfare. Examining church-led or church-endorsed activities, the contribution sheds light on the differentiation of social and ethnic subgroups and brings nuance to a field that has overlooked the Swedish state church as a welfare provider in the twentieth century. The instances of intersection between and sometimes confusion of social and ethnic boundaries serve as examples of the historicity of such boundaries and churchmen’s contribution to establishing these.
|
|
