| 1. |
- Bodin, Helena, 1964-
(författare)
-
Bysans som gränsland i Julia Kristevas roman Murder in Byzantium
- 2009
-
Ingår i: Bysantinska sällskapet Bulletin. - Uppsala. - 1102-674X. ; 27, s. 5-18
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This article discusses the notion of Byzantium and Byzantium’s potential capacities as a multifaceted borderland, as shaped and perceived in Julia Kristeva’s novel Murder in Byzantium. In spite of its title, this is not a historical, but rather a so-called total novel, which reconciles several different plots – romantic, criminal, political and philosophical. It relies on both fictive and historical texts, especially on The Alexiad, written in the 12th century by the Byzantine princess and the first female historian ever, Anna Comnena. Through a literary analysis, this article shows how Byzantium is shaped in the novel by transgressions of the borders of narration, identity, space and time. Byzantium is thus of great interest to the general public and an academic discussion of borders, origin, history and culture, so important for the discussion of Europe’s role today in – or, as suggested in the novel, perhaps between – Eastern and Western cultures.
|
|
| 2. |
- Bodin, Helena, 1964-, et al.
(författare)
-
Afterword. World literature in the making
- 2022
-
Ingår i: Literature and the Making of the World. - London : Bloomsbury Academic. - 9781501374159 - 9781501374173 - 9781501374166 - 9781501374180 ; , s. 307-311
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Bodin, Helena, 1964-
(författare)
-
Bruken av Bysans : studier i svenskspråkig litteratur och kultur 1948-71
- 2011
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bysans – sagoland eller realitet? Stelnad högkultur eller mångspråkigt gränsland? Främmande och obegripligt eller en lockande hemlighet? Under decennierna efter andra världskriget efterfrågades Bysans i skilda svenskspråkiga sammanhang. I tiden låg en ny rörlighet och Grekland var det nya turistlandet. I Bruken av Bysans studeras reseskildringar från klosterhalvön Athos, Bysans plats i litteraturhistorieskrivningen, mottagandet av Gunnar Ekelöfs Diwantrilogi, modern lyrik av Östen Sjöstrand och Ella Hillbäck, Alf Henriksons bysantinska anekdoter, Tito Collianders memoarer och karelsk exotism. Ett kapitel tar upp hur de ortodoxt kristna församlingarna i Stockholm började använda svenska som liturgiskt språk inom den bysantinska traditionen. Perspektivet är kultursemiotiskt. Särskilt uppmärksammas Bysans karaktär av gränsområde, resenärernas kunskapssyn samt förmedlingen av realia och litterära texter.
|
|
| 6. |
- Bodin, Helena, 1964-
(författare)
-
Bysantinska inslag och det omvända perspektivet i Gunnar Ekelöfs "En natt vid horisonten"
- 2010
-
Ingår i: <em>Nordisk drama. Fornyelser og transgressioner</em>. - Gdansk : Fundacja Rozwoju Uniwersytetu Gdanskiego. - 9788375310146 ; , s. 271-278
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Gunnar Ekelöf (1907-68) återvände om och om igen till sin egen tidiga diktning. 1962 gav han ut sin första diktsamling sent på jorden (1932) tillsammans med andra opublicerade dikter från samma tid i ett Appendix 1962. I volymen ingick även ett tidigare opublicerat ”regihäfte” för fragment av abstrakt teater, kallat En natt vid horisonten 1930-32. Syftet här är att särskilt belysa och diskutera betydelsen av de olika ”byzantinska inslag” som enligt Ekelöf kännetecknar den scen där En natt vid horisonten framförs.Utgångspunkten för Ekelöfs återupptagna arbete med En natt vid horisonten är det bysantinska kyrkorummets likhet med teaterscenen och detta rums möjligheter till olika perspektiviska system. I hans nyskrivna inledning från 1962 förläggs den tänkta scenen till despotens av Épiros teater i Árta, som dateras till sent 1500- eller tidigt 1600-tal, och som är ”inbyggd i den forna ikonostasen” i ett tidigare ”huskapell för någon despotissa”. Fragment av den bysantinska inredningen har bevarats där, och mycket av dekorationen är gjord enligt det bysantinska omvända perspektivet. Men samtidigt är teatern utformad i ”Serlios abstrakta anda” och liknar Theatro Olimpico i Vicenza. Ekelöf betonar att teatern är ”en förvirrande blandning av för tiden gammalt och nytt” och att ”både öst och väst” möts här. Hur kommer det sig och vad innebär det att Ekelöf i slutet av sitt liv väljer att förlägga sin ungdoms abstrakta teater till en scen som tidigare varit ett bysantinskt kapell? Vilka samband mellan abstrakt teater, modern poesi och bysantinsk liturgi använder sig Ekelöf av här?Det är tydligt att Ekelöf själv uppfattade volymen från 1962 som en slutpunkt. I sina avslutande noter framhåller han att hela hans konstuppfattning är ”att återvända till ursprunget, att börja om och börja om. Ormen biter sig i stjärten. Cirkeln är sluten. Jag skriver inte mera ’poesi’.” Nu blev det ändå inte så, eftersom han kom att skriva ytterligare tre diktsamlingar, Dīwān över Fursten av Emgión(1965), Sagan om Fatumeh (1966) och Vägvisare till underjorden (1967), där inte minst den bysantinska traditionen och estetiken fortsätter vara produktiv. Hur binder de bysantinska inslagen i En natt vid horisonten samman Ekelöfs tidigare och senare dikter?En natt vid horisonten har tidigare studerats av främst Reidar Ekner, Anders Olsson, Conradin Perner och Brita Wigforss. På senare tid har även det bysantinska i Ekelöfs poesi studerats ingående av bland andra Anette Fryd, Ulf Thomas Moberg, Elena Oxenstierna och undertecknad. Mot bakgrund av denna tidigare forskning och i gränslandet mellan poesi, dramatik och konst är det också intressant att undersöka hur det omvända perspektivet, som traditionellt används i bysantinska kyrkorum och ortodox ikonkonst, och som förekommer i flera av Ekelöfs dikter, fungerar i texten till En natt vid horisonten.
|
|
| 7. |
- Bodin, Helena, 1964-
(författare)
-
Byzantine Literature for Europe? From Karelia to Istanbul with the Swedish Modernist Poet Gunnar Ekelöf
- 2009
-
Ingår i: Literature for Europe?. - Amsterdam : Rodopi. - 9789042027169 - 9789042027176 ; , s. 363-385
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- During the 1950s and 1960s the former notion of Byzantine culture as rigid and artificial turns into a challenge and a complex field of interest for several Western European writers. One of them is the well-known Swedish poet Gunnar Ekelöf (1907–1968), who found Byzantine tradi- tions still alive in Orthodox piety, in Istanbul and Greece, as well as in the Balkans and Karelia. Fascinated by these folk traditions he used ele- ments of Orthodox hymns and icons in his poems, whereby they gained a new function of estrangement with modern Swedish readers and cri- tics. Ekelöf never called himself a Christian – he rather saw himself as an outsider. To him, Byzantium held the desirable position of being located outside of traditional Western aesthetic norms and cultural borders, yet close in time and space. Ekelöf’s work is an intriguing metaphor for this paradoxical role played by the Byzantine tradition in modern European literature, itself a subject in need for further study and discussion.
|
|
| 8. |
- Bodin, Helena, 1964-
(författare)
-
"Den kyrkan är vackrast i världen". Den ortodoxa kyrkan och ikonerna i Ilon Wiklands barndomsskildring och bildskapande
- 2015
-
Ingår i: Barnboken. - : The Swedish Institute for Children's Books. - 0347-772X .- 2000-4389. ; 38, s. 1-25
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- ”That Church is the Most Beautiful in the World”: The Orthodox Church and Icons in the Childhood Narratives and Pictures of Ilon Wikland Ilon Wikland (b. Pääbo, 1930), a well-known illustrator of children’s books, has depicted her childhood in Estonia and her search for refuge in Sweden in 1944 in four picturebooks (1995–2007). This article focuses on Den långa, långa resan (1995; The Long, Long Journey, with text by Rose Lagercrantz) and I min farmors hus (2005; In My Grandmother’s House, with text by Barbro Lindgren), with the aim of examining the role of Orthodox churches and icons in Ilon Wikland’s childhood narratives and pictures. Wikland’s grandfather was the leader of the choir in the local Orthodox church in Haapsalu. It is demonstrated that depictions of this church and icons from her grandparents’ home help to place the picturebooks in time and space and contribute to their autobiographical and historical accuracy. Three different themes found in the narratives are explored, since they are essential for the protagonist’s experiences of warfare and ight, and interrelated with the functions of the Orthodox church and its icons. The first is the girl’s sense of freedom and beauty at home and at the Orthodox church. The second theme is her loneliness and desolation when separated from her grandparents and her best friend during the war, situations in which the icons seem to participate in her despair. The third theme is the signi cance of the name, Ilon, for the girl’s emerging identity, as well as for the convergence of the protagonist’s identity with the illustrator’s, similar to how an Orthodox icon is identi ed by means of an inscription containing the name of the depicted person. The conclusion is, that Ilon Wikland has not only rendered the Orthodox church of her childhood and the icons of her grandparents in her pictures. Furthermore, she has recreated their importance for her early life and connected her illustrations with the theology and aesthetics of Orthodox icons.
|
|
| 9. |
- Bodin, Helena, 1964-
(författare)
-
Det bysantinska i svensk skönlitteratur
- 2012
-
Ingår i: Hellenika. - Stockholm : Föreningen Svenska Atheninstitutets Vänner. - 0348-0100. ; :141, s. 7-8
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 10. |
- Bodin, Helena, professor, 1964-
(författare)
-
Diplomater skriver om det tidiga 1900-talets Konstantinopel: Förmedling och fiktionalisering av (själv)biografiskt stoff
- 2023
-
Ingår i: Med pennan i hand: Trehundra år av diplomaters berättelser. - Stockholm : Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. - 9789188763457 - 9789188763464 ; , s. 165-187
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Konstantinopel, dagens Istanbul, är en stad som länge kännetecknats av att vara en plats för ekonomiska utbyten och politiska förhandlingar. Diplomatin delar i mångt och mycket skönlitteraturens kommunikativa och semiotiska villkor‚ dess grundläggande ”som om”-förhållande. Från dessa utgångspunkter undersöker artikeln några biografiskt, självbiografiskt och fiktivt inriktade texter från 1900-talets första decennier. Några av dem är de mycket lästa och spridda skildringarna av sultanen-och-självhärskaren Abdülhamid II, där skribenten bygger på att han personligen kommit makthavaren nära. De är skrivna av pseudonymerna Georges Dorys och Ali Nouri, som båda hamnade i onåd hos sultanen, samt av de svenska diplomaterna Fredrik Martin och Birger Mörner, båda verksamma vid svenska beskickningen i Konstantinopel. Därtill uppmärksammas den brittiske diplomaten och författaren Harold Nicolsons roman Sweet Waters (1921) och en av hans noveller ur Some People (1927), som båda utspelar sig i Konstantinopel och här diskuteras i termer av autobiografiktion, ett slags metafiktion på självbiografisk grund. Harold Nicolson var gift med Vita Sackville-West och tjänstgjorde i Konstantinopel under Balkankrigen 1912–1913.
|
|
