| 1. |
-
Rome and the guidebook tradition : from the Middle Ages to the 20th century
- 2019
-
Samlingsverk (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- Almost everyone has used a guidebook, when travelling or in the armchair at home. But how and when was the guidebook born? In this book, seven scholars from various disciplines argue that the guidebook emerged in Rome in the late Middle Ages, to form a surprisingly consistent model for guidebooks up to our time. The descriptions of must-see monuments, recommended routes, practical information and value-laden instructions have guided travellers to Rome through more than 1000 years.
|
|
| 2. |
- Bollig, Solveig, 1994-
(författare)
-
“Þorsteinn hét maðr.”: A Socio-Onomastic Analysis
- 2022
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- The Íslendingasögur provide a great wealth of personal names, both of historical and possibly fictional nature, which allows for an examination of historical and literary name-giving practices before and during the saga-writing age. Prosoponyms – personal names – in Old Norse sources have only been studied to a limited extent and very rarely in the context of the Íslendingasögur, which is surprising given the sheer amount of personal names mentioned in the Sagas.Personal names do not only function as identifiers for individuals but also serve as mirrors of the society and culture using them. Personal names are reflections of the community that gives these names to individuals. As such, these personal names can express family ties and affiliations to a certain group of people, and both individual and communal identity. It is therefore worth examining the personal names in the Íslendingasögur from the perspective of socio-onomastics to explore the social, cultural and identity related implications of name-giving traditions and practices, especially in the context of Icelandic identity. The Íslendingasögur often denote an elusive difference in Scandinavian/Norwegian and Icelandic identity and naming traditions are not to be forgotten as a contributing factor of these differences in perceived identity. A socio-onomastic analysis of the personal names mentioned in the Íslendingasögur has not only the potential for further insight into the sense of community and Icelandic identity during the saga-writing age but also furthers the advancement of historical and literary socio-onomastics in the field of Old Norse Studies.
|
|
| 3. |
- Svensson, Jimmie, 1978-
(författare)
-
Poeter versus skådespelare i Dagens dikt 2020–2021
- 2022
-
Ingår i: Tidskrift för litteraturvetenskap. - : Föreningen för utgivandet av Tidskrift för litteraturvetenskap. - 1104-0556 .- 2001-094X. ; 52:2-3, s. 108-125
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- "Poets versus Actors Reading Poetry on Swedish Radio 2020–2021"Following the rise of the poet as the principal performer of his or her own work, in the second half of the 20th century, actors have been criticized for performing poetry as if acting on stage, or for focusing too much on conveying the lyric I. This primarily quantitative study investigates what prosodic differences there are between poets and actors reading poetry. The material consists of 276 readings from the Swedish public radio program Dagens dikt (The Daily Poem), from 2020 and 2021. A set of prosodic measures are produced for each recording with computational aid, and the groups are compared by using descriptive statistics. The differences found in terms of tempo and pausal patterns, though small, suggest that the actors read in a conventionally poetic, expressive style, while the poets are closer to a style typical of prose reading and conversational speech; this might be connected to differences between their respective repertoire – the poets reading newer, longer, and possibly more narrative texts. When it comes to pitch, there are more substantial differences: the poets are more monotonous and their tonal patterns more predictable, indicating a formal, less expressive style. These traits are associated with the highly stylized vocal cliché Poet Voice, which in turn is connected to poetological shifts in the last few decades. In both groups, however, younger individuals (born 1970 or later) and women, respectively, are the more monotonous and predictable; this might suggest a sociolinguistic trend not limited to poetry. Qualitative, close listening to a selection of readings largely confirms the findings of the quantitative investigation. While the frequently idiosyncratic poets tend to highlight form, such as rhythm and tonal repetitions, the actors rather try to convey the content of the poem, in accordance with prosodical and performative conventions.
|
|
| 4. |
- Hållen, Nicklas, 1983-
(författare)
-
Travelling objects : modernity and materiality in British Colonial travel literature about Africa
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This study examines the functions of objects in a selection of British colonial travel accounts about Africa. The works discussed were published between 1863 and 1908 and include travelogues by John Hanning Speke, Verney Lovett Cameron, Henry Morton Stanley, Mary Henrietta Kingsley, Ewart Scott Grogan, Mary Hall and Constance Larymore. The author argues that objects are deeply involved in the construction of pre-modern and modern spheres that the travelling subject moves between. The objects in the travel accounts are studied in relation to a contextual background of Victorian commodity and object culture, epitomised by the 1851 Great Exhibition and the birth of the modern anthropological museum. The four analysis chapters investigate the roles of objects in ethnographical and geographical writing, in ideological discussions about the transformative powers of colonial trade, and in narratives about the arrival of the book in the colonial periphery. As the analysis shows, however, objects tend not to behave as they are expected to do. Instead of marking temporal differences, descriptions of objects are typically unstable and riddled with contradictions and foreground the ambivalence that characterises colonial literature.
|
|
| 5. |
- Härgestam Strandberg, Hilda, 1977-
(författare)
-
Articulable Humanity : Narrative Ethics in Nuruddin Farah's Trilogies
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fokus för avhandlingen, Att uttrycka det mänskliga: narrativ etik i Nuruddin Farah’s trilogier, är de nio romaner publicerade mellan 1979 och 2011 som tillsammans utgör Nuruddin Farah’s tre trilogier: ”Variations on the Theme of an African Dictatorship,” bestående av Sweet and Sour Milk (1979), Sardines (1981), Close Sesame (1983); “Blood in the Sun,” bestående av Maps (1986), Gifts (1993), Secrets (1998); samt “Past Imperfect,” bestående av Links (2003), Knots (2007), Crossbones (2011). Tematiska och stilistiska skillnader till trots så är dessa trilogier och romaner märkbart sammanhängande i sitt fokus. De är inte bara tydligt förankrade i en somalisk verklighet som spänner över mer än tre decennier – en resa som inbegriper landets skifte från kommunisitstyre, via diktatur, till inbördeskrig, och 2010-talets version med islamistiskt styre och pirater som härjar kustregionen – men dessa romaner pekar genomgående bortom sin tydliga socio-politiska kontext mot djupt etiska, tid- och rumsoberoende frågeställningar: Hur förhåller sig individen till kollektivet? Vilket etiskt ansvar har jaget för den andre? Vad utgör grunden för människans gemensamma varande? Hur bevara sin mänsklighet under omänskliga levnadsförhållanden? Hur göra motstånd i en diktatur utan att bli en del i det maskineri av våld och tyranni man söker bekämpa? Trots det tydligt etiska anslaget så har dessa trilogier nästan uteslutande lästs utifrån sina politiska implikationer. Utan att undervärdera decennier av rikt och varierande kritiskt mottagande så har denna tendens till politiska läsningar ofta genererat förvånansvärt entydiga läsningar av verk kända för sin mångtydighet och komplexitet. Avhandlingen avser därför att påvisa djupet och bredden i Farah’s gestaltningar genom att tydligt belysa hur det etiska gestaltar sig på flera nivåer – tematiskt, berättartekniskt, i mötet mellan läsare och text, samt i föreställningar om författarens moraliska ansvar. Därutöver diskuteras även de etiska dimensionerna av litteraturkritik: vad innebär en etiskt hållen läsemetodik? Arbetets unika bidrag kan formuleras i fyra steg. För det första utgör avhandlingen det ända kända arbete – utöver Fiona F. Moola’s Reading Nuruddin Farah: The Individual, the Novel, and the Idea of Home (2014) – som inbegriper Farah’s alla trilogier, vilket möjliggör mer långtgående och genomgripande analyser än vad som hittills publicerats. Avhandlingens fokus på den senaste trilogin fyller dessutom en viktig lucka i det kritiska mottagandet av Farah’s romaner eftersom väldigt lite publicerats utöver recensioner. Förutom nya läsningar av Farah så utgör min emfas på det etiska i Farah’s etisk-politiska skrivande ett viktigt bidrag till det vidare fält av (afrikansk) (postkolonial) litteraturkritik där man ofta betonat det politiska över det etiska, snarare än att läst dessa två som oskiljaktiga entiteter. Trots att anledningarna till politiska läsningar av Farah’s trilogier kan härledas såväl till verkens starkt politiska nerv som författarens egna uttalanden i intervjuer och artiklar, så pekar privilegieringen av det politiska framför det etiska på en mer generell tendens inom postkolonial kritik att inrymma det etiska under det politiska. Trots att kopplingen mellan fiktion, politik och författaransvar inte kan avfärdas, hävdar jag i denna avhandling att ett ensidigt politisk angreppssätt hotar att såväl underskatta komplexiteten i romanernas gestaltningar, som att reducera konceptuellt vad författare som Farah faktiskt åstadkommer. För det andra så vidgar avhandlingen befintlig forskning kring det etiska i Farah’s romaner genom att inte endast fokusera på tematik och berättartekniska grepp, men också diskutera läsandet och skrivandet – det som i avhandlingen beskrivs som fyra sammanlänkande ”ethical moments of the told, the telling, the act of writing, the act of reading.” Utan att undervärdera tidgare kritiska läsningar så tycks många diskussioner kring Farah’s trilogier fokusera författarens centralitet på ett vis som emellanåt tar fokus från i övrigt tankeväckande läsningar av tematik och narrativa strategier. Min högst textcentrerade utgångspunkt visar som kontrast att läsningen av Farah’s trilogier genererar spörsmål som kräver ett mer holistiskt perspektiv, inte minst tydliga diskussioner kring den etiska dialog som uppstår i mötet mellan läsare och text. Förutom att bidra till befintlig forskning på Farah’s författarskap, så bidrar avhandlingens holistiska inställning till narrativ etik med fem sammanlänkade perspektiv till det vidare fältet av etisk litteraturkritik. Dels beror detta på det faktum att en sådan modell förutsätter användandet av multipla tolkningsmodeller; i mitt fall kontinental filosofi, postkolonial teori, samt narratologiska teorier kring läsande och mottagande. Denna interdisciplinära modell för narrativ etik är dock inte begränsad till min specifika sammansättning utan kan fungera som modell även för andra litteraturforskare, med alternativa kombinationer av tänkare och teoretiker. Till sist; trots att det inte varit ett uttalat mål från projektets början så har arbetet med det etiska i Farah’s trilogier generarat många funderingar kring den egna läsningen som efterhand lett till formulering av nya narratologiska perspektiv. Här utgör mötet mellan text och läsare en central del i avhandlingen. Genom att betona de etiska elementen i mötet mellan text och läsare närmar jag mig spörsmål som i förlängningen kan ses som byggstenar i en mera etiskt hållen läsemetodik. I stället för att tolka ”störande” element som exempel på estetiska brister, alternativt brister i författarens moraliska ansvarstagande (!) så menar jag att de aspekter som irriterar läsaren, försvårar eller rent av omöjliggör förståelse mycket väl kan vara de ting i texten som tvingar läsaren till en mera engagerad och därmed etiskt mer välgrundad läsning. Att läsa textens ”krux” i termer av ”ethical resource” utgör ett viktigt bidrag till såväl litteratur-filosofisk som narratologisk litteraturforskning, eftersom man ofta hamnat i endera värderande samtal kring ”god litteratur” eller i resonemang kring vilka narrativa element/strategier som väcker läsarens engagemang, empati, etc – och vilka som inte gör det.
|
|
| 6. |
- Siméus, Jenny, 1982-
(författare)
-
Black Lives, White Quotation Marks : Textual Constructions of Selfhood in South African Multivoiced Life Writing
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis focuses on South African multivoiced and collaborative life writing. The analysed primary texts are The Long Journey of Poppie Nongena (1980) by Elsa Joubert, The Calling of Katie Makanya: A Memoir of South Africa (1995) by Margaret McCord, Finding Mr Madini (1999) by Jonathan Morgan and the Great African Spiderwriters, David’s Story (2000) by Zoë Wicomb, and There Was This Goat: Investigating the Truth Commission Testimony of Notrose Nobomvu Konile (2009), co-written by Antjie Krog, Nosisi Mpolweni and Kopano Ratele. All of these primary texts are either collaborative autobiographies about black lives, multivoiced life writing texts about black lives, or a text that problematises this kind of life writing where predominantly disadvantaged, black life writing subjects either have had their lives narrated or have had their narration steered by well educated, advantaged, Westernised and usually white writers.The analyses of the primary texts are carried out by problematising them in the light of the South African historical and cultural context within which they were produced. The focus of the analyses is on the effects on and the consequences for textual constructions of selfhood when the writers tell or include the life writing subjects’ lives in the life writing texts. The involvement of the writers in the life writing projects is argued to greatly have impacted the textually represented selves that were created in the resulting multivoiced life writing texts.Drawing on theory rooted in postcolonial studies, life writing in general, and self-narration in particular, this thesis concludes that the examined black South African life narratives to various extents are told on white, Western terms and thus inserted in white quotation marks. White quotation marks are defined in this thesis as a certain Western perception of self-narration and selfhood, consisting of components rooted in language, racial tropes, narrative form, and Western autobiographical traditions. Both writers and life writing subjects have been involved in creating or employing these white quotation marks. In some cases this has been an unintentional result and in other cases it has been a conscious effort.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Boström, Per, 1982-
(författare)
-
”Det här är ju dött tåg liksom…” : en studie av metaforer för ROMANTISK KÄRLEK i talad svenska
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The purpose of this study is to investigate the metaphorization of ROMANTIC LOVE in spoken Swedish. The study is based on 4 semi-structured focus group conversations with participants in two age groups; 24–33 and 50–54. A Swedish short film and questions related to the film were used as stimuli for the conversations. Research questions asked are 1) How is the concept of ROMANTIC LOVE metaphorized in the recorded group conversations? 2) How does the metaphorization vary between the conversations? and 3) What cultural model for ROMANTIC LOVE in the conversations can be reconstructed based on identified metaphorizations? The study is situated within Cognitive Linguistics and the framework of Conceptual Metaphor Theory and a Discourse Dynamics Approach to Metaphor. Consequently, metaphor is seen as a cognitive, linguistic, socio-cultural and discursive phenomenon, where metaphorization is a dynamic process that develops, adapts and flows within the conversations and between the participants. Accordingly, the identified metaphorizations are considered to be influenced by the speakers and their embodied experiences, their embodied cognition, the discourse event, and socio-cultural aspects of metaphorization. The focus of the present study, ROMANTIC LOVE, is considered as a dynamic concept based on philosophical, feminist, psychological and metaphorical research. Metaphors are identified through a discourse dynamic version of MIP and MIPVU.From the analyses, 6 systematic metaphors are proposed, where ROMANTIC LOVE is metaphorized as a PHYSICAL OBJECT (incl. as a POSSESSION and as a LIVING ORGANISM), as a CONTAINER (incl. CONSTRUCTION and BODY as a CONTAINER), as TRAVELLING together (with primary focus on TRAVELLING together rather than SOURCE or TARGET), as a UNITY (with focus on how a UNITY is ESTABLISHED, MAINTAINED and DISSOLVED, ideally by two COMPATIBLE partners), as a PHYSICAL and NATURAL FORCE and as a DISEASE (where LOVE can affect a person’s perception and sanity). In addition, ROMANTIC LOVE is, in a small number of expressions, metaphorized as a CRIME, as a PHYSICAL CONFLICT and as a GAME. The variation in metaphorization is small between the conversations. Some metaphorizations seem to be related to the age of the participants. ROMANTIC LOVE ismoreover something people usually have influence over and in some ways can control. In total, 780 metaphorical expressions and 9 source domains are identified. Departing from the interplay betweenmetaphorization and culture, a cultural model for ROMANTIC LOVE is reconstructed, where a multifaceted, embodied and experiential concept of ROMANTIC LOVE emerges.
|
|
| 9. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-, et al.
(författare)
-
Aktuell litteratur om svenska dialekter
- 2021
-
Ingår i: Svenska landsmål och svenskt folkliv. - Uppsala : Kungliga Gustav Adolfs Akademien. - 0347-1837. ; 143:2020, s. 215-223
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 10. |
- Waldmann, Christian, Professor, 1976-, et al.
(författare)
-
Ungdomars skrivpraktiker på fritiden
- 2022
-
Ingår i: Språk i skola, på fritid och i arbetsliv. - : Association suédoise de linguistique appliquée (ASLA). - 9789187884290 ; , s. 187-212
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Med utgångspunkt i New Literacy Studies syn på skrivande som en social praktik syftar föreliggande studie till att synliggöra ungdomars skrivpraktiker på fritiden. Mer specifikt undersöktes vad ungdomar skriver, i vilka syften de skriver, vilka uppfattningar de har om sitt eget skrivande och hur dessa uppfattningar relaterar till vad och i vilka syften de skriver. Tretton ungdomar från olika gymnasieprogram deltog i semistrukturerade intervjuer som analyserades innehållsligt för att identifiera konkreta skrivhändelser, funktioner och uppfattningar om skrivande. Resultaten visade att de vanligast förekommande skrivhändelserna hade en kommunikativ funktion, t.ex. sms, inlägg i sociala medier och meddelanden i dataspelschattar. Ungdomarna iscensatte olika skrivhändelser även i syfte att planera/organisera, dokumentera, lösa problem, uttrycka kreativitet och bilda sig. Ungdomarnas uppfattningar om skrivande på fritiden rörde sig på en skala från negativt (svårt och tråkigt) till positivt (enkelt och roligt). Både individexterna (t.ex. intressant och relevant ämne) och individinterna (t.ex. god språklig behärskning) faktorer bidrog till ungdomarnas uppfattningar om skrivande som något positivt. Särskilt påtagligt var att en god språklig behärskning av engelska var en viktig motivationsfaktor till att skriva på fritiden. De negativa uppfattningarna formades däremot nästan uteslutande av individinterna faktorer som relaterade till bristande språk- och skrivfärdigheter och kunde förstärkas av rådande normer och föreställningar om språklig korrekthet och skrivriktighet i samhället.
|
|
