| 1. |
|
|
| 2. |
- Bladh, Elisabeth, 1975, et al.
(författare)
-
Förord
- 2013
-
Ingår i: Översättning, stil och lingvistiska metoder. Elisabeth Bladh och Magnus P. Ängsal (red.). - Göteborg : University of Gothenburg. - 9789197992114 ; , s. 1-7
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
-
Norden i Europa: Rörelse, resor, föreställningar 1945-2014
- 2015
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Genom historien har skilda föreställningar om Norden skapats och uttryckts i olika delar av Europa. De har påverkat beskrivningarna av både Europa och Norden som specifika kulturella rum, och de har bidragit till att politiska, ekonomiska och filosofiska intressen och värderingar kopplats till bestämda geografiska områden. Det finns därför en spännande mångtydighet i själva begreppet Norden, och denna mångtydighet vill bokens olika artiklar belysa. Norden ses här omväxlande som en rent politisk enhet, en geografisk plats, ett kulturellt rum, och ett inre tillstånd. Genomgående fungerar Norden dock som en projektionsyta för strömningar och föreställningar, ofta positiva sådana, varför det också utgör ett mål för drömmar och resor. Men vi finner även en rörelse mot en mörkare och mer kritisk Nordenbild som löper som en röd tråd genom flera av bidragen.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Axelsson, Marcus, 1979-
(författare)
-
”Kalla mig inte mamsell!” : En jämförelse av tre skandinaviska översättares behandling av kulturspecifika element i fransk- och engelskspråkig skönlitteratur
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The present study deals with the work and practice of three Scandinavian translators, namely Kjell Olaf Jensen (Norwegian), Marianne Öjerskog (Swedish) and Agnete Dorph Stjernfelt (Danish). The main question of the thesis is what strategies the translators use when translating culture-specific elements from French and English. Theoretically the thesis positions itself within the framework of Descriptive Translation Studies and draws upon system theories as well as Pierre Bourdieu’s sociology of culture. The method consists of a source text – target text analysis, using a somewhat modified version of Pedersen’s (2007) method identifying seven translation strategies, namely (1) retention, (2) specification, (3) direct translation, (4) generalization, (5) substitution, (6) omission and (7) official equivalent. In this thesis the three former and the official equivalent are categorized as “adequate”, whereas generalization, substitution and omission are categorized as “acceptable” using Toury’s (2012) terminology. Six different types of culture-specific elements are investigated, namely (1) titles, address and professional titles, (2) currencies, (3) weights and measures, (4) literature and music, (5) education, and (6) names. In addition to this analysis, interviews with the three translators were carried out. Results show that there are both similarities and dissimilarities in the translators’ choices of translation strategies. It also turns out that the strategies used to a great extent depend on the culture-specific element in question and hardly ever on the source language. Results also suggest that the higher the translators’ amount of accumulated total capital, the more likely it is that they adopt a heterodoxic translation strategy. Jensen and Stjernfelt are more often positioned at one of the two extremes of the adequacy–acceptability axis than is the case for Öjerskog. Moreover, results from the interviews and the text analyses show that there are a number of norms that govern the translators’ practices. The translatorial practice is to manoeuver in a field governed by norms in order to produce the best possible target texts – target texts that are true to the original and conform to domestic literary standards.
|
|
| 7. |
- Landqvist, Hans, 1958
(författare)
-
”– Kuka … puhhuu …? stönade Esaias. Vem pratar?” Litterär flerspråkighet och språkväxling i Mikael Niemis roman Mannen som dog som en lax : “–Kuka … puhhuu …? Esaias moaned. Who is talking?” Literary multilingualism and literary code switching in Mikael Niemi’s novel Mannen som dog som en lax [‘The man who died like a salmon’]
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten redovisas en fallstudie av litterär flerspråkighet och språkväxling utifrån Mikael Niemis roman Mannen som dog som en lax (2006). Romanen utspelar sig huvudsakligen i svenska Tornedalen, där många människor är tvåspråkiga och talar både meänkieli och svenska. Sändaren anser sig inte vara tvåspråkig och det är sannolikt inte heller flertalet tänkta mottagare. Däremot är språkliga förhållanden centrala för romanens tema. Svenska är huvudspråk i romanen och inslag på meänkieli/finska och andra språk svarar för en mindre del av textmassan. I det undersökta materialet, som utgör cirka hälften av det totala antalet textsidor i romanen, dominerar implicit språkväxling i form av metaspråkliga kommentarer och kontextuella ledtrådar. Den klart vanligaste typen av explicit språkväxling är svenska > meänkieli/finska. Explicit språkväxling markeras mestadels i texten, vanligen med kursiv stil och/eller översättning till svenska, och den uppträder främst i romanens dialog. Det är ovanligt med morfologisk integrering av belägg för explicit språkväxling i huvudspråket svenska, medan det är mer vanligt med syntaktisk integrering. Denna förekommer till största delen i olika former av anföring. I materialet finns exempel på att språkväxling används för att försöka återge ett autentiskt språkbruk och skildra en autentisk språkmiljö. Därtill finns exempel på att Tornedalen, tornedalingar och meänkieli mer skildras som exotiska fenomen jämfört med majoritetssamhället och människor som hör hemma i detta. Likaså finns det exempel på att läsare, beroende på sina kunskaper om Tornedalen, dess förhållanden och meänkieli/finska, kan inkluderas eller exkluderas i partier av Mannen som dog som en lax genom olika språkväxlingsstrategier som Mikael Niemi använder.
|
|
| 8. |
- Ralph, Bo, 1945
(författare)
-
"what a weeny wukeleen can do" eller: Vem var Buckley? eller: Var James Joyce generativist?
- 2013
-
Ingår i: Language, football and all that jazz. A Festschrift for Sölve Ohlander. Ed. by Gunnar Bergh, Rhonwen Bowen & Mats Mobärg. - Göteborg : University of Gothenburg. - 9789173467582 ; , s. 405-429
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- In his novel Finnegans Wake (1939) James Joyce makes use of a very personal variant of English, in which words are distorted or expected words are exchanged for similar or quite different ones, resulting in absurd readings packed with potential associative value rather than obvious meaning. Traces of a large number of different languages, in authentic or slightly twisted form, can likewise be identified as apparently unannounced elements in the text. Joyce’s narrative technique further includes the interweaving of several disparate themes into the same “story”, thereby emphasizing the possibility of associating from the text in several diverging directions and distinguishing different layers of meaning. In a way, it can be argued that Joyce, before generative grammar was born, is constantly making use of such notions as underlying structure, deep and surface structure, embedding, cyclicity, transformations etc. The point is illustrated by an analysis of a well-known passage (usually taken to deal with an act of sexual intercourse), which builds on a story about one Buckley, an alleged Irish soldier participating in the Crimean war and supposed to have shot a Russian general. Attempts have earlier been made by researchers on Joyce to identify Buckley. This is another one.
|
|
| 9. |
- Romeborn, Andreas, 1981
(författare)
-
Stilfiguren "syllepsis" i en fransk poesikorpus
- 2014
-
Ingår i: Bidrag presenterat vid Forum för textforskning 9, 12-13 juni 2014, Göteborgs universitet. 13/6 2014..
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I min avhandling (Romeborn 2013) genomförde jag en stilistisk och retorisk studie av stilfiguren ”syllepsis” (syllepse på franska) och av hur denna används hos den franska poeten Francis Ponge (1899-1988) (på 70-talet gavs ett antal av Ponges dikter ut i svensk tolkning av Jesper Svenbro). Syllepsis är en vedertagen term inom franskspråkig stilistik och retorik (se t.ex. Aquien & Molinié 1999 el. Ricalens-Pourchot 2011) och mer generellt inom såväl fransk lingvistik (se t.ex. Bonhomme 2005) som litteraturvetenskap (se t.ex. Jarrety 2001). En s.k. syllepsis är en typ av ambiguitet. Det rör sig om en syllepsis då ett ord förekommer endast en gång (dvs. det är en ordförekomst) men ordet ändå används i två betydelser på samma gång. Om figuren används i humoristiskt syfte, blir det ett slags ordlek eller ordvits. Inom ramen för avhandlingen utarbetade jag en metod för att identifiera den här stilfiguren i texter. I mitt bidrag skulle jag vilja presentera denna metod samt även, i mån av tid, några av de resultat jag kom fram till. Min studie kan ses som ett exempel på språkvetenskaplig analys av litterära texter och på det viset passar presentationen väl in i workshopen om litterär stilistik.
|
|
| 10. |
|
|
