| 1. |
|
|
| 2. |
- Norrman, Jenny, 1971, et al.
(författare)
-
Riskvärdering med SCORE-metoden för f.d. sågverksområdet vid Köja i Kramfors kommun - Fallstudierapport
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna studie har gjorts inom ramen för forskningsprojektet SAFIRE (Sustainability Assessment For Improved Remediation Efficiency). SAFIRE-projektets övergripande syfte är att utvärdera hur hållbarhetsbedömningar kan förbättra effektiviteten i efterbehandlingar (EBH) av förorenade områden i Sverige. Som metod för att utföra hållbarhetsbedömningar av EBH-åtgärder används SCORE (Sustainable Choice Of REmediation), vilken utvecklats vid Chalmers tekniska högskola. SCORE är en metod för s.k. multi-kriterieanalys (MKA) där EBH-åtgärder utvärderas med avseende på en uppsättning miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhetskriterier. SCORE är avsett att tillämpas i den s.k. riskvärderingen i EBH-projekt, där olika åtgärdsalternativ utvärderas för att avgöra vilken åtgärd som är lämpligast att utföra för att uppnå projektets mål. I SAFIRE-projektet genomförs ett antal fallstudier och det f.d. sågverksområdet vid Köja utgör en av dessa. Syftet med fallstudierna är dels att genomföra hållbarhetsbedömningar med SCORE i pågående verkliga projekt i avsikt att få ett relevant underlag för forskningsprojektet, dels att ge EBH-projekten ett fördjupat underlag för riskvärderingen av åtgärdsalternativ. De övergripande åtgärdsmålen för det f.d. sågverksområdet i Köja är att: Människor skall kunna vistas inom området samt konsumera bär och svamp, utan risk för hälsan kopplat till markföroreningar från det f.d. sågverksområdet. Föroreningar från det f.d. sågverksområdet ska inte utgöra en risk för boende inom de bostadsfastigheter som finns idag. Ångermanälven skall kunna användas för bad, fiske och friluftsliv utan risk för människors hälsa avseende föroreningar från f.d. sågverksområdet. Föroreningar från det f.d. sågverksområdet ska inte utgöra en risk för vattenmiljön i Ångermanälven, idag och i framtiden. Mängden dioxiner ska reduceras så långt det är kostnadseffektivt och motiverat i enlighet med miljömålet ”giftfri miljö”. I SCORE-analysen har följande alternativ studerats: Alt 1. Planrestriktioner avseende markanvändning och markarbeten samt erosionsskydd. För detta alternativ genomförs egentligen inga åtgärder men för att åtgärden skall fungera krävs långsiktig övervakning, omfattande uppföljning och kontroll samt regelbundet återkommande informationsinsatser för människor som vistas inom området. Ur föroreningssynpunkt skall ett erosionsskydd förhindra partikulär spridning av dioxin till Ångermanfjorden. En fullständig kostnadsberäkning av ett erosionsskydd är ännu inte genomförd, delvis beroende på att fullständiga geotekniska undersökningar inte är genomförda, samt att det kan finnas delar av strandlinjen där erosionsskyddet inte behövs p.g.a. låga föroreningshalter i strandlinjen kombinerat med en tillräckligt intakt kajkonstruktion. Detta gäller för samtliga alternativ. Alt 2. Schakt i doppningsområdet och bostadsområdet (delområden 1 och 5), rivning av maskinhus i Sågverksområdet (delområde 2), kombinerat med erosionsskydd. Inom doppområdet schaktas förorenade massor ut till ett ungefärligt djup av 1 m och det finns ca 15 stycken fundament inom området som omhändertas som farligt avfall. Sanering inom bostadsområdet innefattar urschaktning, utläggning av geotextil (inom trädgårdarna), återfyllning med rena massor, borttransport av förorenade massor samt viss trädröjning. Det kan krävas tillfällig spont vid schaktning i strandlinjen och för sådan behövs tillstånd för vattenverksamhet. Alt 3. Som alternativ 2 och dessutom schakt i sågverksområdet (delområde 2) samt erosionsskydd. Sanering i sågverksområdet omfattar trädröjning, stubbrytning, rivning av maskinhus, urschaktning, återfyllning med rena massor och borttransport av avfall. Sanering sker ner till ungefär 0,5 m, med viss variation inom området. Det finns risk för grundvatteninträngning i schaktgropar varför behandling av länsvatten blir aktuellt, samt även temporär spont i älven för att förhindra spridning av förorenade massor till älven. Alt 4. Schakt i alla delområden, rivning av maskinhus i sågverksområdet, samt erosionsskydd p.g.a. tekniska skäl. Terrängen i de båda upplagsområdena i öst och väst är ojämn och blockig med berg i dagen samt innehåller flera gamla fundament, och har en lång strandlinje. Saneringen kommer troligtvis att kräva temporär spont runt delytor och/eller i älven samt behandling av länsvatten. Den partikulära spridningen hindras till älven, men det kommer att krävas ett erosionsskydd av tekniska skäl. Referensalternativet. Med referensalternativet (eller nollalternativet) menas det alternativ som övriga åtgärdsalternativ jämförs med i SCORE-analysen. I detta fall är referensalternativet detsamma som att inte genomföra någon åtgärd alls, d.v.s. lämna området som det är idag. Detta innebär att de konstaterade hälso- och miljöriskerna kvarstår. Alt 5. Återställning av området till innan tiden för sågverket. Detta är ett alternativ som har lagts till analysen efter att diskussioner uppkommit under den miljömässiga och sociala workshoppen. I princip innebär alternativet att man gräver bort utfyllnadsmassor men återfyller inte området, och anlägger inte heller ett erosionsskydd. De huvudsakliga slutsatserna och rekommendationerna baserade på studien är: För de fyra ursprungliga alternativen gäller att alternativ 2 eller 3 får högst totalt sammanvägt index, d.v.s. rankas högst i analysen. Alternativ 3 får högre index än 2 om de miljömässiga effekterna relaterat till förbrukning av naturresurser och generering av avfall skulle viktas lägre än vad som gjordes vid den genomförda workshoppen, eller om man skulle ha ett stort lokalt motstånd mot att ”göra för lite”. Om man lägger till ett femte alternativ, här kallat ”Återställande”, visar SCORE-analysen att detta alternativ får betydligt högre totalt sammanvägt index än övriga alternativ. Alternativet innebär lika stora positiva miljöeffekter av att omhänderta föroreningarna som för alternativ 4, men med den stora fördelen att inte medföra så stora negativa sekundära miljöeffekter framförallt m.a.p. förbrukning av naturresurser, men också kopplat till att man slipper den stora och osäkra kostnaden för ett erosionsskydd. Skulle ett erosionsskydd kosta betydligt mindre än de 200 Mkr som uppskattats i åtgärdsrapporten, blir istället alternativ 2 rankat högst i analysen. Var brytpunkten går är kopplat till osäkerheterna i uppskattningen av åtgärdskostnaderna och erosionsskyddet. Vid en halvering av kostnaden för erosionsskyddet kan alternativ 2 bli rankat högre än alternativ 5, om osäkerheterna är låga. Eftersom alternativ 5 vid en första analys står sig väldigt bra i jämförelse med de övriga fyra alternativen bör detta alternativ utredas mera ingående än vad som varit möjligt inom ramen för detta arbete. Framförallt bör man utreda bättre vilka volymer som behöver grävas upp, var eventuellt låg-förorenade eller helt rena massor kan deponeras samt även hur de boende i området skulle ställa sig till en sådan åtgärd. Det senare eftersom området skulle ändra karaktär i mycket hög grad, även om detta inte nödvändigtvis skulle uppfattas som något negativt. Gällande hälsorisker bör man utreda vidare huruvida alternativ 1, 2 och 3 verkligen klarar av att reducera hälsorisker till acceptable nivåer. Riktvärdesmodellen gör flera ganska konservativa antaganden gällande exponering, men utifrån dessa antaganden så är det tveksamt om dessa alternativ klarar av att reducera de kroniska hälsoriskerna ned till acceptabla nivåer. Om alternativ 2 eller 3 övervägs, bör man utreda hälsoriskerna mer i detalj. Anledningen till att de simulerade nettonuvärden är så mycket mer negativa än det förväntade nettonuvärdet är de stora osäkerheter som angetts i kostnadsuppskattningen för erosionsskyddet. I SCORE-analysen ansätts standardfördelningar som tar hänsyn till storleken på kostnads- eller nyttoposten samt om användaren angett Låg, Medel eller Hög osäkerhet. Resultaten i analysen för Köja påvisar ett behov av att justera metodiken i SCORE-verktyget så att osäkerhetsbedömningen i den ekonomiska analysen görs på ett mindre schablonartat sätt. Detta påverkar inte rangordningen av alternativen i den ekonomiska dimensionen och inte de huvudsakliga slutsatserna från studien, men däremot påverkar det brytpunkten för vid vilken kostnad för erosionsskyddet som alternativ 2 blir rankat högre än alternativ 5. Åtgärderna, som finansieras med skattemedel, kommer till största del bekostas av allmänheten. Markägaren påverkas något negativt för alternativ 3-5 p.g.a. minskade inkomster från sin skogsproduktion. Nyttorna av åtgärden tillfaller främst närboende och besökare av platsen.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Sandblom, Viktor, 1987, et al.
(författare)
-
Evaluation of eye lens doses received by medical staff working in interventional radiology at sahlgrenska university hospital
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: The International Commission on Radiological Protection (ICRP) recently lowered their recommended occupational eye lens dose limit from 150 mSv in a year to 20 mSv in a year, averaged over a defined period of 5 years. Aim: The main aim of the present study was to investigate the eye lens doses received by the interventional staff at Sahlgrenska University Hospital. Another aim was to evaluate whether the dose recorded by the PDM, a dosimeter worn at thorax height, could be used as an indicator of eye lens dose. Material and Methods: To prepare for the personnel eye lens dose assessments, phantom measurements were carried out. These preparations included deciding the optimal position of an eye lens dosimeter, evaluation of different models of lead glasses and estimation of a ratio between the eye lens dose and the dose recorded by the PDM. Personnel eye lens doses were assessed using TL-dosimeters held by individual headbands worn by staff members at the Catheterization Laboratory at the department of Cardiology and at the division of Peripheral Interventional Radiology at the department of Radiology at Sahlgrenska University Hospital for one month. Staff members also wore a PDM at thorax height outside their lead apron. Results and Discussion: Materials with an equivalent lead thickness of 0.75 mm block over 95% of incident radiation but the lead glasses evaluated (0.75 mm) reduced the eye lens dose by only 30-88% due to radiation back scattered in the head and oblique incident radiation. Many operators reported annual eye lens doses of over 10 mSv. The eye lens doses of nurses were generally much lower. The ratios between equivalent doses recorded by TLD and PDM were as expected higher for nurses than for operators but the ratios varied also between different operators. Conclusions: The estimations of annual doses have uncertainties and the lens doses of operators are high enough to cause concern. Based on the results of the present study, operators might be recommended to wear lead glasses in the future. Estimating eye lens dose from the dose recorded by the PDM is difficult. This method includes large uncertainties. The PDM should instead be used to indicate whether a more precise measurement is necessary.
|
|
| 5. |
- Bernfort, Lars, 1967-, et al.
(författare)
-
Patienter med diabetes typ 2 och etablerad hjärt-kärlsjukdom i Östergötland : 5-års sjukvårdskonsumtion, kostnad och överlevnad med eller utan behandling med empagliflozin
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom med en prevalens på cirka 4% i Sverige. T2D behandlas genom omläggning av matvanor och viktnedgång, eller om detta inte är tillräckligt med antingen blodsockerreglerande läkemedel eller insulin. Sjukdomen är förknippad med ökad risk för följdsjukdomar, bland annat hjärt-kärlsjuklighet som är i fokus i denna rapport. I EMPA REG Outcome studien analyserades effekterna av att som tillägg till standardbehandling ge den glukossänkande SGLT-2-hämmaren empagliflozin till patienter med T2D och etablerad hjärt-kärlsjukdom. I studien konstaterades att empagliflozin minskade risken för hjärt-kärlhändelser samt gav förbättrad överlevnad. Syftet med denna studie var tudelat. I den första delen gjordes en kartläggning och beräkning av sjukvårdskonsumtion och kostnader för patienter med T2D, med och utan etablerad hjärtkärlsjukdom, i Östergötland under en femårsperiod (2012–2016). I den andra delen beräknades hur kostnader och mortalitet relaterade till hjärt-kärlhändelser skulle påverkas av att behandla patienter med T2D och etablerad hjärt-kärlsjukdom i Östergötland med empagliflozin.Sjukvårdskonsumtion, kostnader och mortalitet i Östergötland kartlades och beräknades med hjälp av nationella och regionala register. Resultaten från EMPA REG Outcome studien tillämpades på kohorten av patienter med T2D och etablerad hjärt-kärlsjukdom i Östergötland för att på så sätt estimera effekterna av behandling med empagliflozin med avseende på sjukvårdskostnader och mortalitet.Kartläggningen visade att i Östergötland fanns 1 januari 2012 18 586 patienter med T2D, varav 5 490 (30%) även hade etablerad hjärt-kärlsjukdom. Patienter med T2D och etablerad hjärt-kärlsjukdom (CVD-kohorten) var jämfört med övriga patienter med T2D i genomsnitt äldre, i större utsträckning män, samt hade längre diabetesduration och sämre njurfunktion. CVD-kohorten hade under uppföljningsperioden signifikant högre sjukvårdskostnader och sämre överlevnad.Förskrivning av empagliflozin till patienter med T2D och etablerad hjärt-kärlsjukdom i Östergötland beräknades resultera i minskade genomsnittliga sjukvårdskostnader per patient motsvarande cirka 4 100 kronor över fem år, varav cirka 2 300 kronor kunde relateras till minskade kostnader på grund av hjärtsvikt. Mot detta ska ställas ökade läkemedelskostnader. Totalt ger behandling med empagliflozin ökade kostnader på cirka 18 000 kronor per patient över fem år. Den stora vinsten av empagliflozin till patienter med T2D och etablerad hjärt-kärlsjukdom utgörs av tydligt minskad mortalitet. I genomsnitt lever en patient behandlad med empagliflozin 96 dagar längre än om empagliflozin inte förskrivs, sett över en femårsperiod.Förskrivning av empagliflozin minskar behovet av andra glukossänkande läkemedel vilket visades av en upptitrering av glukossänkande läkemedel i placebogruppen i EMPA-REG Outcome studien. Obeaktat minskad förskrivning av övriga glukossänkare och insulin leder resultaten till att empagliflozin (jämfört med standardbehandling) beräknas generera hälsovinster till en kostnad av cirka 69 000 kronor per levnadsår, eller 85 000 kronor per kvalitetsjusterat levnadsår, vilket Socialstyrelsen i sina riktlinjer bedömer som en låg kostnad.Slutsatsen är att behandling med empagliflozin i den tämligen utsatta patientgrupp som har T2D och etablerad hjärt-kärlsjukdom är såväl medicinskt effektivt som kostnadseffektivt.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Högström, Margareta, et al.
(författare)
-
Vård av patienter med hjärtsvikd : Uppföljning av specialistläkare, familjeläkare och sjuksköterskeledd hjärtsviktsmottagning i primärvård - en jämförande journlastudie
- 2005
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Aims: To investigate mortality, re-admission, hospital days, and number of primary health care contacts of patients with congestive heart failure in relation to level of care. Methods: The records of 175 patients were reviewed and divided into groups depending on who was responsible for the follow up: a cardiologist, a general practitioner or a nurse-led heart failure clinic. Results: The mortality rate was substantial, 22% during 12 months, and in 13.7% of the cases due to a cardiovascular diagnosis. Mortality was 3.6 % in the nurse-led group, 20% in the cardiologist group, and 27% in the general practitioner group. The mean age of patients was higher in the general practitioner group compared with the other groups. Statistical significant differences between the cardiologists and the other groups occurred concerning the combination of ACE-inhibitors/beta-blockers and diagnosis with echocardiography. Nurses had significantly fewer patients that were treated with diuretics. Patients followed up by the nurse had fewer re-admissions and fewer hospital days than did patients in the other groups. Conclusions: The study indicates that a follow up by a nurse is of substantial value for patients with congestive heart failure. Keywords: Congestive heart failure, heart failure clinics, nursing intervention, primary health care
|
|
