| 1. |
|
|
| 2. |
- Sonesten, Lars
(författare)
-
Miljöövervakningen av Sveriges sjöar och vattendrag : Representativiteten av den kontrollerande miljöövervakningen
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Samtliga ytvattenkategorier inom ett vattendistrikt ska omfattas av övervakningsprogram inklusive övervakningsnät för kontrollerande övervakning som upprättas enligt kap. 7 VFF. En översyn av hur representativt Sveriges kontrollerade övervakningsnät är har tidigare inte kunnat utföras på grund av omfattande kvalitetsbrister i länsstyrelserna och vattenmyndigheternas datasystem VISS (VattenInformationsSystem Sverige). Kvaliteten på informationen i VISS har under senare år genomgått en omfattande kvalitetssäkring, vilket har gett förutsättningarna för att nu kunna genomföra den sammanställning och översyn över den svenska miljöövervakningen av sjöar och vattendrag. Denna översyn har varit starkt önskad under flera år, då det finns ett stort behov av att se över och analysera hur ett representativt samordnat kontrollerande övervakningsprogram skulle kunna se ut. Översynen sker mot bakgrund av den samlade vatten övervakning som bedrivs i Sverige, bland annat för att optimera befintlig övervakning och att kunna förstärka den där brister har identifierats. Arbetet är också viktigt för att säkerställa att kommande rapporteringar såväl internationellt som nationellt blir så bra som möjligt.Uppdraget för projektet Representativ kontrollerande miljöövervakning (RepKöp) syftar till att ta fram ett förslag på hur ett representativt kontrollerande övervakningsprogram med avseende på (vattentyper), kvalitetsfaktorer och statusklasser bör se ut på nationell och distriktsnivå i Sverige. Förslaget tas fram mot bakgrund av den samlade vattenövervakningen som bedrivs i Sverige idag och mot bakgrund av vad behövs för att uppfylla vattendirektivets krav på kontrollerande övervakning av vattenförekomster.Resultaten från översynen är tänkta att dels fungera som underlag för att underlätta Havs och vattenmyndighetens och Vattenmyndigheternas arbete inför rapporteringen 2012, men framför allt ska projektet ge underlag för att ta fram optimerade övervakningsprogram för sjöar och vattendrag till en långsiktig plan med en första anhalt 2016. För att RepKÖP ska få praktisk betydelse i övervakningsSverige skall projektet resultera i ett underlag för framtida revision av befintliga övervakningsprogram för respektive distrikt.Arbetet inom RepKöp är uppdelat i flera delar, vilka tillsammans ska fungera som vägledning till:• Vattenförvaltningens arbete med kontrollerande övervakning• Upplägg av nationell och regional miljöövervakningMålgruppen för arbetet är i första hand:• Vattenmyndigheter• Länsstyrelserna• Naturvårdsverket• Havs och vattenmyndigheten• Datavärdar och utförare av miljöövervakningFöreliggande rapport är en sammanställning och analys av miljöövervakningen av svenska sjöar och vattendrag så som de beskrevs i VISS vid datauttaget för sjöar i oktober 2011 och vattendrag i maj 2012. Sammanställningen av informationen från VISS har initierat en hel del korrigeringar i systemet, men tyvärr har det inte av praktiska skäl varit möjligt att ta hänsyn till dessa i arbetet. Man skall vara medveten om att VISS är en levande databas som ständigt uppdateras och korrigeras, vilket gör att endast en ”ögonblicksbild” kan analyseras. Detta gör att när analysen är färdig har verkligheten med stor sannolikhet redan till viss del hunnit förändrats.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Hjerpe, Karin, et al.
(författare)
-
Utsläpp av växthusgaser från torvmark
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Dikad torvmark i Sverige avgav sammanlagt drygt 11,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2012, enligt den senaste klimatrapporteringen. Denna mängd kan jämföras med de totala svenska utsläppen av växthusgaser, som beräknades uppgå till 57,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter samma år. En åtgärd som skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser från dikad torvmark är att återställa marken till våtmark, vilket minskar avgången av koldioxid och lustgas från marken. Samtidigt ökar avgången av metan, men minskningen av koldioxid- och lustgasutsläppen är större, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser från marken totalt sett minskar. Om de ekonomiska resurserna för att återställa dikad torvmark till våtmark är begränsade bör man i första hand återställa dikade torvmarker som är stora källor för växthusgaser till våtmark. Studier av växthusgasutsläpp från dikade torvmarker som används för skogsproduktion visar att näringsrika och väldränerade marker är större källor för växthusgaser än näringsfattigare, fuktigare marker. Vi bedömer därför att det ur ett klimatperspektiv är viktigast att återställa dikad skogsmark med en kol:kväve-kvot under 25 som är frisk-fuktig eller torrare. Dikad torvmark som används för naturbete avger mindre växthusgaser än åkermark på dikad torvmark och därför är det viktigare att återställa åkermark till våtmark. Avgången av växthusgaser varierar mycket mellan olika åkrar på dikad torvmark. Det är dock inte möjligt att identifiera åkrar på dikad torvmark som är stora källor för växthusgaser utifrån markfuktighet eller kol:kväve-kvot, och inte heller utifrån några andra faktorer som är enkla att mäta. Detta beror sannolikt på att åkermarken generellt är så pass väldränerad och näringsrik att varken syreeller kvävetillgången är begränsande för avgången av koldioxid och lustgas. I ett längre tidsperspektiv kommer dikad torvmark att avge koldioxid och lustgas så länge det finns ett syresatt torvlager. Därför bedömer vi att det är viktigast att återställa dikad åkermark med tjockt torvlager till våtmark. Därtill bör mark som inte längre aktivt brukas prioriteras framför mark som fortfarande är i bruk. Utsläppen av växthusgaser verkar inte automatiskt minska när brukandet upphör och även om marken sannolikt kommer att försumpas på sikt, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser minskar, kan det ta väldigt lång tid. Dessutom borde kostnaderna för att återställa marken till våtmark i genomsnitt bli lägre om marken inte längre används. Hur mycket avgången av växthusgaser minskar när dikad torvmark återställs till våtmark beror inte bara på hur stor avgången av växthusgaser från den dikade marken var utan också på hur stor avgången från den anlagda våtmarken blir. Utsläppen från våtmarken påverkas av hur den anläggs och sköts. För att våtmarken ska avge så lite växthusgaser som möjligt bör grundvattennivån höjas så mycket att förhållandena före dikningen återskapas. Om våtmarken anläggs på mark som använts för jordbruksproduktion bör dessutom vegetationen tas bort före återställandet. Anläggning av våtmarker kan också ge andra nyttor – våtmarkerna kan bland annat gynna biologisk mångfald och minska näringsläckaget till våra sjöar och vattendrag. När en våtmark ska anläggas och skötas behöver man ta hänsyn till alla dessa aspekter så att våtmarken ger så stor nytta som möjligt.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Jönsson, K. Ingemar, et al.
(författare)
-
Implementering av ekosystemtjänstbegreppet i kommunal verksamhet
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Projektet ECOSIMP handlar om förutsättningen för att implementera begreppet ekosystemtjänst, i fortsättningen kallat EST-begreppet, i kommunerna, och undersöker bland annat hur kommunala tjänstemän och politiker ser på denna utmaning. En intervjustudie genomfördes med tjänstemän och politiker i de sju medverkande kommunerna. I en studie av Malmö stad undersöktes hur ekosystemtjänst-relaterade begrepp har integrerats i översiktsplaner och utvecklats till ett verktyg i hållbar samhällsplanering. Ett annat delprojekt handlar om miljökonsekvens-bedömningar (MKB) och behovet av metodutveckling för att integrera ekosystemtjänstansatsen i MKB, där möjligheten att integrera ekosystemtjänster i den så kallade RIAM-metoden analyserades. Projektet innehåller också en analys av arbetet med att integrera ekosystemtjänster i kommunernas klimatanpassning, så kallad ekosystembaserad klimatanpassning (EbA). Slutligen redovisas en analys av det transdisciplinära arbetssättet inom ECOSIMP-projektet. Resultaten visar att EST-begreppet idag är relativt välkänt i kommunerna och att det finns en övervägande positiv inställning till det och förhoppningar om att det ska skapa större möjlighet till miljöhänsyn. Förståelsen av begreppet behöver dock fördjupas i den kommunala verksamheten och distinktionen mellan implicit och explicit användning av EST-begreppet och den relaterade EST-ansatsen förtydligas. Ett antal hinder och möjligheter för att börja använda begreppet och för att uppnå etappmålet 2018 identifierades också. Bland annat upplevs innebörden av etappmålet 2018 som oklar, och bara en mindre del av de intervjuade i kommunerna ansåg att etappmålet skulle nås. Betydelsen av att politiker och allmänhet får kännedom om, och förståelse för, EST-begreppet betonades också. Malmö framstår som ett bra exempel på hur långsiktigt arbete för en hållbar stadsutveckling kan skapa förutsättningar att integrera ekosystemtjänster i den fysiska planeringen. Analysen av EbA i kommunerna visade att initiativ relaterade till klimatanpassning och ekosystemtjänster oftast inte är samordnade, men de skulle kunna utvecklas i den riktningen genom bättre samordning mellan kommunernas olika enheter och integrering av EbA i den långsiktiga planeringen utifrån kunskap om nutida och framtida klimatrisker. Verktyg för att värdera förändringar i EST till följd av mänsklig exploatering behövs och här föreslås en utveckling av den så kallade RIAM-metoden, som kan erbjuda ett sätt att väga in olika EST i planeringen. Den transdisciplinära analysen visar på värdet av nära samverkan mellan forskning och kommuner kring implementeringen av EST-ansatsen, men också på behovet av politiskt och ekonomiskt stöd för att frigöra tid för kommunerna att delta i sådana projekt.
|
|
| 8. |
- Ostwald, Madelene, 1966-, et al.
(författare)
-
Can India’s wasteland be used for biomass plantations?
- 2015
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- How much of India’s vast wasteland can be used for growing plants such as eucalyptus and Jatropha? As land demands have increased, the sustainable use of marginal lands has become increasingly important. In India about 47 million hectares, or 15 percent of the total geographical area, is classified as wastelands. Here we assess the climate and land quality requirements of eucalyptus, a commonly used plantation tree, and Jatropha, a much-discussed biodiesel crop. We find that roughly half of the degraded lands are suitable for growing eucalyptus and/or Jatropha.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
